Midsommarhästen Dun Bunter

Av , , Bli först att kommentera 1


– Dun Bunter blev bara fyra år i huvudet!
Jag kommer ihåg när Mats-Åke Nilsson, försteman hos Stig Lindmark under många år, suckande sa så efter en förlust på Umåker.
Vi stod i stallet och lyssnade andäktigt. Håkan Boström, travsekreterarens son, hade tillåtelse att gå på stallbacken och jag fick hänga på ibland för att titta på hästarna och prata tips med farbröderna.
Det här var i slutet av Dunets långa karriär och Skellefteåhästen hade galopperat bort sig. Än en gång. Av friskhet. Dun Bunter föddes 1970 och tävlade till i december då han var tolv och jag hann se den omtalade travaren i några starter.

Det är bortgångne Bodentränaren Mats-Åke Nilsson på bilden tillsammans med Dun Bunter. Här har ekipaget vunnit Gävle Cup. Året okänt för mig.



På midsommardagen 26 juni är det trav i Skellefteå – en av sommarens stora traditioner.
I banprogrammet finns tre texter av mig publicerade om de anrika loppen Midsommarkransen (om Dun Bunter), Sprinterpokalen (om Viggo Best) och Cementcupen (där jag intervjuar Torsten Forssell som blev den förste att vinna fyraåringsloppet 1974 med Catherine Song).
Skellefteåtravets banprogram hittar ni på skellefteatravet.se

Första start i Skellefteå är klockan 18.00. Första V64-start klockan 19.40.

>>Dun Bunter med skidor på framhovarna


Dun Bunter och Stig Lindmark under en värmning på Solvalla.
Foto; TR Bild

Traditionstyngda Midsommarkransen i Skellefteå har körts sedan 1965.
Dun Bunter vann loppet sju gånger.

Hans-Olov Pettersson från Skelleftehamn ägde Dun Bunter.
Ägarsonen Bert Pettersson – jämnårig med stjärnan – såg hästens sista seger i kransen 1982.
Jag intervjuade Bert Pettersson om Dun Bunter för midsommardagens banprogram. Men det finns mycket att säga om denne fantom till häst som delar segerrekord för varmbloden med Molnets Broder, 113 triumfer totalt.
I Midsommarkransen 1982 tog Dun Bunter karriärens 112:e seger och efter det blev det alltså ytterligare en och kvitterat med Molnets Broder.

Här kommer lite som inte fick plats i artikeln:
Lite utanför artikeln hann vi med att prata om att Stig Lindmark gärna höll sig i norra Sverige och tävlade. Varför?
– Stig var så rädd om championaten! säger Pettersson, sambo med amatören Gabriella Laestander.

64 banchampionat blev det för Lindmark, fördelade på 35 i Skellefteå, 23 i Boden och 6 i Umeå.
Dun Bunter kom i alla fall ut på en hel del resor under sina 345 starter (!) i karriären.
Ingen kände ju den fyrbente stjärnan som Stig Lindmark. En gång blev det fel då Dunet hade kvalat in till en större final i Örebro. Lindmark följde inte med den gången utan skickade ner hästen.
Bert Pettersson berättar:
Olle ”Lappen” Lindqvist skulle köra och blev betänksam då han såg hästen i stallet några timmar före start. Dunet hade en typisk Lindmark-skoning – långtåad och med liksom ”skidor” på framhovarna. Han var van att gå så hästen. Men Lappen tyckte det där var konstigt och tog fram hovslagarutrustningen och innan någon hann hejda honom hade han kortat hovarna. Dunet tog inte ett travsteg på flera veckor! säger Bert Pettersson.

Pappan Hans-Olov Pettersson använde Dun Bunter i avel, tränade hästen de sista säsongerna och körde då flera lopp med sin häst.

– Dunet gick in och ut på Stig Lindmarks träningslista de sista två åren men Stig körde alltid de större loppen. Pappa körde mycket själv på slutet men var ju ovan och så där. 1982 var ett år då många snabbloppare i norr skulle gå i pension. Det var ju hästar som hade tävlat länge och alla ville se i snabbloppen som ofta lades sist på tävlingsdagarna för att publiken skulle stanna.

– Pappa ville köra Dun Bunters i karriärens sista lopp i december det året. Bergsåker hade samlat ihop till en riktig pensionärsträff, säger Pettersson j:r som var med på resan ner till Sundsvall.

I Umeå lastades Dun Bunter på en hästbuss som tillhörde Anders Lindqvist. I lasten fanns den kommande vinnaren av loppet på Bergsåker den här decemberdagen – Earl Pellef (344 starter, 40-60-48).
– Vi stannade i Hörnefors också och lastade Barbro Lundins Maltsev (291 starter, 27-41-25). Det var ett rutinerat gäng hästar. Farsan körde inte ett av sina bättre lopp. Han fick böter – stod åt fel håll i starten med Dunet. Alltså riktigt åt fel håll när de sa ”kör”. Ändå hann Dunet i kapp dem och var trea i mål där. Vilken häst, säger Bert Pettersson.

Tre hästar fanns i den lastbilen med sammanlagt 983 starter bakom sig under karriärerna.
Ett rutinerat gäng som sagt.

Klockan 21.41 på midsommardagen går 2021 års upplaga av trekilometersloppet Midsommarkransen, loppet Dun Bunter vann sju gånger.

>>>>>>Sommartrav med ostkrokar

Sluggo selas på av Stefan Lundberg, Patrik Nygren laddar upp med ostkrokar.
Foto: Mikael Wikner

Trav och sommar! Det man inte kan få blir extra åtråvärt.

Få släpps in på publikplats och på stallbacken är det bara de som jobbar som får komma in.
Jag fotograferar en del på travbanorna och får då vara på stallbacken. Men inget är som att vara på riktigt travturné med vänner.

På bilden selar kompisen Stefan Lundberg ut kallblodet Sluggo inför en start på Skellefteåtravet. Patrik Nygren i solglasögon laddar upp med ostkrokar inför tävlingskvällen.
Kortbyxor på, det känns som att det enda vi hade att oroa oss över var om Sluggo skulle galoppera eller inte. Felfri en ”stenklar” vinnare. Så klart.

I likhet med Dun Bunter hade Sluggo ofta galoppskorna på. Sluggo ägdes av Stefan Lundberg som nästan alltid körde.  Jag kände mig dock som en delägare!
Sluggo var en riktig profil och trevlig att hålla på med. Kapaciteten fanns och vi hoppades alltid. Ändå blev det ”bara” 15 segrar på 105 starter.

År 2000, när gubben var 14 år (!), var det som om Sluggo kom på själv att det här med galopper, det dög ju inte. Hästen blev disciplinerad. Det blev fem segrar och två andraplatser det året, bland annat seger i V65 på Umåker. Lundberg körde som vanligt.

Sluggo blev Årets kallblod på Umåker 2000 under sin näst sista säsong och jag – som aldrig varit så nära en häst tidigare – fick uppleva allt från insidan. För Slugga var ju ”min” också, trots att jag inte fick vara med och dela på inkomsterna.

Kuppen i Lycksele
Lyckseletravet kör 2 juli, 6 juli och 9 juli i år. Snart kan det vara dags för ”kuppen” jag funderat på så länge just i Lycksele.
När jag vinner de där många miljonerna på V75 som vi alla väntar på är det dags. Samma sommar jag blir rik planerar jag att göra kompisen Lundberg till champion på Lyckseletravet.

Jag ska förhandla med sådana som Daniel Redén och Stefan Melander och låna några stycken värstinghästar i olika klasser.
Lundberg skulle köra samtliga och ta hem banchampionatet med ett bösshåll och i championintervjun med Carina Axroth säga något i stil med:

– Det ligger hårt arbete bakom, det här har vi kämpat för länge.

>>>>>>
Lycksele Travsällskap 70 år – boken skriven av Gunnar ”Pud” Eriksson

>>>>>>Vännen Martin borta

Martin Jansson hjälper till under en festkväll på Umåker i november 2019. Under armarna håller Jansson dockor med Lennart Nygren och Berth Johanssons dresser.
Foto; Mikael Wikner

Avslutar bloggen allvarligt. Min vän Martin Jansson gick bort här i juni.

Han var min allvetare och ”google” i historiska frågor, en nobel man med humor som jag delade travintresset med.
Åldersskillnaden mellan oss var över 20 år – men det märktes aldrig.
I Martins sällskap trivdes man, en ”buspojk” och ett under av vänlighet. En man med humor och värme saknad av många.

Martin Jansson, född i Härnösand, uppväxt i Sundsvall, flyttade till Örnsköldsvik och sedan Umeå. Jansson var styrelsemedlem på Umåker 1989 till 1994 och under samma tid marknadschef för Posten i Västerbotten där Martin bland annat såg till så att Berth Johansson ett tag var Postens man.

Tankarna går till Anita och barnen Anna och Peter.

Bli först att kommentera

Inte alltid på Mors dag – elitloppsspecial

Av , , 3 kommentarer 3


Johanna Lindqvist och Lisa Wallin hyllar franske elitloppsvinnaren L’Amiral Mauzun.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

Den här bilden är lite av sinnebilden av Elitloppet för mig.
Johanna Lindqvist (vänster) är glad på fotot från 2007. Det är sommar, linneväder och hon är på Solvalla med sina vänner.
Det s k a vara publik på Elitloppet.
Att en fransk häst vann det året fyllde bara på Johannas glädjebägare.

– Vi reste ju ihop vi från Frankrike när det var större tävlingar, bodde på samma hotell och så. Jag brukade få hjälpa fransmännen att översätta lite och visa hur det fungerade på olika banor i Norge, Finland eller som här på Solvalla då. Fransmännen är inte så kunnig på engelska, säger Johanna Lindqvist, boende i hemstaden Umeå sedan 2016.

L’Amiral Mauzun vann Elitloppet 2007. Jean Michel Bazire vann loppet för första gången och var glad han också men blev med tiden allt knepigare.
Nej, skämtar bara. Bazire vann året efter också med Fabrice Souloys Exploit Caf men har därefter inte lyckats komma överst på elitloppstronen.

Jean P. Ducher tränade L’Amiral Mauzun och ägare var Paul de Senneville.
Fransmän som fick hjälp med engelskan det här året av bland annat Johanna Lindqvist och kvinnan till höger, Lisa Wallin.

– Lisa jobbade åt Bazire i några år och åkte sedan hem och utbildade sig till veterinär. Hon är gift med Sundbyholmstränaren Tony Wallin, berättar Johanna Lindqvist.

Johanna (dotter till Anders Lindqvist) var proffstränare i Frankrike men avbröt den karriären när hon skulle få sin dotter. Numera är hon utbildad undersköterska, bor i Umeå där familjen finns med mamma Sara i spetsen. Dottern Josefine gillar hästar.

– Jag har ingen egen häst och har inte ens plockat ut körlicens. Jag får hjälpa Erica Sandström (amatör, Umeå) och är där och kör häst när jag jobbar kväll och passar på att fara dit och bunkra energi, för köra häst är viktigt, säger Johanna.

Hon hann med att jobba hos tränare i både USA och Italien innan det blev Frankrike. Philippe Allaires stall var en av arbetsplatserna.
Runt 250 segrar blev det i både sulky och monté.
– Största framgången? Jag var ju tvåa i Prix de Paris med pappas Lönshults Danne. Sedan har jag vunnit några grupp II-lopp. Jag har inte varit med i Prix d’Amerque men ganska många av de större loppen. Största segern kanske var grupp II-löpningen på Vincennes med Upper Class som tränades av Philippe Allaire, säger hon.

Elitloppshelgen har hon kört lopp under vid ett tillfälle. I Harper Hanovers lopp 2007 kuskade hon bakom hästen Dishmar som stod i över hundra gånger pengarna, en häst tränad och ägd av Maria och Rune Holmen.

