Om Gällerstedts storskräll och den chanslösa Super-Caroline

Av , , Bli först att kommentera 2

Mats Gällerstedt vinner med Lappbarry i V75 på Umåker 2001. En skräll till 46 gånger pengarna i vinnarodds.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

Kallblodsspecialisten Mats Gällerstedt har fyra hästar till start på fredagen och en på lördagen under Umåkers dubbeltrav med V75.
Gällerstedt har 18 hästar i träning (samtliga kallblod) och korades till fjolårets tränare på banan med 1,3 miljoner inkört med stallets hästar.

2001 var han lärling hos Jan-Olov Persson på Hagmyren och kom hem och storskrällde på V75 med familjehästen Lappbarry.
– Segern med Lappbarry håller i sig som den största för mig under en dag med jättepublik på Umåker. Att komma hem och vinna så där var stort, säger Gällerstedt.

Under lärlingstiden stod Gällerstedts stjärna Lappbarry på Jan-Olov Perssons träningslista. Persson hade även favoriten i kallblodsloppet på V75 den här dagen.
Jorma Kontio körde Schuvar (16 för 10 på vinnarspelet) och det var just Schuvar som Lappbarry besegrade efter en tät slutstrid.
Lappbarry vann på målfoto och delade ut 46 gånger pengarna som vinnare i toton.
Gällerstedt fick segerdefilera inför 8 594 åskådare på Umåker i april 2001, dagen då Etain Royal och Victory Tilly möttes för första gången (Etain Royal vann).

>>>>Super-Caroline chanslös i helgen


Caroline Forsner vinner med stoet Ariel T.Dream som tjänade en miljon kronor under karriären. Foto: Jenny Rehnman

Lördagens mest chanslösa häst är 3 Philomenia (V75-5) i Berth Johanssons Memorial.
Ett sto som tjänat 369 000 kronor möter skjutarna Mister Hercules och Rome Pays Off med 4,5 respektive 5,4 miljoner kronor på sina konton.

Hemmaamatören Caroline Forsner ser uppgiften som en kul grej och tar loppet som det kommer. Stefan Johansson kör och lär försöka leta sig ner på innerspår illa kvickt.
– Det fanns en plats ledig i loppet och skulle två stycken göra bort sig får hon ju en fin slant ändå. Vi förväntar oss inte någonting annat än att vara sist i mål…troligtvis blir hon ju det.
Men allting kan hända i den här sporten och det är ju det som är så fantastiskt, säger Caroline Forsner som tränar tre hästar och håller till i ett av stallarna inne på banan tillsammans med sin pappa Lars Forsner.

Philomenia är lördagens Eddie The Eagle – britten som var med i OS som backhoppare och blev folkkär eftersom han nästan alltid kom sist. Stor idol i OS i Calgary 1988.
Philomenia är alls ingen dålig häst. Det är bara det att motståndet är ”aningen” tufft!
Tränaren Caroline Forsner är en urkraft som vid sidan av ett jobb som fysioterapeut är en gummiboll som tävlar i både monté och sulky.

Super-Caroline som jag brukar kalla henne. En tvärhand hög och bara energi. Som varande medelålders blir jag trött bara jag tänker på hur mycket hon står i under en vecka.
I helgen tävlar hon både fredag och lördag på hemmabanan, i både sulky och sadel. Söndag drar hon ner till Dannero för tävlingar där.

– Det ska bli en rolig helg hur som helst. Trav hela helgen. Det kan inte bli bättre! Jag har valt att gå ner i tid, till 75 procent med mitt jobb, för att hinna med hästarna. Trots att man ibland upplever att man får gråa hår av den här sporten är det liksom det första man tänker på då man vaknar och det sista man tänker på då man går och lägger sig, säger Caroline.

Elitloppssöndagen 2018 var hon med i Montéeliten på Solvalla med Ariel T Dream och var lika fjärran segern i det loppet som Philomenia är på lördag.
– Jag red själv och Ariel var  först utan pengar men gjorde sitt livs lopp och gick 1.11,9 över 1609 meter. Alltså det är en erfarenhet jag inte vill vara utan! Samma på lördag nästan. Fatta vad häftigt att hon bara får bara med och defilera i Berth Johanssons lopp. Vi resonerade fram och tillbaka och nu när hon behöver ett lopp i kroppen blir detta ett led i lite täta starter för att komma igång. Hon tränar inte så bra på egen hand, säger Caroline Forsner vars Ariel T Dream blivit mamma till en hingst efter Maharajah.

Dina bästa chanser i sadel eller sulky i helgen?
– Båda hästarna jag rider i monté tror jag på. 6 Arizona Dream (lopp 1, V4-1 lördag) tränas av Anna Näslund. Jag tycker verkligen inte att han ska räknas bort. Att det kanske blir första gången barfota på den tror jag är ett stort plus. Arizona är min bästa chans. Jill Ivarssons 11 Dream Weaver (fredag, lopp 10) är en sån där härlig häst som alltid går till slut

>>>>> ”Alla som KUNDE vinna”

Hund äter program på Solvalla 2018.


En seger för Philomenia på lördag
torde bli en större överraskning än superskrällen R.K.Queen som Paw Mahony drämde till med för ganska precis en månad sedan.
156 gånger i vinnarodds och spelad till 0,25 procent på V75 – den femte största skrällen i V75-historien.

Folk jag känner med stora andelssystem på V75 hade streckat 13 av 14 hästar i V75 på Romme omgången söndagen 14 april. R.K.Queen kom med som förstareserv.
Paw Mahony ”kunde inte” vinna…

Travhistorien vimlar av totalt chanslösa vinnarhästar. Bergsåker var för ett antal år sedan skådeplatsen för en dråplig händelse. Två travbekanta från Umeå träffades på platserna efter den andra V5-avdelningen.
”Det såg bra ut” för den ene av dem, vi kan kalla honom Lasse.
Värdet på V5 hade skjutit i höjden ordentligt och det var läge på de stora pengarna.

– Jag har garderat tredje, spikat i V5-4 och har alla i sista, sa Lasse.

Med de orden skildes vännerna åt.

Döm om den andres förvåning när Lasses rad gick in. En 175-oddsare vid namn Evening Star vann V5-5 där Lasse hade streckat alla hästarna.
I högtalarna ropades ut att en ensam vinnare skulle få 70 000 kronor! En jättestor slant 1971.
Kompisen letade upp Lasse för att gratulera men möttes av en närmast tillintetgjord människa.
– Hade du inte med alla hästarna i sista som du sa?
– Jo, alla som KUNDE vinna! skrek Lasse.

>>>>>>Absolut inte klokt att Berth inte är med”

Berth Johansson med Kosmos Kid. Jonas Karlsson skötte hästen.
Foto: Roland Berggren, Västerbottens-Kuriren

2013 valdes Stig Lindmark från Skellefteå in i Travets Hall Of Fame.
Nu borde det bara vara en tidsfråga innan även Umåkers Berth Johanssons namn offentliggörs i det sammanhanget.
Journalisterna väljer in hästar och hästfolk från Norge i Hall Of Fame men måste även ta hänsyn till södra- kontra norra Sverige.

