Auktionsfynd – Mustards sko.
Foto: Mikael Wikner

Den här skon ska tydligen Mustard ha haft.
Sören Nordins sista stora stjärna i Sverige innan han lämnade för USA.
Jag köpte skon på nätet för ett par hundralappar. Ingen större summa alltså.
Men visst vore det kul om den var äkta.
Säljaren var en icke travintresserad man som köper upp hela bohag och säljer vidare och kunde inte historien bakom.

Att Mustard hade små hovar har jag fått bekräftat. Skon är anmärkningsvärt liten.
Det finns heller ingen anledning att misstänka att någon hittat på alltsammans.

På plattan står en text inristad och handstilen påminner om den Sören Nordin hade:

”Denna travsko har Mustard haft. Det är en motionssko, samma skor som under tävlingskarriären. Denna sko är från 1984. – Travvtränare Sören Nordin”

Tillverkades sko-tavlorna för privat bruk eller såldes de för något välgörande ändamål? Vem har haft skorna på väggen och hur många tavlor finns det sammanlagt? Frågorna är många!
Vet du något om hästskon på tavlan – skriv i kommentarsfältet här på facebook, kommentera bloggen på vk.se eller maila! Adressen hittar du längst ner

Stig H Johansson brukar säga att Mustard är ett av hans stora misslyckanden, Han lyckades inte få ordning på hästen och Sören Nordin tog över och fick till honom och vann Svenskt Travderby 1980 med hästen, derbykungens elfte och sista triumf i fyraåringarnas största lopp.
”Mustard har som alla vet en vansklig gång och han kan vara mycket svårkörd. Det händer att han galopperar. Det handlar om hästens rörelser som han har på grund av sin exteriör. Men naturligtvis ligger också hans franska arv bakom, skrev Mäster en gång i sin ”travskola” i Travronden där han gick igenom hästars exteriörer och annat.

1980 utsågs Mustard till Årets Häst i Sverige. Jag var en pojk som bara såg trav på hemmabanan Umåker men Sören Nordins stjärna hade man förstås koll på.
Travronden skrev ”Den gamle och hästen” efter derbysegern 1980. Nordin född 1917 var 63 år gammal när han kunde dra på sig sin sista gula kavaj.

Mustard var en av Europas bästa hästar under några år. Ola Persson skrev i boken Stjärntravare att hästen aldrig var bättre än vid segern i Hugo Åbergs 1981, året efter derbyt. Sören hade flyttat till USA och sonen Jan följde med. Ulf Nordin hade tagit över Mustard men valde Dialekt i Åbergs och lät Olle Goop köra den starke som inte alls betraktades som någon sprinter. Vilket hästen inte heller var. Men Mustard spurtvann!
”Och han blev aldrig bättre. Denna ljusa sommarkväll i kanten av den skånska slätten var han som bäst” skrev hästsportjournalisten Ola Persson, känd som en mycket fin stilist.

>>>>>Senapshästen

Mustard korades till Årets häst 1980 och kom på klistermärke året efter.
Foto: Mikael Wikner

Apropå Mustard – hästens namn har alltid uttalats fel.
Av alla hundratals travbloggar jag lyssnat på som ofta är inne på hästars namn har jag inte hört någon funderation om Mustard.
Det är uppfödarna eller ägarna som bestämmer om uttal. Eller tidsandan.
Derbyt 1980 vanns av Mustard (precis så) eftersom de flesta uttal försvenskades på den tiden. Och tack gode travguden för det. Mustard ligger ju så bra i munnen.
Att säga att Mass-tö-d (engelska för senap) vann derbyt 1980 låter inte så lite tetigt.
Just i fallet med Sören Nordins stjärna var det bra med den helsvenska ”vi gör så här för vi tycker det-modellen”.

Sören Nordin och Mustard Foto: TR Bild

>>>>>Tagel av Fräkke Frederik

En bit av Fräkke Frederiks svans och lite kolstybb.

Mustards sko ingår numera i min samling av oväsentligheter med tablettaskar, O’Boy-burkar, korvkioskkuriosa med mera.

En gång tog jag med mig lite av Vincennes svarta bana hem. Efter att ha torkat kolstybben på en tidning i en vecka la jag pulvret i en burk.
Kolstybben (kol uppblandad med sand och lera) är ibland föremål för diskussion i Frankrike. Gruvorna blir allt färre och det är inte längre lika lätt att få tag på denna restprodukt från industrin. Dessutom innehåller den metaller och smutsar ner.
Mina korn i glasburken i nostalgihyllan pryder sin plats bredvid burken med Fräkke Frederiks tagel.
Den danske fuxen var framgångsrik och fux och platsade därför som en av min frus favoriter. Fuxar är det något visst med tycker hon.
Jag tiggde till mig några strån av Fräkke Frederiks svans inför en elitloppsstart av Anita Kjaersgaard som klippte till en bit och kom hem med taglet i en burk till frun.
Ah, hon blev inte så hemskt imponerad. Det var mera jag som tyckte det där var kul och burken gör mig aldrig av med.

>>>>>>General du Lupin busade på Umåker

Franske stjärnhästen General Du Lupin är död. Generalen var aldrig med i Prix d´Amerique,  valack som han var. Vinnaren av 24 miljoner kronor blev 29 år.
I april 2018 intervjuades Stefan Hultman i Wikners TRAVliga blogg om hästen som var i Solvallatränarens vård de sista säsongerna på tävlingsbana. Buset på Umåker i samband med Guldbjörken minns publiken.
Hultman tog många segrar i gulddivisionen med hästen som hade tävlat med ”lasso” i Frankrike, en typ av bett som inte är tillåtet i Sverige. Hultman fick hästen hyfsat lugn.
KLICKA på länken för bloggen om när General du Lupin busade på Umåker
https://blogg.vk.se/wiknerstrav/2018/04/13/hultman-om-nar-generalen-tog-befalet/

>>>>Dans på travgalan 2010

Vi avslutar bloggen med en rolig bild. Fotografen Mia Törnberg fångade ringdansen under Årets Häst-galan 2010. Travkompaniets Annika Lindh och Bodentränaren Gunnel Fredriksson är bekanta för många. Per Öström där bakom jobbar på Svensk Travsport (har bland annat refererat lopp på Umåker och Solvalla under några år).

Mannen längst till höger har ingen av de tre-fyra minnesgoda jag pratat med lyckats identifiera (maila om du kommer på vem det är, adressen hittar du här nedan).
Det rakade huvudet längst fram tillhör Nicklas Pettersson, mest känd för att han var skötare till From Above hos Stefan Hultman, hästen som vann trippeln Svenskt Travkriterium, Svenskt Travderby och Elitloppet!
Sedan finns det ett antal personer i periferin bakom som ni nog tar igen om ni förstorar och tittar noga.

