How Powerful och Vikanixen – gubbarna hela dan

Av , , Bli först att kommentera 1


Tjejernas gubbar går i pension. Bloggarens artikel om Vikanixen och How Powerful i VK i december 2002.

How Powerful var en profil när han kom till Umåker från Jägersro, och fortsatte att vara en stjärna i Ove A Lindqvist träning.
Susanne Åströms Vikanixen visste alla som gick på trav vem det var. En hemmaprofil med sex segrar i karriären kanske mest känd för sina elva raka år på Lyckseletravet.
I december 2002 gjorde jag ett avskedsreportage med hästarna för Västerbottens-Kuriren när det var dags för tävlingspension.
Vikanixen skulle fylla 16 och How Powerful 13.
Vad som skulle hända med kallblodet Vikanixen?
– Han ska vara kvar hos ”mamma”! Något annat är inte att tänka på, sa Sussi Åström.

Vikanixen hade varit hos Sussi sedan födseln och hon körde också de flesta av de 174 loppen med hästen. I slutet av tävlingskarriären var hon nöjd bara Vikanixen placerade sig bland de sex främsta och tjänade pengar.
Inga ålderskrämpor. Glad och positiv. Han har alltid kämpat och gjort det man kunnat och sprungit sina vanliga 28-tider, säger Susanne i reportaget jag skrev.

Maria Näslund (tidigare sambo till Ove A Lindqvist) intervjuades om sin älskling How Powerful.
Lars Gustafsson (1943-2011) tränade hästen på Jägersro och han hade 1,1 miljoner när hästen kom i Ove A Lindqvist träning och därefter tjänade det dubbla fram till tävlingspensionen.
36 segrar på 180 starter.
Skåningen hade problem med värme och tävlade alltid som bäst den kalla årstiden. I Malmö regnade det även på den tiden. Klimatet i norr passade perfekt.
– Det var mycket därför vi fick köpa honom av uppfödarna i Malmö som åttaåring. Uppfödarna Tina och Pelle ska få honom igen efter nyår då han ska få flytta ner till Mallmö igen där han kommer att få det bra, sa Maria som hade börjat gruva sig för avskedet.
Om How Powerful tävlade sämre i något lopp var man tvungen att ta striden med Maria. Hon tog alltid hästen i försvar och vägde orden jag som tipster skrev i Umåkers program på guldvåg.
Ove var också noga med vad han sa till pressen inför loppen, vaktade sin tunga om How Powerful (hästen som by the way gillade att sova länge på morgnarna och alltid åt sin morgonmat liggandes).

Vikanixen fick man ofta ranka sist i loppen. How Powerful var oftast bra men när han var sämre från tredjeparet utvändigt i något lopp skulle det ju skrivas det med, som en konsumentinformation till den spelande publiken.
Men det kunde göra ont att ge sig in i sarghörnorna med travfolket.
Folk ÄLSKAR sina hästar. Ibland går det till överdrift. Men oftast är det charmigt.

>>>>>>Lind sa att Goggen var ful


From The Mine inför starten på Bergsåker. Åttaåringen har nu 1,7 miljoner på kontot.
Foto: Privat

Kom att tänka på How Powerful och Vikanixen när jag pratade med Catarina Norqvist efter From The Mines seger i silverdivisionens final på Bergsåker.
From The Mine är ju stjärnan på Umåker – tänk vilken travare vi har i Västerbotten  – som nu travat ända upp i gulddivisionen för amatörtränaren från byn Ström strax söder om centrala Umeå.

En stjärna lätt att tycka om så klart. Men Norqvist har många hästar och huldar lika mycket om dem alla.
Den store favoriten är 15-årige Van Gogh som i dag är ridhäst på gården.
Van Gogh var hästen Roger Walmann hintade Catarina om att hon borde ge upp med i TV4-programmet ”Hjälp på traven” där Solvallatränanaren hjälpte tränare som fastnat att komma vidare.
Inte ville Catarina gör sig av med Van Gogh! Hästen vann också i samma veva ett lopp (sommaren 2011) i Lycksele tillsammans med Jan Norberg.
Hästen hon fött upp, tränat och äger är inte byggd som en travare ska riktigt. Överdrivet kan man få in två fotbollar mellan hästens framben.
Kenneth Lind – tipster i Umåkers webb-program ”Upp eller ner” – hade sagt något om det där för 14 år sedan när Van Gogh var föl och vet nog inte om att han fortfarande inte är förlåten.
– Lind sa att ”Goggen” inte var så vacker och det glömmer jag aldrig, sa Catarina någon gång i våras.
14 år sedan alltså.

 >>>>>>Söderholm om en tax


Snart jubilerande Krister Söderholm efter segern i i Svenskt Travkriterium 1987. Fr v tränaren Ove Sjöström (Claes pappa), skötaren Anna-Lena Örneholm samt Oves bror och kompanjon Björn Sjöström. Foto: P&R

Att Krister Söderholm bara har två segrar kvar till totalt 2000 pinnar i karriären vet ni säkert.
Bilden är från segern i Svenskt Travkriterium 1987 med Carolo Min – Söderholms största i karriären.

Tränaren Ove Sjöström hade gjort sig illa en tid innan loppet och det blev Söderholm som fick köra Carolo Min.
Jag var på plats den där gången och såg mitt första kriterielopp ”live”. Minns den häftiga slutstöten på den sista bortre långsidan där Söderholm lät Carolo Min gå för fullt och bara sköljde över fältet i en satsning som räckte ända hem. Segermarginalen hela sex längder.

Att Karln kommer från Piteå går inte att ta miste på när han pratar. Det är som för Mats Rånlund och hans bodenmål som bloggen avhandlat tidigare. Ränderna går aldrig ur.
Proffslicensen kvitterades dock inte alls ut i Norrbotten, utan på Solänget 1974. Söderholm hade varit amatör ett tag innan det och även hunnit med en lärlingssejour hos Sören Nordin på Solvalla. Han blev champion i Ö-vik 1977 och 1978. Sedan gick flytten till Solvalla där han stannade ända till 1994 då flytten gick upp till Umeå.

Söderholm har en stor favorithäst, Lena Fox. Stoet hade ett tag 22 raka segrar. Ina Scot var hästen som slog den sviten (det blev 31 raka till slut). Inas svit slogs i sin tur av Järvsöfaks (som i sin tur hann med att vinna 42 raka).
Lena Fox var en familjehäst Söderholm hade som amatör i Norrbotten och som följde med till Solänget.
Hon vann sammanlagt 48 segrar på 94 starter. Detta trots att hon var skör och inte tålde en träning som kunde ha gjort henne ännu bättre.

– Hon var en elithäst men kunde ha blivit bättre än då, säger Söderholm.

Krister Söderholm är en renlevnadsman vars enda last är godis. Ja, det där är allmänt känt i travnorrland.
En godisgris (mindre nu än tidigare dock). Skämten har varit många under åren då han vunnit lopp under Umåkers påsktrav där det alltid varit påskägg i priser.
När seger 2000 kommer lär det bli godis igen!

Apropå att travfolket älskar sina hästar och vakar över allt som sägs.
Söderholm lurade mig en gång då han i en passus la in att kallblodet Mini Best (född 1990) hade så korta ben att den kunde kallas ”Sveriges snabbaste tax”.
Lite kärleksfullt så där.
Det där var ju ett roligt uttryck. Jag testade att köra med det i en tipskommentar.
Gissa om jag blev illa omtyckt i hästens hemby efter de raderna.
Skönhetsfelet till trots tävlade Mini Best med stor framgång den aktuella säsongen och jag trodde att det där kunde passera. Vadå, hästen HADE ju korta ben.
Hästen kom från Lycksele (uppfödd av Maria Johansson) och amatören Leif T Dahlberg, då hovslagare, bar fram hälsningar.
– Du ska veta att de inte är ”nå go’” på dig nu!

I mitt facebookflöde har jag Kia Wiik, Jenny Persson, Catarina Norqvist, Erica Sandström, Lena Åström med flera med flera.
Hästfolk som säkert har kunnat småbråkat sinsemellan
Hästarna hålls alltid utanför. Inte ett ont ord om dem.
Minerad mark om familjemedlemmar.

Bli först att kommentera

Om Rånlund i toppeluva, Gaxe och ”Goya”

Av , , Bli först att kommentera 2


Gamla bilder. Kan inte få nog av dem. Hittade denna när jag botaniserade i pappersarkivet på Västerbottens-Kuriren för några år sedan. Mats Rånlund när han var tränare i Boden.
Bilden är aktuell i dagarna när Rånlund flyttat hem igen efter 35 år som travtränare i Skåne.
Han har fem hästar på träningslistan och de två starterna han hunnit med sedan flytten har slutat med en seger och en andraplats med hästen Ellen DeGeneres.

Detta måste vara en vinterbild. Rånlund har toppeluva på sig.
Fy fasen vilken rejäl hjälmreklam! Namn och telefonnummer. Punkt. Inga blixtar eller pilar eller reklam för annan verksamhet utan pang på med det viktigaste – telefonnumret till det egna stallet.
0920 är riktnumret till Luleå.  Mats Rånlund flyttade ner till Skåne från Norrbotten 1985 och har inte låtit sig påverkas i snacket trots dryga tre decennier på Jägersro.
Dialekten har inte färgats det minsta lilla. Rånlund är helt klart ett unikum i det fallet.

