Jag vet fortfarande inte hur vi kom in på det, men såhär var det: Jag förklarade vid en familjesammankomst för några år sedan vad som skiljer mitt nuvarande sätt att titta på vackra människor med hur jag såg på saken när jag var yngre. Vad som händer i ens huvud när man är ung visste ju samtliga närvarande men nu hade något inträffat i mitt inre som förvånade alla. ”När jag ser en vacker tjej tänker jag automatisk: Hon måste ha en snygg mamma! Så när jag ser en vacker flicka tillsammans med sin mor går blicken automatiskt till mamman.” Alla skrattade naturligtvis förvånat.
Vid den ålder jag då befann mig var modern nämligen det mest realistiska alternativet för en flirt. Nu har tiden gått och i julhelgens vimmel mindes jag min tidigare bekännelse. Men något har hänt sedan dess. I helgvimlet kunde jag ibland urskilja grupper med tre generationer kvinnor bland hyllorna. Och nu upptäckte jag att blicken även lämnat den tidigare så attraktiva mamman. Däremot tog jag mig en närmare titt på den förmodade mormodern…
Gonatt!