Slut från Wikners TRAVliga blogg för den här gången.
Lämna gärna kommentar i kommentarsfältet.
Eller mail: [email protected]

Elitloppshelg med regn 2019 och E-läktaren full.
Foto; Lars Jakobsson, TR Bild

Ett kåseri om Elitloppet skrivet för sajten travnet.se i maj 2007.

Svengelska touristbyrån inform about the great international harness race Elitloppet på Solvalla in Sverige this helg.

Many many thousand people lockas to Solvalla this weekend då the Elitloppet take place. For two days folk stand and scream and salubrate the fine horses on the track and gud nåde if the kusks dont’t wave back when the publik påkalla uppmärksamhet under the so called värmningen at the bakvarvs.
”Boooo”, says the crowd då, but that is only one of few gångs the crowd are osportsliga på two days. Another gång of mindre good behaviour can be in a V75 race saturday if the public can lukta sig till that some ”favourit horse” can galopp if the horse hear the drums and the jävla liv at the E-läktar. Då är det much liv at the läktar (yes a ”favourit horse” is a type of spelobjekt no one except Harry Boy players wants to win).

But in the stora hela are folk at Solvalla like a big family during this two days. In good sports breath the public salubrate all the utövare, two- and four-legged ones. Everybody want´s to be entertained with the best that harness racing can offer and bidra till stämningen.
Not så many hundred people sits on the E-läktar…ändå är this läktar nästan the only thing mediafolks surrar about when its dags för television from the innerplan. The other publik glöms lätt bort ands its förvirring for the tv-tittare. Everybody can ju see that it is many many others runt banan too.

A mascot on själva elitloppsdag has during a många år varit ”Terror” (The Skräck). Bjorn Linder har lagt av sen many years with showing hos stomac and many other fun grejs. After that the publikfrieri in the early morning felts ganska plan B and many wants Terror back.

But with or whitout Terror…the stora Elitloppet on Solvalla in Sweden is almost here. Were har counting a nedräkning on fingers to den där helgen. It is rena Santa Claus-stämningen for many grown up ungar.

(Texten har författaren publicerat för 16 år sedan då alla trodde att The Skräck var nära comeback. Skräcken pensionerade sig själv som Solvallas egen rolighetsminister 2004)

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.

Jan ”Bagarn” Blomqvist på en bild från 2015.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

”Min vän, den glade bagar’n uti San Remo stad…”
Sjöng Evert Taube.
Bloggen har en vän som visserligen är glad och skämtsam men också jävligt snäll.
På fredag gör Jan ”Bagarn” Blomqvist, 73, sitt sista pass i ATG Live.
Bagarn har blivit specialist på de danska omgångarna på senare år och har som pensionär hoppat in då och då.

En mycket populär arbetskamrat i tv-gänget som jobbar i Stockholm och även en omtyckt profil hos de flesta tittare har det visat sig. Vilken röst han har.
Undertecknad brukar skicka skärmdumpar till Bagarn då han får beröm i sociala medier.

– Det är jättekul när du och andra skickar såna där dumpar. Särskilt kul är det ju att inte alla tycker att man är en idiot, säger Jan Blomqvist och bränner av det där skrattet som bara ibland hörs i sändning (”man vill ju inte framstå som oseriös”) men desto oftare när kamerorna släcks.

Bagarn har inga konton på twitter och facebook men vet att alla som någon gång stuckit in sin näsa i trav-tv eller ATG Live fått sina slängar. Folk tycker så mycket.
Bagarn är han med sammetsrösten i sändningarna som de flesta gillar.

Nu slutar han alltså efter 13 år i ATG Live.

– Jag hade tänkt sluta när pandemin kom då vi som var äldre ändå inte fick vara i studion. Men jag började om efter pandemin och tyckte att det var roligt igen. Grejen är att jag fyller 74 bast och har liksom gått där på övertid. Jag tycker fortfarande att det är roligt och jobbet har fått mig att hålla travet vid liv. Sedan tycker jag också att det är kul att komma in på ”kanalen” (Kanal 75) en gång i veckan och träffa folk och surra lite. Men jag känner nu att jag har…att det är klart om man säger så. Det är därför jag väljer att sluta.

Emma Fällman är Umeås senaste tillskott till ATG Live. Hon gillar Bagarn.
– Tittar jag i schemat och ser att jag ska jobba med Bagarn –  ja, då vet jag att jag har en hundraprocentig sändning framför mig. Han är en otrolig kunskapsbank, alltid påläst och bjuder på väldigt många skratt, säger Emma.

Nu blir det ännu mera golf för Blomqvist som har fina 12 i handicap och är medlem av Bro Hofs bana utanför Stockholm.
Hustrun Eva vill ut och resa lite med sin man och på slutet har paret både varit i Australien och på Nya Zeeland.

Denne stockholmare född och uppvuxen i Sundbyberg var runt 60 när han började frilansa med travet på Kanal 75. Han hade då tagit det lugnare i några år efter att ha sålt sitt bageri.
För ”Bagarn” kallas inte så utan vidare. Han och hans familj drev länge Droppens konditori i Sundbyberg som startades av hans mamma och pappa 1951.
När jag frågar om konditoriet hade någon specialitet svarar Bagarn odrägligt att ”säg något bakverk”.

Myrstackar?
–  Det var vi bäst på. Fantastiska kanelbullar också! Hehe.

Semlor då? Jodå. Utan att överdriva så fick Droppens konditori alltid bra betyg i tidningarnas tester. Flera gånger korades Bagarns semlor till de bästa i Sundbyberg i konkurrens med fem-sex konditorier, och bakverken har alltid fått toppbetyg i testerna som gjordes lokalt över Sumpan.
– När jag sålde sa jag till killarna att de hade fria händer att forma konditoriet efter eget huvud men att de skulle vaka lite extra över semlorna som vi var kända för. När Stockholms semmeltesten sedan kom att gälla även Sundbyberg blev de faktiskt  Stor-Stockholms bästa semlor något år, säger Bagarn.

>>>>Bagarn och Banker Hall

Banker Hall på en bild tagen 2001.
Foto; Thomas Blomqvist, TR Bild

Under åren har han hoppat in ibland enstaka gånger på Droppens kondis.
Snart fyller han 74 och kanske blir bagare igen?
– Nä, nä. Hustrun vill att jag bakar några gånger om året och då gör jag det. Men hustrun är duktig på att baka hon också, det måste du skriva, Eva kan det där, säger han.

Bagarns främsta merit som hästägare är inte dum den heller. Han var en av delägarna i Banker Hall hos Tommy B Andersson. Banker Hall blev trea i Hambletonian året då Scarlet Knight vann och segrade i ett annat av de absolut största loppen i USA, Yonkers Trot.