Jag minns ett samtal jag hade med Per Nordström för några år sedan. Nordström har inte heller ändrat den norrbottniska dialekten nämnvärt sedan han flyttade ner.
Pers fru brukar dock höra när han tillbringat allt för mycket tid med sin gamle chef Mats Rånlund.
– Hon hör direkt på hur jag pratar och brukar säga att nu har du varit hos Rånlund igen!

Nordström började som lärling hos Mats Rånlund och följde med flytten ner till Jägersro 1985.


Mats Rånlund brukar framhålla segern i Svenskt Travderby 1995 med Good As Gold som karriärens höjdpunkt.
På bilden har han blivit kuskchampion i ”V65-mästaren”. Året var 1987 och två andra norrlandsprofiler blev etta och tvåa.
Visst känner du igen dem?
Lars Lindberg och Berth Johansson.

>>>>>>Lite om hästajäkeln Express Gaxe

Express Gaxe flankerad av två flygvärdinnor. Gunnar Axelryd i bakgrunden. Foto: TR Bild

Det var V75-trav från Örebro i helgen och i sändningarna pratades det lite om banans genom tiderna bästa häst Express Gaxe (född1973, död 1995).
På bilden har Gaxe vunnit ett SAS-lopp och två flygvärdinnor är med i vinnarcirkeln.

Gunnar Axelryds stjärna tog 54 segrar på 93 starter och ståtade ett tag med 20 raka segrar. Större segrar i karriären var Svenskt Travderby, Kungapokalen, Åby Stora Pris Hugo Åbergs Memorial (två ggr),  Oslo Grand Prix. Express Gaxe blev trea i Elitloppet.

Express Gaxe såg jag några gånger som liten. Den kände hästfotografen Einar Andersson ägnade travet och hästarna ett helt liv och jag brukade försöka få den minnesgode Einar att berätta så mycket som möjligt när vi jobbade tillsammans på Kanal 75:s redaktion i Stockholm.
Express Gaxe hade Einar Andersson ett alldeles speciellt minne av.
Hästen var arg.

– Han blev jag sparkad i baken av en gång. Jag stod på en sida av en stor sten och Gaxe på den andra. Det skulle bli en fin bild. Men han var så arg hästjäkeln att han kom åt att sparka på något sätt ändå. Det blev ett riktigt avtryck, en hästsko där bak! skrockade Einar.

Saken kollades upp med ”Hingstfotografen” Clas Kärrstrand. Var Gaxe en arg en? undrade jag. Och jodå även Kärrstrand mindes att hästen kunde vara en vrång jäkel.

Kärrstrand berättar:
– Den enda fotografering jag tvingats avbryta för att återuppta igen var den med Gaxe. Han bråkade så in i helsicket mycket att vi var tvungna att ta en liten paus. Det tog fyra timmar att få några bilder till en hingstkatalog utan att jag kände mig riktigt nöjd med slutresultatet, säger Claes Kärrstrand.


Express Gaxe och Axelryd efter segern i Kungapokalen. Foto: TR Bild

Enligt gamla intervjuer med Gunnar Axelryd var hästen inte elak. Snäll på hemmaplan och i den dagliga träningen. Det var när hästen kom till en bana som han förvandlades till den vrånga typen som ville ge sig på andra hingstar och så vidare.

Claes Kärrstrands teori är att Gaxen sprang på sitt humör. Hästen tålde helt enkelt inte när andra hästar kom upp på utsidan!
Jag minns en tv-intervju med Gunnar Axelryd där han berättade om ett lopp där hästens fighter-egenskaper kom fram alldeles extra tydligt.
Express Gaxe i ledningen som så ofta annars. Hästens låga huvudhållning var hans signum. I loppet Axelryd berättade  om hade Gaxe matat undan och gick in i stor ledning och någonstans på upploppet satt upp huvudet i tron att segern redan var klar.
– Då kom det en häst farande lite längre ut i banan. Gaxe såg konkurrenten och körde ner huvudet igen, trampade i och vann. Ett beslut taget av honom själv. Ingen skulle ta sig förbi Gaxen!

>>>>>>>>>> John D Cambell juckade när han körde

En sparad Expressen från 1988. Mack Lobells ägare Lou Guida i glädjetårar.

Ett av mina främsta elitloppsminnen är en story jag blev blåst på som besökare.

1988 kom den omtalade Mack Lobell till Solvalla. En liten häst som inte alls såg ut att kunna springa särskilt fort. En kusk med en körstil vi inte var vana vid att se.
Det såg inte klokt ut kommer jag ihåg. Långa tömmar och så satt karln liksom och juckade fram sin häst i sulkyn. John D Cambell.

I starten svarade jänkaren ut den envetna holländskan Action Scoatter i en 1.07,5-öppning (vi var nöjda med 1.10-öppningar den här tiden). ”Macken” var bara bäst.
”What a horse, what a driver”, som Bosse Rydgren skrek när ”Macken” klev undan.
Ägaren Lou Guida störbölade i vinnarcirkeln. John D Cambell la ut texten. Mack Lobells tränare Chuck Sylvester såg man inte till så mycket. Han försvann liksom i skådespelet.
Allt detta såg vi på plats på Solvalla. VHS-spelaren stod laddad hemma och det var först när jag såg den bandade tv-utsändningen och läste kvällstidningarna på måndagen det gick upp för mig vad som utspelats på innerplan efter loppet.

>>>>>>>>>36 miljoner – 1988


En man med roliga glasögon förkunnade att Mack Lobell skulle bli svensk. Jag har sparat Expressen-tidningen från 1988 där det går att läsa att John-Erik ”Goya” Magnusson köpte tre fjärdedelar i Mack Lobell för 36 miljoner kronor.
Andelarna fördelades lite på flera olika händer. Hästen skulle bli avelshingst på Blädingeås Stuteri i Småland.

Det var så allting började. Friskt vågat. Magnusson blev en av våra största uppfödare.
Sommaren 2018 gick John-Erik Magnusson ur tiden, 66 år gammal, i en olycka hemma på
gården i Kentucky, USA.


Bengt Adielssons artikel om Mack Lobell, Goya och Elitloppet 1988.

Bli först att kommentera

Terrorn på travläktarna – jag kan sakna det nu

Av , , Bli först att kommentera 2

Läktaren på Umåker en V75-dag i slutet av april 2007. Foto: Mia Törnberg, TR Bild

Det var tungt och ovant att inte få vara på plats när hemmabanan Umåker arrangerade V75 för någon vecka sedan.
Ingen publik tillåts i coronatider.
Det är nästan så att man längtar tillbaka till tiden med ”Mobiltelefon live” och alla jämrans amatörreferenter som terrat en på travläktarna i alla år.

ATG Live har inte funnits så länge faktiskt. Kåseriet nedan skrev jag 2007 för Västerbottens-Kuriren. 13 år sedan alltså. Då var det fortfarande så att folk satt och refererade lopp i mobiltelefonerna på landets travläkare.

Ett jäkla tjat. Men jag saknar det nu. Allt är förlåtet. Kom tillbaka gubbar i keps med dålig engelska.

Kåseriet:
Terrorn på travet – av Mikael Wikner
(Västerbottens-Kuriren i juni 2007)

Hästarna kommer in på upploppet och spänningen stiger.
– Nu köm Brunte Brunter i spåren här! Nu köm flera bakifrån. Han galopperar. Nej, han håll’ sig på benen. Nu kommer Lindqvists häst tillbaka igen…men det blir visst tian som vinn´från ledningen ändå!

Kaffekopp, travlopp och lite lugn och ro. Sådana sköna stunder brukar saboteras av någon i bänkraderna nedanför på läktaren är utsänd med mobiltelefon.
En travläktarens Arne Hegefors.
Folk har inte tid att åka på trav. Men nog ska de veta vad som händer ändå. ”Mobiltelfon live” är populärt. Alltid ska det vara direktsändning från en plats nära mig.

Rrriiinnnngggg!
– Ja, det är Gunnar. Ja, hej hej. Vi ska snart köra första V5 här. Hur har du det då? Livet leker. Haha! Ja, V5 är inlämnat nu.
(Några minuter senare)
– …ja, haha. Men nu får vi skärpa oss. Nu är hästarna bakom bilen här! OCH IVÄG! DET BLIR ETTAN SOM TAR LEDNINGEN OCH NIAN HÅLLER SIG PÅ BENEN. HÖR DU VAD JAG SÄJ!?

I högtalarsystemet får publiken en utmärkt vägledning av banans loppreferent. Med någon sekunds fördröjning kommer samma information av mannen med mobiltelefonen.
Sittplatsläktarens Göran Borgås måste skrika för att nå fram till sin vän på den andra änden av linjen.
– Det gick snabbt första varvet. Omkring 14. Men nian se ba´fin ut. HÖR DU VAD JAG SÄJ?
Speediga Rebecka ligger mitt i fältet någonstans. Dom har inte nämnt na’ än.