Berth Johansson kombinerade travet med jobbet som bilförsäljare och senare försäljningschef på Umeå Bilkompani i Umeå. 848 segrar blev det som dubbelarbetande amatör innan han blev professionell.

Att köra sina hästar själv och träna fram dem och vara med i Elitloppet fyra gånger  (1976, 1982, 1987 och 1988) och Prix d’Amerique en gång (1983) , vinna derbyt, SM och dubbla upplagor av Hugo Åbergs Memorial.
1709 kusksegrar hann det bli i karriären.
Om inte det är kvalificerande för en plats i Hall Of Fame vet jag inte vad som är det?

Berth och sonen Magnus var med i Prix d’Amerique 1983 med Al Joe.
Gissle var med som resesällskap.
Jonas Karlsson jobbade hos Berth under några av de mest framgångsrika åren. I dag tillhör Jonas anläggningspersonalen på Umåker. En av arbetskamraterna på anläggningen är Magnus Johanssons son Simon.

Jonas Karlsson:
– Jag var i fronten 1983 i stallet kan man säga och skötte bland annat Gissle då. Kosmos Kid (bilden ovan) hade jag senare. Al Joe var sämre i Prix d’Amerique och blev sedan tvåa i ett annat lopp på Vincennes. Gissle vann lopp på en mindre bana i Paris innan Berth och Magnus åkte hem. Jag skötte ruljangsen hemma på Teg tillsammans med Anna-Karin Wretell, säger Jonas.

Att Berth står utanför Hall Of Fame kommenterar den forne lärlingen med ett:
– Det är absolut inte klokt! Vi hade väl 15 hästar och låg tio i topp i rikstoton i Sverige i flera år. Bara att Berth och Magnus tog lastbilen och åkte ner och vann Derbyt med Big Spender och två gånger Hugo Åbergs nere i Malmö är bara det en stor bragd.

Berth Johansson hade en prydlig statistik på rikstoton (dagens V75) med 124 vunna lopp på 900 körda.
På lördag körs Berth Johansson Memorial på Umåker, ett femåringslopp med 200 000 kronor i förstapris.

Kalla raderna om Berth i Hall Of Fame en kampanj från Västerbotten. Men vi är helt enkelt ÖVERVÄNTA (=västerbottniska för att man är less på att vänta).

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.
[email protected]

Bli först att kommentera

10 000 kom när travdrottningen besökte Umåker 1954

Av , , 1 kommentar 2

För första gången på två år kommer Umåker att kunna välkomna en publik under V75. Helgen 13-14 maj är det dubbeltrav i Björkarnas stad med storlopp som Guldbjörken, Berth Johanssons Memorial och kallblodens Vårbjörken på lördagen.

Sedan snart tio år har jag en egen spalt i Västerbottens-Kuriren – Historieskolan – med lokalhistoria från Umeå och övriga Västerbotten.
Under åren har det blivit några artiklar om trav i Historieskolan. Här repriserar jag en artikel från 20 april 2015 här i Wikners TRAVliga blogg. Texten har annars varit en Plus-tjänst.

BILDEN. Travdrottningen Frances Bulwark paraderar framför publiken på Umåker 1954. Sören Nordin åkte runt med stoet en del och många banor brukar relatera till publiksiffror före och efter Frances Bulwark.
Det gällande publikrekordet på Umåker är 8 594 åskådare (2001) då Etain Royal och Victory Tilly möttes för första gången. När Frances var i Umeå sägs att ”över 10 000 kom”.
Publiken räknades aldrig. Lite oklart alltså vad som gäller. Alla tjockade ihop sig på upploppet också – det ser mäktigt ut. 1954 fanns ju inte skärmar på banorna att titta på.


<ARTIKELN>

Historieskolan från april 2015: Frances Bulwark celeber gäst 1954

Frances Bulwark är en av de mest berömda travhästarna som funnits i Sverige. 1954 fick hon åka tåg från Stockholm till Umeå och blev dragplåstret i en travgala som drog rekordpublik.
Frances Bulwark var under många år Sveriges bästa travare i den allra yppersta europaeliten. 80 gånger var hon först över mål (21 andra- och 12 tredjepris!) på karriärens 130 starter.
1953, som åttaåring, blev hon första svenska häst att vinna Elitloppet på Solvalla. Året efter kom travdrottningen till en påkostad travgala på Umåker vilken marknadsfördes som banans största tävlingsdag genom tiderna.
TV fanns inte i Sverige. Folk hade bara läst och hört om Frances Bulwark som under hela karriären tränades av Sören Nordin på Solvalla.
Det blev tåg upp till Umeå för Frances som hade sin ständige skötare Olle Andersson med i vagnen. Händelsen var så stor att lokalpressen bevakade ankomsten till Vännäs under fredagskvällen och därefter överlastningen till finka av den celebra gästen på järnvägsstationen i Umeå.
VK skrev: ”Nu vet alltså traventusiasterna att Frances anlänt, att hon befinner sig i högönsklig välmåga i sin box i Umåkers bästa stall och att hon serverats en läcker supé på havre som huvudrätt och morot som dessert”.

Det talas om att över 10 000 personer trängdes på Umåker för att se Frances Bulwark söndagen 26 september 1954. Sören Nordin turnerade ibland på ”landsorten” med sin stjärna och folk kom i massor.
– Hon var enormt populär och den första svenska riktigt stora travstjärnan ute i stugorna. Det blev ofta publikrekord när hon tävlade på småbanorna. Hur det var på Umåker är nog inte belagt, men det brukar bara talas om över 10 000 åskådare, säger Umåkers sportchef Peter Fahlén (Håkan Persson heter dagens sportchef på banan, reds anm).

Det gällande publikrekordet på Umåker är 8 594 åskådare från 2001 då de två världsstjärnorna Etain Royal (vinnare) och Victory Tilly möttes för första gången. 2010 såg 7 627 personer landets senaste fixstjärna Maharajah vinna på Umåker.
Hur gick det då för Frances Bulwark 1954? Jo, hon fick till slut sin lagerkrans och 6 000 kronor. Men hon ställdes med 60 meters tillägg och förlorade faktiskt det första heatet knappt mot Umeåägde Guy Spens och Ragnar Thorngren. Sören Nordins stjärna vann det andra heatet och allt avslutades med ett skiljeheat där Frances Bulwark slog Guy Spens, ägd av Ragnar Forsell, ordförande i Västerbottens travsällskap.

Frances Bulwark fick fyra avkommor. 1958 var hon med i Hylands Hörna på tv tillsammans med sin förstafödda, Francesdotter.

***

Trav är kultur och travsporten har en egen spännande historia.

I slutet av förra året gav jag ut En bok med 35 av artiklarna som publicerats i Historieskolan sedan 2013. Under åren har det blivit några artiklar om trav i Historieskolan.
Ingen travsport i boken dock.

