på Svt i morse blev för mig ett klockrent minne av humanismens årtionde. Året var 1963 och galan hette All Star Festival med artister som Karl Gerhard, Monica Zetterlund och Hasse & Tage. Den anda av solidaritet och gemenskap som rådde under detta årtionde åskådliggjordes i svartvita bilder av artister med stort humanistiskt patos och intelligenta texter.
Tillbaka till vardagen igen blir mina reflektioner dessvärre negativa. Om dessa artister hade kunnat ana hur illa deras arv förvaltats skulle de rotera i sina gravar. Särskilt det kallt planerade sönderplockandet av det solidariska samhället som skett efter millenieskiftet skulle i deras ögon framstå som en ond dröm, egentligen inledningen till den mardröm som eskalerat till att vi har ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Fy f-n!
En annan reflektion är att de svartvita bilderna från 1960-talets TV-ruta bättre beskriver dagens tudelade samhälle och att de kolorerade bilderna från dagens cybervärld kunnat tjäna som illustration till det progressiva och färgsprakande 1960-talet.
Gomorron!
Etikett: solidaritet
Hur tänker Pagrotsky & Co?
Tongivande sossar redogör nu för (S)s alternativ till ekonomisk politik. Men är det verkligen ett alternativ? Det verkar mer som om sossarna försöker lägga grunden för nästa valrörelse genom att kopiera borgarnas politik. De verkar ha inställningen att eftersom borgerligheten vann förra valet och valet dessförinnan på en inhuman politik så kanske (S) bör släppa färdigtröskade varumärken som Välfärd och Solidaritet för att ha en chans nästa gång. De missar att Alliansen vunnit de senaste valen för att de presenterat ett tydligt alternativ. Med benägen hjälp av media och företagsamhet lyckades de få väljarna att tro att välfärden i Sverige är så grundmurad att vi kan sänka skatterna hur mycket som helst och ändå behålla den trygghet vi vant oss vid. Och istället för att försöka vända den skutan väljer nu den ideologibefriade partiledningen i SAP att smeka medhårs för att de saknar alternativ.
Senaste kommentarerna