– Jag felade direkt från start med min häst men körde ju tre varv ändå för att det var så häftigt! Det är en häftig upplevelse att bara vara ute och värma på Solvalla under en helg med så mycket publik vilket jag gjort några gånger då jag jobbade hos Philippe Allaire bland annat, säger Johanna Lindqvist.

>>>>>>
Det här är Wikners TRAVliga blogg där Nostalgi och Nonsens är ledorden.

>>>>>>Meadow Road vann en måndag

Torbjörn Jansson tar karriärens största seger på en måndag med Meadow Road i Elitloppet 1985. Tvåa (skymd) Rosalind’s Guy och trea Brandy Hanover. Foto: P&R / TR Bild

Filmaren Tom Alandhs ”Alltid på Mors Dag – Elitloppet” från 2014 har egentligen bara ett fel.
Ett korrfel.
I titeln har det visat sig.

Elitloppet h a r inte alltid körts på söndagar. 1985 var det pingsten som ställde till det lite med dagarna. Solvalla tävlade söndag och måndag det året med Sweden Cup i vanlig ordning på söndagen (mors dag) med Elitloppet en röd måndag det året, annandag pingst.

Torbjörn Jansson vann Elitloppet tillsammans med Meadow Road.

– Min största seger! har Jansson sagt många gånger.

Måndagen 27 maj 1985 var ingen vanlig måndag med andra ord. Det är min gode vän Björn ”Lill-Archie” Lindblom från Stockholm som ringer och berättar om upptäckten.
Lindblom och jag har nostalgisamlandet (cyklar, tablettaskar mm) gemensamt, och så travsporten då. Han bommar sällan en Guldbjörken och V75 i Umeå.

1985 var han alltså på plats under Solvallas elitloppshelg.
– Jag ser en notering i travprogrammet att jag spelade Torbjörn Jansson i ett annat lopp som han vann under söndagen. Gormer (e. Quick Pay) som Tobbe tränade, vann ”Fyraåringarnas Sprinterlopp” från vinnarhålet till oddset 14:84! Det var första gången med ”modifierad sulky” som man sa på den tiden, säger min vän Björn.

>>>>>>”Skräcken” vågade livet

Skräcken och Demon Sid – publikvärmare under elitloppssöndagen 2002.
Foto: Christer Rydeborn, TR Bild

Elitlopps-morgnarna med Skräcken var trevliga. Jag stod på Solvallas stallbacke 2004 när Björn ”Skräcken” Linder hade genomfört sitt sista shownummer som publikvärmare under Elitloppet. Ville helt enkelt vara med på den historiska grejen och skrev en snutt om det på travnet.se.

Det var Skräcken” som pensionerade sig själv som Solvallas egen rolighetsminister 2004. Han var 61 år då och hade hållit på sedan 1984, året då han officiellt började inleda Elitloppsfesten under morgontimmarna. Med slängkyssar, extra långa tömmar hängades under Demon Sid, Banzai och Big Spender, stående ibland och ibland med ”hands free”-körning etc etc.

– Nu kör jag det här en sista gång, lugnt och stilla så att jag inte slår ihjäl mig, sade Skräcken innan han åkte ut.

När han kom tillbaka efter showen på banan (som även det sista året var mycket våghalsigt) konstaterade Björn Linder att selen som höll sulkyn på plats hade spruckit.

– Någon centimeter till så hade vi haft mig som en gul zeppelinare flygandes över Solvalla, pustade Linder.

Att som jag få ge Skräcken en klapp på hjälmen på stallbacken efter det sista framträdandet 2004…det är travhistoria.

>>>>>Alla år på plats

Franske Ianthin rycker undan 1983 och jag är beredd med min instamatic-kamera.

Ianthins seger 1983 var mitt första elitlopp på plats  Sedan följde en stor del av mitt liv med Elitloppet.
De senaste tre årgångarna har jag inte sett på plats.
Mellan 1983 och 2017 bommade jag kanske tre-fyra årgångar.
1985 var det lumpen bland annat. 2008 skulle jag pappa och vågade inte åka ner utan satt hemma och jobbade för travnet.se och tog emot de andras texter och publicerade.
Vilket var tur. Internet var inte så starkt på den tiden.

Aldrig är man så slut som efter en sådan här helg.
2002 till 2008 blev det jobb för travnet.se. Efter det har jag bevakat helgen för Kanal 75:s räkning de allra flesta åren.

Helst vill man ju vara ledig och i kortbyxor på publikplats på Solvalla.
Nervös var man E-N gång per år och det var utanför grindarna tidiga morgnar med ett tjog filtar i famnen efter en natts köande.
I vårt gäng turades vi om att ta platser.
Vi tog nattvaken och löpningarna parvis och delade upp lördagen och söndagen mellan oss. Jag vet inte hur många personer vi skulle hålla platser till på E-läktaren. Ingenting fick gå fel…

>>>>>fortsättning elitloppsköandet

Snabbast på Solvalla. Robert Holmgren från Umeå in action.

Säkrast att få en plats på E-läktaren var vi åren då ”världens snabbaste man” Robert Holmgren hjälpte till med löpningarna. Vi mutade Holmgren några år och han var snäll och tog några av filtarna.

En vinthund som spelat innebandy i Dalen och Umeå City.
Möjligen att USAIN BOLT hade varit snabbare på Solvallas publikplats än Blixten Holmgren.  

– Mitt travintresse kom i mitten av 1980-talet när jag följde med och hämtade storebror Jonas på Umåker efter hans pass i entréerna. Elitloppet har jag sett på plats alla år (utom 2020) sedan 1989 med en miss, Victory Tillys seger 2000, berättar Robert Holmgren då jag ringer honom inför den här bloggen och tackar för hjälpen.

>>>>>Vi åker tidsmaskin till E-läktaren

Sören Nordin kör framför Solvallas publikhav 2001…

Rundar av med ett bildsvep från E-läktaren.
Åtskilliga bilder har ju tagits på publiken av fotograferna på innerplan under Elitloppet. Ofta med publiken som fond.
Jag har suttit och kollat detaljer av elitloppsbilder och hittat (för mig) kända ansikten. De flesta från norra Sverige.
Presenterar dessa här.
Frusna ögonblick av lycka.


…och här en detalj av bilden från i maj 2001, som visar Marcus Lindgren (Halmstadtränaren), Berka, Gösen, Matto, Mugge, Stickan, Röde Johansson, Fune, ”Kusin”, Gustafsson mfl. Applåderar i mörka solglasögon i mitten av bilden gör Björka.


…min arbetskamrat på Kanal 75, Ola Johansson, i blå t-shirt till vänster applåderandes. Kanske har han fått in en vinnare? Olas polisonger den här tiden skojar man inte bort.

Magnus Burman från Sundsvall, under många år anställd av Robert Bergh, tog ofta plats längst ner på läktaren med sina vänner för att kunna hänga flaggor som var pro-Sundsvall.
Detta året var det Hilda Zonett gänget hyllade.

Vilka ser vi här på E-läktaren? Många. Men det är Markus Pihlström (den blonde uppe till höger) och travjournalisten
”Pajen” Johansson (han som kliar sig i nacken) jag känner igen.

Slutligen en travtränare hemmahörande i södra Sverige under en ledig elitloppssöndag. Tunnhårig man i skägg snett upp vänster från Plantagenet-banderollen. Visst ser du vem det är? Namnet på tränaren (vars förnamn börjar på J) skriver jag in HÄR…. söndag förmiddag.Svar: Örebrotränararen Juhani Partanen!

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.

[email protected]

3 kommentarer

Berth Johansson lade upp taktiken redan på sekretariatet

Av , , Bli först att kommentera 0


Berth i 1000-klubben – VK:s förstasida i mars 1983

Berth Johanssons Memorial på lördag.
Vilket lopp det blev!
Det stora femåringsloppet under Umåker V75 skulle få vilken travarrangör som helst i världen att gnugga händerna. Eller vad sägs om anmälda hästar som Hail Mary, Don Fanucci Zet, Brother Bill, Aramis Bar och Global Adventure för att räkna upp de namnkunnigaste.

Loppet körs för att hedra Umeås ojämförligt störste på tränarsidan.
1709 kusksegrar hann det bli i karriären. 1000:e segern kom i mars 1983 tillsammans med Gissle i V65 (dagens V75) på Solvalla.
Berth Johansson hade nyss varit i Frankrike och tävlat med Al Joe och hade hugg på ytterligare en triumf den där dagen på Solvalla.
Al Joe galopperade dock bort 30 meter i starten men kom tillbaka och slutade tvåa i gulddivisionen.
– Att jag tog den historiska segern med en egen häst var roligt. Men ännu roligare hade det väl varit om jag tagit den med Al Joe som ligger mig varmt om hjärtat, sade Berth i artikeln i Västerbottens-Kuriren.

Nyheten om Berths inträde i 1000-klubben toppade VK:s förstasida.
Det skrevs spaltmil i VK om Berth och hans hästar.
Stallet på Ringvägen var hemvist för några av Sveriges allra största stjärnor. Några av dem var till och med internationellt gångbara.
Big Spender, Song Key, Al Joe och Prince R.S., är bara några av stjärnorna.


Jag skrev Hyllningskvällen år 2000 när Berth skullle sluta köra lopp. ”Kjola” Boström på balkongen till VIP-rummen på Umåker med Berth.

2013 valdes Stig Lindmark från Skellefteå in i Travets Hall Of Fame.
Nu borde det bara vara en tidsfråga innan även Berth Johanssons namn offentliggörs i det sammanhanget.
Journalisterna väljer in hästar och hästfolk från Norge i Hall Of Fame men måste även ta hänsyn till södra- kontra norra Sverige.

1983 hade Berth bara varit tränare i ett par år. Innan jobbade han som bilförsäljare och kombinerade alltså travet med ett civilt jobb.
Hur många kusksegrar som dubbelarbetande amatör? 848 stycken.
Att köra sina hästar själv och träna fram dem och vara med i både elitlopp och Prix d’Amerique, vinna derbyt, SM och dubbla upplagor av Hugo Åbergs Memorial.
Om inte det är kvalificerande för en plats i Hall Of Fame vet jag inte…

I augusti 2000 avtackades Berth Johansson med en egen dag på Umåker och jag rapporterade för Västerbottens-Kurirens räkning. Det var tränares asvked som kusk. Han fortsatte att träna sina hästar.
Under kvällen höll VK:s Bert-Åke Hellberg ett tal där han berättade att tidningen hade publicerat 900 hela sidor om travtränaren under åren i VK.
900 sidor är många tidningssidor. Faktiskt lika mycket som om VK bara skulle trycka tidningar om Berth i en månad. I en hel månad!

Till hyllningskvällen på Umåker hade några av Berths gamla lärlingar och tränarkolleger bjudits in. Kollegerna som firade Umåkers största var Stig Lindmark, Jim Frick, Einar Magnusson, Lars Lindberg och Ola Hansson.

Uppställningen på lärlingssidan var Jan-Erik Erikson, Jan-Olov Persson, Jonas Toft, Sören Östman, Per Pettersson, Per-Arne Lennartsson och Anette Edfeldt.

Berth Johansson i svart kostym tillsammans med gamla kolleger och lärlingar. Per Pettersson intervjuas.
Foto: Mikael Wikner

Johan Edlund intervjuar Jim Frick. I bakgrunden Stig Lindmark tillsammans med Berth.
Foto: Mikael Wikner

På plats under avskedskvällen var också några av Johanssons hästägare under åren samt  Kjell-Olof ”Kjola” Boström som anställdes som chef för Västerbottens Travsällskap 1959 och var banans sekreterare (som det hette) ända till i början av 1990-talet.
(I klippet ovan står Kjola på balkongen)

Under hyllningskvällen blev lovorden många. Kjola Boström passade även på att pika hedersgästen lite.
– Berth var och är en duktig kille. Men tänk att han alltid skulle vara sen med anmälningarna! sa Kjola inför publiken i VIP-logerna.