– Jag har väl ägt en fem-sex hästar. Den näst bästa är Windot som vi hade i träning hos Tobbe Jansson. Windot hade nio raka på Solvalla ett tag har jag för mig och var med i derbyt 1988.

På fredag jobbar han sitt sista pass, en eftermiddag med trav från Charlottenlund.

Slut från Wikners TRAVliga blogg för den här gången.
Lämna gärna kommentar i kommentarsfältet.
Mail: [email protected]

Galopp för Yankee Lo på upploppet! Stig H Johansson smiter förbi med Storstadsbusen i Guldbjörken 1997. Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

En gång per år kommer V75 förbi och då är det alltid lite extra – ja två gånger har det ju blivit på senare år med juldagens omgång.
Alla vi kusiner på landsorten utanför storstäderna är så efter oss att vi uppskattar när det händer något.
Lördagen 13 maj är det dags igen för stortrav i Björkarnas stad Umeå.

Förväntningarna har varit högt uppskruvade under åren inför denna enda dag med V75. Upploppen, vinnarna, snacket vid sidan av. Morgnarna på stallbacken.
Förvånansvärt mycket har stannat kvar i minnet.

Som den gången 1997 då Stig H Johansson hade tur när han vann Guldbjörken för andra året i rad med Storstadsbusen. Året innan hade Piteåägde Storstadsbusen vunnit regelrätt.
1997 ledde Håkan Skoglund loppet och såg ut att gå mot en klar seger med Yankee Lo (288 för 10 på vinnarspelet) när hästen plötsligt trasslar till benen och galopperar.

– Till och med Stig H tyckte att det var för jävligt! säger Håkan Skoglund när Wikners TRAVliga blogg ringer för en kommentar 26 år senare.

Stig H igen alltså. Championtränaren är med sex segrar den som vunnit Guldbjörken flest gånger: Market Leader 1994, Storstadsbusen 1996 och 1997, Victory Tilly 2000, Citation 2006 och Up Date Hoss 2013.

Håkan Skoglund fick aldrig vinna loppet. Och det lär aldrig bli av heller. Bergsåkerstränaren växlade ner från proffs till amatör för några år sedan. I april 2023 har han körlicensen kvar men vet inte hur han ska göra med den.
– Jag har sålt det mesta av grejerna och har skickat iväg några hästar. så det är lugnt nu. Vet inte riktigt vad jag ska göra med licensen. Daniel (Wäjersten) har jag hjälpt lite grand förut och det är meningen att jag ska återuppta det är senare i vår. Vi väntar till det har torkat upp lite grand.

Som pensionär får man ta sig sådana friheter?

– Precis! säger Skoglund.

>>>>forts Håkan Skoglund

Otur! sa Håkan Skoglund efter den snöpliga förlusten med Yankee Lo på Umåker. Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Yankee Lo tränades och ägdes av Leif R Andersson från Indal i Sundsvall.
En av de allra bästa hästar Håkan Skoglund suttit bakom.

– Yankee Lo var riktigt bra. Han kunde ju inte galoppera heller hästen – det var ju det som var det jävliga. Han hoppade väl vare sig före eller efter det där. Jag vet inte om han klev på en sten eller slog sig eller någonting. Snöplig var det. Det där glömmer man inte i första taget… att hoppa över mål i guld liksom!

Håkan Skoglund och Lars Lindberg var frekventa kuskar bakom Yankee Lo. Skoglund vann Ådalspriset 1998 med hästen samt en silverfinal under Olympiatravslördagen på Åby 1997.

– Hästar jag tränat själv som varit lite extra är bland andra Tell Me No Lies, Art Nökkve och Heading Reference.

Guldbjörken 1997
1. Storstadsbusen – Stig H Johansson
2. Prince R.S. – Berth Johansson (rygg ledaren på bilden)
3 Brandy Peter – Lars Lindberg

>>>> Om Björknäs King och bullpåsar

 

Björknäs King och Jan Norberg vinnare i Klass II på Umåker i april 1998. Foto: Thomas Blomqvist

Vinnaren av Guldbjörken året efter Yankee Lo-året ska vi gå in lite närmare på.
Men först lite om Björknäs King som vann klass II den tävlingsdagen 1998. En av hemmatränaren Jan Norberg roligaste segrar.
Hemmaplan och egentränat. Stort publikjubel när Norberg kom in på upploppet i ledning med Björknäs King.

Hästen ägdes av Torvald Parkén, tvåa från vänster på bilden. Kurt Rudolfsson från Umåkers styrelse längst till vänster.
Damen till höger är Torvald Parkéns mamma Sonja. Hon fyller 94 år i sommar och bor fortfarande kvar i Gräsmyr någon mil från travbanan och adressen ”Björknäs”.

– En härlig madam, säger Jan Norberg.
Norberg är pensionär som håller igång med lite löpkörning. Fyra lopp i år som resulterat i en seger och en andraplats.

Sonja Parkén, känd för att sticka varma sockar till den frusne Jan Norberg.
– Och så kom hon med bullpåsar! minns han.

>>>>>Scandal Play 1998 – även där var det tur

Scandal Play inför hästens sista start 2002. Lars Marklund, skötaren Mia Grönberg och ägaren Per Lundkvist. Foto: Martin Langels, TR Bild

På senare år har femåringsloppet Berth Johanssons Memorial tagit över som den största begivenheten under V75 på Umåker.
Loppet för den högsta klassen Guldbjörken har körts sedan 1971 och i slutet av 1980-talet var loppet stort.
Lördagen 25 april 1998 avgick min stora favorithäst Scandal Play med segern. Bo Eklöf körde som vanligt och Lars Marklund var ju tränaren (information för alla er som inte har åldern inne).
Scandal Play var en fantastisk häst från Norrbotten och så pass bra att även vi i Västerbotten tog honom som vår.

Scandalen hade verkligen jävlar anamma och kunde vinna oavsett löpningsförlopp. 50 segrar på 153 starter. 12 miljoner intjänat under en karriär som förstås toppades av de två segrarna i Olympiatravet 1997 och 1999 (totalt sex finaler i loppet).

1998 blev det alltså seger i Guldbjörken på Umåker.
Även det var en seger där en riktig portion tur ingick.
Vi hör med ägaren Per Lundkvist.

– Dream Of Goal (Tommy Hanné) tappade travet och galopperade som klar ungefär 250 kvar!