HO HOOO! Eko. Trav i en ekodal.Kan man strypa karln med halsduken?
Till råga på allt kanske det går bra för mobilterroristen och hans vän. Teletrafik mellan Umeå och Bjästa så länge V5:an lever.
Är det riktigt illa har vi att göra med en inte alls så travkunnig människa. En sån som inte kan läsa loppen och tror att samtliga tolv hästar har segern på gaffeln 300 meter från mål.
En travblind jävel. Det blir fel hästar till spets, rättelser, tungvrickningar, enögdhet för de egna streckade hästarna och upplopp där hela fält har chans i den sista kurvan.

Störande för omgivningen som försöker koppla av där på läktaren.
– Femman ligger i ledningen! Va? Nej, FEMMAN SÄJ HAN SOM REFERERAR! Hör du vad jag säj? Och nu börjar Nygren på att avancera här!!!

Det refereras travlopp och telefonjäkeln har ström som räcker en hel tävlingskväll.

>>>>> Elitloppsromantik med balsampoppeln

 

Solvalla stallbacke i solnedgång 2006. Foto: Anna Gerdmarker, TR Bild

Elitloppet utan publik!

Blir inte det tomt och vemodigt?
Kanske det måste till fejkade applåder och publiksorl i tv-utsändningen? För stämningen skull.
”Skratt på burk” kallas det när ljudspår med skratt läggs på efter skämten i komediserier.
I elitloppsutsändningen från Solvalla skulle det sitta bra med lite åpplåd-åskor och skrik under loppen.

Tänk alla morgonpromenader till Solvalla tidiga morgnar i elitloppstider. Vi låg oftast och sov utanför grindarna på stallbackssidan.
Läser på twitter att någon yngre förmåga har samma vemodskänsla i kroppen som jag nu när det inte går att vara på plats på grund av viruset.
Han skriver om alla dofter som hägg, syren och äppelträd runt Solvalla.

Det han försöker komma fram till är nog balsampoppelns doft.

Det är balsampoppeln som doftar på stallbackassidan på Solvalla.
Doftminnet är människans starkaste och för några år sedan luskade jag fram att det är trädet balsampoppel som bidragit till elitloppsstämningen under alla år.

Jag var med om att starta hysterin med köandet nattetid utanför grindarna. Natten mot Copiads duell mot Pine Chip 1994 tog allt fart på allvar. Det hade köats nattetid innan det också men just det året blev det extremt.
Alla tidiga morgnar och nätter vi tog oss till Solvalla för att köa från stallbackssidan. Något i luften. En doft. Just den doften kom över mig under min och dotterns väg till dagis en morgon för några år sedan. Alltid på samma ställe vid några träd.

En morgon fick jag chansen att fråga några trädbeskärare vad det var för ett slags träd.
Balsampoppeln. Solvallas stallbackssida har många av den sortens träd. En underbar majdoft.Namnet anspelar på de angenämt luktande nya knopparna”, som det står i en uppslagsbok.

Elitloppsromantik är också alla dessa morgnar då vi bara satt och pratade eller gick runt på E-läktaren och skakade hand med alla man bara träffade den gången på året. Tiden då det inte var så mycket kommers och lopp under förmiddagarna.

Rätt som det var sprakade det till i högtalarna.
– Hej, det här är ”Skräcken”. Snart åker jag ut och värmer.

Skräcken och Demon Sid värmer 2003. Foto: Mia Törnberg, TR Bild

Bli först att kommentera

Stig H och Johansson med tesilen

Av , , Bli först att kommentera 2

Yankee Lo galopperar kort före mål i Guldbjörken 1997. Segern till Storstadsbusen.
Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Han är en av de bästa travtränarna i världen genom tiderna.

Men det räcker inte med det.
Stig H Johansson var även en av de bästa kuskarna.
Inse vilket helvete konkurrenterna måste ha haft.

Efter sjuårige Diamantens fina comeack och knappa förlust i årsdebuten blir det förstås en godbit om den skadeförföljde hästen kommer till V75 på Umåker nästa lördag.
2018 vann Diamanten femåringsloppet Berth Johanssons Memorial. 2020 kan det bli seger i Guldbjörken.

Stig H Johansson har vunnit Umåkers största lopp fem gånger.
1997 gjorde han det för andra gången med Storstadsbusen som även hade vunnit Guldbjörken året innan.

Guldbjörken 1997 blev mycket dramatisk. Håkan Skoglund fick galopp på Yankee Lo (288 för 10 på vinnarspelet) kort före mål med segern klar. Det blev i stället jättefavoriten Storstadsbusen och Stig H Johansson som vann loppet.
Stämningsfullt, dramatiskt och packat med folk som vanligt när den lilla banan i norr hade bjudit på stor sport. Att Storstadsbusen var ägd i Piteå (Busbrothers) och tränad/körd av Stig H Johansson bidrog till stämningen efter loppet.

Travbanechef var Robert Karlsson under sin första period på banan. Karlsson stod och mös i vinnarcirkeln.
Stämning, pompa och ståt.
Men vardag också. För Stig H.

Banan (läs: Robert Karlsson) hade tagit till i med cirkatiderna mellan loppen och en olycksincident tidigare under dagen gjorde också sitt till.
Allt var försenat. Sista V75-loppet kördes inte förrän några minuter efter halv sex.

– Karlsson! Gulddivisionen går så här sent, hur förklarar du det? sade Stig H Johansson inför segerdefileringen när segerintervjun med Johan Edlund var avklarad och blommorna utdelade.

Den församlade pressen, prisutdelarna och styrelsefolket lyssnade andäktigt när Robert Karlsson, helt oförberedd i festyran, fick ihop någon slags förklaring.
– Jaaooo…

Jag glömmer det aldrig. Robert Karlsson letade ord (vilket i sig är ovanligt), stod och hävde sig från häl till tå och liknade mest en skolpojke som just hade fått en tillrättavisning av rektorn.
Det var festyra på Umåker men arbetsdag för Stig H Johansson som skulle passa ett plan samma eftermiddag.

>>>>>>Till en annan Johansson

Stefan Johansson leker travkusk som liten med tesilar som glasögon.

Foto: Privat

En annan Johansson är 33-årige travtränaren Stefan Johansson på Umåker.
När han gick tränarkursen försökte jag påverka honom att byta efternamn.
– Se på Robert DUNDER vilket jäkla artistnamn han kommer att få. Johansson? Har du ingen mormor eller farmor som du kan låna flicknamnet av? sa jag halvt på skämt, halv på allvar.

Stefan Johansson skrattade bara åt mitt förslag.
– Har du aldrig hört talas om Stig H JOHANSSON?! sa den unge Johansson.

Och jo, en gång ringde jag fel. Stefans namn stod bredvid Stig H Johanssons i travsportens telefonhäfte.
När jag skulle till Stig H kom jag till Stefan J.
Ja, du ser där! sa Umåkertränaren triumferande.

Det är Stefan Johansson som är pojken med tesilen som glasögon på bilden (mer om tesilarna längre ner).
I somras vann han Kriteriestoet på Dannero med Guli Anna. En enorm seger för en ung tränare.

Guli Anna – ägd av Tomas Byberg och Nils-Olov Zetterblad – fick 350 000 kronor in på kontot efter Kriteriestoet och kan få en mellansäsong i år.
Kanske kan det bli frågan om det kända att hästar får ”svårt att bära pengar” – det där som ofta händer efter en seger i något av de stora unghästloppen.
Guli Anna har nästan tjänat en halv miljon kronor nu och det ska bli spännande att se om hon kan växa in i sin nya klass.

Wikners TRAVliga blogg fokuserar ju på nonsens och nostalgi.
Lättsamheter.
Vi ringer till Stefan Johanssons mamma Carin Johansson och hör vad hon och maken Leif hade för sig den där augustidagen i fjol då sonen slog till med en stor seger på Dannero.
Carin var förkyld den helgen och paret hade vänt med bilen redan i centrala Umeå.

– Jag vill vara där och dela upplevelsen med honom när han skulle få köra ett mästerskapslopp med egen häst. Men Leif tyckte att jag var för dålig och vi vände. När vi ringde och meddelade det där sa Stefan bara att ni kan ju komma nästa år i stället, jag ska vara med då också! berättar mamma Carin.

Kriteriestoet 2019 var mycket händelserikt. Efter att några av konkurrenterna kommit bort styrde Stefan Johansson till ledningen i den sista kurvan och körde undan med Guli Anna.
Bakom kom Öystein Tjomsland snabbt med Brenne Berna – men Tjomsland tog sig inte förbi.

– När man sitter i sitt eget vardagsrum vågar man ju släppa loss det lite mer. Vi höll ju andan Leif och jag och var helt inriktade på att han skulle bli tvåa. Tjomslands häst var ju den som skulle vinna. Håll henne i trav håll henne i trav, Håll henne i trav, håll henne i trav!!! skrek vi. Sedan såg vi att det skulle gå vägen.

Stefan vinner ju! Det var ju jättestort. Och ja…jag tror att hunden blev lite rädd faktiskt!