Travloppen förr i tiden startade nämligen när hästarna anmäldes. Ett kurragömmaspel där det gällde att skrämma bort motståndarna om det gick.
Berth var en mästare i grenen. Kjola kom emellan under anmälningsrundorna som kunde ta dygn.

Kjolas son Håkan Boström jobbade på Umåker 1989 till 2003 med bland annat anmälningar och vet hur det var på pappans tid.

– Anmälningar förr i tiden gick ut på att vänta till alla tränare hade hört av sig. På det gamla kontoret på Umåker var det en disk och en glasruta in till anmälningskontoret där pappa satt. Olle Lindqvist, Berth Johansson, Sigge Reuter med flera kunde vara inne flera gånger. Antingen för att anmäla, ta bort sin redan anmälda häst eller bara förhöra sig om hur många hästar som ”var kvar” som det hette, berättar Håkan Boström.

Berth kunde anmäla Big Spender i något snabblopp och då backade många och strök sina hästar – bara för att i nästa moment stryka Big Spender och sätta dit den sämre Kosmos Kid i stället.

– Big Spender hade varit dålig i det senaste jobbet och då fick Kosmos Kid starta i stället. Och det gick ju aldrig syna det där heller. Men det var många som var bra på det där och anmälningarna tog timmar. ”Jasså är han kvar, då tar jag bort min för då får jag ett femtespår”, säger Håkan och skrattar.

Big Spender vinner derbyt 1985 knappt före Mack The Knife och Stig H johansson.
Foto: TR Bild

Det där tilläts förstås gå alldeles för långt många gånger men eftersom det rackarspelet var tillåtet var det många som utnyttjade det.

I dag anmäler hästfolket sina hästar själva över internet.

– När jag började med anmälningar på Umåker var vi tvungna att skicka ut anmälningslistor med vanlig post. Det var innan faxens tid. Då satt man och kuverterade och skrev adresser. Det var två eller tre dagar mellan första och andra anmälan på den tiden, säger Håkan Boström.

Berth Johansson var eleganten som med små medel kunde få fart på hästarna över ett upplopp. I ”Dunderderbyt” 1985 satt Berth still upploppet ner bakom Big Spender och vann med nos mot Mack The Knife och Stig H Johansson.

I en tidig intervju med VK-journalisten Sixten ”Six” Jonsson berättade Berth att det inte alltid hade varit så. Han förivrade sig några gånger som ung.
18 år fyllda vann Berth sitt första lopp 1951 med pappans Juan Walter.
– Jag använde spöet alldeles för mycket och fick veta det av en journalist på VK som skrev trav på den tiden. Einar Härlin (pseudonymen Stallman) tyckte inte att det hade sett snyggt ut när jag satt och hamrade på Juan Walter när jag vann mitt första lopp. Det blev en tankeställare, säger Berth i artikeln som presenteras i ett utdrag här:

Bli först att kommentera

Lindqvist skäms inte för störtkrukan på roten

Av , , 2 kommentarer 1


Anders Lindqvist med en inte s-å snygg hjälm…

Svartvita bilder har sin charm. Många gånger blev det snyggare bilder i tidningen när det var svartvitt. Det var något med färgpassningen i tryckeriet som inte alltid funkade där i början.
Långt in på 1990-talet var det skralt med färgsidor i Västerbottens-Kuriren. Det brukade finnas några få färgsidor, ofta förlagda till helgerna och den så kallade helgläsningen

När fotograferna åkte ut på Umåker eller Umeå ishall var det länge de svartvita rullarna som gällde till övervägande delen.
Björklövens Tore Ökvist är exempelvis en svart och vit person i VK:s arkiv.
Samma med Håkan Hellerstedt, Anders Lindqvist med flera kuskar.

Men att Lindqvist har en ful hjälm på den här bilden ser vi! Vad var det för hiskelig störtkruka som satt på roten? Tänkte han aldrig på sin image?

Var den inte snygg?! Jag undrar om det är Old Man jag kör på bilden och att jag hade fått låna någon röd hjälm. På den här tiden hade vi ju hästägardresser och syrran Katarina (gift Flodell) ägde Old Man där det var röda inslag som gällde, säger Anders Lindqvist då jag ringer.

I de här sorgliga coronatiderna kan ett samtal med Lindqvist fungera som en ångestdämpare. Han är alltid munter och medryckande.
Att han skulle ta illa upp för att bli häcklad över en ful hjälm finns liksom inte. Anders är totalt prestigelös också, vilket fler borde lära av.

Åter till störtkrukan. Vackrare hjälmar har Lindqvist haft.
– Jag var väl aldrig särskilt snyggt klädd i början av min karriär i Umeå, utom då jag gifte mig och så. Jag jobbade ju mest. Jag var ju uppvuxen hos familjen Elfving och Gustav Lennartson och där var det inte så noga med hur man såg ut, säger han.

Trav och jobb för jämnan när han blev äldre. Restauranger hade han aldrig tid att besöka.

– Det var först när jag hade flyttat neröver och gick i konkurs i Halmstad som jag började klä mig finare tror jag. Då straffade jag mig själv med att ta på mig skjorta och slips under kuskkläderna ibland. När det var fest eller storlopp kunde jag ju svida upp fort som fan och vara uppe på restaurangen och representera nästan innan man hann komma i mål i loppen, säger han (och hävdar att det inte är något han skarvar till).

Enligt Lindqvist var det Åby-basen Greger Söderbergs fru Inger som lärde upp honom på det här med finishen. Hur viktigt det var att se snygg och världsvan ut.

– Så länge jag inte hade pengar skulle det åtminstone se ut som om jag hade pengar!

>>>>Köpte hästen av Zamora

Old Man och Anders Lindqvist.
Foto: Västerbottens-Kuriren

Old Man var en hingst född 1968 i Danmark och importerades därifrån 1972. 209 starter, 20 segrar, 21 andra- och 23 tredjeplatser. 152 000 kronor intjänat.

– Old Man var en härlig häst! minns Lindqvist. Farsan Axel var så jäkla glad att jag lyckades med det köpet. Jag köpte den där för 5000 kronor av ”Zamora” Nyholm som jag var kompis med. Jag var hästtransportör ett tag och då lärde jag känna Zamora som hade butik på Mantorptravet som sedan togs över av hans son.

Efter sin aktiva fotbollskarriär engagerade sig Nyholm i trav och var under många år professionell travtränare vid Mantorpstravet.
(Wikipedia berättar om Bengt Olov ”Zamora” Nyholm, född 30 januari 1930 i Härnösands församling, en svensk fotbollsmålvakt som under sin aktiva karriär representerade IFK Norrköping dit han värvades från moderklubben IF Älgarna 1948. För det svenska landslaget spelade han 30 A-landskamper mellan 1959 och 1964).

Zamora var travtränare efter karriären men dansken Old Man hade han inte fått någon ordning på och hästen köptes av Umeå-baserade Anders Lindqvist.
– Old Man var nog fem-sex år när jag köpte den och det blev ett riktigt lyckat köp.  Gösta Carlsson (proffsig amatör på Umåker) köpte Regento Skovlund från Danmark och han gav ett par hundra tusen i alla fall för den vilket var djävulska pengar. Alla trodde att Gösta hade köpt en värsting men min danske häst slog väl den två gånger av tre.

>>>>Paris godaste köttfärssås

Anders Lindqvist i träningsborgen på en bild från 2011.

Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Det är en söndag i borgen på Grosbois och Lindqvist pratar i telefonen i bilen när han hämtar gode vännen Stig Engberg som tidigt flyttade till Frankrike och blev kvar där efter tränarkarriären.
Det ska bli köttfärssås och spagetti i borgen. Anders känner sig stärkt av historien om Old Man och utser sin egensnickrade köttfärssås till Paris godaste.

Bloggens läsare får ta del av receptet.

– Jag är en jävel på att fixa till köttfärssåsen. Jag karamelliserar lök i rött vin och har i både bacon, morötter och kanske nån annan grönsak. Både russin och tranbär, ärtor och tomater. Grädde förstås men jag lägger rätt mycket havregryn i också och reder med det i stället för mjöl. Den blir för jävla god!

>>>>>Anders haffad av polisen

Vi rundar av det Lindqvistska blocket med en bild då han oskyldigt haffas av polisen. Bilden är arrangerad av Ewa Franke som övertalade några poliser i USA att ställa upp på bilden.

– Men det hade faktiskt lite verklighetsförankring också. Jag hade natten innan blivit tagen av polisen för fortkörning – och det var ingen lek. Jag kan lova att man är inte är så tuff när en New York-polis riktar vapnet mot dig och den andre polisen muddrar dig medan man halvligger med händerna över biltaket.Det här är från VM-äventyret med Viroid. Barbro Lundin (numera Garderot) tränade Viroid, berättar Lindqvist.

Min favoritdress satt på Håkan Hellerstedt – blå med vita bollar.
Podden Trottosport har pratat kuskdresser ett tag i etern men Håkan Hellerstedts tidiga har aldrig nämnts.
Hellerstedt hade ju en förkärlek för positionen ledningen. När han någon gång satt en bit bak i fälten var han lätt att upptäcka.

En liten tjej som dansade i programmet Talang på TV4 för några helger sedan påminde mig om den blå med vita prickar. Just så här såg den ut! Fin klänning.

(Som sagt finns det få färgbilder på Hellerstedts fina dress. Den och flera andra klassiska dresser har jag samlat ihop och fått på ”dockor” för puben på Umåker. Tillfälligt flyttade sedan en tid).

>>>Hellerstedt gillade igloo

Det är en ung Håkan Hellerstedt ni ser på bilden. En privatbild jag kommit över. När jag studerar den med lupp ser jag att Hellerstedt vinkar med en pinne Igloo-glass. Han som i en intervju för 100 år sedan i Travronden (?) sade att det är Piggelin som är favoriten. Ja, ni ser. Jag har sinne för detaljer ingen människa har någon nytta av. Låt oss konstatera att Hellerstedt gillar isglass i alla fall. Det spelar ingen roll vilken sort.

Isglass-bilden är en reservbild jag tvingas använda. Jag var ju på jakt efter Håkan Hellerstedt i den klassiska dressen ”blå med vita prickar” men hittade ingen. Hellerstedt har bara nyare dresser på sig på bilderna. Inte den jag så att säga växte upp med.
Jag var 14 år då jag började gå på trav 1979 och tyckte att man såg Håkan Hellerstedt så bra i loppen med den dressen. Hellerstedt var som bäst på Umåker de åren och tog sina championat på banan 1977, 1978, 1979 och 1980.

Håkan Hellerstedt dog 2016. Presenterar här ett utdrag från en intervju med Håkan som jag gjorde för VK.

– Jag hade en kolsvart kuskdress i början av min karriär. Men Berit (frun) bara skämdes för den och sa att den var Sveriges fulaste. Ändå hade jag piffat upp den med initialerna HH i vitt på armen på det svarta, berättar Hellerstedt i min intervju.

Hellerstedt lämnade Umåker för Axevalla 1 januari 1986. Så många bra hästar som han kört och tränat och han utnämnde Cirene Bunter till den bästa.

Cirene Bunter är den bästa jag kört (född 1964). Om vi räknar alla jag kört och även lärlingstiden. Jag var hos Olle ”Lappen” Lindqvist och hon var fantastisk. På den tiden fanns ju inte V65 utan varje bana hade sina storlopp i stället. Hon vann rubb och stubb, säger Håkan Hellerstedt.

(Jag vet att svaret kan överraska många som var med. Hellerstedt har kört så många bra. Jag intervjuade ”Lappen” en gång och på frågan om vem som var hans bästa häst svarade han Micko Tilly, Cal Min och Cirene Bunter utan att rangordna dem. Många ifrågasatte då hur detta sto kunde nämnas i den samlingen. Micko Tilly var trots allt en elitoppshäst).

