Avkristning vs. avhumanisering

Slötittar på en repriserad debatt (Bokmässan) där jag skymtar Jonas Gardell och "kulturminister" Liljeroth. Det handlar förmodligen om vikten av att läsa böcker. Tanken svindlar, vad har egentligen hänt på litteraturens område sedan jag gick i skolan?
SAP har under sina 70 år vid makten ägnat stor del av sin energi för att avkristna vårt land till förmån för en humanistisk människosyn. En enorm folkbildningsrörelse har fått oss att komplettera grundskolans svenskundervisning med att i vuxen ålder upptäcka och fördjupa oss i litteraturens omistliga verk. Religionen har lättvindigt offrats på humanismens altare. Men tyvärr har en annan majoritet i riksdagen även gett sig på humanismen.
I framtiden ska arbetarklassens barn endast ges rudimentär gymnasial undervisning i ämnen som svenska, engelska, matematik, kemi osv. Jan Björklund anser att dessa ungdomar mycket väl kan klara sig utan ett utvecklat själsliv, de ska ju fortast möjligt slussas ut till det linjära vuxenliv som kallas Jobblinjen. Men eftersom sossarnas utarmning av det kyrkliga idag nått den punkt där kyrkan t.o.m. tvingas sälja ut sina helgedomar för att klara livhanken finns inte heller dessa tröstens boningar kvar för den arma illiterata arbetarklassen.
Är det verkligen så vi vill ha det i Sverige?