>>>>>>>>fortsättning pojken med tesilarna

Stefan Johansson kör lopp med gunghästen i dressen hans farmor sydde upp.
Foto: Privat

Stefan Johansson gillade hästar och trav från späd ålder. Pappa Leif har tränat hästar på amatörbasis men mest delägt hästar tillsammans sina bröder Gunnar (tvillingbror) och Sven-Åke.
”Sventa” Johansson är den som varit mest aktiv i travet. En travamatör som i dag har han tre hästar på träningslistan.
Det är Sven-Åkes gamla avlagda hjälm Stefan bär på bilden.
– Det stod SÅJ på den och vi tog bara bort ”Å:et”. Hans farmor var skräddarutbildad och en duktig sömmerska, så hon sydde den där dressen till Stefan när han var liten. Berta Johansson hette hon och var från Finland och farfar Runo var från Ström, där de bodde.

Pojken med tesilen då (bilden längre upp)?
Jo, det är en tesil av den runda varianten Stefan har på ögonen.
– Han hade sett på någon V75-sändning att Olle Goop hade sådana när det var en skitig bana. Goop hade nätglasögon. Jag stod och gjorde te en gång med en sån där kula och Stefan såg hur jag vek upp den för att fylla med te. Han såg genast möjligheten och tesilen blev kuskglasögon, berättar mamma Carin Johansson om sonen som började med travskola och ponnytrav, brorsan Thomas körde ponny som liten han också men valde en annan yrkesbana och är maskiningenjör i dag.

>>>>>>>>>>Stig H och Emile

På väggen i Solvallas sekretariat. Vackre Emile.
Foto: Mikael Wikner, TR Bild

Den här vyn alldeles innanför dörrarna till sekretariatet på Solvalla fastnade jag för. Det blev en bild av installationen när jag var där för ett par år sedan.

Om Emile-tavlan och Stig H:s dress är kvar på samma plats i dag vet jag inte.
Bilden är från ett försök till Elitloppet 1988 då Emile hade innerspåret. Det blev ingen final för Emile 1988 (då Mack Lobell och John Campbell vann).
1987 blev Emile trea i finalen bakom Rex Rodney och Utah Bulwark.

Emile var ju känd för sin startsnabbhet. Och för att han var VACKER.

Hästen var en uppenbarelse. Emile var en sådan där häst man gärna kollade in lite extra. Höga knäuppdragningar. Få kunde utmana honom bakom bilen.
Stig H Johansson vann många stora segrar med Emile som levde till 2012. Född 1981.

Det diskuterades startsnabba hästar en gång i ett tv-program och Stig H Johansson nämnde holländskan Action Skoatter, från Elitloppet 1988, som en av de raskare hästar han sett.
Sedan fick han frågan om han själv haft någon riktig startkatapult i träning…

Jag…och och vem vet hur-många-andra ute i landet… fyllde unisont i luckan när Stig H tvekade ett par sekunder:

EMILE! sa vi tittare i Svedala

Stig H Johansson blev påmind av Ralf Vadsmo i studion den gången.

– Ja, Emile var väldigt startsnabb. Men jag har inte haft någon sådan där extremt startsnabb häst.

Vi minns det där framsteget och hästens startsnabbhet. Jag är inte alls kunnig på området …men exteriört var han väl oerhörd, Emile? Eller var det pampigheten i rörelse vi gick igång på? Synd att han var valack.

Apropå Stig H Johansson och Diamanten. Tänk om Diamanten vinner Elitloppet i år på ett folktomt Solvalla. Alldeles tyst när Erik Adielsson avgör med Diamanten och Stig H vinner sitt sjunde elitlopp som tränare.

Bli först att kommentera

Säterbest och gamla V65-talonger

Av , , 1 kommentar 1

99 veckor galen och uppgiven när man spruckit.
Kanske lite glad den hundrade lördagen.
V75. Spelet som upprör, gläder och förbryllar. Ett spel för den uthållige.

Jag har inte haft någon vidare tipskondition de senaste åren och har för länge sedan lagt ut V75-tippandet på lego. Problemet är att mina kompisar också har svårt för det här…
Tippare X skickade ett sms i höstas om att han stod över bolagstippandet en lördag eftersom han låg nedbäddad i hög feber.
Perfekt ju! Skulle den killen ha kastat alvedonet och rattat ihop ett system i feberyra kanske vi hade vunnit. När vi spelar friska och vid våra sina sinnens fulla bruk fungerar det ju bevisligen inte. Inte ofta i alla fall.

Vägen till sju rätt. Kanske man ska lägga om kursen och lämna in redan fredag eftermiddag?  Att lyssna på alla experter och kolla de sista värmningarna kan vara bra men lika ofta är det nog en distraktion. Fredagstanken!

V65 hette det stora riksspelet i starten när det drog igång 18 augusti 1974.
Sedan blev det byte av upplägg och sedan 1993 har vi spelat V75.


V65-omgång i Örnsköldsvik någon gång på 1970-talet och Säterbest med sin ägare Bertil Ödmark är med under festligheterna på postkontoret ”Övik 1” inne i centrala stan. 

Bloggen vänder sig till Umeåbon Martin Jansson, född i Härnösand, uppväxt i Sundsvall som flyttade till Örnsköldsvik och sedan Umeå. Jansson var styrelsemedlem på Umåker 1989 till 1994 och då marknadschef för Posten i Västerbotten.

Det har handlat mycket om det kungliga postverket under åren för honom. Eftersom travintresset alltid funnits där har Martin Jansson kunnat kombinera nytta med nöje i sitt jobb.

Som den gången då han kunde bjuda in populäre Säterbest med sin ägare, tränare och kusk Bertil Ödmark från Arnäsvall till en happening i centrala Örnsköldsvik när V65 ”var i stan”.
Endast så kallade kontaktkopior (av negativ) finns kvar i Martins ägo av alla bilder som togs på Säterbest och Bertil utanför postkontoret ”Övik 1” inne i centrala Ö-vik.
Suddigt. Men ni kan föreställa er.

– Säterbest var världsrekordhållaren från Arnäsvall och ägaren Bertil Ödmark som oftast körde Säterbest en folkets man som snackade med publiken och alltid var så glad och bjöd på show när han vann. Och med Säterbest blev det ju många segrar. Säterbest var verkligen vacker och hade samma utstrålning som hans senare kommande broder Järvsöfaks, säger Martin Jansson.

Men till det stora spelet igen. V65 skulle länge lämnas in på fredagar.
– Det fanns ju andra depeschkontor förutom Posten där det gick att lämna in V65. Tobaksaffärer och så. Men Posten var dominant där på 1970-talet när det gällde travet. Det här var ju långt före digitaliseringens tidevarv som vi är inne i nu. Då var det så att man skickade alla papptalonger ner till Stockholm. Där öppnades kuverten och sorterades manuellt
– Allt sånt där i dag är ju klappat och klart i samma stund som du lämnar in V75. Men när V65 började var det mesta papper, precis som pengar var papper i form av sedlar, säger Martin.

Bloggaren är en samlare och förutom tablettaskar och annat i förpacknings- och nostalgiväg, har jag under åren köpt och fått en hel del travnostalgi.
V65-kupongerna är fina. Den här kupongen är nog från slutet av1970-talet någon gång. Travronden har en fin reklamplats (Trav och galopp-Ronden som ju organet hette till för bara några år sedan).

ATG hade en stor organisation igång i slutet av veckan med alla V65-kuponger som kom till Stockholm i postsäckar. Kvitton skulle räknas, och sedan rättades allt manuell eller näst intill.

Men om någon postsäck saknades då, vilket hände. Hur visste man att det överhuvudtaget var kuponger på väg in från orter som Bräcke och Nyland?

Martin Jansson:
– Att det var kuponger på väg in visste man ju alltid. Man hade en avprickningslista i Stockholm och prickade av kuvert för kuvert så att man visste att det hade kommit in spel från respektive postkontor, stort eller litet Om det på något litet postkontor någonstans ute i bygderna INTE hade spelats V65 en lördag, ja då var ansvariga där tvungna att skicka in ett kuvert ändå som talade om att det inte hade spelats någonting.

Postens man Martin Jansson om när postsäckar kom på drift:
Då gick ett larm helt enkelt. Posten hade en organisation som drog igång och försökte efterforska var det här kuvertet eller postsäcken var någonstans. Oftast så gick det faktiskt att lösa. Man kunde hitta kuponger som kommit på villovägar i Västernorrland och Mellansel till exempel, det kunde ju vara felsorterat och ligga lite här och var. Men då gick det att faxa in talongerna. För fax fanns ju. Gånger när talongen inte hade kommit fram och någon vinnare satt hemma med ett kvitto som var värt flera tusen blev det en ganska knepig juridik. Men man försökte hela tiden att lösa det där då genom att kompensera de som hade vunnit, säger han.


Knutte Leering med Lars Söderholm.

Martin Jansson var Postens marknadschef för region Västerbotten när han bodde i Umeå. Under tiden i Örnsköldsvik jobbade han som postkonsulent och var länken mellan Solänget och Posten under reklamdriverna för V65.

På den suddiga bilden ses Lars Söderholm köra hästen Knutte Leering i centrala Örnsköldsvik inför premiären av V65 i augusti 1974 (en omgång som kördes på Solvalla).
Krister Söderholm var tränare på Solänget under några år och brodern Lars var anställd.
– Vid V65-premiären hade vi Knutte Leering och Lars Söderholm som körde runt på stan. Knutte Leering var totalt orädd för både människor och fordon. Så han gick Storgatan upp och ner och gjorde reklam för sporten och spelet, berättar Martin Jansson.