>>>>En skrämmande hjälm

Björn ”Skräcken” Linder

Var det mera avslappnat förr? Jag får allt oftare den känslan. Se bara på Björn ”Skräcken” Linders 1980/1990-talshjälm på bilden ovan. Det riktigt dryper skräck av. Lite lekfullt så där.
Hjälmarna är snyggare i dag men förr var de i alla fall roligare.
Andra roliga hjälmar från förr är Ove A Lindqvists Långben, Björn Karlssons Bamse och Lars I Erikssons Hagbard Handfaste.

2 kommentarer

Affe Jonsson är en buggarkung

Av , , 1 kommentar 1


Alf med sonen Jimmy på en bild från 1999.
Foto: Petri Johansson, TR Bild

Det är inte stå stor skillnad på att köra häst och att föra en kvinna i dans, sa en gång travtränaren K-G Holgersson, som menade att dagens kuskar inte kan dansa och att travet har tappat lite på det.
En djup tankegång av djupingen Holgersson.
Bröderna Nordin, tyska bröderna Krüger och Johannes Frömming menade Holgersson var särskilt dansanta (i filmen Tony Ryttar gjorde med Holgersson).

Vet inte hur det förhåller sig med den saken.
Men jag har i alla fall sett Alf Jonsson dansa.
Och skämts på grund av min egen uselhet.
Där har ni en dansat travtränare i alla fall.

Han har en stor kroppshydda, Affe och berörde det själv när jag pratade med honom en gång för några år sedan.
Vi som har sett karln dansa på fest…han är en djeeevul helt enkelt. Bugg, foxtrot, slowfox. Han for som en rem runt dansgolvet i buggen.
Det var Alf Jonsson och Micael Melander som glänste av männen på travfesten jag var på den gången, jag tror att det var en tillställning på Dannero.
En annan drog längs väggarna och förbannande sin oförmåga.

Alf Jonsson klev in i 1000-klubben 1991 som kusk och för några dagar sedan noterade han sig för 1000 igen. Nu nådde han milstolpen 1000-segrar som tränare, 73 år gammal.

Alf Jonsson brukar placeras i facket trollkarlar i norra Sverige. Känd för att komma tillrätta med komplicerade hästar.
Hästkarl är ett slitet uttryck men i Jonssons fall verkar det stämma. Har det varit något fel på en häst så är det till Alf Jonsson många har vänt sig.
Överhörde ett samtal för ett par somrar sedan gällande ett fullblod, en ridhäst. Ett samtal till Jonsson på Bergsåker ansågs kunna vara lösningen på problemet. Jag vet inte hur det slutade, om hopphästen kom till Alf eller inte.

>>>>>Mill Ali tjänade 1,4 miljoner

Polarna Mill Ali och Alf J.
Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Mill Ali var en otroligt nyttig häst i familjen Alf Jonssons ägo.
Mill Ali kostade ungefär 10 000 kronor i inköp och sprang in nästan allt av de 1,4 miljoner kronorna han tjänade hos Alf.
Det var hästägare hos Åke Svanstedt som sålde hästen ingen hade lyckats med.
(repriserar en artikel om Alf och Mill Ali som jag skrev för Västerbottens-Kuriren för några år sedan).
Alf berättade:
– Jag köpte Mill Ali på hösten då han var åtta år och egentligen förstår jag inte varför han inte hade fungerat tidigare. Men det var väl min träning och lite grejer han gillade.

”Lite grejer” var att Jonsson kom på att Mill Ali hatade när man som kusk lade sidostången på honom. Han ville springa fritt och fick en egen specialsulky för det.
– Jag körde nog bort flera hundra tusen med honom innan jag kom på att han inte gillade stången. Det blev en sulky utan sidostång för att jag inte skulle glömma bort mig med benet av gammal vana.
Broddar i skorna, sommar som vinter, var en annan specialare.
Mill Ali behövde rejält med fäste.
– Jag startade Mill Ali på Solvalla i maj ett år. Svanstedt kom förbi mitt stall och ville se vad jag hade gjort med hästen. Att han var ganska så ordentligt broddad på alla fyra trots att det var sommarbana förvånade Åke, säger Alf i min gamla artikel.

>>>>>Skuttburk efter Ideal du Gazeau

Mill Ali och Alf Jonsson.
Foto: Tommy Andersson, TR Bild

Vi är många som räknar  Mill Ali och Alf Jonsson som någon slags dynamisk duo. Skuttburken efter Ideal du Gazeau.
Segern i Gösta Bergengrens Minneslopp var den största. Bästa loppet hästen gjorde var enligt Alf Jonsson själv prestationen över 4140 meter på Umåker i oktober 2000. Mill Ali stod med 60 meters tillägg (4200 meter).

– Han var bara stark så det var bara att sitta och tuta och köra med honom. Han var för hemskt bra den gången då han drog runt på mig i fyra kilometer på en tung bana.

>>>>>>Nominerad på stora galan

På söndag (31/1) tävlar Umåker med spelet Grand Slam 75. Don Viking är med med Ove A Lindqvist i sulkyn i GS75-2. I fjol var tolvåringen det vinstrikaste svenskfödda kallblodet med sina dryga 753 000 kronor intjänat och är nu nominerad till titeln Årets Kallblod på den nationella Hästgalan. Amatören Stefan Dellbro på Umåker tränar Don Viking.

>>>>>>Påtänd enligt Stig H

En dump av travnet.se:s förstasida någon gång 2005.

Någon gång före nyår sa Sundbyholmstränaren Richard L Jansson att hästen Tullibardine Boe var ”påtänd”.

Det är Stig H Johanssons uttryck som säkert smittat lite.
Man förstår vad Stig H (och Richard L) menar, men det låter lite kul med det där påtända.

Annars är det mest reportar och programledare i tv-rutan som får skäll och gliringar för saker de säger.
Tänk så lite det skulle vara att ha roligt åt på twitter och facebook och i travbloggar om folk inte kunde ta till lilla släggan mot tv-rutan då och då. Kritik mot språk, slipsar, fnissningar – you name it.
Reportrar (skrivande) som eder bloggare hamnar en del i skottgluggen.
Hur kan man skriva så och varför INTE skriva om det i stället för det?!

Men alla skribenter är ändå snäppet över tv-folket i travets skällkedja. 

Roligast är i alla fall när skribenter på olika tidningar försöker sätta dit varandra sinsemellan om spåket.
Jobbade på travnet.se. 2002-2008. Det här var före internet hade exploderat och år före Travronden fanns på nätet (edit: under 2000-talet fanns ett visst material på travronden.se, tidningen lade det mesta av sitt krut på papperstidningen). När gänget på Ronden kom ut med sin papperstidning på tisdagar hade vi på travnet.se många gånger varit först med tre av fyra nyheter.
Vi drev ut Travronden på nätet lite i förtid kan man säga.

Det var ju surt det där för de hårt arbetande på papperstidnigen.
Ibland fick vi skäll på Travrondens lättsamma sidor och i krönikor om ditten och datten.
Om språket bland annat. Vårt språk.
”Det heter inte att GÅ NER i klass, det finns INGENTING som heter att gå ner i klass” kunde Travrondens Bosse Knopp ryta.
I samma nummer kunde någon av Rondens egna skribenter skriva just om hästar som gick ner i klass. Ha ha.

Att Hilda Zonett var en ”travdam” var något vi fick skäll för att vi skrev.
Sto hette det. För faen!

Förmänskligandet av djuren är till för att variera språket, lätta upp det. Alla håller på med ”travdamer” och omnämner fyrbenta slitare som ”hedersmän”.
Att huta åt en konkurrerande redaktion eller allra helst reportrar i tv är en lyx man egentligen inte borde unna sig. Ingen är ofelbar och det är alltid risker med att ta in luft

När hästar ”avancerar framåt” och annat tårta på tårta.

Veckan efter kan den mest högljudde språkvårdaren själv vara där och klampa i klaveret…

>>>>>>> Trottosport hade fel om Oyonnax

När Timo Nurmos intervjuades i fransk tv efter Prix d’Amerique-segern trodde jag inte att jag skulle synas i bild…

Ni ska veta vad det diskuteras hästnamn i kulisserna. Folket som jobbar med tv och deras producenter för en daglig debatt om hur man uttalar exempelvis franska hästnamn.

Jag fnissar sällan åt tv-folket. Franska är inte mitt område helt enkelt.
Och man vill ju inte att rekylen ska slå tillbaka.

Lyssnar ofta på travpoddar och slukar väl det mesta av Solvalla Podcast, Lördag hela veckan, Travpodden och Trottosport där den senare, Trottosport, tog upp ett hästnamn som jag faktiskt vet hur det ska uttalas trots att det är franskt!

Jag har bevakat åtta eller nio Prix d’Amerique på plats i Paris för Kanal 75 – bland annat de gyllene åren med Maharajah och Readly Expess segrar vilket förstås var riktiga höjdare.

Mitt första Prix d’Amerique-år var 2010 då franske Oyonnax segrade. Det var den hästen
Henrik Ingvarsson, Lennart Persson och Magnus Stålberg pratade om i förra veckans Trottosport.
De gick i samma fälla som många andra och försökte snygga till uttalet.

Skulle det heta Åjjåna eller Åjjånax när man pratade om Oyonnax?
Rätt uttal är Åjjånax, ett tydligt x trots att kretsen kring hästen är fransmän.

Jag minns det där från 2010. Många svenskar trutade med munnen, vibrerade med näsvingarna och ”Åjjåna-ade” ett tag där efter Prix d´Amerique. Däribland jag.
Men Åjjånax alltså. Att det var så enkelt ändå. Inte mycket baskrar och franska ostar över det uttalet när man ändå försökte göra sig till lite.

Det är uppfödarna eller ägarna som bestämmer om uttal. Eller tidsandan.
Derbyt 1980 vanns av Mustard (precis så) eftersom de flesta uttal försvenskades på den tiden. Och tack gode travguden för det. Mustard ligger ju så bra i munnen.
Att säga att Mass-tö-d (engelska för senap) vann derbyt 1980 låter inte så lite tetigt.
I just i fallet med Sören Nordins stjärna var det bra med den helsvenska ”vi gör så här för vi tycker det-modellen”.

>>>>METRAR det värsta i tv

Veijo Heiskanen i tv-rutan efter segern med Some Summit i Stochampionatet 2005.

Slutligen det där om språkvårdandet i travsporten.

SPRÅKPOLIS.
Ordet har fått en negativ klang tycker jag. Åt det sura hållet. Språkpoliserna behövs.
Anders Bengtsson i Umeå har lärt mig en del under åren som jag tacksamt tagit emot utan att knota.

Jag håller mig som ganska svängd på det svenska språket.
Reklammannen, journalisten och numera pensionären Bengtsson går dock inte att slå i den grenen. Vem kunde tro att ”pin tji” skulle skrivas pin KIV. Med flera lärdomar.

Anders Bengtsson främsta TRAVmerit är att han delägde Thimmy Hunt.
Bengtsson och jag pratar ofta om språket i press, radio och tv.
I travets värld…
Att några strykningar i ett travlopp kan leda till att det är MINDRE hästar med bakom bilen är konstigt tycker vi. FÄRRE hästar heter det ju.
– Sändningarna är bra, rent tekniskt, men referenternas och experternas hantering av det svenska språket gör mig förtvivlad ibland, säger Bengtsson.

Han har två käpphästar som jag tror att han har mailat redaktionen om.

”Hålla ledningen”, suck. Det finns ingen som håller ledningen från start. Någon av de startande tar ledningen och sen håller ledningen, eller blir överflyglad av en som sen håller ledningen. Möjligen är det innerspåret en häst kan försvara, säger Bengtsson.

Men det värsta…Bengtsson står inte ut med METRAR.