Boken trycktes upp i 700 exemplar och sålde slut, och tryckeriet fick tryckeriet en ny order om lika många böcker som nu finns i handeln.
Om du är intresserad så finns boken på Akademibokhandeln Åkerbloms i Umeå centrum samt på bokhandeln på Avion.
Om du inte bor i Umeå går den bra att beställa på www.historieskolan.nu
Eller på Bokus.

Boken innehåller berättelser om bl a. Millenium-författaren Stieg Larssons skrivmaskin, Ingemar Stenmarks kusin som stickade hans mössor, Tegs SK:s kupp med isladan, Björklövens hejarlår, Monte Carlo-ralllyt i Umeå, gatuköks- och konditorihistorier från förr med mera.

 

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.

[email protected]

1 kommentar

”Ta två pumptag” sa Bo W Takter

Av , , Bli först att kommentera 1




Foto: Mikael Wikner

På juldagen kör Umåker sitt ”Winter Trot Classic” igen med spel på V75.
Klockan 14.45 drar man igång tävlingarna och första V75-loppet går klockan 16.20.
Banmästaren Mats Bucht har haft tur med vädret i år och kunde tidigt ställa i ordning en isad vinterbana till juldagen.
I skrivande stund (onsdag kväll) visar termometern på -14 i Umeå och kylan ska hålla i sig.

Ska vi hoppas att banans nya referent och intervjuare Malin Axroth (bilderna ovan) ”broddar upp” ordentligt till juldagen. Tidigare har det varit lite så och så med den saken.
Ett vintertrav för något år sedan kom hon invirvlande från polishuset (hon jobbar som kommunikatör åt polisen) och hann inte byta på fötterna. Hon genomförde de första intervjuerna på banan i halkiga modeskor (se bilden) innan hon satte på sig riktiga kängor.

Malin Axroth – född rakt in i travsporten – är dotter till Carina Axroth och Tommy Carlsson. Malin jobbade på ATG och Svensk Travsport under några år runt 2008-2011 innan flytten gick hem till Umeå igen.
Som referent har hon fått mycket beröm för att hon kör en egen stil – betyg har bland annat blivit en rejäl ”hiss” av Patric Skoglund i Skoglund och David Neves ”Travpodden” i höstas i inslaget Hiss eller diss).

Malin Axroth har jag skrivit om tidigare i Wikners TRAVliga blogg.
När hon bara var några år gammal var hon redan så inkörd på hästar och trav att hon blandade ihop sin mammas behå med Stig H Johansson.
Vi tar minnet igen: Mamman Carina Axroth – skolchef i Umeå som extraknäckt som reporter och referent i trav-tv och refererat på många banor i norr – minns episoden med behån väl.

– Jag stod i duschen och bad Malin hämta min behå och hon sprang iväg. Men mamma jag hittar inte! Men den ligger ju där borta på stolen, sa jag. Men mamma jag hittade inte igen travprogrammet! Behå. behå? Han heter väl STIG H?

>>>>>
Det här är Wikners TRAVliga blogg där Nostalgi och Nonsens är ledorden.
>>>


Bo W Takter intervjuas i Tipsextra.

Bo W Takter är död.
I Umeå har folk plockat fram minnet av Bo W:s besök på Umåker 1983.
Det var i mitten av september det här och profilen var stekhet efter segern med Micko Fripé i Svenskt Travderby knappt två veckor tidigare.

Bo W Takter var bjuden till Umeå för att köra hästar och lockades med lite appearance money” av banan som ville bjuda publiken på något extra.
Kurt Rudolfsson satt i styrelsen för Västerbottens travsällskap.
Vi ville ge det bästa till publiken och Takter var ju ett gångbart namn sedan flera år. Vi gjorde samma med Ulf Thoresen vid ett annat tillfälle. Jag vill minnas att det gick bra för Bo W Takter den dagen, säger Rudolfsson.

Saab-Anas Cup var storloppet den här dagen och Takter vann båda försöken med i tur och ordning Darn Quality och Kluto, hästar tränade av hemmaamatörerna Sören Rehnmark respektive Sixten Jansson.

Min kompis Stefan Lundberg minns Takters besök.

– Farsan hade häst i samma stall som Thule Jonsson, Hasse Adolfsson, Tage Bergström, Sixten Jansson med flera. Stall C, det så kallade amatörstallet på Umåker. Minns att man tyckte att det var roligt att se Takter på stallbacken den dagen. Takter värmde Kluto och efteråt frågade Sixten Jansson om det var något han behövde ändra på i hästens utrustning till loppet, berättar Lundberg.

Ändra något? Bo W Takter var säkert medveten om att han var ”trollkarlen” efter Micko Fripés snabba förvandling inför derbyt och valde nog att showa till det.

– Ta två pumptag på vänster hjul sa Takter och slog med pisken på däcket!

Finalen av Saab-Anas Cup lockade med 6000 kronor i förstapris. Berth Johansson vann med egentränade Noble Man. Bo W Takter tvåa med Darn Quality efter galopp och trea den andre försökssegraren Kluto, körd av Staffan Osterling.

Per Öström, en av cheferna på Svensk Travsport, kommer från Umeå och jobbade på Umåker den aktuella tävlingsdagen. Han minns att Bo W satt och visslade bakom hästarna i värmningarna.
– Jag kan ha varit kurvdomare på den tiden eller ekipagekontrollant. Hur som helst kommer jag ihåg att Takter satt och småvisslade bakom hästarna. Om det sedan ledde till någonting eller inte kan jag inte svara på. Men han fick ju en jäkla fart på dem, säger Per.

Kanske var det pumptagen som blev skillnaden för Kluto? Vi som gillar bra historier väljer att tro det.

>>>>> Fällman coming home for christmas

Emma Fällman och Johan Amsköld, värdpar för en travgala i Umeå för några år sedan.

Annat som händer under V75 på juldagen är att Emma Fällman kommer hem och jobbar som reporter på stallbacken för Kanal 75 i TV12. En reporterdebut för henne.
Emma jobbade i flera år som speaker på Umåker och andra banor. 2010 flyttade hon ner till Stockholm. Sedan drygt ett år tillbaka är hon en av programledarna i ATG Live.
– Det är så sjukt när jag berättar det i efterhand men jag flyttade alltså ner för elva år sedan och den stora grejen var att jag ville jobba med trav-tv! Jag var inne och gjorde någon testpilot och kommer ihåg att benen bara skakade. Det tog några år men nu har jag fått chansen, berättar Emma.

På juldagen blir det alltså första gången för Emma i reporterrollen. Johan Amsköld jobbar också och ska vara bollplank för den orutinerade reportern.
– Det känns så bra att Johan är med. Tänk att jag ska kampera ihop med Johan igen. Det känns speciellt eftersom det alltid var han och jag som åkte runt när jobbade i tornen på banorna Umåker-Solänget och Skellefteå  – jag som speaker och han som referent, berättar Emma ”Fällis” Fällman.