Känt är att Scandal Play hette Tameways Hero L. när Piteåbon Per Lundkvist köpte honom på kriterieauktionen i Stockholm 1992 för 28.000 kronor.
Per bytte till ett namn syftande på Spelskandalen i Sverige,
– Men jag ville att han skulle heta Donadoni först efter storstjärna i Italien (fotboll), Men det fanns en häst som hette Don Adonis vid tiden så jag fick inte namnet godkänt. Då tog jag Scandal Play… jag hade nog inte kommit på namnet om inte Super Play varit pappan, säger Per Lundkvist (avdelningen okända fakta inte bloggaren kände till).

Per Lundkvist är stående gäst på Umåker V75. Så även i år. Lördagen 13 maj rullar en bil från Piteå.
– Jajamen. Jag är alltid chaufför åt ett gäng och vi har bord på restaurangen.

I tv-serien ”Spelskandalen” i SVT blev Per utskriven ur manuset, eller vad man ska säga. Manusförfattarna brydde sig inte om att Bosse har en yngre bror och strök helt sonika bort honom för att poppa upp handlingen lite får man förmoda och lägga till tjejer, dejtinghistorier med en hästskötare på Solvalla och en granne i Piteå.

– Många som känner jag och Bosse har frågat. Det är ju en feature, manusförfattarna har gjort en fiction. Så de kan bygga handlingen hur de vill. Men det gör mig inte ett dugg. Att jag inte är med berör mig ingenting, säger Per.

Att Bosse Lundkvist flyttade till Stockholm och spelade med AIK stämmer däremot.
Lika så att det fanns en lillebror Ola i brödernas liv som drunknade.
–  Ja, det stämmer, säger Per Lundkvist. Jag var med den där den dagen faktiskt på badstranden när Ola drunknade. Vi var där, morsan, jag och Ola och jag sprang och letade brorsan som plötsligt var borta, en stor chock naturligtvis.

>>>> Tipsextra – ”Vors jär femman”


Vi rundar av med en bild jag lånat från Per Lundqvists facebook.
Han skriver själv så här om bilden: ”Tipsextra i början av 80-talet hos Bosse på Lasarettsvägen. Kanske 1980 eller 1981. Jag, pappa Gunnar, Staffan E Johansson (PT) och Bosse. Farsan visste alla vinnare på V65 i god tid….”Vors jär femman”?

Vors jär femman! ”Var är femman” på rikssvenska.
Vi är många som känner igen företeelsen. Loppen sändes i efterhand under lördagarna och blandades med trött engelsk ligafotboll i Tipsextra.
Resultaten från loppen sändes i sportradion (!) vilket försvårade om man exempelvis skulle besöka livsmedelsaffären.
Per Lundkvist igen:

– Det gick inte att spela fotboll heller när det kördes radio i högtalarna. Det är Staffan E Johansson som sitter med oss där i soffan, mångårig sportjournalist på Piteå-Tidningen. Och pappa då (Gunnar som startade Gunnars Kiosk). Om jag får gissa skulle jag säga att det här är 1982 hemma hos Bosse. Det hade redan körts tre lopp när Tipsextra började och farsan kunde ringa och kolla telefonsvarare vilka som hade vunnit. En gång var det en 70-oddsare och under loppet tänkte jag att vad surrar han om för jävla hästnamn? Efter ett tag började man fatta det där att pappa hade kollat resultatet!

>>>>Lars Marklund 70 år!

Scandal Play var som sagt favorithästen och faktiskt den enda häst jag suttit ensam bakom och kört i lite högre farter. Han var snäll som en hund och en riktig travarmaskin. Det gick undan på rakbanan trots att jag hade en pensionär i tömmarna.
Här en bild på bloggaren tillsammans med Scandal Play och tränaren Lasse Marklund. En filminspelning med Thomas Blomqvist för Kanal 75:s räkning på Marklunds gård 2009.

Söndagen 7 maj fyller Lars Marklund 70 år. Grattis i förskott!  Att vännerna skramlat till en elitloppsresa vet  du redan om.

Slut från Wikners TRAVliga blogg för den här gången.
Mail: [email protected]

Stig H Johansson förevigad under sitt ”sista lopp” i december 2005.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

Kommer ni ihåg vad ni kände när Stig H Johansson meddelade att han skulle sluta köra lopp?
Han kallade till presskonferens 28 december 2005 och meddelade sitt beslut (efter det har det blivit några enstaka lopp i tävlingssammanhang).
Jag bevakade avskedskvällen för travnet.se. Vi behövde inte vara oroliga. Stig H vann lopp in i det sista, under sin sista hela tävlingsdag.

Det här kåseriet skrev jag för Västerbottens-Kuriren några dagar före nyårsaftonen det året.

Stig H stängde en dörr till barndomen

Ni kanske har läst om det i veckan, Stig H Johansson slutar köra. Han lägger av som kusk och ska bara träna sina hästar i fortsättningen.

2006 utan den där profilen man vuxit upp med. Nästan allt han gjort har ju kommit i tidningen eller i TV. Om han så bara var förkyld någon dag fick man höra om det:”Stig H kör inte loppen i Kalmar på lördag” (1984).

Herregud så överlägsen han har varit. Sulkyartist och erkänt skicklig med djuren. Världens bäste tränare och kusk som vann alla klassiska lopp värda namnet. Alltid med samma känsla för sina hästar. En man med pondus som gullar och duttar med djuren. Ingen showman och trallgök direkt. Blyg, ungefär som Stenmark. Lite av ett stenansikte utåt. Men bakom de där körglasögonen, en känslig person. Blödig, mjuk och känslig när det kommer till hästarna. Han pratar med dem som om de vore barn.

– Vi jobbar med djur och en speciell känsla för hästen krävs om man ska förstå och tolka dom, sa Stig H när jag intervjuade honom i samband med hans 60-årsdag i somras.

I onsdags körde han sina sista lopp och vann tre segrar på Solvalla. 6.222 gånger var han först över mål i karriären.

Det blir inte samma sak i fortsättningen. Ingen Stig H i loppen. Här har man gett travet en stor del av sitt liv, och så pyser han bara ut genom personalutgången som om ingenting har hänt.

Stig H, travsportens store, släppte bomben vid lunchtid i onsdags. Han meddelade då att det var hans sista körkväll och att andra kuskar skulle köra hans hästar i fortsättningen. Överrumplande för alla journalister och ett nytt genomtänkt drag av Stig H. Han smet undan lite av uppmärksamheten.

Det är de tidiga åren som präglar en människa. Jag kan fortfarande känna den där ilningen när jag tänker på hur spännande det var att busa som liten. Uppväxten var också idoler man såg upp till. Boxaren Muhammad Ali var en kaxig jävel och hans sista matcher fick man själv vara med om lite grand. Tidningsurklipp med Ali fasttejpade i locket till skolbänken. Vilken människa. Jag har sett dokumentärfilmen ”When we were kings” flera gånger. Alis fight mot Gerorge Foreman. Jag kan aldrig hålla mig från tårar.