Tillbaka till Säterbest. Många Ö-vikare (och andra) har i efterhand vittnat om att kallblodsidolen blev många travintresserades väg in i sporten.
Bertil Ödmark från Arnäsvall gillade ”folk” och bjöd alltid på sig själv. Eder bloggare har minnesbilder från ung ålder när en farbror segerdefilerade och lät sin häst gå sakta fram för att kusken skulle ha tid att prata med publiken: Säterbest och Bertil Ödmark!

382 starter gjorde hästen med facit 82 segrar 37 andra- och 48 tredjeplatser.
En solig V65-dag på Bergsåker 1978 satte Krister Söderholm nytt världsrekord med tioårige Säterbest med tiden 1.25,4 över 1660 meter (tillägg!).

Bertil och hans brorsa Sven som fött upp Säterbest hade ett sätt att uttala hästens namn på nolaskogs som ju måste anses som det rätta. ”Säääterbest” sa man. Med betoning på den första stavelsen. Ja, Säterbest var min första stora idol på hästsidan. När han hade vunnit som han gjorde ofta, kunde Bertil kliva av i vinnarcirkeln och bara låta Säterbest stå där med tömmarna på ryggen. Hästen stod där lugnt och stilla och väntade på att intervjun med Bertil skulle ta slut. Skratt och show och alltihopa. Hästen var totalt cool och jag behöver väl inte säga att den duon var den bästa reklamen för V65 vi hade kunnat få i Övik när vi tog honom till postkontoret. Mest blev det att Bertil stod utanför med hästen på det lilla torget och visade honom för allt folket men Säterbest var faktiskt inne en kort sväng i lokalerna också och hälsade på kassörskorna, säger Martin Jansson.

 

1 kommentar

Number One Dad – Magnus Johansson

Av , , Bli först att kommentera 5

magnusocamillajohansson
”Number One Dad” skrev Camilla Johansson om sin pappa Magnus. Här är Camilla inte stor och har somnat under en tur med en av stallets hästar. Foto: Privat

– Ungdomen! sa Magnus Johansson och tittade på mig.
Han himlade med ögonen och fyrade av det där Magnus-leendet.
Det var för några år sedan det här på gården på Ringvägen på Teg. Jag var där för ett reportage inför en V75-dag på Umåker, då familjen skulle dela ut pris i femåringsloppet Berth Johanssons Memorial.
”Ungdomen”. Det var dotter Camilla han menade. Hon var den som fick saker att hända och tog kommandot när hon för några år sedan blev sugen på egna travhästar och tyckte att Magnus skulle börja träna för tävling igen.

Magnus var försiktig som vanligt men med Camilla har det aldrig ”suttit fast” som man säger Hon fick som hon ville. Pappa Magnus kvitterade vid 50 års ålder ut amatörlicens. En stor och fin nyhet inte bara i Västerbotten utan i hela trav-Sverige.
Berths-pojken hade följt i pappans fotspår och börjat träna hästar med tävlinglicens efter  många år. Han som länge tyckte att det räckte med att låna andras hästar ibland när det värsta suget kom över honom.

Sedan pappa Berths död 2009 hade ruljangsen på gården sett ut ungefär som vanligt. Amatörer med travhästar hyrde in sig i det tolv boxar stora stallet. Liv och rörelse.
Undantaget den gången var att Magnus Johansson själv nu var en av de licensierade.

– Jag har väl alltid hjälpt till lite med hästarna som står här. Mockat och kört lite. Men aldrig haft egen tränarlicens. Pappa ville nog innerst inne att jag skulle fortsätta, men blev maskiner och annat för mig i stället. Tävling var kul men jag hade inte det som största drivkraften. Jag gillade mest att ta hand om hästarna och få dem att tycka att livet var roligt, sa Magnus i artikeln jag skrev om honom 2014.

Magnus Johansson hade gått en kamp mot cancern och berättade att han hade varit trött efter behandlingarna. Alla  turer med rockarden längs körvägarna på Teg med egna hästen Split the Bill under vinter hade varit rena medicinen.

– Jag var riktigt trött där ett tag. Tänk om folk skulle förstå hur harmonisk man blir av att sitta bakom en sån här. Alldeles tyst, bara du och hästen. Det är terapi det! sa Magnus.

>>>>>>>>Magnus är borta
MAGNUS JOHANSSON OCH CAMILLA JOHANSSON.JPG
Magnus och Camilla utanför stallet på Teg 2014.
Foto: Mikael Wikner, TR Bild

Magnus Johansson förlorade kampen. I höstas gick han bort, 55 år gammal.
Det har tagit emot att ens tänka på att skriva något om Magnus. Det har inte känts rätt att riva upp saker som kanske lagt sig tillfälligt i familjens sorg.
Med Camillas och övriga familjens tillåtelse skriver jag nu en travblogg om Magnus, Tegskillen som var så omtyckt för sitt positiva och snälla sätt.
På farsdag. Number one-dad.

Kristian ”Mugge” Rågfeldt, tidigare marknadsansvarig på Umåker, skrev en fin sak efter Magnus bortgång. Mugge skrev: ”Tror att alla som lärde känna Magnus kan blunda och höra hans fnittriga skratt. En sann kompis som hade en sällsynt gåva, nämligen att berömma folk runt omkring honom med glada tillrop.Jag kommer att sakna dig Magnus, så jag hoppas och tror att du får det bra vid nästa hållplats”.

Ja,  snäll är nog det första ordet som dyker upp när jag tänker på Magnus Johansson.
Och hur det var den där gången för några år sedan då jag besökte gården på Teg. Det hade varit tomt i de egna boxarna ett tag och Camilla ville fylla på med någon travare igen efter en uppväxt med mestadels ridhästar för egen del.

– Vi har inga egna hästar just nu, jag och pappa. Men jag håller på att övertala honom om att vi ska skaffa nya. Det går lite trögt men jag vet att han vill, innerst inne, sa Camilla och skrattade.

Ur artikeln:
”Under några säsonger har han hållit igång lite smått med ett par egna hästar efter sin lilla comeback. Av barnen har det hela tiden varit Camilla som varit den mest intresserade.
Och faktiskt drivande.
Magnus Johansson teaterviskar när han svarar på frågan om framtida satsningar.
– Nog vill jag lite grand. Camilla vill betydligt mer om man säger så. Vi får se då. Jag har hela tiden sagt är att det ska vara lugn och ro och harmoni när man tränar häst och efter att ha jobbat mycket under en period ska det förhoppningsvis bli lugnare framöver, säger Magnus Johansson, vars firma har haft hand om skötseln av anläggningen på travbanan under några år.”

Ungdomen! sa Magnus, ungdomen skulle då alltid ha så bråttom.
Det blev fler hästar i stallet och även några segrar. Camilla var den drivande och pappa Magnus medgav att det var rätt bra ändå det där med den ungdomliga otåligheten.
Häst kunde han sannerligen men aldrig att jag kunde få honom att ta åt sig av äran av alla framgångar han hade tillsammans med Berth.
Sådan var han, Magnus. Hästskötaren nummer ett (sett till framgångarna) i Västerbotten genom tiderna var mer intresserad av att lyssna på andra än att prata om sig själv.

>>>>>Lyssna på bloggen med Magnus.
Magnus Johansson.JPG
Segertavlor i fikarummet på Teg. Magnus Johansson skötte många stjärnor
Foto: Mikael Wikner, TR Bild

Umåkerpodden med Magnus Johansson

 

Lyssna på travchefen Robert Karlssons intervju med Magnus Johansson som spelades in februari 2018. Karlsson har spelat in många bra ”Umåkerpodden”. Detta är i mitt tycke den bästa.
Om…alla topphästar det Johanssonska stallet hade: Big Spender, Song Key, Prince R.S., Noble Key, Gissle, Golden Iran med flera med flera.
Om…att pappa Berth kunde vara auktoritär.
– Pappa var väldigt intresserad av hästar. Det var en kanonpappa på alla sätt och vis men kanske att han var lite väl fokuserad på sina intresseområden och kanske inte alltid tänkte på resten av familjen. Men det var en annan tid och kanske lite mer frågan om överlevnad än vad det är i dag, säger Magnus i intervjun.
Om…Magnus tips att se på ögonen hos hästen.
– Det är egentligen inte bara hästar utan egentligen vilka djur som helst som du har kontakt med… att du kan se otroligt mycket på ögonen. Ett djur kan inte prata och på ögonen ser du hur de mår rent mentalt. Ögonen är det viktigaste jag ser på en häst, säger Magnus i Umåkerpodden.

>>>>>Hans G Lindskog minns Dunderderbyt
BIG SPENDER STEGRAR JULI-87
Big Spender på bakbenen i juli 1987. Magnus har berättat att Big Spender var mycket tacksam att posera med på bild. Foto: TR Bild/P&R

Magnus Johansson och pappan Berth tog sin största seger på landets sydligaste bana, Jägersro. 1985 besegrade Big Spender Stig H Johanssons Mack the Knife i en mycket omtalad duell i Svenskt Travderby.

Bloggen ringer Hans  G Lindskog som var färsk som sportchef på Jägersro om ett alldeles speciellt minne av ”norrlänningarna” Berth och Magnus.