>>>>>Uppfostringsanstalten – Umåkers måldomartorn

Umåkers torn under december i år.
Foto; Mikael Wikner

På juldagen avgörs alla V75-loppen just här vid målstolpen på innerplan.
Umåkers måldomartorn har varit lite av en plantskola för Trav-Sverige.
Johan Amsköld skötte refererandet och intervjuerna på Umåker i flera år innan han drog söderöver för sportchefsjobbet på Färjestad. Nu är han tillbaka och fungerar som reporter för Kanal 75 i norr.
Emma Fällman och Malin Axroth har nämnts tidigare i den här bloggen.
Så även Per Öström som började i tornet i Umeå och under tio år var speaker på Solvalla. Brodern Nils Öström jobbade ett tag som värmningsintervjuare i första sväng på Solvalla. Minns ni den funktionen?

Umeåsonen Johan Edlund har refererat lopp och intervjuat på banan. Robert Karlsson har skött sysslorna i torn och vinnarcirkel i perioder.
Kajsa Gustafsson skötte snacket i vinnarcirkeln innan hon blev headhuntad av Åbytravet. Nu jobbar hon på Kanal 75.
Halmstadtränaren Marcus Lindgren startade också sin bana i tornet på Umåker.
Carina Axroth, känd från både tornet på Umåker och tv.
Anders Fredriksson, speaker på Solvalla med flera uppdrag, var en gång sportchef på Umåker och skötte då även intervjuerna i vinnarcirkeln.

Alla har de Umeå och Umåker som gemensam nämnare.
Obs, det här var namn jag drog ur högen! I Umåkers torn har många fostrats.

>>>>>Verbeeck med stallmössa

Jos Verbeeck plåtad av Hanna Olofsson. (Kolla mössan)

Bodentravets Hanna Olofsson var uppe i tomteland i Rovaniemi i norra Finland i början av december för Arctic Horse Race. En tävlingsdag med inbjudna kuskar.
Hanna tävlade i samma lag som Jos Verbeeck och Marius Höitomt.
Eder bloggade beställde en bild till bloggen i förväg av Hanna. För nog hade det varit något med jultomten, Hanna och Jos Verbeeck på någon bar i Rovaniemi!

Samma helg plingade det till i min telefon. Hanna mötte aldrig tomten berättade hon, men väl Verbeeck.
Jos fick en stallmössa på huvudet av Hanna och poserade glatt.

– Haha. Ja, han var inte svårövertalad att vara med på bild! Jag känner Jos lite grand efter att vi har träffats i Frankrike i olika sällskap och sedan har ju han varit i Boden och kört kuskmatch också. I Rovaniemo hade vi kört ren tidigare på dagen och det var kallt som sjutton. Jag hade full vinterutrustning på mig med overall, tröja, tjocksockor och hela kittet men frös ändå i 20 minus. Jos hade jeans och en jacka! Detta var enda gången han hade mössa under hela vistelsen vad jag såg i alla fall, säger Hanna Olofsson.

Tack för den trots allt juliga bilden, Hanna!

>>>>>En himla massa program


Slutligen en julhälsning från Anders Lindqvist.
Bilden föreställer några av de tusentals program och travtidningar som Anders var tvungen att kasta när han flyttade ut från sin borg på Grosbois.
Sedan i höstas bor han i en liten lägenhet i kollegan Jarmo Niskanens träningsborg på Grobban. Anders är lite pensionär men fortsätter med några hästar tillsammans med en av hans tidigare anställda, Ulrika Eriksson.

– Ulrika är så in i helsicket duktig att det vore en stor förlust om hon inte blev etablerad, säger Lindqvist.

Han bor numera i en liten lägenhet i borgen.
– Jag bor i borgen hos Niskanen och en av fördelarna med att flytta in i något så litet är att jag inte få plats med nån julgran. Så jag sparar in pengar mer än på ett sätt. Att tvingas kasta så mycket trav i containern högg dock i hjärtat. Det var massvis med Travronden, Guiden och travprogram, säger Anders Lindqvist.

Wild Love är nere i Paris för vintern igen. Lindqvist och ägaren Bengt Simberg hoppas på en plats i Prix d’Amerique lite för kul men det stora målet är fyrakilometersloppet Prix de Paris i februari.

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.

[email protected]

Bli först att kommentera

Karlsson och Edlund reffade till pannbiffen

Av , , 1 kommentar 2


Robert Karlsson och Johan Edlund i TV4 tillsammans med Klaus Koch inför Elitloppet 2003.
Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Att luncha med Johan Edlund och Robert Karlsson på 1990-talet var som att befinna sig i ett måldomartorn med TVÅ referenter.
Edlund var en garvad travreferent redan på den tiden och hade till skillnad från Karlsson gjort mycket tv.
Edlund refererade dock flest lopp MELLAN tävlingsdagarna. När som helst och ur tomma intet.

Karlsson refererade lopp ibland han också och hade väl svårt att hålla sig när Edlund drog igång på volley. Vi i lunchsällskapet visste att det kunde börja redan i lunchkön med ”hastiga avancemang från fjärde par utvändigt”, rafflande upploppsstrider och annat som bara måste ut.

– Vi får Lelle Nygga till kaffet!

Svensk Travsports nye sportchef Robert Karlsson rankas i dag som en av landets bästa travreferenter.
Karlsson har sagt att han kanske kommer  att reffa någon eller några tävlingsdag om året framöver även i sin nya roll. Annars har det där med att snacka lopp satts på paus.

Hur han kunde bli så bra på att referera lopp? Ja, barn, det gäller att TRÄNA väldigt mycket!
Karlsson har fallenheten naturligtvis. Men han har tränat också. Ofta och mycket.
Umåkers travrestaurang till exempel. Icke tävlingsdagar.

MEN DET SER UT ATT BLIIII…..kunde Edlund skrika till över pannbiffarna.

Karlsson fyllde i med något som passade:

– NEJ!!! LINDSTEDT KONTRAR, Lindstedt KONTRAR…och det blir EVITA BROLINE!!!

Karlsson övade inte bara när han åt lunch med munnen full utan även i bilen, när han motionerade – eller i sin ensamhet ute på gården i Röbäck där han bodde på den tiden.
Men riktigt ensam var han ju inte. Han bara trodde det. Grannarna både såg och hörde.

MEADOW PROPHET kommer närmare, han kommer närmare… men når inte BILLYJOJIMBOB!

Något åt det hållet lät det naturligtvis när han refererade låtsalopp mellan lägenheten och bilparkeringen.
Vad han inte tänkte på var att det kunde framstå som lite märkligt för oinsatta.
Vad höll karln på med egentligen?
Det här var i mobiltelefonernas barndom i Sverige så inte ens mobilen kunde vara problemet.

Karlsson var den långe mannen med den mörka rösten i stadsdelen Röbäck.
Han var ofta i tidningen och hade något med trav att göra.
En tjej kom fram till mig en gång på en pub i Umeå och nästan viskade om killen som pratade mycket.
– Känner du han där borta eller vet du vem han är? undrade hon.


