När vi åkte från Nordmaling idag var vi samstämmigt pinknödiga båda två, Britta och jag. Men efter en stund i bilen försvann som vanligt denna känsla och när vi kom hem gick ingen av oss direkt på toa. Men när kaffepannan skulle fyllas med vatten påmindes vi plötsligt om hur fruktansvärt nödiga vi var. Vattenstrålen hann knappt träffa diskhons botten innan vi som vanligt frågade varandra (lite panikartat) vem som skulle gå först. 
En söndagseftermiddag i harmoni…