Natten dödas i bråkdelen av en sekund av det första morgonljuset. Det som sedan tar över kallar vi morgon och det är den mest spännande tiden på dygnet. Den här årstiden innehåller den nämligen färgskalans alla varianter, och då menar jag alla och inte bara de som vi lyckas ta fram i tryckeriernas och färghandlarnas kolorerade provkartor. Jag vågar påstå att samtliga färgvarianter man kan se under en morgon i det sena september är såna som inte kan reproduceras av människan. För att inte tala om det trots allt raffinerade kameraögat, som inte på långt när kan fånga kraften i höstens färger. En annan sak man märker är att dagen inte växer fram ur morgonljuset. Förhållandet mellan morgon och dag ser nämligen ut på samma sätt som när natten gryr till morgon. Under en blinkning är det plötsligt dag och morgonljuset har oåterkallerligen försvunnit. Då hjälper det inte hur man än söker med de egna ögonen eller kamerans öga, morgonens magi är borta.
Morgonen bör ha betydligt högre status än natten och dagen, eftersom den innehåller allt som natt och dag består av plus allt som ryms däremellan.
Gomorron!