Meadow Prophet (skymd) närmar sig Billyjojimbob.
Foto: P&R

Det visade sig att tjejen var granne med Robert Karlsson.
Det hon inte förstod och absolut inte kunde ta in var att grannen ibland kunde vara mitt uppe i ELITLOPPET 1992 där på gården.

– Jo…han…han går liksom omkring och PRATAR för sig själv, viskade tjejen.

Förklara för en helt oinsatt person att folk faktiskt kan prata travlopp rakt ut i tomma luften. Det kan handla om Elitloppsfinaler över bananerna på Ica eller March of Dimes Trot 1988 på någon grillfest.
Eller varför inte upploppsstriden i Elitloppet 1992, de där spännande sekunderna. Murray Brethour höll på att bli upphunnen av Lars Gustafsson. Åtminstone såg det ut så ett kort tag.

– MEADOW PROPHET kommer närmare, han kommer närmare… men når inte BILLYJOJIMBOB!

>>>>>>

Det här är Wikners TRAVliga blogg där Nostalgi och Nonsens är ledorden.
>>>>>>>

>>>>Även Koch har reffat

Klaus Koch.
Foto: Tony Ryttar, TR Bild

Klaus Koch är med på bilden överst i bloggen med Edlund och Karlsson från elitloppslottningen 2003.
Har Koch någonsin refererat lopp?
– Aldrig på någon bana…kanske något lopp under bygdetrav i Danmark någon gång i så fall. Men runt 2008 jobbade jag i tre år åt Kanal 75 och den engelska varianten av ATG Live och refererade lopp på engelska, säger dansken som jobbade med Elitloppet under en lång rad av år, 24 närmare bestämt.

>>>Halloo Riiinnngggggg



Håkan Hellerstedt
– mångårig champion på Umåker innan flytten i mitten av 1980-talet – var inblandad i en händelse som ledde till en regeländring i travsporten.
Det här med att efterforska riktigheten i strykningar var det lite hipp som happ med före 1978.
Hellerstedt hade bra chans att vinna V65 på Bergsåker en lördag i januari det året med hästen Halloo Ri. Någon beslutade sig för att sabotera och ringde och strök hästen. Det gick riktigt bra visade sig. Det räckte med ett intalat meddelande på en telefonsvarare för att Halloo Ri skulle plockas bort ur loppet.

Folkhumorn döpte hästen till Halloo RING efter den händelsen.
Men sabotören förblev anonym.
Västerbottens-Kuriren (Tidningarnas Telegrambyrå) kunde efter en vecka rapportera om ”Lex Halloo Ri” med skärpt säkerhet vid strykning av hästar.

Men då och då förekommer felaktiga strykningar även i dag. I somras skulle en amatörtränare från Umeå starta en häst på Solänget och åkte tolv mil till Örnsköldsvik.
På plats på banan upplystes man om att hästen var struken.
En funktionär på banan hade slarvat och hört fel på startspåren nio och tio. Återstod att vända hemåt med hästen.

Strykningen av Håkan Hellerstedt-tränade Hallo Ri var ett sabotage. Händelsen från i somras kom sig av en funktionärsmiss.

>>>>>>Nostalgispelet Månvalla


Kul nostalgi som jag kom över på loppis för några år sedan.
Spelet är komplett.
Jag och några av mina kompisar spelade Månvalla nästan professionellt med egna hästar och både tränar- och kuskligor. Anmälningar gjordes efter riktiga propositioner som travsekreteraren Kjell-Olof ”Kjola” Boströms pojk Håkan hade tagit med sig från sekretariatet.

Min lärling hette Frank Plank. Stallets bästa häst hette Cheez Doodles.
Spelet ”Travspelet” (nedan) kom efteråt (det har jag sparat) men jag har finast minnen av Månvalla.

Apropå Elitloppet. Umåkers främsta placering i det racet är givetvis Speedy Mins andraplats 1981 bakom franske Jorky.
Bilden på kartongen till ”Travspelet” från Alga är från ett försök till Elitloppet 1981. En häst från Umåker i ledningen!

Karl-Gösta Fylking längst fram med Speedy Min, jänkaren Burgomeister utvändigt och i andraparet utvändigt Jorky med Leopold Verroken.

Speedy Min slutade trea i försöket där Jorky faktiskt fick lägga mot Burgomeister.

I finalen blev det en andraplats för Speedy Min. En klar andraplats bakom överlägsne Jorky, trea Pamir Brodde.

Gunnar Lindgren, den framgångsrika amatören från Umåker, tränade och ägde Speedy Min som hade en fantastisk karriär.

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.

[email protected]

1 kommentar

När Lindmark ”smygbar” Sabin

Av , , Bli först att kommentera 0



Bild 1.

Stig Lindmark med bjässen Sabin efter en seger på Solvalla 1974.
Foto: Kanal 75
Bild 2
Sabin blir smygburen av Lindmark och vinner på Solvalla elitloppsdagen 1973. Invändigt Svinn och Sören Nordin.

 

Det är V75 i Skellefteå på lördag  – vi tar en repris på en av mina bloggar om Stig Lindmark.
2003 satte jag igång en bandspelare när jag pratade med Stig. Med facit på hand…det borde jag ha gjort fler gånger.

Innehållet i den här blogg är ett kåseri jag skrev för travnet.se i december 2003. Repriserad 2017 på Wikners TRAVliga blogg. Och så nu då.
Texten är den enda berättelse om sig själv Stig lade ut på sin hemsida då den var aktiv.
Både Stig Lindmark och Berth Johansson gav mig ett muntligt löfte om att jag skulle få tillåtelse att skriva deras bok.
Jag funderade på en samlingsbok ”Norrlands guld” (arbetsnamnet).
Finansiärer söktes som höll på och gruvade sig i åratal för att komma till skott. Sedan blev det för sent.

Här kommer i alla fall kåseriet, första gången publicerat 2003 (då Stig aviserade att han skulle lägga av).

Kung Lindmark

Saluter, applåder, bugningar och strama honnörer.
Det är han verkligen värd för sin insats som yrkesman, Stig Lindmark från Skellefteå.
3.190 segrar och 64 championat (sextiofyra!), ja det där kan ni.
Vilken tränare. Och vilken människa.

Stig känner mig bara ytterst flyktigt. Jag är en av alla dessa journalister som ringer då och då och vill höra sig för om Chanserna.
Aldrig en avmätt eller syrlig ton efter ett helt liv med tjatet i telefoner och på stallbackar.
– Vad tror du om den, Stig?
Han måste ha hört den frågan en miljard gånger under åren. Ändå orkar han, eller snarare vill, berätta. Om sina chanser, om sina hästar, om kommande lopp – och lopp som utspelade sig långt innan många av oss var födda eller ens påtänkta.