– ”Metrar”… ordet finns inte, det finns inget som heter ”metrar”, men enligt många loppreferenter är ordet reellt flera gånger under varje lopp. Många syndar också och talar om ”minutrar”, suck. Det heter meterna och minuterna även i bestämd form, hälsar språkpolisen.
Han tillägger:
– Det svenska språket är vårt främsta kulturarv, vårda det.

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
(Återkommer med gänget på ljugarbänken på Umåker)
[email protected]

1 kommentar

Tom Alandh och jag

Av , , Bli först att kommentera 3

En av Sveriges mest kända dokumentärfilmare har gjort det igen.
Filmen om pappan Hardy Alandh – dokumentären ”Mörtfors-Tarzan” – släpptes lagom till jul och är mycket sevärd.
Som vanligt sevärt när det gäller den här mannen.

Under hösten släpptes även en bok om Tom Alandh, av Johan Kellman.
Sedan några år vänder han ju kameran mot sig själv efter ett helt filmarliv där han gjort allt för att vara anonym. Låtit historierna komma fram.

Vad har JAG med Tom Alandh att göra då?
Vadan denna rubrik?
Jag har skvatt intet med den kände dokumentärfilmaren att göra! Noll.
Men håll med om att det var en bra rubrik för att locka till läsning.
(Folk som inte gillar mig har nog surfat in och tänkt att nu ska vi se vad den här sorglige jäkeln ska skryta om den här gången då. Något sånt. Lurade).

I annonsförklaringen för Wikners TRAVliga blogg står att det är nostalgi och nonsens som avhandlas. Varning för övervikt NONSENS den här gången!

Tom Alandh och jag!
(såna rubbar ger ”klick”)

Jag har bara intervjuat honom några gånger, då i samband med han arbete med filmen om Elitloppet som sändes i SVT under elitloppsveckan 2014.
Egentligen handlar ju filmen om Alandh själv och hans hobby. För trav är något av det bästa han vet.
– Om jag har några hobbys utöver min familj och mitt intressanta yrke så är det tennis och trav, sa Tom Alandh när jag intervjuade honom om filmen ”Alltid på mors dag – Elitloppet”.

Jag var med spalt på atg.se på den tiden och restmaterialet från intervjun blev en blogg 2014 som nu försvunnit från nätet.
Repriserar den här.
Kunde jag få skildra en alldeles vanlig Alandh-lördag i maj 2014 undrade jag?
– Så klart, sa Tom, spara mitt nummer och ring när du vill om du undrar över något, sa filmaren som är omvittnat snäll och hjälpsam.

2017 gick jag fram till Alandh under elitloppsfredagen inne på presscentret på Solvalla och gjorde något som oprofessionellt som att fråga om en selfie.
Min första och förmodligen sista idol-selfie. ”Elitloppshelgen är invigd” skrev jag på min facebook.Skäms fortfarande.

Ur min blogg på atg.se 2014: ”Alandhs filmer har man ju suttit och hulkat till fler än en gång om man säger så. Han är en mästare på personporträtt och livsöden. Filmerna om Pia Sjögren är några av de bästa. Hon som missbrukade och kom på kant, blev uteliggare men hela tiden stöttats av sin mamma.
– Roligt att du säger det, för det där ligger mig nära också. Jag håller på med en fjärde film om Pia. Bilden av henne är också mycket bilden av hennes mamma och hennes dotter.

En intervju med Tom Alandh drar lätt ut på tiden. Karln har mycket att ösa ur om man säger. Och så är det den där rösten.
Om jag någon gång bryter ihop och behöver vila beställer jag ett stilla pensionat någonstans där alla samlas vid brasan varje kväll och lyssnar på högläsning eller föredrag av Tom Alandh.
Intervjun görs en söndag eftermiddag. Vad sysslade den travintresserade 69-åringen (nu 75) med i lördags?
Det visar sig att morfar Tom hade lite tid för sig själv och hann med att se båda sändningarna. Däremellan hann han med att grilla ihop och ställa i ordning en middag för sin fru och barn med familjer.
– I går var det en fantastisk dag! Jag lagade mat och grillade hemma. Mellan de perioderna tittade jag på hästarna naturligtvis. Lugnt och fint. Jag lämnade in en V4:a som jag sprack på i sista. Åtta hästar och så spricker jag på den där som de drog skorna av i sista stund, säger han lite besviket.
Det liksom bubblar i honom när han berättar om vilken underbar lördag han haft.
– Men så kom jag tillbaka och la in en V75:a – och den var djävligt snyggt komponerad. Två spikar i början, garderade avdelningarna tre till fem och avslutade med två spikar. Så jag fick in V75:an i går! Ja, det var en mycket trevlig dag i går.
– Först hästarna och sedan få bjuda familjen på mat. En ”grill och trav” på en lördag, det är nog nästan det bästa jag vet när jag inte får vara på plats. Allt inleddes med tennis klockan sju på morgonen. Det är nog min bästa lördag! säger Tom Alandh med Tom Alandh-rösten”
(Slut på raderna från i maj 2014)
>>>>>>>Tog rygg på Geir Vegard




Elitloppsfredagen 2017 tog jag även rygg på Geir Vegard Gundersen i korvkön på publikplatserna och la ut en bild för kul.
och på stallbacken flödade solen och såg ut som rena playan innan tävlingarna drog igång.
SAKNAR TRAV PÅ PLATS!
Ja, vem gör inte det?
Att anlända till en travbana timmar innan ett dagstrav drar igång och riktigt få landa i tävlingsdagen – ja, det är något av det bästa jag vet. Att bara gå runt och surra och ta bilder och kolla in människo- och djurlivet.
Det får gärna vara fint väder.
>>>>Trav på Umåker i juletid


En julklappsbild från de yngre tonåren.
Eder bloggare fick en pocketkamera (som tog oskarpa bilder), hockeyhandskar, pyjamas, Dante och Tvärsan-böcker, kassettband med Kiss med mera.
Det här kan ha varit julen 1979, då jag var 14 år. Tidigare det året hade jag upptäckt travet på allvar genom min morbror Per-Ola och ingifta moster Eva.
Trav i juletid var något extra! Till för några år sedan var annandagen på Umåker banans näst största helg publikmässigt sett.
Att tävla annandag jul var något obekvämt och verklighetsfrämmande i travets Sverige så den dagen fick den lilla banan i norr ha i fred.
Nu vet vi hur det är.
Umåker travar på juldagen i stället (i dag, när detta skrives).
Solvalla kör V75-finaler på annandagen

Publik är naturligtvis inte att tänka på i dag på Umåker.

– Ingen publik och möjligheterna att göra ”nåt kul” kringarrangemang är högst begränsade i dessa tider. Damklubben serverar glögg och kaffe mitt på stallbacken, ungefär så, säger vd Robert Karlsson.

Debutåret 1979 för den unge travliraren kunde handla om att jag delade fem kronor vinnare (lägsta insatsen) med någon kompis.

”2,50 vinnare” står det i de gamla dagböckerna.
Hästarna jag vann på 1979 redovisas här.

>>>>>>>Jan-Gregers arvtagare

Travet på juldagen i Umeå med V75 får alltså rulla utan mig och alla andra på plats.

Winter Trot Classic på Umåker gästades 2017 av en tam ren. Renen Rudolf.
I år är i vart fall Scooby-Doo på plats.
Jag har fångat detta sneda Scooby-flin på schäferblandningen Ludde – en hund som är ett stående inslag på travbanorna i norr tillsammans med sin husse Franz Gerkman från Skellefteå.

Franz är den nye Greger Olofsson i övre Norrland!
Greger har varit tekniker under travtävlingarna så länge jag kan minnas men har nu lämnat över till Franz.
Greger har ett alldeles eget sätt att svara i telefonen.
– Ja, n’ Greger!
Det där blev snabbt ett ”säg” som spridits internt. JAN-GREGER.

Han den nye ”Jan-Greger”, Franz Gerkman, kommenterar:

– Greger har lärt upp mig på jobbet och brukar hjälpa mig ibland, till exempel  var han med under en tävlingsdag i Boden senast. Jag är tekniker och min hund Ludde jobbar med mig på de nordliga banorna Boden, Skellefteå, Umeå, Solänget, Lycksele och Hoting. Ibland jobbar Ludde också med TV, till exempel när det är V75 på Dannero, säger Franz Gerkman.

Bilden nedan tog jag i Skellefteå i januari i år, Greger och den nye Greger.

Slut för nu från Wikners TRAVliga blogg.
Det var lite extra mycket nonsens den här gången.
Återkommer i mellandagarna med berättelsen om en ljugarbänk på Umåkers stallbacke från 1990-talet med sköna lirare.

Bli först att kommentera

Topper älskade att vara på resa

Av , , Bli först att kommentera 4


Häst på väg att lastas ur transport. Okänd häst som får vara stand in i stället för Topper!
Foto: Anna Gerdmarker, TR Bild

Topper var hästtransportörens häst och han gillade att åka hästbuss.
Det borde ha skrivits en hel bok om Topper och hans ägare och tränare.
Visst  – jag hade chansen en gång för många år sedan – men en bok skriver sig ju inte av sig själv.
Någonstans har jag också en bild av Topper och ägaren Tommy Arctaedius från Umeå. Men var?

Arctaedius kallades ”Arken” och lite såg det också ut som en Noaks Ark när hästtransportören var ute på sina eviga resor med hästarna.
Topper föddes 1974 och kom till Brattby utanför Umeå och Gustav ”Express” Lennartson som en utdömd individ som inte ansågs kunna hålla för tävling.
Hästen hamnade så småningom hos Anders Lindqvist och det blev faktiskt 363 starter starter i karriären för Topper. Ett strålande facit som ger Top Quality-valacken en åttondeplats på listan över varmbloden i Sverige som startat flest gånger.

Anders Lindqvist är känd för att han startade ofta med sina hästar under 1970- och 1980-talen.
Kanske är han den travtränaren i Sverige som varit bäst på att hålla sina hästar friska och hållbara under längre perioder.

– Jag resonerade som så, att om jag jobbade sju dagar i veckan på den tiden, varför skulle inte mina hästar kunna jobba två av dem och vara med i ett par lopp i veckan. Som regel var ju många av de här slitstarka hästarna äldre och hade hunnit bli lite ”oärliga” som vi säger lite slarvigt i sporten. Hästarna var lite bekväma och tog inte ut sig i loppen och kunde därför starta ofta, säger Lindqvist.

Gustav Lennartson fick bannor av sin frun Gunnel för att ha köpt en häst som det inte skulle gå att tävla med. Allt enligt Lindqvist. Gustav ville visa att det gick och byggde upp Topper i slåtterarbetet under sommaren då hästen bland annat fick dra en släpräfsa.
Topper såldes till Tommy Arctaedius och hamnade hos Anders Lindqvist.

– Det var en fin liten häst som ju äldre han blev mer och mer slutade att ta ut sig i slutstriderna. Men han tjänade fina pengar och det var delvis för de pengarna Arken kunde köpa halva Viroid (elitloppshäst och VM-deltagare) – en häst han hade tillsammans med Barbro Garderot (då Lundin), berättar Anders.

Men det här var berättelsen om Topper!
Eder bloggare åkte några gånger med Tommy Arctaedius och passade då på att intervjua honom om hans liv. Sagan om Topper var särskilt intressant.
1983 var ett år som alla andra med 52 veckor. Slitstarke lille Topper var i träning hos Lindqvist på Umåker. När året var slut hade Topper startat 81 gånger, ja det är alldeles sant. Åttioen lopp på 52 veckor!

När Toppers karriär var över hade han alltså gjort 363 starter, vunnit 26 av dem, slutat tvåa 39 gånger och trea 56 gånger. I pengar blev det 406 200 kronor.

>>>>Fortsättning om Topper och lastbilarna

Anders Lindqvist i sin ”etta med ratt” – utan dusch
Foto: Västerbottens-Kuriren

Arken och Lindqvist jobbade i team i många år och det skämtades om att de inte hade några hem. Bussarna var deras hem.