Som journalist gäller det att hålla distans. Folk är folk är folk. Stig H är en av mina sista stora hjältar. Det har alltid varit raka rör när man snackat med Stig H om hästar och händelser. Han har granskats kritiskt precis som alla andra.

Men ändå. Någonstans, efter dessa intervjuer, har man kommit på sig själv att ibland tänka: det var Stig H det där.

Det var så mycket känslor som strömmade till när Stig H meddelade att han lägger av. Han är ju en del av min uppväxt. Ja, jag grät en skvätt åt alltihopa. Allting har ett slut. När travlegendens sista körkväll var över i onsdags stängdes ännu en liten dörr till barndomen.

(kåseri Västerbottens-Kuriren 28 december 2005)

Wikners TRAVliga blogg

Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.
Mail: [email protected]

Skellefteåtravet fyller 70 år i år.
I banans program till tävlingarna med STL/V75 lördagen 1 oktober bidrog jag med flera historiska texter, bland annat denna om Lennart Kandel.
Från Måneflickan till Candelia

https://cdn.travsport.se/racecards/trot/sport/595262.pdf
(länk till banprogrammet)

Artikeln i text:

Rubrik: Lennart Kandel – från Måneflickan till Candelia

En 24-årig norrbottning vann det första loppet under Skellefteåtravets premiärdag 1952.
På 1960-talet blev det flytt till Skellefteå för Luleåfödde Lennart Kandel för en tjänst som försäkringstjänsteman och efter det förblev han stan trogen.
– Pappa var amatör hela livet med många hästar och en mästare på att hinna med både hästarna och jobbet, säger sonen Peter Kandel.

///
Överallt i travsportens databaser står Lennart Kandel som boende i Sollentuna.
Inget kunde vara mer fel när hans liv ska summeras.
Kandel var en framträdande amatörtränare som levde hela sitt liv i norra Sverige, uppvuxen på Bergnäset i Luleå som han var och Skellefteåbo från mitten av 1960-talet tillsammans med frun Eva och sönerna Thomas och Svante.
1965 kom yngsten Peter Kandel till världen. Han blev den ende av bröderna som ärvde pappans travintresse.
– Thomas och Svante är födda i Luleå så jag brukar skämta och säga att jag är den enda riktiga Skellefteåbon av oss. Jag är också den ende som blev riktigt travintresserad. Faktiskt så tog jag körlicens i Skellefteå men efter ett par lopp insåg jag att man bara ska göra det man är bra på! säger Peter, en tid med i Solvallas styrelse och delägare i elitstoet Candelia som blev pappans största stjärna med drygt tre miljoner intjänat för Stig H Johansson.
Han var aktiv i travsporten från 1948 och var tillsammans med Göran Fallberg lite av andrekusk till Bodentravets champion Gustaf Hallén under en period.
Torpgärdan i Boden invigdes 1944 och samma år även Umåker. 1952 blev även Skellefteå med ”landbana” som det hette på istravens tid.
Söndagen 24 februari 1952 vann Lennart Kandel premiärloppet i Skellefteå med Måneflickan på tiden 1.41,8. Vinnaroddset: 3,00. Ägare var Stall Luleå (Gunnar Dahlén).
Lennart Kandel tränade Måneflickan i perioder. Måneflickan hade en bra statistik på tävlingsbanan och var med i kallblodslandslaget. Röde Per, Markis Deaner och Isolain var andra tidiga hästar i träning hos Lennart Kandel som så småningom slog sig ner på gården i byn Lund, en halvmil från Skelllefteåtravet.

Stolt premiärvinnare
Länstidningarna skrev att 3000-4000 personer sökte sig till travpremiären i Sörböle, Måneflickan svarade för en fin insats och fick en krans som den första vinnaren på skelleftebanan.
– Att pappa vann premiären är något som kom upp då och då naturligtvis och något vi i familjen var stolta över. Pappa hade ett sådant intresse för hästar och hade väl sällan färre än sex hästar i stallet. Min äldste bror Svante tippar att Lennart ett tag hade så många som 15, avelsston och föl inräknat, berättar Peter Kandel som flyttade till Stockholm 1990.
Lennart Kandel dog 2004, aktiv in i det sista. En vanlig kväll efter nyhetsprogrammen i tv när han skulle leda en häst från hagen slutade hans liv.
Samma kväll hade han kört provlopp på travet.
– Han var otroligt dedikerad sporten. Jag var ju ofta med pappa på travet och vet att han ibland kallades ”Kandel i tredje inner”. Han ville bygga sina hästar på så vis men hade alltid vältränade hästar. Han kunde sitta i rockarden i timmar och bara byta häst. Vintertid gärna skrittade i djupsnö, säger Peter som talar gärna och länge om livet på stallbacken i Skellefteå där kompisen Ola Kerttus shetlandsponny är ett av många minnen (”en som slog bakut hela tiden men som vi aldrig gav upp att köra”).
(Kuriosa: Rolf Kandel var Lennarts bror som även han höll på som amatör. Rolfs son Fredrik jobbade åren 1992-1998 heltid i Stig Lindmarks stall och körde många lopp åt Lindmark under den perioden då Lindmark återhämtade sig efter en olycka).

”Alltid stil på Kandel”
Hur var då Lennart Kandel som person? Frågan går till travhistorikern Bengt Boman som hjälpt Skellefteåtravet med statistik till jubileumsprogrammet och många gånger sett Kandel tävla.
– Han var en skicklig hästkarl och en skicklig affärsman. Det var alltid stil på Lennart Kandel. Dresserna var i toppskick liksom hästarna och deras utrustning, säger Bengt Boman.
Toiwo Långström skrev trav för Norran och intervjuade Kandel då han tagit pension vid 63 års ålder och kunde äga sig åt hästarna på heltid.
I artikeln beskrev Kandel sin kärlek till djuret.
– För att hålla på med det här måste man tycka om djur…/…Hästen är ett otroligt fint djur, en fantastisk varelse, tillgiven och som en kompis om den blir rätt behandlad. Jag brukar säga att det inte finns några dumma hästar, bara dumma människor, säger Lennart Kandel i artikeln.