Farbröderna berättade
Lite nyfiket närmade man sig Stig Lindmark, Berth Johansson med flera norrlandsprofiler då man började gå på trav som 14-åring.
Hängde med på stallbacken tillsammans med travsekreterarens son Håkan Boström för att kolla till hästarna och höra farbröderna berätta.
Det var ofta de tog sig tid och skojade.
Berth gick i pension för något år sedan. Snart är även Stig där (kommentar: det här var som sagt 2003). Två travlegender och stora historieberättare.
Men faktiskt hur olika som helst på banan. Berth var spårsnål och smög med sina hästar, Stig var/är mera en anfallare och hade också tränat sina hästar för att tåla lite spår på vägen. Stig har nästan alltid gått på knock.

Stig kom igen
I mitten av 1990-talet fick Stig något åt hjärtat och segnade ner från sulkyn i (klar) ledning på upploppet en vinterkväll på Solänget med hästen Bråna Express.
Beskedet att Stig var på gång igen efter operation kom på omvägar några månader senare.
Stig hade sagt:
– Nu måste jag börja köra igen, loppen har börjat bli så uppullade på slutet.
Ständigt den där glimten.

Lågan klar
Det är hustrun Birgitta som brukar svara när man ringer efter stalltid och ursäktar sig. Aldrig några problem.
– Stig står i duschen. Men vänta…här kommer han. Stig, det är tidningarna.
Den gången stod han i badhandduken i hallen och berättade om sina chanser. I säkert tio minuter. Ville fatta mig kort för att störa så lite som möjligt, men Stig hade fått upp ångan. Det var något om en häst som inte gått så bra på slutet.
– …men snart ska det nog börja lösa sig för den här också. Ge honom ett par tre lopp bara.

Vilken beundransvärd låga efter ett helt liv med hästarna och alla frågvisa människor.
När det handlat om någon häst Stig inte alls varit nöjd med (och läget känsligt) har han informerat om det också.
– Mellan dig och mig, det här är ingen vidare bra häst…

Mellan raderna. För att spara snacket. Då vet journalisten ungefär hur han/hon ska behandla hästen i rankingen. Snabbt och informativt.

Den ”oslagbare” Sabin

Snart går Stig i pension och det mesta har redan skrivits om Skelleftetravets store.
Vi låter därför Stig själv berätta en av sina många historier från förr.
Vi styr in honom på den gången kallblodet Sabin, 182 segrar på 343 starter mellan 1964 och 1975 kom till Solvalla nedtränad och helt ur form en elitloppshelg i början av 1970-talet…

Lindmark berättar:
Pappa Henrik (ägare och även tränare/kusk till Sabin i början) hade lovat att Sabin skulle ställa upp i ett storlopp trots att Sabin inte alls var i form. Han brukade inte starta på brodd överhuvud taget och hade ställts av i december. Det här var framåt vårkanten någon gång och Solvalla ringde 14 dagar innan loppet skulle gå. Det där var ju ett omöjligt projekt, Sabin skulle stå med 40 eller 60 meters tillägg. Sören Nordin hade fått in en häst som hette Svinn från Gottås från Östersund som stod start”.

Sören Nordin hade specialtrimmat sin häst Svinn och enligt Stig var det ett ”väldans skriveri i tidningarna” om något rekordjobb som Nordins häst hade svarat för någon vecka innan storloppet på Solvalla.

”Trött och slut”
Lovat var lovat. Sabin fick åka till Solvalla trots att Stig helst sett att han hade hållit sig hemma. Ägarfamiljen Lindmark från Skellefteå höll masken. Trots allt var det den väldelige och oslagbare Sabin som skulle starta.

Lindmark:
”Det otrevliga var att Sabin blev så helsickes het i loppet eftersom han inte hade startat på så länge. Han var inte alls mogen och jag kände mig väl egentligen slagen direkt då han på de första 500 metrarna hade tappat ytterligare 20 meter. 600 kvar låg vi sist – med Svinn och Sören i ledningen”.
Stig berättar att det, ”hur det än var”, började bita för Sabin i spåren genom sista kurvan. Jättefavoriten hade heller inga problem att springa fram utvändigt om andrahandsfavoriten.

Lindmark:
”Vi hann upp Svinn ungefär 200 kvar och fick direkt en längd på honom i andraspår. Men där var det stopp. Sabin hade dålig kondis och var trött och slut. Tvingades sitta och ”bära” min häst och överdrev det där så att det från sidan skulle se ut som om jag hade mycket att köra med och bara höll inne Sabin”.
Att Sabin nästan raglade av trötthet var det ingen som märkte, allra minst Sören Nordin som slutade köra på sin häst när Sabin hade ”kopplat grepp”. Respekten för Sabin var stor.

Lindmark igen:
”Sabin var ju så jäkla slut att det inte var klokt. Men jag lutade mig bakåt och smygbar liksom hästen – för hade jag släppt av honom så hade han galopperat. Några meter före mål var Sabin helt tom. Trots att Sören hade slutat köra på sin häst så kunde Svinn kontra på insidan och i mål blev det hårt. Målfoto”.

Krafter sparade…inte
Efter mållinjen blev Sören Nordin lite brydd, berättar Lindmark.
”Sören började väl ana något och körde därför upp mig innan jag skulle segerdefilera med Sabin och frågade:
– Lindmark, visst hade du kvar i Sabin?!
– Jo jo, svarade jag, HUR MYCKET SOM HELST.
– Jag TÄNKTE väl det! sa Sören – och så for han åt stallbacken till”.

Slut på bandet från intervju med Stig Lindmark

Bli först att kommentera

Midsommarhästen Dun Bunter

Av , , Bli först att kommentera 2


– Dun Bunter blev bara fyra år i huvudet!
Jag kommer ihåg när Mats-Åke Nilsson, försteman hos Stig Lindmark under många år, suckande sa så efter en förlust på Umåker.
Vi stod i stallet och lyssnade andäktigt. Håkan Boström, travsekreterarens son, hade tillåtelse att gå på stallbacken och jag fick hänga på ibland för att titta på hästarna och prata tips med farbröderna.
Det här var i slutet av Dunets långa karriär och Skellefteåhästen hade galopperat bort sig. Än en gång. Av friskhet. Dun Bunter föddes 1970 och tävlade till i december då han var tolv och jag hann se den omtalade travaren i några starter.

Det är bortgångne Bodentränaren Mats-Åke Nilsson på bilden tillsammans med Dun Bunter. Här har ekipaget vunnit Gävle Cup. Året okänt för mig.



På midsommardagen 26 juni är det trav i Skellefteå – en av sommarens stora traditioner.
I banprogrammet finns tre texter av mig publicerade om de anrika loppen Midsommarkransen (om Dun Bunter), Sprinterpokalen (om Viggo Best) och Cementcupen (där jag intervjuar Torsten Forssell som blev den förste att vinna fyraåringsloppet 1974 med Catherine Song).
Skellefteåtravets banprogram hittar ni på skellefteatravet.se

Första start i Skellefteå är klockan 18.00. Första V64-start klockan 19.40.

>>Dun Bunter med skidor på framhovarna


Dun Bunter och Stig Lindmark under en värmning på Solvalla.
Foto; TR Bild

Traditionstyngda Midsommarkransen i Skellefteå har körts sedan 1965.
Dun Bunter vann loppet sju gånger.