– ”En etta med ratt” som Västerbottens-Kuriren citerade mig på en gång. Jag hade ju lastbilar och var tvungen att få det att gå runt, och Tommy hade sin buss. För att få det bättre för sig och sin familj gällde att jobba. Men det där att hästarna startade ofta hände sig ju inte av sig självt om nu någon tror det. Det gällde att sköta om dem och framför allt tränades hästarna hårt periodvis inför säsongerna för att verkligen bli hållbara. Många pass på alla slingor och banor som ju finns kvar på Umåker än i dag, säger Lindqvist.

Topper fanns nästan alltid med där bak i Arkens nio hästar stora lastbil, senare hästbussen. Ofta skulle hästen starta sådana gånger men det var heller inget ovanligt att Topper bara följde med som resesällskap till de andra hästarna.
Det var svårt att lämna honom hemma nämligen.
– Topper skulle med han! mindes Arken under en resa när jag hängde i backspegeln i hans buss och ville veta ALLT.
Arken är borta sedan länge. Min tur genom Sverige i Arkens buss skedde många år efter det att Anders Lindqvist flyttat från Umeå.
– Tänk om den här bussen hade kunnat tala, då hade du fått veta mer, sa Arken på sitt stillsamma sätt.
Torbjörn H Karlsson, amatör från Umeå och numera pensionär (brukar läsa min blogg!) ramlade ner från loftet en gång i bussen en natt när han låg och sov på väg hem från tävlingar i Boden. Torbjörn H fick växelspaken i bröstet.
– Men det blev bara några blåmärken på Torbjörn. Jag lyckades hålla mig på vägen också, berättade Tommy Arctaedius.
Arken berättade om däckbyten i snöstorm, alla nätter vid ratten, tränare, hästägare, vänner, travbanor han varit på. Mil efter mil.

Topper skulle förstås ha blivit ett kapitel för sig i vår bok.
Arken berättade om den gången hästen var skadad och det var meningen att han skulle stanna hemma.
Det gick inte alls.
När de andra hästarna lastades på bussen slet sig Topper från stallet där han stod bunden och sprang upp och ställde sig i ”sin box” på bussen.

När hästen en period stod på en gård i Hörnefors (söder om Umeå) räckte det med att hästbussen stannade till på E4:an. Bryggan på bussen fälldes ner och sedan släppte Barbro Garderot Topper uppe vid sitt stall varefter hästen självmant sprang ner till motorvägen och upp i hästtransporten.
– Topper hade sin speciella plats och kunde backa sig in i boxen som en cirkushäst, berättade Tommy Arctaedius.

>>>>>>Mera om fantastiske Topper

Nej, detta är inte heller Topper utan EARL PELLEF…en slitstark häst det också. 344 starter och 40 segrr-60 gånger tvåa och 48 gånger trea. Foto: TR Media/P&R

Nutid:

Anders Lindqvist har för sig att Gustav Lennartson bytte till sig Topper på något sätt.

– Topper kom från Värmland tror jag och Skoghs Tivoli stod som ägare har jag för mig. Hästen hade bra stam men var utdömd och skulle inte kunna tävla sades det. Hästen älskade att åka buss. Släppte man honom lös från hagen sprang han hellre upp på bilen än in i stallet. I loppen körde jag många gånger invändigt, vid sargen och tog det jag fick med de här hästarna och det blev ofta fina pengar. Arken betalade av träningsavgiften fortlöpande med att köra hästarna på de där resorna. En fantastiskt snäll man. Arken hade nytta av mig och jag hade mycket nytta av honom. Vi hade fantastiskt roligt tillsammans, säger Anders Lindqvist.

Topp 10-listan över varmbloden som startat flest gånger i karriären ser Topper på plats åtta. Lindqvists egen Mr Nixon (född 1966) kommer aldrig att petas ner från förstaplatsen på den listan: 431 starter!

Svensk Travsports statistik över starter (varmblod) under ett och samma år har Topper toppat (!) under många år. Unor Boy fyra på 74 starter (Lindqvist ägde tillsammans med Stig Englund) och Lindqvists trotjänare Earl Pellef femma med 72 starter 1980.

Men hur är det med de här uppgifterna egentligen? Är detillförlitliga?
Topper kan faktiskt vara tvåa!
Börje Holmlund har slagit i Svensk Travsports årsböcker och hittat Kalle Swing.
– Jag tror att Kalle Swing har rekordet på antalet starter under ett år. Kalle Swing (född 1968) gjorde totalt 190 starter under karriären men av dessa gjorde han hela 84 (!) 1976. Dessa 84 starter, av vilka tre resulterade i seger, inbringade totalt 33 250 kronor, vilket gör ett snitt på knappt 396 kronor per start, säger Börje Holmlund i Sundsvall.

Börje brukar ha koll så troligen är Topper ”bara” tvåa. Men det är inte fy skam, kommenterar Anders Lindqvist.

Varmbloden som startat flest gånger UNDER ETT ÅR
Topper (född 1974) med 81 starter 1983
(Börje Holmlunds uppgift: Kalle Swing med 84 starter år 1976.)
2. Mr Nixon (född 1966) med 76 starter 1974
3. Stinger (född 1973) med 75 starter 1982
4. Unor Boy (född 1975) med 74 starter 1984
5. Earl Pellef (född 1970) med 72 starter 1980

Varmbloden som startat flest gånger i KARRIÄREN
1. Mr Nixon (född 1966) med 431 starter
2. Fiddler Idala (född 1986) med 395 starter
3. Inbo Speed (född 1974) med 378 starter
4. Calle Lain (född 1968) med 374 starter
5. Stinger (född 1973) med 373 starter
6: Fanör B. (född 1966) med 369 starter
7. Nibs Bee (född 1971) med 366 starter
8. Topper (född 1974) med– 363 starter
9. Smash Basil (född 1961) med 360 starter
10: Moko Mite (född 1964) med 351 starter

>>>>>>>Benet lurade domaren

Till sist ett målfoto från Bergsåker 1980-tal där det dömdes dött lopp mellan Earl Pellef utvändigt med Anders Lindqvist och invändige Holly Way med Håkan Hellerstedt i sulkyn.
– Det dömdes dött lopp – men benet på Earl Pellef kom vid Holly Ways huvud och lurade måldomaren. Benet blev en förlängning av nosen. Earl Pellef skulle dömts som ensam vinnare, säger Lindqvist.

Var kan Lindqvist överklaga saken så här hundra år efteråt?

Bli först att kommentera

Tiden flyger och Sarah Bäckman har blivit mamma

Av , , 3 kommentarer 3


Ulf Bäckman firas som 50-åring av dottern Sarah – t-shirten fick han i gåva av sina dåvarande kunder med hästarnas namn på.
Foto: Mikael Wikner

Sarah Bäckman har blivit stor, flyttat till Danmark och blivit mamma.
Tiden går.
Hon är en av de utflugna ungdomarna från Umåker som man följt under åren.
Det kan ha varit trav på Åby eller i Boden över 100 mil från Halmstad. Vem har klivit ur Kari Lähdekorpis hästbuss och dragit det senaste om hästarna, om inte Sarah.
På bilden jag tog 1998 (?) firar hon sin pappa Ulf Bäckman på dennes 50-årsdag. Det var fest i föreningslokalen Spiltan på Umåker med vänner, många med koppling till travet.
– Jag minns det där och det var ju kul med huvudlaget någon hade satt på honom, säger Sarah.

I februari 2009 gick Ulf Bäckman bort efter en tids sjukdom, 61 år gammal.
Hustrun Margareta, Ulf och tvillingpojkarna Peter och Johan hade flyttat ner till Halmstad samma höst för att komma nära döttrarna Åsa och Sarah.

Jag skrev om Bäckmans bortgång för Kanal 75. Kort och sakligt. Det blev inga utvikningar, exempelvis om det bästa han visste: resor till varmare breddgrader. Italien blev det flera turer till då Åsa bodde där. Att det där var en höjdare för Ulf var uppenbart. Han pratade ofta om de där resorna.

2002 och 2003 blev hans mest framgångsrika som kusk med nästan fyra miljoner kronor inkört båda åren. Segrar han ofta framhöll som sina roligaste var dem i V75 med sin och dottern Sarahs häst Rapid Blues.

Sarah Bäckman är född och uppvuxen i Umeå där hon som ung började jobba tillsammans med pappa Ulf Bäckman.
– Rapid Blues vann två V75-lopp, och så tror jag att han var på plats på V75 också några gånger. Jag fick honom av pappa då jag var 13 år då hästen precis blivit två år. Så det var en fantastisk resa vi hade med den. Det var en liten häst, nästan ponny-storlek på Rapid Blues, säger Sarah Bäckman.

Hon svarar i mobilen hemma i Odense när jag ringer. Hon gungar en barnvagn under samtalet.
–  Det blev en pojke. Jag fick honom för två månader sedan, så det är ju fantastiskt. Det är lite annorlunda nu för tiden! Han ska heta Louie. Vi har inte varit riktigt eniga men jag tror att vi har bestämt oss nu att han ska heta Louie.


Rapid Blues efter V75-seger på Bergsåker 2002. Sarah
åker på sulkyskalmen med pappa Ulf. 

Foto: Mia Törnberg, TR Bild

Efter lärlingsår hos Peter Untersteiner, sedan Italien, Kari Lähdekorpi och Marcus Lindgren styrdes Umeå-födda Sarahs steg över sundet till pojkvännen Jeppe Juel, den danske travtränaren som numera bor ihop med Sarah och nybliven pappa till gossen Louie.

Mamma Margaretha bor kvar i Halmstad och är på besök i Odense när vi ringer.
Danska ja… från tv har vi lärt oss att Jeppe Juel pratar den snabbare varianten av språket.

Hur är det nu – förstår Margaretha allt svärsonen säger?
– Ha ha! Det går helt okej. Men ibland ser jag på henne att hon inte förstår. Såna gånger svarar hon bara på något hon TROR att han sagt!

Sarah jobbar i stallet med sin man och bebben har precis fått börja hänga med på travresor, med amning i hästbussen mellan loppet och hela trav-kittet.
Hon har kört runt 90 lopp tror hon men nu ska det tydligen vara slut med det kapitlet i hennes travliv.
– Körde ju lite förra året men nu tror jag inte att det blir nåt mer. Jag var faktiskt med i danskt mästerskap för lärlingar men det gick inte så bra. Jag har en seger. Det är inte mycket att hänga i julgranen! Men den glömmer jag aldrig, det var ett sånt där Wången Cup och hästen hette Kakadou Laday och tränades av Petri Puro, säger Sarah.

>>>>>Bäckman vann med Faksens pappa

Ulf Bäckman efter V65-segern i Skellefteå 1992 med Järvsöfaks pappa Trollfaks
Foto: TR Bild

Ulf Bäckman blev lånekusk på heltid i början av 2000-talet. 2002 körde han in nästan fyra miljoner och tog 94 segrar, 2003 blev det 95 förstaplatser och ett kuskchampionat på hemmabanan.

En annan seger han ofta tog upp var den i V65 (den tidens V75) sommaren 1992 på Skelleftetravet.
Hästen hette Trollfaks och blev Ulf Bäckmans första vinnare på rikstoton efter fem år som proffs (han startade proffskarriären sent).

Trollfaks klingar väl bekant? Det är ingen mindre än Järvsöfaks pappa, amatörtränad i Sverige på den tiden.
En hyfsad häst (det var ju bara en slump att Järvsö Anna gick till just den här hingsten) som tjänade 800 000 kronor i karriären.
Segern tillsammans med Ulf Bäckman i Sprinterpokalen i Skellefteå var värd 65 000 kronor och blev hingstens största i karriären.
Kallblod 1992: Favoriter i loppet var Spiltakungen (17 för 10) och Salsnes Troll (28 för 10), den senare med Jan-Olov Persson i sulkyn.
Ö-vikshästen Gyllfen var förhandstippad men ströks (Elisabeth Strandbergs, f.d. Solängets sekretariats ögonsten).

