Kommen från provinsen tar jag ofta en fika på något av stans kaféer vid de alltmer sporadiska stadsbesöken. Det är emellertid något man (speciellt om man är kvinna) helst bör göra före kl 8.30 på morgonen. Då placerar sig nämligen de manliga kotterierna vid de bästa borden (och om ett sådant bord till äventyrs är upptaget av en kvinna kan damen i fråga bli tillfrågad om hon inte kan flytta på sig alternativt om hon snart ska lämna sin plats).
Manliga kotterier förresten, vad är då det? Jo sådana har funnits i alla tider och första gången jag kom i kontakt med fenomenet var på Umeås 1960-talskaféer. På Kafé Linnéa till exempel satt varje morgon gäng i vilka det ingick ett antal tongivande journalister och småpratade innan det var dags att gå till respektive redaktion eller kontor. I dagens Umeå är kaféerna färre medan antalet ”slutna sällskap” förblivit i stort sett oförändrat eller till och med ökat. Exakt vad männen avhandlar vet jag inte, men med tanke på sällskapens sammansättning handlar det om makt, inflytande och naturligtvis om affärer. Stadens mest profilerade män med de titlar som tydliggör verklig maktutövning ser man däremot inte på morgonkaféerna, de behöver nämligen inte längre mäta sina kukar med andra män, åtminstone inte med diton i samma stad…
Det enda kvinnliga inslaget på morgonkaféerna är de smartdressade kvinnor i karriären som snabbt viker upp sina laptops i ett sista försök att hinna gå igenom dagens kalender sedan de lämnat barnen på dagis/skola.
När det gäller verklig samhällelig makt står vi och stampar på samma ställe som för åtminstone 50 år sedan. Den mångomsjungna jämställdheten består sålunda till syvende och sist enbart av generationer av omsorgsfullt applicerad testosteronberikad fernissa.