– Jag började som sportchef på Jägersro 1983 och det var inget bra derby det året ska vi vara ärliga att säga. Sedan gjorde jag om derbyt till nåt som hette ”Pripps Dubbel”. Alltså om samma häst vann kriteriet och derbyt skulle det ge dubbla förstapriset. 1984 vinner ju då Big Star. Det var återigen ett inte så roligt derby och vi på Jägersro började känna oss lite molokna, berättar Hans G Lindskog.

Haussen runt 1985 års derby lovade mer. Där fanns en Tangens och en Mack The Knife och dessutom en Big Spender. Svenskt Travderby var en angelägenhet i hela Sverige.

– Vi fick plötsligt till det med bra hästar och för första gången en norrländsk häst som hade chans. Det var så oerhört spännande. Det var ett jävla sus kring derbyt. Vi marknadsförde det som Dunderderbyt och det blev ju verkligen dunder också!

Hans  G Lindskog berättar att han valde bort publikplats stora delar av den här dagen för att i stället promenera runt på stallbacken och prata med de aktiva.
Stämningen inför ett storlopp…nervöst, koncentrerat.

– Jag vandrande runt och såg till så att folk hade det bra i stallen. En stund innan derbyt gick jag in  stallet som Leif Lövgren disponerade. Stallet på höger sida när man kom in på stallbacken. Big Spender hade jag gett fyra boxar längst ner i Lövgrens stall. Där var det lugn och ro.
– Vi hade en säkerhetsvakt utanför så att det inte skulle bli något strul. Inne där… knäpp tyst. Kanske hade Big Spender fått gå ut? Jag gick sakta ner till de fyra boxarna vi hade reserverat och där satt de. Inne hos Big Spender satt Berth och Magnus och koncentrerade sig och var sällskap till sin häst. De satt på ströet i boxen alltså. Jag sa inte mycket utan bara morsade på dem. Visste att de ville vara ifred. Det var så lustigt och fint på något sätt. Magi, en fin stämningsbild som är kvar hos mig. Jag glömmer inte det. Sedan tog de väl ut Big Spender, selade på honom och vann loppet. Upploppet där Berth sitter blick still, absolut som en tennsoldat och Big Spender vinner med huvud och hals.
– Jag var färsk som sportchef i travet och hade kommit från arbetsgivarföreningen och kände inte så många i sporten. Travfolk norrifrån hade jag väldigt liten koll på. Det är mitt ögonblick i livet som jag kommer ihåg med mitt umgänge med Berth och Magnus. Den där tystnaden före loppet, den var fin, slutar Hans G Lindskog.

Bli först att kommentera

Jocke Johanssons bästa Skelleftetååå-spikar

Av , , Bli först att kommentera 1

JOAKIM JOHANSSON PER GUSTAFSSON INTERVJU
Joakim Johansson intervjuar Skellefteåtränaren Per Gustafsson.
Foto: Maria Holmén, TR Bild

I 15 år jobbade han som programledare och reporter i tv men ledsnade till slut på att vara borta hemifrån. Inför lördagens V75 i Skellefteå ringer eder travlige bloggare upp Joakim Johansson och hör om mående, sysslor och de bästa spikarna på V75.

Är det inte dags för comeback i rutan snart?

– Oj, vad ska jag svara på det. Man ska ju aldrig säga att någonting är avslutat – men just för tillfället så är det inte aktuellt i alla fall, säger Jocke.

2015 klev han av jobbet för Kanal 75 och sändningarna i tv där Micke Nybrink var en vanlig parhäst i studion. Pendlandet och att vara i Stockholm slet på – med fru och barn kvar hemma i Skellefteå.

– Det blev typ 15 år av pendlande, mer eller mindre varje vecka. Det är så klart mycket jag saknar från den tiden men just det saknar jag inte. Jag hänger med i travet men inte lika mycket som förr. Men V75 på lördagar och när det drar ihop sig till de stora tävlingarna, ja då är jag med på noterna. I övrigt är det lite längre mellan gångerna än det var förut då jag ju var med på ett annat sätt för jobbets skull, säger Joakim Johansson.

Skellefteåsonen jobbar i Matchstudion under ishockeymatcherna hemma i Skellefteå och är på väg till torsdagens match mot Linköping då bloggen ringer.
Johansson hinner med en sublim pik.
En tydlig men snabb betoning om att Skellefteå AIK spelar i S-H-L (underförstått INTE de lägre divisionerna där ärkerivalen Björklöven hänger).
Vad jobbar han med förutom hockeyn nu för tiden?
– Jag jobbar på Förarprov på Trafikverket i Skellefteå. Trivs som fisken. Gillar ju att träffa folk och där träffar jag verkligen mycket folk från morgon till kväll, från 15-åringar till 90-åringar som ska förnya körkortet. Jag är kundtjänsthandläggare och det blir mest att ta hand om folk. Sedan håller jag i teoriproven, säger han.

>>>>>>Jocke som Jakob Hellman
jakob hellman

Jakob Hellman på bild inför turnén 2019.

Spekulationerna kring Joakim Johansson och vart han tagit vägen sedan han klev ur tv-rutan är många. Bloggen drar den vilda jämförelsen med sångaren och artisten Jakob Hellman.
Johansson är lite som Travets Hellman. Sörlänningarna brukar prata om ”norrlänningen” som försvann men sällan bemöda sig om att ta reda på mer än att det blev Norrland igen för norrlänningen.
Skellefteå ligger i Västerbotten ska sägas. Jakob Hellmans uppväxtort Vuollerim ligger i Jokkmokk i Norrbotten, drygt 20 mil norröver.

På lördag arrangeras V75 i Skellefteå. Stayerloppet Stig Lindmarks styrkeprov var Joakim Johanssons idé . Banans störste fick ett eget lopp (V75-6 på lördag) och loppet över tre kilometer blev ett spänstigare alternativ än gulddivisionen som inte alltid håller högsta klass under lågsäsong.
Joakim Johansson lämnar sina två bästa drag till lördagen.
Jockes bästa spik: 8 Giant Shadow i V75-1, kusk Carl Johan Jepson, tränare Björn Goop.
Jocke chansspik: 1 Eder Bob i V75-5, kusk Magnus A Djuse, tränare amatören Anna Näslund från Umåker.

>>>>Var vilar Steggbest?
STIG LINDMARK STEGGBEST GRAVPLATS
Stig Lindmark sittande bredvid monumentet över Steggbest i Skellefteås vinnarcirkel 2010.
Foto: Maria Holmén, TR Bild

2012 somnade Skellefteåtravets störste Stig Lindmark in av sviterna efter en trafikolycka. Han blev 76 år. Året före var Lindmark hedersgäst då hemmabanan arrangerade V75, och fick då även vara med om premiären av sitt lopp, Stig Lindmarks Styrkeprov.

Om Stig Lindmark har jag skrivit mycket i den här bloggen (använd sökfunktionen). På bilden sitter han vid monumentet över Steggbest, den norske hingsten som ”förändrade en hel ras” som det brukar heta.
Understrykas ska att Lindmark tränade några framgångsrika hästar efter Steggbest men inte var hingsthållare, ägare eller något åt det hållet. När bilden togs handlade det om två giganter med var sitt rubriklopp under V75.

Steggbest föddes i Norge 1947 och köptes till Sverige där han användes på strängt taget alla ston som fanns (lite överdrivet men inte mycket). Köpare 1965 var Hästägarföreningen i Skellefteå och så småning om tog travsällskapet i Skellefteå över hästen.

Steggbest var verksam i aveln i Sverige 1951-1978. Svenska avkommor blev bland andra: Ess Express 135 segrar, Sjunga Best 121 segrar, Andungen 104 segrar, Säterbest 82 segrar, Elsa Best 71 segrar och Viggo Best 65 segrar
Den sistnämnde, Viggo Best, var som många av er läsare känner till från Skellefteå. Ägd, tränad och körd av Per Gustafsson. Viggo (född 1974) tjänade mest pengar av segerstaplarna ovan med sina 827 000 kronor.

Steggbest ligger begravd ”någonstans på Skellefteåtravets innerplan” brukar det heta. Men riktigt var – exakta platsen – har jag aldrig lyckats utröna.
Äntligen har jag fått napp.
Yvonne Sundberg, sportadmininstratör på travet, fick en gång platsen utpekad för sig av några äldre gentlemen.

– Själva platsen där Steggbest ligger är strax till höger om måldomartornet, sett från banan, ganska långt in på innerplan. Det var så jag blev visad i alla fall. Graven är alltså en bit från monumentet. Steggbest har ju betytt så mycket för Skellefteå och på det här sättet blev han ju extra ihågkommen, säger Yvonne ”Yan” Sundberg.

>>>>>>Hur går det med detta Å?
Skylten skeå travnan

Ser ni Volvo PV:n på den gamla bilden som just ska passera drive in i Skellefteå?
Det här barn, var på den tiden man kunde se skillnad på olika bilmärken. En Volvo Amazon och en riktig gamm-merca skymtas till höger. Ack, ljuva nostalgi.

Skelleftetravet blev Skellefteåtravet (med å) för ett par år sedan. Henrik Bäckström, vid tiden nytillträdd travbanechef, ville markera en nystart då banan slutade samarbeta med travet i Boden under rubriken Norrtrav.
– Det är ett sätt att närma sig kommunen. Banan ligger ju i Skellefteå och det heter Skellefteå, säger Henrik Bäckström i dag om tankarna på att lägga till ett å i namnet på travbanan.