Trollfaks galopperade kort i starten och spurtade till seger längst ut i banan till skrälloddset 170 för 10 för svart och vit kusk.
Segerdefileringslåten hemma på Umåker var inte Black Or White – den hade Ulf Ohlsson som sin på Bergsåker.
Bäckman körde med Sten & Stanleys hit ”Jag vill vara din, Margareta”.

>>>>Inte nog med att Sarah blivit mamma

Kevin Oscarsson intervjuas av Johan Amsköld på Umåker 2005. Foto: Mikael Wikner

Apropå alla kids som växer som ogräs.
Kevin Oscarsson ska bli pappa!
Hörde det på omvägar och fick skicka ett meddelande och undersöka riktigheten.
Kunde det stämma att Lill-Kevin inte bara blivit 25 år, utan också skulle bli pappa?
– Det stämmer! Barnet är planerat till 18 november. Cathrine Strömberg heter min tjej.

Då fick jag anledning att reprisera en bild jag publicerat i Wikners TRAVliga blogg tidigare. En där Johan Amsköld intervjuar en då verkligt liten Kevin efter en ponnyseger på Umåker 2005. Kevin stammar från Västerbotten och Umeå där pappa Jim Oscarsson växte upp.
Det är ett fint ögonblick jag fick till med min kamera den dagen då lillkusken hade vunnit ett av sina många ponnylopp i Umeå.
– Den pojken kan det bli något av, tänkte vi nog.

>>>>>>Apropå Järvsöfaks

Vad rörde sig i huvudet på Järvsöfaks före segerloppet på Umåker? Vad stod han och funderade på? Snällare häst fanns inte. Foto: Mikael Wikner

Den störste på kallblodssidan Järvsöfaks är död.
Förlorade gjorde han ju väldigt sällan. 201 segrar på 234 starter.

200 segrar passerades precis i slutet av hästens karriär på Umåker. Med mindre än en månad kvar till tävlingspensioneringen jubilerade Järvsöfaks på Umåker.
När Järvsöfaks gästade Umeå i december 2009 för att ta sin 200:e var eder bloggare i stallet före loppet och fotograferade. Minns att skötaren Hanna Edvinsson lämnade Faksen på gången utselad och klar till den första värmningen.

Faksen bara stod där och dolade på lite. Hanna var inne i en box och ordnade med något. Jan-Olov ute på stallbacken någonstans. Det gick några minuter och jag plåtade kallblodskungen ur alla upptänkliga vinklar.
Han lät mig hållas.
Egentligen är det rätt fantastiskt hur lugna många topphästar är. Man läser ju om stjärnor med humör och högpresterande individer med egen vilja. Det finns sådana också. Men Faksen var inte en sådan. Snällare fanns inte.
(En annan nästan coolare kallblodsstjärna var Bork Rigel. Honom behövde de inte ens sela fast. Borken gick lös på stallgången inför en start på Bergsåker då jag var inne och tittade på honom en gång).

Järvsöfaks, den snälle som medelmåttorna i Jan-Olov Perssons stall var på och vill spöa ibland. Robert Okpu som skrev boken om Faksen berättar att kallblodskungen var illa ute en gång.
Järvsö Harry, den luvern, hade tydligen laddat länge för att trycka till Faksen en gång för alla. Så skedde också i ett obevakat ögonblick och personalen fick gå emellan.

– Järvsöfaks är ju ingen som vill slåss. Han är extrem åt det hållet för att vara en hingst. Tjuren Ferdinand liksom, berättar Kanal 75-redaktören Robert Okpu.

Tillbaka till decemberkvällen på Umåker. Faksen ville ut i stället för att stå där i stallgången och hänga. Skrapade lite med en framhov. En försynt protest.
Hanna tillrättavisade honom:
– Äsch, Faksen. Sluta med det där!
Faksen ryckte till och tittade åt Hannas håll. Såg nästan ut att sucka lite. Halvtimmen senare tog Järvsöfaks sin historiska seger nummer 200.
”Monstret” Järvsöfaks bad väl de andra hästarna om ursäkt när han passerade dem.

>>>>Arga insändare efter Faksens besök

Bilder från Järvsöfaks Umeå-besök 2009. Foto: Mikael Wikner, TR Bild


Ett större fyrverkeri
pangade över Umeå den där decemberkvällen då Järvsöfaks hade nått milstolpen 200.
Marknadsbossen Kristian ”Mugge” Rågfeldt hade tryckt upp t-shirts och brassat på lite extra i marknadsföringen och det var tjockt med folk den här decemberkvällen för 11 år sedan.
– Det är ett av mina starkaste minnen av en av sportens största, berättar Mugge.

Men ett fyrverkeri – på en travbana?
– Ja, fyrverkeriet blev ingen lek. Jag hade köpt lådan av ett företag som garanterade att denna låda var harmlös Man hade bland annat använt fyrverkeriet vid hundutställning sades det. Lite vackert bara och ljudet beskedligt.

Det blev arga insändare i lokaltidningen och uppretat hästfolk som tog kontakt efter tävlingsdagen. Hur hade Umåker tänkt egentligen?

– Harmlöst fyrverkeri. Jo, tjena! Det pangade på rätt bra. Bert Jonsson som jobbade på anläggningen satte sig på lådan i ett försök att stoppa bombanfallet. Tur att Järvsöfaks var så klok och lugn. Han bara spatserade stolt och lugnt runt banan under tiden fyrverkeriet pågick. Sedan fick vi diverse insändare i tidningen kring livrädda hundar och skenande hästar, Faksen blev i alla fall kungligt hyllad, säger ”Mugge” Rågfeldt.

>>>>>>Lissi bakom drömfilmen

Lissi Gustavsson får Remy Nilsons pris av Remy Nilson 2014. Längst till vänster ATG:s dåvarande ordförande Mats Denninger. Foto: Lars Jakobsson, TR Bild


Järvsöfaks har gett oss fantastiska minnen.

Av alla dokument, filmer och texter som serverats oss genom åren står producenten Lissi Gustavssons film i en klass för sig tycker jag.
Den 23 minuter långa dokumentären ”Drömmen om Järvsöfaks” från 2010 ligger ute på youtube.

Lissi Gustavsson var producent på Kanal 75 när hon gjorde filmen. Eftersom redaktör Gustavsson inte kom från travdjupen, närmade hon sig Järvsöfaks på ett sätt ingen annan hade gjort tidigare.
Fanns där inte någon storebror med i bilden också? Hon gick en hel del på det spåret.
Ingemar Perssons historia ville Lissi berätta. Brodern till Jan-Olov lyftes in i rampljuset efter ett helt liv i bakgrunden med att försöka avla fram den perfekta individen.
Köpet av Jäntungen 1966 och alla nitar efter det.
Det blev kostsamt och höll på att sluta i ett enda stort intet.
Känslor, drömmar. Vi får följa blodslinjen grafiskt i filmen.
Det blev Järvsöfaks till slut. Bra att Ingemar Persson fick komma fram.
Det där pirret vi känner när vi minns tillbaka på kallblodskungen är delvis Lissis förtjänst med den här dokumentären. Hon använder människor och musik och en kallblodskung och är som alltid underbar med sin speakerröst.

Jag brukar alltid få något vått i ögonen när jag ser filmen. Faller dit gång på gång. Jäkla Lissi.
2014 blev Lissi Gustavsson den första att ta emot Remy Nilsons Pris. Stipendiet delas ut till personer som verkar i Remy Nilsons anda. Enligt beskrivningen någon som ”vågar vara nyskapande, gå sina egna vägar och på sitt sätt skapar intresse för hästsporten”.

Det var allt för den här gången i bloggen som varvar nonsens med travnostalgi. 

3 kommentarer

”Framidär” sa Lennart Nygren

Av , , 2 kommentarer 5


Columbo och Lennart Nygren på en bild tagen ”ringveckan” i maj 1998 då det blev seger i brons på Dannero.
Foto: Mikael Wikner

En kompis är delägare i en travhäst som vinner ibland.
Hästen är riktigt bra faktiskt.
Men tro inte att man får någon insajd informäjtjön inför loppen för det.
– Han är så pass bra att han kan vinna det där, undslapp sig den spände hästägaren inför en start i somras.

Hästen var favorit.
Ett 1 X 2-svar. Goddag yxskaft.

Det är klart att man ser spöken och blir rädd när ens egen ägande häst ska starta. Men lite mera geist hade jag nog väntat mig av vännen nu när han kommit upp i smöret.
Vi som brukar citera Lennart Nygren för varandra och under åren haft roligt åt Nygrens bevingade
Framidär!

Där framme någonstans. Framidär.
Nu kör kompisen med Nygrens ”säg”.

Snälle snälle Lennart Nygren var tränare på Umåker och tog en bit över 1 200 segrar som kusk. Han gick bort 2013 och var amatör de sista åren.
Som tippare i Umåkers travprogram och i VK hade jag bra hjälp av ”Nygga” i jakten på vinnare. Men där en del tränare kan tala fritt och målande om sina hästar, var det som om något knöt sig för Lennart. Förmodligen hade det med blygsel att göra.
Nygren fick man läsa mellan raderna, och där står det ofta en hel del.
Umåkertränaren tog sällan till överord. Även underorden var få. Oftast var det varken jättebra eller särskilt dåligt.
När Lennart Nygren hade lagt ut texten om en häst och inte visste hur han skulle ta sig ut ur det hela – ja, då var det ofta han drog till med ett framidär.
– Han har ganska bra form och ska väl kunna vara med fram i där, sa Lennart.

Det var ju fasta telefoner som gällde mest på den här tiden och Lennart svarade tålmodigt både i stallet och hemmavid om kvällarna.
Inte bara reportrar ringer ju, utan förstås även hästägare – och tipsjägare/folk som håller i större travsystem.

>>>>>Inget svar om Columbo

Brons på Dannero i maj 1998 vinns av Columbo och Lennart Nygren. Tvåa Baronet Won, Åke Kristoffersson (knapp favorit) och Lars-Åke ”Kakan” Gustafssons Hoot Hammering med Örjan Kihlström i sulkyn.
Foto: Petri Johansson, TR Bild

Inför en V75-omgång på Dannero 1998 fick Lennart emellertid nog. Stallets Columbo var i form och nu skulle hela Sverige ringa.
Oroade han sig.
Lennart orkade inte riktigt med det den veckan. Han tog det dumdristiga beslutet att helt sonika låta stalltelefonen vara.

RRRrrrinnngggg, rrrriiinngggg!!!
Herre vad det måste ha levt om av ringsignaler i Nygrens stall den majveckan!
Ibland är det bättre att svara när det ringer. Annars ringer det igen. Men Nygren härdade ut.

Travronden och Guiden skällde i artiklar och krönikor på travtränaren som inte ställde upp. Inte blev det bättre av att Columbo ”bara vann” den lördagen i början av maj på Dannero. Hästen såg ut som en bomb i både värmning och lopp.
Gassande sol. Dannero på solsidan. Oddset 3,88. Tack för kaffet säger vi som var där!

Lennart hade inte sagt något i utropsteckenväg om Columbo den veckan heller, det lovar jag.
Vi som var förbi stallet under veckan (och ringlinjerns folk på tävlingsdagen) fick veta att hästen var i form och kändes mycket bra och kanske skulle kunna vara med och slåss om segern.
Kanske sa han framidär, jag minns inte.
Det var intrycket på hästen den dagen som avgjorde spelen. Antagligen romantiserar jag bilden och minnet något – men det är sällan eller aldrig jag sett en häst så fin i värmning.