En vinstlott på auktion
Hustrun Eva gick bort 2008. Hon skötte hemmet och barnen och banade väg för makens travintresse.
1990 flyttade sonen Peter söderöver. Han delägde under åren flera hästar som stod i stallarna i Lund och höll på så sätt en tät kontakt efter flytten. Många mindre lyckade tävlingshästar passerade revy för Peter och Lennart. Det fanns alltid något att prata om.
När Kandel senior köpte stoet Kullehus Odille på en auktion av skådespelaren Jarl Kulle i mitten av 1980-talet drogs – skulle det visa sig – en vinstlott i travets tombola.
– En märr som hade för mycket Tibur i sig. Hon fick inte ihop gången helt enkelt och pappa började avla på henne, och det blev ju bra avkommor som bara den! säger Peter och man riktigt hör hur brett han ler i mobilen under samtalet från Sollentuna.
Första fölet Mack Couteau blev en hyfsad amatörhäst och satte svenskt rekord i sin första start som tvååring på Solvalla. Tredje fölet i ordningen (hingst) såldes som tvååring till Östersundstränaren Olle Carlsson 1995. Candle Lights vann 34 lopp och sprang in över fyra miljoner kronor.

Candelia blev elitsto
Föl nummer fyra var ett sto. Kandel gav hästen namnet Candelia (CAN en lek med Kandel).
– Candelia behöll vi och hon sprang ju in drygt tre miljoner och var fantastiskt duktig. En häst i den absoluta i stoeliten, både som tre- och fyraåring, säger Peter som köpte in sig i Candelia och fick vara med om några fina år med stoet som korades till elitsto efter att bland annat ha lämnat Poet Broline och Rhyme Broline.
Stig H Johansson fick Candelia i träning som tvååring och uppgörelsen blev att uppfödaren Lennart Kandel skulle sköta träningen vintertid hemma i Skellefteå. Hon vann 12 lopp på 43 starter. Olle Goop körde henne till seger i Momarken Grand Prix stoavdelning 2002 då hon var fem år och tog sin sista stora seger.
Hårda kullsystrar förpassade henne till andraplatserna i Svenskt Travoaaks (Johannita), Breeders’ Crown (Hilda Zonett) och Derbystoet (Yatzy Brodda).
– Vi tog beslutet att hon skulle få gå till avel efter en skada bara två månader innan pappa gick bort. Det känns bra att han hann träna fram och vara med om en riktigt, riktigt bra häst. Vi sålde henne till Sune Svedberg och Broline Stuteri och hennes avkommor har tjänat nästan nio miljoner kronor, säger sonen.
Från Måneflickan på Skellefteåtravet till Candelia – tusentals timmar nedlagda i travsporten.
Lennart Kandel är en mycket värdig premiärvinnare från den första tävlingsdagen söndagen 24 februari 1952.

MIKAEL WIKNER

Wikners TRAVliga blogg

Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.
Mail: [email protected]

New Express på en bild från januari 1978 tillsammans med Ronny Löfstedt.
Foto; P&R, TR Bild

En av mina morbröder, Per-Ola (och på den tiden ingifta moster Eva) tog mig in i travets värld.Som publik.
Liret? Nej, morbror har aldrig lagt ner någon större tankeverksamhet på spelet.
Lite deg har han kunnat kasta in för spänningens skull. Trav har dock alltid varit sporten och umgänget runt Umåker för ”Peran”, som vi kallar honom.

Man kan säga att han varit en både lat och dålig spelare.
Odds under 20 gånger på vinnarspelet har alltid varit blaha blaha och följehästarna många och inte så framgångsrika.
Skellefteåhästen New Express utsåg mobbe till nästagångare. En han följde i start efter start och stöttade med några tior i toton.

Kom att tänka på New Express när podden Trottosport diskuterade segerlösa hästar för någon vecka sedan. New Express lär nog inte nämnas om inte jag slår ett slag.
New Express (e. Express Rodney- Duchess Fibber) måste ligga väldigt högt upp på ickevinnar-listan med sina 166 (!) segerlösa starter.
Jag har skrivit om Per-Olas kämpande med New Express några gånger i kåserier och krönikor. Allt förstås i raljerande ordalag.
Men det var faktiskt så att hästen för det mesta såg liksom småklämmig ut i provstarter och värmningar. Liten var han och ganska fin att titta på.

Amatören Ronny Löfstedt tränade och ägde New Express under hela dennes karriär.
Ringer på chans en man i Örviken i Skellefteå med det namnet. Och hittar rätt!
Visst är det Ronny Löfstedt med den omtalade ickevinnaren.
Men om man vill prata strunt om New Express har man ringt till fel man visar det sig. Det handlar om en älskad häst som alla andra i travets Sverige.

– New Express var ofta fyra-femma och var väldigt nyttig. En liten hingst, runt 1.52 hög någonstans.22 tredjeplatser och flera andrapris. Han var en otroligt fin och trevlig häst, säger Ronny Löfstedt som nästan alltid körde själv.

Sedan säger Löfstedt något som får anses som uppseendeväckande.
New Express sprang 166 lopp och var aldrig först i mål. Men segervilja saknades inte.

– Det var faktiskt en ärlig häst. det var inte så att han inte ville vinna. Mer var det så att han var lite dålig från start, och så. Vi hade honom hela tiden, hela hans liv och köpte honom som fölunge. Hållbar var han, lätthanterlig, en jättesnäll häst. Någon gång var han med på målfoto och var bara huvud ifrån att vinna. Vi hade Berth Johansson att köra en gång och lät väl ett par tre bättre kuskar prova några gånger, säger Löfstedt.

Någon superviljan att vara först kan New Express inte ha haft ändå.
Försöker eder bloggare.
Kanske var hästen lite av ett flockdjur?

– Ja, lite så var det väl. Största missen vi gjorde med honom var att vi inte lät kastrera honom då han var unghäst. För han var väldigt hingstig och var lite ointresserad av att springa om det var något sto med i loppet. Då kunde han gärna skita i att tävla och i stället vara med där, säger Ronny Löfstedt.

Hur fint är det inte att tänka sig New Express, lite seg från start och långt efter på ”kör”. När han hittade sig ett sto att spana in sprang han hellre och tänkte på parning än att tävla och stannade därmed i kön.

>>>>>>Mobbe i kalsongläge

Sätter in en ungdomsbild på Per-Ola (han är sig lik och går ofta i kalsonger hemma nu också).
New Express minns han och alla gliringar under åren. Varför började han lira just den hästen?
– Jag tror att han gjorde ett bra lopp en gång och då spelade jag honom och fortsatte. Hästen tjänade ofta pengar men det hade ju inte jag nytta av. Men en fin liten häst var det, säger Peran.

Morbror minns en annan av sina följehästar. Limita (e. Limit-Code) gjorde 181 starter och vann två lopp, Men då lirade han inte. Typiskt.
Ett fint facit hade hon, med en stark flockdjursprägel 181 starter 2 segrar, 18 andra och 40 tredjeplatser.
– John-Erik Siklund (amatör på Umåker, numera boende i Örnsköldsvik) hade Limita som vi brukade spela. Vi var på Solänget en gång men då regnade det så in i helvete att vi aldrig gick ut ur bilen. Då vann hon till över hundra gånger pengarna. En gång körde Magnus Cedergren Limita på Umåker. I ”Röbäckssvängen” (mot stadsdelen Röbäck i Umeå, den så kallade ”första kurvan”) fanns det en nerfart till stallarna ungefär 800 från mål. Limita hade stallet där. När Magnus Cedergren styrde ut for hästrackarn av banan och försvann, berättar morbror.