I reklammaterial och på skyltar heter det med å. Men fortfarande är det den gamla stavningen som gäller på den klassiska stor-skylten vid huvudentrén som ses här ovan.
Det är ett stort jobb att börja karva i stenskylten. Och att bara hänga dit ett å efter e:et…nej, det skulle se ut det. Så vad ska hända, lägger banan ner projektet?
– Vi håller på att titta på att ändra på skylten och lägga dit ett å. Sedan får vi se vad som är bästa lösningen och hur vi ska göra. Vi har tagit hjälp och det går att ändra. Vi vill bara se vilken väg vi ska vandra först, säger Henrik Bäckström.

Ett å i banans namn som varit Skelleftetravet. En dråplig sak är att tidigare platschefen på banan Claes Broberg var mycket noga med dåtidens rätta stavning.
Broberg, i dag vd och sportchef i Örebro, gillade inte alls å:et och tog ofta kontakt och rättade journalister som skrivit något annat än Skelleftetravet.

Men då var då och nu är nu.

Bli först att kommentera

Orbit Air vann Silverörnen trots att det var omöjligt

Av , , Bli först att kommentera 2

ORBIT AIR
Lääängst ut i banan! Orbit Air skrällvinner Silverörnen 1999 till över 60 gånger pengarna på vinnarspelet.
Foto: Tommy Andersson, TR Bild
Orbit Air heat.jpg
Staffan Osterling med sin gamla stjärna Orbit Air. Foto: Tina Stafrén, TR Bild

 

Solänget kör V75-tävlingar på lördag med bland annat guldloppet Silverörnen på programmet (V75-6). Victory Tilly, Zoogin och Hilda Zonett är hästar som segrat i loppet.
Staffan Osterling skrällvann 1999 med Orbit Air – en klassisk häst som nog är mest känd för sina två segrar i Sverigeloppet på Solvalla 1997 och 1998 då loppet var riktigt stort.
Staffan Osterling håller själv skrällsegern i Silverörnen 1999 som hästens största.

Orbit Air var stukad som en omvänd raggarbil kan man säga, med högre front än bakparti. Hästen hade oerhörda speedresurser.

1999 års upplaga av Solängets största lopp blev minnesvärd. Det var då hemmahästen Orbit Air segrade till 60 gånger pengarna. Totalt uträknad av tränare Staffan Osterling och inte minst av ägarna själva, hockeygänget i Stall Fura Fighters.

Modo-hockeys Magnus Wernblom jobbade med marknad på Solänget den här tiden.

– Ta med alla utom Orbit i guld. Han är totalt chanslös, tipsade Wernblom sponsorer och kompisar.

Andelsspelen i Nolaskogs-området var nedkletade med streck i guldloppet. Alla hästar kunde vinna. Utom hockeyhästen som inte alls var i form och dessutom hade passerat zenit som tävlingshäst.
Glädjen blev inte mindre för det när Orbit Air faktiskt gick och vann. Staffan Osterling inledde från spår fyra och styrde uppgivet ner invändigt mitt i gröten. I spets satt andrahandsfavoriten Prince R.S. (Ulf Ohlsson). Utvändigt denne loppets storfavorit Jupiter Hornline (Åke Svanstedt),

I den sista kurvan kom luckan då ett par konkurrenter galopperade och Orbit Air sköt till som han nästan alltid brukade göra och spurtade till sig segern längst ut i banan och var huvud och hals före Jupiter Hornline i mål.
Värdet på V75 sköt från 58 kronor till 5959 kronor! (utdelningen för sju rätt blev dryga en miljon kronor).

Ägarna i Stall Fura Fighters sammanfattade

– Det här FINNS inte!

>>>>>>>>Modo-gänget ägde Orbit Air
OSTERLING,WERNBLOM & CO
Stall Fura Fighters och Staffan Osterling efter segern i Silverörnen 1999. Endast tre av ägarna med på bilden, frv, Fredrik Bergqvist (som gick från Modo till Skellefteå), Lars ”Hörnta” Hörnqvist (tog guld i TV-pucken med gänget) och Modo-bjässen Magnus Wernblom.
Foto: Tommy Andersson, TR Bild

Det talas om ”Hockeyhästar” och Orbit Air var verkligen en sådan.
Hästen var ett annorlunda hopkok stammässigt – efter Anders Lindqvists Spring Turf med Orly Air som mamma – och köptes för 8000 kronor (åtta) av ett kompisgäng från Modo hockey och sattes i träning hos Staffan Osterling. Ulf Arne Johansson tog fram stjärnan som flyttades till Osterling under fyraåringssäsongen där hästen blommade ut på allvar.
Det blev en saga. 28 segrar på 119 starter och bara några tusenlappar ifrån två miljoner kronor intjänat! Orbit Air vann två upplagor av Sverigeloppet då loppet var som störst (försök- och finalsegrar åren 1997 och 1998) samt då Silverörnen.

Vilka Modo-spelare ingick då i Stall Fura Fighters? Jag har konsulterat en infödd nolaskogsare för att få den riktiga laguppställningen (sett över tid).
Kompisgänget var (och det här borde vara rätt, plus eventuellt någon Modo-ledare): Peter ”Foppa” Forsberg, Magnus Wernblom, Niklas Sundström, Fredrik Andersson, Fredrik Bergqvist, Lars Hörnqvist och Jens Öhman.

>>>>>>>Susanne tog sin första seger med Orbit Air
ORBIT AIR,STAFFAN OSTERLING & HÄSTSKÖTA
Orbit Air på stallbacken efter segern i Sverigeloppet 1997 på Solvalla. Staffan Osterling med dottern Susanne, hästens skötare.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

 

I somras blev Susanne Osterling svensk mästarinna för andra gången i karriären då Dam-SM avgjordes i Gävle.
Travtränaren från Örnsköldsvik har vunnit många lopp med hästar tränade av Robert Bergh och nu blev det en fullträff med Caligula.
385 segrar på nästan 4800 körda lopp är facit för Susanne Osterling med licens på Solänget.

Segrar i damlopp har blivit något av Osterlings signum. I Hertiginnan av Västergötland Kronprinsessan Victorias lopp på Axevalla har det blivit fem inteckningar under åren, varav tre med hästar tränade av Robert Bergh.

Visst kom den första segern i karriären med Orbit Air?
– Javisst, det var ett lopp på Solänget 1997 som var ett försök i Sverigeloppet som jag vann med Orbit Air, säger Susanne som på lördag kör en häst i V75 men inte tillmäts så stora chanser med Robert Bergh-tränade Officer C.D. i Silverörnen (V75-6)

Susanne var Orbit Airs skötare. Hästen hade stora problem med sina hovar hela sin karriär. Staffan och Susanne (då anställd av pappa) jobbade ständigt med stjärnans fötter och använde bland annat en anordning som liknade ett par vattenfyllda stövlar som hästen fick stå i vissa nätter.

Nästan två miljoner intjänat i karriären som avslutades 2001 blev det för Orbit Air och hästen vann 28 segrar på 119 starter. Respekt. 

Bli först att kommentera

Om Lyckseletravet och när Gorbatjov sprack på V65

Av , , Bli först att kommentera 1

Gorby

Har Michail Gorbatjov någonsin spelat på trav?
I min värld har han det.
Jag fick till den här pratbubblan en kväll på Västerbottens-Kuriren någon gång på 1990-talet och sportavdelningen tog den direkt.
Sporten toppade tidningens lättsamma sida lördagen efter med min Gorby. Då var jag stolt.

Tidningsredigeringsprogrammet var inte som i dag med indesign och quark xpress. Det blev en gammal yxig pratbubbla när den förre ryssledaren hade lirat V65.

>>>>Lanser vann 1979
lanser i vk

Lyckseletravet fick inte det bästa men i alla fall hyfsat väder under travveckan i somras.
Bläddrar 40 år tillbaka i tiden till 1979 då huvudloppet Lars Matsons lopp vanns av Lanser med tränaren och ägaren Kjell Elfving i sulkyn.
Lanser var igång när jag var grabb och började gå på trav. 91 segrar på 327 starter!
Lanser var ofta överlägsen. 1979 var Lars Matsons lopp ett heatlopp. Kjell Bergström skrev i VK att Lanser galopperade och ställde sig 50 meter efter sista häst men sedan svarade för en smått fantastisk upphämtning och vandrade hela sista varvet i spåren.
Ledande Lester och Gustaf Hallén hann undan då.
Lanser vann det andra heatet och blev totalvinnare.
Konstnären själv Lars Matson var prisutdelare i sitt eget lopp.

Årets upplaga av Lars Matsons gick till Don Viking som var jättefvorit i loppet. Hästen tränas av Stefan Dellbro och kördes till seger av Ove A Lindqvist.
Anneli Oskarsson från Vindeln äger och har fött upp Don Viking. Lyckseletravet är Annelis hemmabana.
Travtipstern Stefan ”Steve” Dellbro har gjort ett jättejobb med sköre Don Viking.
Bloggen ringer Göte Windelås som länge varit engagerad i Lycksele travsällskap. Tidigare ordförande, nu sekreterare i styrelsen.
– Jag körde vinnarhästarna under segerceremonierna den dagen och satt där och var fuktig i ögonen  när jag fick sätta mig bakom Don Viking igen. Det är ju min gamla häst. Don Viking har sina problem som Dellbro får vara försiktig med och hålla efter och han gör det ju verkligen bra, säger Göte Windelås.