Solväggen (den värmande) på publikplatserna på Dannero. Vackert väder, fullt med folk och skjuts med Stig Långströms buss ner till Kramfors.
Ett gäng Nygren-anhängare kunde läppja på några öl.
Vad man saknar trav på plats nu. Verkligen.
Columbo (e. Choctaw Brave) var så fin den dagen och Lennart Nygren så glad.
Men vilken liv efteråt alltså – efter rrriiiingveckan.

>>>>>>Vasal kom ut ur dimman

Västerbottens-Kurirens etta i december 1979. Vasal (uttalades Vassal) och Lennart Nygren hade vunnit Julstjärnan, det högst doterade loppet på Umåker annandag jul det året. Jan-Ola Bernhardsson från Umeå ägde hästen.

Det har varit en dimmig höst i år. Tankarna som vandrat iväg till barnaåren.
Staketet på travbanan, upploppet och en dimmig tävlingsdag på Umåker.
Vasal och Nygren kom ut ur dimman på Umåker en gång 200 meter från mål i stor ledning och vann. Minns att Jörgen ”Slagge” Lindqvist redan varvet från mål sa till oss andra där nere vid staketet att han visste vilken häst som först skulle visa sig i den vita muren i stallbackskurvan.

– Det blir nog Vasal som kommer här om ett tag – Norrlands just nu bästa häst, sade Slagge, son till Sune Lindqvist som jobbade med marknadsfrågor på Umåker.

Slagge var en kännare och vi lyssnade.
Den där stunden av väntan kändes lite högtidligt minns jag.
Inramningen var stämningsfull. Dimma och en punkig liten häst vid namn Vasal.

Den stubbade manen kom sig av att valacken nötte manen rejält. Därför höll man alltid Vasals man kort som på en punkare.

– Det var en matnyttig liten fin häst det där, det var ”bra distans” i honom, sa Lennart Nygren när jag intervjuade honom en gång. Jag hade honom i träning ett tag som treåring och visste att han var bra. Föreslog därför Jan-Ola Bernhardsson att köpa honom som fyraåring och sedan blev han kvar. Priset var nog 25 000 kronor. Han tjänade nästan 300 000 kronor vilket var bra i snabbloppet på den tiden.

Bästa hästen Nygren hade? Saxar från en intervju jag gjorde för Västerbottens-Kuriren:
Claude Rollo vann flera V65-lopp, som rikstoton hette på den tiden. Startsnabb. Snabb. Han kunde accelerera något oerhört. 1.40-tempo till 1.15-tempo på bara kanske 20 meter, berättar Lennart Nygren”

>>>>När Nygren var 35

Ny eller gammal bild på Lennart Nygren har liksom aldrig spelat någon roll. Nygga såg likadan ut i hela sitt liv. Här är Lennart 35 år efter segern i Julstjärnan under årsavslutningen på Umåker 1979.
Håkan Hellerstedt – också han 35 år 1979 – tog hem championatet.
Men Nygren var nära det här året. Hellerstedt 24 segrar, Nygren 20.

Vasal hade varit bra 1979 och tränades av Nygren själv. Han var även stående kusk på Julle Nick den här tiden – en helt otrolig häst som var efter Anders Lindqvists Jalle.
194 starter, 73 segrar, 30 andra- och 11 tredjeplatser blev facit för Julle Nick som i perioder tränades av ägaren i Örnsköldsvik. Så även det här året då Julles 21 vunna lopp (!) gjorde honom till den segerrikaste varmblodstravaren i Sverige 1979.

– Först och främst ska jag och Ros-Marie ta en dryg veckas semester på Teneriffa. Sedan sparkar det nya året igång med V65 på Bergsåker 12 januari, sa Nygren där annandagen 1979.

Annandagstravandet har tagits över av andra banor i dag.
På juldagen är det trav på Umåker med V75-spel. Med eller utan publik.

2 kommentarer

”Foppa” gillar Trocadero och hästar

Av , , Bli först att kommentera 2

Silverörnen är huvudnumret i Solänget V75 på lördag och kanske blir det hemmaseger på ägarsidan.
Stig H Johanssons Diamanten ägs av Peter Forsberg och pappan Kent. Foppa har vunnit Silverörnen två gånger tidigare, första gången med Orbit Air 1999. Orbit Air var ju kompishästen/Modo-hästen som tränades av Staffan Osterling.
2011 vann Robert Bergh med franskfödde Real de Rabut som Foppa var med på.

Det sägs att Peter ”Foppa” Forsberg kan spela lite när han är på trav.
Jag vet inte…det kan inte vara så överdjävulskt spännande att spela på hästar om man är en sådan som Foppa. TÄNK om jag vinner pengar! Typ.
Som tur är har han hittat andra dimensioner i travsporten. Peter Forsberg är en hängiven hästägare.
Orbit Air var den förste travaren Peter Forsbergs var med i. Och där kan man snacka om ”hockeyhäst”. Ett kompisgäng från Modo Hockey köpte Orbit Air för 8000 kronor och satte honom i träning hos Staffan Osterling på Solänget. En sju-åtta man var med på Orbit Air och kallade sig Stall Fura Fighters.

Det blev en saga det där. Orbit Air tjänade nästan två miljoner kronor.

Apropå Foppa. Har ni druckit ”Foppa-dricka” någon gång?
När Peter Forsberg var som bäst i slutet av 1990-talet upplevde jag hypen på nära håll i hans älskade Örnsköldsvik. Ungarna drack som besatta.
Läsken Trocadero kanske hade en rad i butikerna i min hemstad Umeå. I Ö-vik handlade det ett tag om fyra-fem backbreddar, enligt mina undersökningar på plats ( i dag skulle det ha handlar om kartor med burkar eller pet-flaskor).
Colorado Avalanche var klubben Peter Forsberg spelade i när jag hade halvt om halvt bodde i Örnsköldsvik. I den stan är hockeyn stor och ”alla” kände till de där paketen som brukade gå över Atlanten med saker Foppa saknade hemifrån. Trocadero var en viktig sak.
– Foppa-dricka! sa ungarna.
Understundom tager jag mig själv en sådan läsk. Trocadero är nämligen en så kallad Norrlands-klassiker. Än mer populär blev den tack vare Foppa.


Peter Forsberg 1994 med hästen Zeb Trot.
Foto: TR Bild

Diamanten vann ”äntligen” senast i Rättvik och verkar vara i form. På lördag drog hästen ett perfekt tredjespår och piper till ledningen med Erik Adielsson.
Håller det hela vägen?
I så fall hoppas jag att Foppa sprättar en Trocadero.
Solängets chef B-O Månsson sätter naturligtvis tipsettan i banprogrammet på Diamanten, Hjärta eller hjärna-tips, eller en kombination?

>>>>>Berth Johansson saknas i Hall Of Fame

Bilden på Berth Johansson när han kopplar nacksving på Jan-Erik Erikson har jag publicerat förr i min TRAVliga blogg (bloggen med kuriosa och nonsens).
Dannero i maj 1987. Ett V65-lopp (dåvarande V75) Jan-Erik vann med Speedy Pim, själv blev Berth tvåa i samma lopp med Big Swede.
Jan-Erik var en av ”Johanssons pojkar” med lärlingsår hos Berth. Erikson är amatör sedan några år och inte så verksam längre. Men han har några hästar och det vore förstås kul om han kunde vinna dussinet till som tränare och komma upp i 1000 tränarsegrar.

En annan lärling hos Berth i raden är Jonas Karlsson – ”Lill-Jonke” som vi i kompisgänget kallar honom trots att han bara är några år yngre och växte upp till en lång stör.
Karlsson har länge undrat hur det kan komma sig att Berth inte valts in i Travets Hall Of Fame ännu.
– Jag pratade mycket med Magnus (Berths son) om det där och vi planerade att samla material för att bära fram till kommittén som väljer in travets storheter. Det känns som om Berth sällan ens nämns i det här sammanhanget, säger Jonas Karlsson, i dag amatör i Vännäs tre mil från Umeå med två hästar i stallet.

Håller med. Det är många som känner att just deras favoriter är sidsteppade i diskussionerna om Travsportens Hall Of Fame. För oss i norra Sverige gäller samma problem som alltid. Få travjournalister och åsiktsbildare kommer från den norra landsänden och vi har helt enkelt svårt att göra oss hörda. Alla är sig själva närmast också och egentligen är ju alla sådana där Hall Of-fame-saker mest hjärta och tyckande.

>>>>fortsättning Berth Johansson

Al Joe och Berth Johansson vinner SM på Åby 1982, tvåa Dartster F. och Olle Hedin.
Foto: P&R

Över 1000 kusksegrar blev som amatör för Berth Johansson. Som amatör alltså..i.nnan han blev proffs och kunde börja jobba heltid med hästarna.  Länge varvades hästarna med ett vanligt dagtidsjobb. Segrar i hela Europa och deltagande i Elitloppet flera gånger av en tränare bosatt i den norra landsänden.
Ta lille knatten Al Joe till exempel som var med i både Prix d’Amerique och Elitloppet.
Det blev segrar i derbyt och två gånger i Hugo Åbergs Memorial med Big Spender – ja, det där kan vi. Stallet höll sig framme under V65/V75-finaler på Solvalla.
Johanssons stallet var litet men kvalitén hög. Trots alla resor höll sig Berth karriären igenom alltid med någon häst i eliten i Sverige. 1709 kusksegrar hann det bli i karriären.

Jonas Karlsson är vän med Dan Beier på Gotland som vill vara med och säga sitt om sin gamle chef. Karlsson förmedlar ett mail.

Med tillstånd av Berth Johanssons gamle lärling Beier publicerar bloggen följande inlägg i debatten om Berth Johansson i Travsportens Hall Of Fame

Dan Beier skriver: ”Mission” att försöka få in Berth Johansson i Svensk Travsports Hall of Fame.  Jag hade förmånen att jobba hos Berth två år i mitten av 1980-talet, och slogs tidigt av hans skicklighet när det handlade om att hitta rätt med hästarna i såväl träning, balansering, utfodring och matchning.
Men framför allt var han duktig på att hålla hästarna i god psykisk och fysisk författning.
Det innebar att Berth – eftersom han oftast var kusk – disponerade hästen utifrån dagsformen. Alltid med hästens bästa i första hand. Spelarna var ibland besvikna. Men dom som kände Berth visste när han hade ställt i ordning och då var Berth en kusk i världsklass.

Berth Johansson hade även blicken att hitta rätt hästar och många av hans gulddivisionshästar var inhandlade för en billig penning. Jag har fått berättat för mig att Berth hade denna förmåga till affärer i tidig ålder. Berths pappa Ragnar ville inte att Berth skulle gå i hans fotspår. Men Berth hade löst det på så sätt att han köpte ett kallblod som han hade i Skellefteå. Och åkte ditt på helgerna och loven. Och så klart sprang hästen in en massa pengar. Pengarna stoppa Berth i madrassen i sin säng och det hela avslöjades när mamma Tyra skulle bädda sängen”, skriver gotlänningen Dan Beier.

Beier fortsätter:
”Berth Johansson var inte rädd för att anmäla till dom stora loppen och hans storloppssegrar är många. För att nämna några så tänker man förstås på Derbysegern 1985 med Big Spender där Berth sätt blickstill i sulkyn och vann med en nos.
Berth ville göra allt med stil och höll alltid hög standard. Han vann flera storlopp bland annat Hugo Åbergs memorial. Tävlade framgångsrikt i Frankrike och Italien.
Många är Berths topphästar såsom Big Spender, Al Joe, Gissle, Song Key. För att nämna några.
Berth har också gett namn till ett av Sverige största och viktigaste femåringslopp som körs på Umåker varje vår i samband med V75. I Berth Johanssons Memorial brukar många av Sveriges framtida topphästar mötas.
Berth var en inspirerande människa, värdig en plats i Hall of Fame”.
///Dan Beier, Gotland

Slut från Wikners TRAVliga blogg för den här gången. 

 

Bli först att kommentera