Hans-Olov Pettersson från Skelleftehamn ägde Dun Bunter.
Ägarsonen Bert Pettersson – jämnårig med stjärnan – såg hästens sista seger i kransen 1982.
Jag intervjuade Bert Pettersson om Dun Bunter för midsommardagens banprogram. Men det finns mycket att säga om denne fantom till häst som delar segerrekord för varmbloden med Molnets Broder, 113 triumfer totalt.
I Midsommarkransen 1982 tog Dun Bunter karriärens 112:e seger och efter det blev det alltså ytterligare en och kvitterat med Molnets Broder.

Här kommer lite som inte fick plats i artikeln:
Lite utanför artikeln hann vi med att prata om att Stig Lindmark gärna höll sig i norra Sverige och tävlade. Varför?
– Stig var så rädd om championaten! säger Pettersson, sambo med amatören Gabriella Laestander.

64 banchampionat blev det för Lindmark, fördelade på 35 i Skellefteå, 23 i Boden och 6 i Umeå.
Dun Bunter kom i alla fall ut på en hel del resor under sina 345 starter (!) i karriären.
Ingen kände ju den fyrbente stjärnan som Stig Lindmark. En gång blev det fel då Dunet hade kvalat in till en större final i Örebro. Lindmark följde inte med den gången utan skickade ner hästen.
Bert Pettersson berättar:
Olle ”Lappen” Lindqvist skulle köra och blev betänksam då han såg hästen i stallet några timmar före start. Dunet hade en typisk Lindmark-skoning – långtåad och med liksom ”skidor” på framhovarna. Han var van att gå så hästen. Men Lappen tyckte det där var konstigt och tog fram hovslagarutrustningen och innan någon hann hejda honom hade han kortat hovarna. Dunet tog inte ett travsteg på flera veckor! säger Bert Pettersson.

Pappan Hans-Olov Pettersson använde Dun Bunter i avel, tränade hästen de sista säsongerna och körde då flera lopp med sin häst.

– Dunet gick in och ut på Stig Lindmarks träningslista de sista två åren men Stig körde alltid de större loppen. Pappa körde mycket själv på slutet men var ju ovan och så där. 1982 var ett år då många snabbloppare i norr skulle gå i pension. Det var ju hästar som hade tävlat länge och alla ville se i snabbloppen som ofta lades sist på tävlingsdagarna för att publiken skulle stanna.

– Pappa ville köra Dun Bunters i karriärens sista lopp i december det året. Bergsåker hade samlat ihop till en riktig pensionärsträff, säger Pettersson j:r som var med på resan ner till Sundsvall.

I Umeå lastades Dun Bunter på en hästbuss som tillhörde Anders Lindqvist. I lasten fanns den kommande vinnaren av loppet på Bergsåker den här decemberdagen – Earl Pellef (344 starter, 40-60-48).
– Vi stannade i Hörnefors också och lastade Barbro Lundins Maltsev (291 starter, 27-41-25). Det var ett rutinerat gäng hästar. Farsan körde inte ett av sina bättre lopp. Han fick böter – stod åt fel håll i starten med Dunet. Alltså riktigt åt fel håll när de sa ”kör”. Ändå hann Dunet i kapp dem och var trea i mål där. Vilken häst, säger Bert Pettersson.

Tre hästar fanns i den lastbilen med sammanlagt 983 starter bakom sig under karriärerna.
Ett rutinerat gäng som sagt.

Klockan 21.41 på midsommardagen går 2021 års upplaga av trekilometersloppet Midsommarkransen, loppet Dun Bunter vann sju gånger.

>>>>>>Sommartrav med ostkrokar

Sluggo selas på av Stefan Lundberg, Patrik Nygren laddar upp med ostkrokar.
Foto: Mikael Wikner

Trav och sommar! Det man inte kan få blir extra åtråvärt.

Få släpps in på publikplats och på stallbacken är det bara de som jobbar som får komma in.
Jag fotograferar en del på travbanorna och får då vara på stallbacken. Men inget är som att vara på riktigt travturné med vänner.

På bilden selar kompisen Stefan Lundberg ut kallblodet Sluggo inför en start på Skellefteåtravet. Patrik Nygren i solglasögon laddar upp med ostkrokar inför tävlingskvällen.
Kortbyxor på, det känns som att det enda vi hade att oroa oss över var om Sluggo skulle galoppera eller inte. Felfri en ”stenklar” vinnare. Så klart.

I likhet med Dun Bunter hade Sluggo ofta galoppskorna på. Sluggo ägdes av Stefan Lundberg som nästan alltid körde.  Jag kände mig dock som en delägare!
Sluggo var en riktig profil och trevlig att hålla på med. Kapaciteten fanns och vi hoppades alltid. Ändå blev det ”bara” 15 segrar på 105 starter.

År 2000, när gubben var 14 år (!), var det som om Sluggo kom på själv att det här med galopper, det dög ju inte. Hästen blev disciplinerad. Det blev fem segrar och två andraplatser det året, bland annat seger i V65 på Umåker. Lundberg körde som vanligt.

Sluggo blev Årets kallblod på Umåker 2000 under sin näst sista säsong och jag – som aldrig varit så nära en häst tidigare – fick uppleva allt från insidan. För Slugga var ju ”min” också, trots att jag inte fick vara med och dela på inkomsterna.

Kuppen i Lycksele
Lyckseletravet kör 2 juli, 6 juli och 9 juli i år. Snart kan det vara dags för ”kuppen” jag funderat på så länge just i Lycksele.
När jag vinner de där många miljonerna på V75 som vi alla väntar på är det dags. Samma sommar jag blir rik planerar jag att göra kompisen Lundberg till champion på Lyckseletravet.

Jag ska förhandla med sådana som Daniel Redén och Stefan Melander och låna några stycken värstinghästar i olika klasser.
Lundberg skulle köra samtliga och ta hem banchampionatet med ett bösshåll och i championintervjun med Carina Axroth säga något i stil med:

– Det ligger hårt arbete bakom, det här har vi kämpat för länge.

>>>>>>
Lycksele Travsällskap 70 år – boken skriven av Gunnar ”Pud” Eriksson

>>>>>>Vännen Martin borta

Martin Jansson hjälper till under en festkväll på Umåker i november 2019. Under armarna håller Jansson dockor med Lennart Nygren och Berth Johanssons dresser.
Foto; Mikael Wikner

Avslutar bloggen allvarligt. Min vän Martin Jansson gick bort här i juni.

Han var min allvetare och ”google” i historiska frågor, en nobel man med humor som jag delade travintresset med.
Åldersskillnaden mellan oss var över 20 år – men det märktes aldrig.
I Martins sällskap trivdes man, en ”buspojk” och ett under av vänlighet. En man med humor och värme saknad av många.

Martin Jansson, född i Härnösand, uppväxt i Sundsvall, flyttade till Örnsköldsvik och sedan Umeå. Jansson var styrelsemedlem på Umåker 1989 till 1994 och under samma tid marknadschef för Posten i Västerbotten där Martin bland annat såg till så att Berth Johansson ett tag var Postens man.