– Matsons är vårt största lopp och har varit så under många år. Prispengarna är där de ska vara och vi har även kunnat lägga till egna pengar och nu har vi fått upp Matsons till 50 000 kronor i förstapris.

>>>>>>>En kvartett 1979 i Lycksele
lycksele 1979
Bildtext VK 1979. ”Kvartetten som förbereder Lyckseletravet är frv Tage Lindholm, Bernt Ahlqvist (ordförande) samt Leif och Ivan Nygren, den sistnämnde stallchef”
Foto: VK

”Många av travsällskapets medlemmar är engagerade i förberedelserna inför tävlingarna”, skrev VK inför premiären i Lycksele den där sommaren för 40 år sedan.
Göte Windelås berättar att ordföranden då – Bernt Ahlqvist – var på plats som publik nu i juli.

– Bernt är den som varit ordförande längst tror jag, på 1970- och 1980-talen. Han är pappa till Jörgen E Ahlqvist (travamatör) som inte har licens längre, säger Windelås.

….

Ivan Nygren, längst till höger på bilden, var en sköning. Jag minns honom från mina besök på Umåker. Ivan gick bort för några år sedan. Han var från Granö och var bland annat med i revyerna där. En farbror som la in stora snusar och kallades Snus-Ivan.
Ryskan Antonina Ordina blev landslagsskidåkare i Sverige och tävlade under några säsonger för Tegsnäspojkarna i Vindeln. En stor grej för bygden. Minns en intervju i Västerbottens-Nytt på tv där Ivan la ut texten inför ett större mästerskap när a’ Ordina skulle tävla.

– Om och a´Ordina förlorar ska jag baje mej vara utan snus i en hel vicku!

>>>>>>Ove A:s första seger
OVE A LINDQVIST/LÅNGBE
Ove A Lindqvist visar upp Långbens-hjälmen 1996.
Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Mera Lyckseletravet 1979. Noterar att Ove A Lindqvist tog sin första seger samma dag som Lanser vann Lars Matsons lopp. Då var han 18 år.
VK:s Kjell Bergström skriver i artikeln från tävlingsdagen 22 juli 1979 att ”Ove Lindqvist tog sin första men säkert inte sista” seger under dagen när han vann med Red Panter.”

Ove A är på väg mot 3.000 segrar i dag. I skrivande stund har han segerdefilerat 2.746 gånger i karriären.
Den vilde Ove…kan farbröderna ha sagt där i början. Kusken från Umeå ägnade sig nämligen en tid åt att försöka sätta farbröderna i respekt. Lindqvist har själv berättat det för mig.
Hade han häst och det kunde köras offensivt så gjorde han ofta det. Spets både ville och skulle han ha.
– Nu kommer den där jävla ungen igen!

Kanske får återkomma med en äldre kuskbild av Ove A. Denna är från 1996. Bara 23 år sedan…

Bli först att kommentera

Björn svor roligt och variationsrikt

Av , , Bli först att kommentera 4

BJÖRN KARLSSON/HANS G LINDSKO
Björn Karlsson är 13 år på bilden från år 2000, under en tv-sändning tillsammans med Hans G Lindskog.
Foto: TR Bild/P&R

Letade igenom hela huset i helgen i jakt på bilder av Björn Karlsson och Minisilver. 
Det var ju den knatten – 1,38 i mankhöjd – han körde sitt första lopp med 2005.
Premiären med ”stor häst” slutade med galopp och diskvalifikation. Kallblodet Minisilver (e. Alm Silver-Jorlidokka) galopperade en hel del i slutet av sin karriär men totalt sprang den ponnyliknande hästen in fina 649 000 kronor och tog 15 segrar på 99 starter.

Återkommer med mina bilder på Minisilver. Någonstans finns de.

Solängettränaren Björn Karlssons seger med Tangen Haap i Elitkampen piggade upp i travets Norrland. Jag var på plats på Solvalla och skrev elitloppshelgen för Kanal 75:s räkning och efter Elitkampen saknades det inte citat, kan man säga. Det var bara att sätta på bandspelaren om man ville hänga med.
Björn har alltid varit slängd på att prata och formulerat sig roligt.
Minisilver var samtida med Nordgubbens peak i karriären. Nordgubben tränades av pappa Kenneth och var Björns pass i stallet, en stjärna som tjänade 5,4 miljoner kronor med sina 72 segrar, 39 andraplatser och 22 tredjeplatser. En platsprocent på 72 (!) på de 184 lopp hästen hann med.

Björn var i tidiga tonåren då han fick stå med kommentatorer som Hans G Lindskog och kommentera Nordgubbens lopp vid bankanten. Det var ”live” och vad som helst kunde hända. Björn svor roligt och variationsrikt. Minnesvärda sändningar.

– Jag minns det där, säger Hans G. Kul. Killen är ju fortfarande jättekul att lyssna på.

Tangen Haap är nu inbjuden till finska storloppet Nordic King – 1609 meter – som körs på midsommardagen i Härmä tio mil öster om Vasa. Förstapriset är en halv miljon kronor.
Umeå ligger 11 mil norröver från Örnsköldsvik och Vasa i jämnhöjd med Umeå, så det blir en inte alls så betungande resa med bland annat båt i midsommarhelgen för familjen Karlsson.

>>>>fortsättning Björn Karlsson
NORDGUBBEN TAJT PRIS
Björn Karlsson och Nordgubben efter segern i Guldtäcket på Dannero 2002.
Foto: Claes Kärrstrand, TR Bild

1989, året då Björn skulle fylla två år, vann pappa Kenneth Elitkampen med Svinten. 30 år senare kommer sonens triumf i samma lopp.
Han berättade om telefonsamtalet hem till mamma Inga-Lill efter loppet när jag pratade med honom veckan efter elitloppshelgen.
– Överlyckliga. Jag pratade med morsan där på kvällen, hon hade ingen röst och farsan hade ingen röst överhuvudtaget, så han kunde inte ens komma till telefonen, sammanfattade Björn.

Men sonen lär ha pratat. Han har alltid haft lätt för det och varit kul att lyssna på.
Robert Bergh var Björns arbetsgivare ett år och där uttalade han sig om storstallets chanser ibland. Minns ett uttalande inför en tävlingsdag (i Travronden?) då en av Berghs hästar var i så bra i form att barfota eller skor inte spelade någon roll.
– Den här vinner om han så får springa i MOONBOOTS!

>>>>>>Boden firar sällan tredjeplatser
MR CLAUDE SEGERDEF
Mr Claude var en topphäst hos Petri Salmela. Här efter en seger i Boden i juni 2000 tillsammans med Örjan Kihlström.
Foto: Tommy Andersson, ALN

Petri Salmela och Ulf Ohlssons tredjeplats i Elitloppet med Makethemark blev (Tangen Haap får ursäkta) den verkliga höjdaren för oss i norr efter den stora helgen.
Ja, det beror förstås på hur man ser på saker och ting. I en del läger smäller Elitkampen högre.
Och en seger är förstås en seger…

– Vi firar sällan tredjeplatser i Boden!

Uttalandet är travchefen David Zimmers. En kommentar kläckt på skoj ska sägas, efter Makethemarks bragd.
Zimmer rättar sig snabbt.
– Nej, för mig är en tredjeplats i Elitloppet det överlägset största som hänt banan. Men jag vill ju inte sätta ord i munnen på andra norrbottningar. För exempelvis Lasse Marklund och Per Lundqvist som hade Scandal Play är det självklart inte det största, säger David Zimmer.

Banan delar ut Makethemark-kepsar till de x första betalande i entréerna till midnattstravet med V75 lördagen 15 juni.
Och banan hoppas förstås på en duell och revanschmöte mellan Makethemark och Propulsion. Daniel Redén har ännu inte meddelat vidare matchning med Propulsion.

Populäre tränaren Petri Salmela hade prickat formen så kirurgiskt exakt med Makethemark.
Minns intervjun jag gjorde med en Salmela 2009 då hans dittills bästa häst Brutus Sund (även den ägd av AB Nian) hade skadat sig och man hade tvingats avliva hästen.
Salmela svarade i telefon samma morgon och var så klart mycket ledsen.

Folk älskar att prata om sina hästar och Petri Salmela är definitivt inte undantaget, han är snarare en av de allra säkraste på att vara tillgänglig för pressen.
Det har ofta varit så att man inte velat störa i onödan och försökt runda av. Salmela kan ha hållit igång samtalen ibland och velat berätta mer om någon häst.
Som den gången för…var det 20 år sedan. Han satt i en parkerad bil någonstans med sin fru. Tipsen till Umåker skulle produceras. Salmela hade kommit upp i varv men kom plötsligt på sig själv:
– Nej, nu måste jag avsluta här! sa Salmela och skrattade till. Frun tittar strängt på mig.

Ett sista jobbsamtal innan paret skulle in på förlossningen.

Bli först att kommentera