Jag är otursförföljd. Vatten hatar mig.

Det bara är så, det finns inget jag kan göra åt det. Tyvärr.

Jag vet inte hur många gånger som jag och vatten har haft olika tankar och idéer om exakt vart vatten hör hemma. Upprepade gånger har jag sagt att vatten hör hemma i ledningar, avlopp. Handfat, toalettstolar eller inne i diskmaskiner. INTE utanför. INTE på golvet. INTE i form av exploderade toalettstolar.

I N T E

Vattnet verkar ignorera mig totalt, det bara kör sitt eget race och nu är jag faktiskt rätt less.

Jag har berättat det tidigare men jag gör´t igen. Bara för skojs skull. Bara så att jag kan vältra mig lite i patetisk självömkan. Förhoppningsvis så får jag massor av uppmuntrande små hejjarop av er. Jag förväntar mig det iallafall.

…en sprängd toalett hemma hos en kompis. när J A G sitter på den. det var liksom upptakten till mitt hatiska förhållande till vatten. Sen eskalerade det bara.

1) "någon" (golvläggaren) tyckte att det var en bra ide att köra in en spik genom ett vattenrör. Resultat = fläkt och uppbrutna golv i evigheter.

…då flyttade vi till större.

2) läckande diskmaskin i samband med nylagt golv och extremt lata golvläggare resulterade i att vattenskyddet gömdes under den nylagda mattan. Resultat = uppbrutet köksgolv och fläktar i evigheter.

…då köpte vi hus.

3) Ett litet barn glömde vattenkranen på i badrummet. Resultat = vattenskada i hela källaren och obrukbart badrum…

…då flyttade jag.

…tillbaka till Öbacka, jag borde veta bättre. Det var ju här vattenhistorien började. Nå. Jag sitter i vardagsrummet när jag hör en smäll och forsande vatten. Inne badrummet har toaletten exploderat. Jag gråter hysteriskt och ber X komma och hjälpa mig stänga av vattnet. Själv har jag fullt sjå med att försöka torka undan. Allt löser sig, slutet gott allting gott.

I mitt stilla sinne tänkte jag att NU, nu är det över. Nu har vatten talat om för mig så många gånger att det hatar mig att jag har liksom fattat grejen. No more.

Då köper min älskade mamma en diskmaskin åt mig (mamma, jag älskar dig för det. Tro mig när jag säger det…). Mot bättre vetande tackar jag och tar emot. MOT bättre vetande. Butiken tillhandahåller naturligtvis installatörer som gör själva jobbet.

…dock.

Jag nojar som en galning och kör den bara när jag är hemma. Lämnar den aldrig obevakad och känner efter varje gång på droppskyddet. Vilket nu visade sig vara extremt lyckosamt.

Det visar sig att den läcker lite vatten. Jag hann stänga av den innan det hände något och installatörerna är på väg hit as we speak, men ändå?

Jag kan liksom inte riktigt få bort den där känslan som sitter och hackar på axeln att J A G har något med saken att göra.

Vi kör en liten summering va?

* Inte en utan T V Å exploderande toaletter (nu lär jag få skämmas för att jag berättar det offentligt. det är ju lite skamfyllt men till mitt försvar så satt jag faktiskt inte på den andra toaletten när den exploderade).

* Två trasiga diskmaskiner.

* en badrumsvattenskada.

och…

* En vardagsrumsvattenskada? vem har lyckats med det? Förutom jag då?

Jag tror att jag är som en levande slagruta. Vattnet kanske egentligen inte hatar mig. Vatten kanske älskar mig? Jag kanske skall söka jobb som vattenletare i vattenfattiga länder?

Ja, det är ju ett jobb så gott som något och hey – jag har funnit min bästa skill.

Jag bjuppar på en bild på en av våra vattenskador från villan i Obbola.