>>>>>>En jakt på resultatservice

Lyckseleveckan är avslutad för i sommar, så även tävlingsveckan i Hoting.

Om det var svårt att få reda på resultat efter tävlingsdagar på permanenta banor på 1990-talet (och förstås ännu längre tillbaka) var det verkligen ett JÄTTEJOBB med att få reda på resultaten när Hoting och Lycksele med flera icke permanenta hade kört.
Före internets tid och definitivt före mobiltelefonernas.

Entusiasten Elving Andersson hade ett knep när telefonsvararna hade smält ner av överbelastning. Han brukade ringa travrestaurangerna under pågående tävlingskväll och bokad bord till nästkommande trav och lite i förbifarten sticka emellan med sitt egentliga ärende till hovmästaren:
– Vet du förresten vilka hästar som vunnit i kväll?

Bordet kunde man ju alltid avboka.

Apropå telefonsvarare kommer här ett kåseri som jag skrev då jag jobbade på travnet.se när 2000-talet var ungt.

Rubrik kåseriet: Rena snurrerierna i travets värld

Har ni sett, har ni sett. En gammal telefon – med snurrskiva!
Det var inte så länge sedan det stod såna här i alla svenska hem. Nostalgi.
Alla med åldern inne minns hur det var att snurra och hur snurrigt det kunde bli när det skulle jagas travresultat förr i tiden.
Det var ju bara de större banornas resultat som platsade på text tv:n. I övrigt var man hänvisad till det gamla snurrande ringandet till telefonsvarare på travbanor landet runt.
Och om man någon gång kom fram. Telefonsvararna var ju tröskverken man svor ve och förbannelse över.

Tekniken var begränsad och ibland kunde man få för sig att det bara fanns E-N ingående linje till banorna när det kördes trav.

Det var vanligt med en telefonmöbel i hemmen när jag växte upp på 1970 och 1980-talen. Möbeln stod centralt i hallen. Ett jack och någonstans att sitta ned (i mitt och ditt fall inte sällan med ett travprogram i beredskap?). Mammas förmaningar i öronen om att det kostade p-e-n-g-a-r att ringa riks.

Mödosamt slog man numret till Solänget, Boden, Solvalla eller vad det nu var för bana. Allt tog sin lilla tid på den tiden. Tuut tuut tuut. Upptaget!
Minns särskilt en gång då jag satt barnvakt åt min lilla kusin Jenny.
Någon gång efter midnatt skulle morbror och moster komma hem och väntade sig då det framlagda Solänget-programmet fulltecknat med ettan, tvåan och trean i varje lopp, kilometertider och odds.

Så när lillkusinen somnat var det alltså bara att sätta sig ner i hallen och snurra. Och som man snurrade. Svor och snurrade.

Äntligen…klick!
Det var fredagstävlingar på Solänget, nåt stortrav, och strängt taget omöjligt att komma fram.
Men så. Linjen…det klickade till! Äntligen.
Linjen var fri men tyvärr svarade den gamla helskottas telefonsvararen bara med tystnad. Bandet med de inlästa resultaten hade gått till slutet. Svararen behövde backa sig och reagerade inte mera på den sessionen…
Det var bara att lägga på och snurra numret igen. Tuut tuut tuut.

Inte kunde man ringa någon på plats heller. Det här var före mobiltelefonernas tid.
Snurr snurr snurr. Men i mål kom jag med ett travprogram full med anteckningar som blev nattaläsning för morbror när han kom hem från festen. Barnvakten hade skött sina två åtaganden med den äran under en snurrig kväll.

Slut från Wikners TRAVliga blogg för den här gången.

Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.
Mail: [email protected]

Mats Gällerstedt vinner med Lappbarry i V75 på Umåker 2001. En skräll till 46 gånger pengarna i vinnarodds.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

Kallblodsspecialisten Mats Gällerstedt har fyra hästar till start på fredagen och en på lördagen under Umåkers dubbeltrav med V75.
Gällerstedt har 18 hästar i träning (samtliga kallblod) och korades till fjolårets tränare på banan med 1,3 miljoner inkört med stallets hästar.

2001 var han lärling hos Jan-Olov Persson på Hagmyren och kom hem och storskrällde på V75 med familjehästen Lappbarry.
– Segern med Lappbarry håller i sig som den största för mig under en dag med jättepublik på Umåker. Att komma hem och vinna så där var stort, säger Gällerstedt.

Under lärlingstiden stod Gällerstedts stjärna Lappbarry på Jan-Olov Perssons träningslista. Persson hade även favoriten i kallblodsloppet på V75 den här dagen.
Jorma Kontio körde Schuvar (16 för 10 på vinnarspelet) och det var just Schuvar som Lappbarry besegrade efter en tät slutstrid.
Lappbarry vann på målfoto och delade ut 46 gånger pengarna som vinnare i toton.
Gällerstedt fick segerdefilera inför 8 594 åskådare på Umåker i april 2001, dagen då Etain Royal och Victory Tilly möttes för första gången (Etain Royal vann).

>>>>Super-Caroline chanslös i helgen

Caroline Forsner vinner med stoet Ariel T.Dream som tjänade en miljon kronor under karriären. Foto: Jenny Rehnman

Lördagens mest chanslösa häst är 3 Philomenia (V75-5) i Berth Johanssons Memorial.
Ett sto som tjänat 369 000 kronor möter skjutarna Mister Hercules och Rome Pays Off med 4,5 respektive 5,4 miljoner kronor på sina konton.

Hemmaamatören Caroline Forsner ser uppgiften som en kul grej och tar loppet som det kommer. Stefan Johansson kör och lär försöka leta sig ner på innerspår illa kvickt.
– Det fanns en plats ledig i loppet och skulle två stycken göra bort sig får hon ju en fin slant ändå. Vi förväntar oss inte någonting annat än att vara sist i mål…troligtvis blir hon ju det.
Men allting kan hända i den här sporten och det är ju det som är så fantastiskt, säger Caroline Forsner som tränar tre hästar och håller till i ett av stallarna inne på banan tillsammans med sin pappa Lars Forsner.

