Etikett: pensionering

Två saker

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu har jag varit ”ledig” från arbetet i två och ett halvt år och börjar allvarligt fundera på om den tidiga pensioneringen inte var lite förhastad. Just då, vintern 2012, kändes det som mitt arbetsliv nått vägs ände och det var dags för den stora vilan. Men såhär i efterhand kan jag tycka att det förmodligen bara var en tillfällig nyck som fick mig att dra igång pensioneringsmaskineriet hos arbetsgivaren. Den känsla jag så här i efterhand har är att jag fortfarande har semester och snart skall vara i arbete igen. Jag således färdigvilad och alltmer förvirrad över vilken tillvaro jag befinner mig i. Och vad f-n gör man då? Mitt gamla yrke var överspelat redan innan jag slutade och att påbörja ett seniort arbetsliv är definitivt inte intresserant. Det mycket emotsedda pensionärslivet har förvandlats till ett intellektuellt och fysiskt vakuum och jag har ingen lösning på problemet.
Och vad var den andra saken jag skulle skriva om? Det har jag tyvärr glömt. Bara en sån sak…
Gomodda!

Arbetslös, punkt..?

Av , , 6 kommentarer 4

Det blir inte lätt att komma tillbaka efter pensioneringen, det är ett som är säkert. Nu har det gått ett och ett halvt år sedan jag lämnade in jobbnycklarna och jag har ännu ingen klar bild av hur jag ska komma vidare. Problemet är att sätta upp mål för framtiden när jag nu lämnat framtiden bakom mig. Det självförtroende jag haft som yrkesman har tidigare kunnat spilla över på min fritid vilket på ett konstruktivt sätt berikat mitt liv. Jag har på senare år haft ett flertal pågående projekt att fylla fritiden med, men nu när inte yrkesarbetet längre finns där som primus motor fungerar inte denna tillvaro som tidigare. För att kunna leva ett någotsånär fullödigt liv måste jag försöka hitta nyckeln till varför lönearbetet var så viktigt för mitt välmående för att sedan jobba på att komma ur denna låsning. Och det räcker bevisligen inte med att agera som låtsasfotograf, låtsassnickare, låtsasmålare, låtsasskogsarbetare osv, det måste vara något jag av egen kraft bygger upp. Detta ”något” skulle kunna vara att försöka stänga åtminstone några av de bildningsluckor som gapar vidöppna i hjärnan.
Comebacken kommer därför förmodligen att göras inom något av de immateriella områden jag tidigare inte haft vare sig tid eller ork att ägna mig åt – utbildning. Och paradoxalt nog kanske det är helt logiskt i mitt fall att jag inmundigar min bildning på livets höst istället för i min ungdom. Jag är nämligen inte så säker på att livet blivit lika underbart omväxlande om jag valt en kanske enkelspårig akademisk bana istället för att tidigt i livet styra in på livets flerspåriga rangerbangård…
Gonatt!

Kliande oro

Av , , 4 kommentarer 7

Efter att ha levat ett rörligt liv i drygt 63 år har mina kroppsfunktioner börjar agera oroade självständigt. Under den vanliga vardagslunken känner jag lyckligtvis inte av min skruttiga gamla kropp överhuvudtaget. Det är – i bästa fall – endast den allra översta "extremiteten" som känns riktigt närvarande. Därför blir jag fundersam när det plötsigt börjar klia på höger smalben och vänster axel följt av en småmolande huvudvärk. Något i det autonoma nervsystemet har sparkat igång kliandet men sorgligt nog vet jag absolut ingenting om orsaken. Nu har detta pågått i två dagar och jag börjar bli allvarligt oroad, vilket innebär att de kliande stressexemen får extra skjuts och att hela jaget nu hamnat i ett kliande inferno. Kanske beror det hela på att det är alltför lugnt i dessa dagar av jule- och nyårsfrid.
Förhållandet att det kan bli för lugnt är förvisso ytterligare en faktor att oroa sig för inför den stundande pensioneringen…
Gomorron!