Philomenia är lördagens Eddie The Eagle – britten som var med i OS som backhoppare och blev folkkär eftersom han nästan alltid kom sist. Stor idol i OS i Calgary 1988.
Philomenia är alls ingen dålig häst. Det är bara det att motståndet är ”aningen” tufft!
Tränaren Caroline Forsner är en urkraft som vid sidan av ett jobb som fysioterapeut är en gummiboll som tävlar i både monté och sulky.

Super-Caroline som jag brukar kalla henne. En tvärhand hög och bara energi. Som varande medelålders blir jag trött bara jag tänker på hur mycket hon står i under en vecka.
I helgen tävlar hon både fredag och lördag på hemmabanan, i både sulky och sadel. Söndag drar hon ner till Dannero för tävlingar där.

– Det ska bli en rolig helg hur som helst. Trav hela helgen. Det kan inte bli bättre! Jag har valt att gå ner i tid, till 75 procent med mitt jobb, för att hinna med hästarna. Trots att man ibland upplever att man får gråa hår av den här sporten är det liksom det första man tänker på då man vaknar och det sista man tänker på då man går och lägger sig, säger Caroline.

Elitloppssöndagen 2018 var hon med i Montéeliten på Solvalla med Ariel T Dream och var lika fjärran segern i det loppet som Philomenia är på lördag.
– Jag red själv och Ariel var  först utan pengar men gjorde sitt livs lopp och gick 1.11,9 över 1609 meter. Alltså det är en erfarenhet jag inte vill vara utan! Samma på lördag nästan. Fatta vad häftigt att hon bara får bara med och defilera i Berth Johanssons lopp. Vi resonerade fram och tillbaka och nu när hon behöver ett lopp i kroppen blir detta ett led i lite täta starter för att komma igång. Hon tränar inte så bra på egen hand, säger Caroline Forsner vars Ariel T Dream blivit mamma till en hingst efter Maharajah.

Dina bästa chanser i sadel eller sulky i helgen?
– Båda hästarna jag rider i monté tror jag på. 6 Arizona Dream (lopp 1, V4-1 lördag) tränas av Anna Näslund. Jag tycker verkligen inte att han ska räknas bort. Att det kanske blir första gången barfota på den tror jag är ett stort plus. Arizona är min bästa chans. Jill Ivarssons 11 Dream Weaver (fredag, lopp 10) är en sån där härlig häst som alltid går till slut

>>>>> ”Alla som KUNDE vinna”

Hund äter program på Solvalla 2018.

En seger för Philomenia på lördag torde bli en större överraskning än superskrällen R.K.Queen som Paw Mahony drämde till med för ganska precis en månad sedan.
156 gånger i vinnarodds och spelad till 0,25 procent på V75 – den femte största skrällen i V75-historien.

Folk jag känner med stora andelssystem på V75 hade streckat 13 av 14 hästar i V75 på Romme omgången söndagen 14 april. R.K.Queen kom med som förstareserv.
Paw Mahony ”kunde inte” vinna…

Travhistorien vimlar av totalt chanslösa vinnarhästar. Bergsåker var för ett antal år sedan skådeplatsen för en dråplig händelse. Två travbekanta från Umeå träffades på platserna efter den andra V5-avdelningen.
”Det såg bra ut” för den ene av dem, vi kan kalla honom Lasse.
Värdet på V5 hade skjutit i höjden ordentligt och det var läge på de stora pengarna.

– Jag har garderat tredje, spikat i V5-4 och har alla i sista, sa Lasse.

Med de orden skildes vännerna åt.

Döm om den andres förvåning när Lasses rad gick in. En 175-oddsare vid namn Evening Star vann V5-5 där Lasse hade streckat alla hästarna.
I högtalarna ropades ut att en ensam vinnare skulle få 70 000 kronor! En jättestor slant 1971.
Kompisen letade upp Lasse för att gratulera men möttes av en närmast tillintetgjord människa.
– Hade du inte med alla hästarna i sista som du sa?
– Jo, alla som KUNDE vinna! skrek Lasse.

>>>>>>Absolut inte klokt att Berth inte är med”

Berth Johansson med Kosmos Kid. Jonas Karlsson skötte hästen.
Foto: Roland Berggren, Västerbottens-Kuriren

2013 valdes Stig Lindmark från Skellefteå in i Travets Hall Of Fame.
Nu borde det bara vara en tidsfråga innan även Umåkers Berth Johanssons namn offentliggörs i det sammanhanget.
Journalisterna väljer in hästar och hästfolk från Norge i Hall Of Fame men måste även ta hänsyn till södra- kontra norra Sverige.

Berth Johansson kombinerade travet med jobbet som bilförsäljare och senare försäljningschef på Umeå Bilkompani i Umeå. 848 segrar blev det som dubbelarbetande amatör innan han blev professionell.

Att köra sina hästar själv och träna fram dem och vara med i Elitloppet fyra gånger  (1976, 1982, 1987 och 1988) och Prix d’Amerique en gång (1983) , vinna derbyt, SM och dubbla upplagor av Hugo Åbergs Memorial.
1709 kusksegrar hann det bli i karriären.
Om inte det är kvalificerande för en plats i Hall Of Fame vet jag inte vad som är det?

Berth och sonen Magnus var med i Prix d’Amerique 1983 med Al Joe.
Gissle var med som resesällskap.
Jonas Karlsson jobbade hos Berth under några av de mest framgångsrika åren. I dag tillhör Jonas anläggningspersonalen på Umåker. En av arbetskamraterna på anläggningen är Magnus Johanssons son Simon.

Jonas Karlsson:
– Jag var i fronten 1983 i stallet kan man säga och skötte bland annat Gissle då. Kosmos Kid (bilden ovan) hade jag senare. Al Joe var sämre i Prix d’Amerique och blev sedan tvåa i ett annat lopp på Vincennes. Gissle vann lopp på en mindre bana i Paris innan Berth och Magnus åkte hem. Jag skötte ruljangsen hemma på Teg tillsammans med Anna-Karin Wretell, säger Jonas.

Att Berth står utanför Hall Of Fame kommenterar den forne lärlingen med ett:
– Det är absolut inte klokt! Vi hade väl 15 hästar och låg tio i topp i rikstoton i Sverige i flera år. Bara att Berth och Magnus tog lastbilen och åkte ner och vann Derbyt med Big Spender och två gånger Hugo Åbergs nere i Malmö är bara det en stor bragd.

Berth Johansson hade en prydlig statistik på rikstoton (dagens V75) med 124 vunna lopp på 900 körda.
På lördag körs Berth Johansson Memorial på Umåker, ett femåringslopp med 200 000 kronor i förstapris.

Kalla raderna om Berth i Hall Of Fame en kampanj från Västerbotten. Men vi är helt enkelt ÖVERVÄNTA (=västerbottniska för att man är less på att vänta).

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.
[email protected]