Tankarna går till Anita och barnen Anna och Peter.

Bli först att kommentera

Inte alltid på Mors dag – elitloppsspecial

Av , , 3 kommentarer 3


Johanna Lindqvist och Lisa Wallin hyllar franske elitloppsvinnaren L’Amiral Mauzun.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

Den här bilden är lite av sinnebilden av Elitloppet för mig.
Johanna Lindqvist (vänster) är glad på fotot från 2007. Det är sommar, linneväder och hon är på Solvalla med sina vänner.
Det s k a vara publik på Elitloppet.
Att en fransk häst vann det året fyllde bara på Johannas glädjebägare.

– Vi reste ju ihop vi från Frankrike när det var större tävlingar, bodde på samma hotell och så. Jag brukade få hjälpa fransmännen att översätta lite och visa hur det fungerade på olika banor i Norge, Finland eller som här på Solvalla då. Fransmännen är inte så kunnig på engelska, säger Johanna Lindqvist, boende i hemstaden Umeå sedan 2016.

L’Amiral Mauzun vann Elitloppet 2007. Jean Michel Bazire vann loppet för första gången och var glad han också men blev med tiden allt knepigare.
Nej, skämtar bara. Bazire vann året efter också med Fabrice Souloys Exploit Caf men har därefter inte lyckats komma överst på elitloppstronen.

Jean P. Ducher tränade L’Amiral Mauzun och ägare var Paul de Senneville.
Fransmän som fick hjälp med engelskan det här året av bland annat Johanna Lindqvist och kvinnan till höger, Lisa Wallin.

– Lisa jobbade åt Bazire i några år och åkte sedan hem och utbildade sig till veterinär. Hon är gift med Sundbyholmstränaren Tony Wallin, berättar Johanna Lindqvist.

Johanna (dotter till Anders Lindqvist) var proffstränare i Frankrike men avbröt den karriären när hon skulle få sin dotter. Numera är hon utbildad undersköterska, bor i Umeå där familjen finns med mamma Sara i spetsen. Dottern Josefine gillar hästar.

– Jag har ingen egen häst och har inte ens plockat ut körlicens. Jag får hjälpa Erica Sandström (amatör, Umeå) och är där och kör häst när jag jobbar kväll och passar på att fara dit och bunkra energi, för köra häst är viktigt, säger Johanna.

Hon hann med att jobba hos tränare i både USA och Italien innan det blev Frankrike. Philippe Allaires stall var en av arbetsplatserna.
Runt 250 segrar blev det i både sulky och monté.
– Största framgången? Jag var ju tvåa i Prix de Paris med pappas Lönshults Danne. Sedan har jag vunnit några grupp II-lopp. Jag har inte varit med i Prix d’Amerque men ganska många av de större loppen. Största segern kanske var grupp II-löpningen på Vincennes med Upper Class som tränades av Philippe Allaire, säger hon.

Elitloppshelgen har hon kört lopp under vid ett tillfälle. I Harper Hanovers lopp 2007 kuskade hon bakom hästen Dishmar som stod i över hundra gånger pengarna, en häst tränad och ägd av Maria och Rune Holmen.

– Jag felade direkt från start med min häst men körde ju tre varv ändå för att det var så häftigt! Det är en häftig upplevelse att bara vara ute och värma på Solvalla under en helg med så mycket publik vilket jag gjort några gånger då jag jobbade hos Philippe Allaire bland annat, säger Johanna Lindqvist.

>>>>>>
Det här är Wikners TRAVliga blogg där Nostalgi och Nonsens är ledorden.

>>>>>>Meadow Road vann en måndag

Torbjörn Jansson tar karriärens största seger på en måndag med Meadow Road i Elitloppet 1985. Tvåa (skymd) Rosalind’s Guy och trea Brandy Hanover. Foto: P&R / TR Bild

Filmaren Tom Alandhs ”Alltid på Mors Dag – Elitloppet” från 2014 har egentligen bara ett fel.
Ett korrfel.
I titeln har det visat sig.

Elitloppet h a r inte alltid körts på söndagar. 1985 var det pingsten som ställde till det lite med dagarna. Solvalla tävlade söndag och måndag det året med Sweden Cup i vanlig ordning på söndagen (mors dag) med Elitloppet en röd måndag det året, annandag pingst.

Torbjörn Jansson vann Elitloppet tillsammans med Meadow Road.

– Min största seger! har Jansson sagt många gånger.

Måndagen 27 maj 1985 var ingen vanlig måndag med andra ord. Det är min gode vän Björn ”Lill-Archie” Lindblom från Stockholm som ringer och berättar om upptäckten.
Lindblom och jag har nostalgisamlandet (cyklar, tablettaskar mm) gemensamt, och så travsporten då. Han bommar sällan en Guldbjörken och V75 i Umeå.

1985 var han alltså på plats under Solvallas elitloppshelg.
– Jag ser en notering i travprogrammet att jag spelade Torbjörn Jansson i ett annat lopp som han vann under söndagen. Gormer (e. Quick Pay) som Tobbe tränade, vann ”Fyraåringarnas Sprinterlopp” från vinnarhålet till oddset 14:84! Det var första gången med ”modifierad sulky” som man sa på den tiden, säger min vän Björn.

>>>>>>”Skräcken” vågade livet

Skräcken och Demon Sid – publikvärmare under elitloppssöndagen 2002.
Foto: Christer Rydeborn, TR Bild

Elitlopps-morgnarna med Skräcken var trevliga. Jag stod på Solvallas stallbacke 2004 när Björn ”Skräcken” Linder hade genomfört sitt sista shownummer som publikvärmare under Elitloppet. Ville helt enkelt vara med på den historiska grejen och skrev en snutt om det på travnet.se.

Det var Skräcken” som pensionerade sig själv som Solvallas egen rolighetsminister 2004. Han var 61 år då och hade hållit på sedan 1984, året då han officiellt började inleda Elitloppsfesten under morgontimmarna. Med slängkyssar, extra långa tömmar hängades under Demon Sid, Banzai och Big Spender, stående ibland och ibland med ”hands free”-körning etc etc.

– Nu kör jag det här en sista gång, lugnt och stilla så att jag inte slår ihjäl mig, sade Skräcken innan han åkte ut.

När han kom tillbaka efter showen på banan (som även det sista året var mycket våghalsigt) konstaterade Björn Linder att selen som höll sulkyn på plats hade spruckit.

– Någon centimeter till så hade vi haft mig som en gul zeppelinare flygandes över Solvalla, pustade Linder.

Att som jag få ge Skräcken en klapp på hjälmen på stallbacken efter det sista framträdandet 2004…det är travhistoria.

>>>>>Alla år på plats

Franske Ianthin rycker undan 1983 och jag är beredd med min instamatic-kamera.

Ianthins seger 1983 var mitt första elitlopp på plats  Sedan följde en stor del av mitt liv med Elitloppet.
De senaste tre årgångarna har jag inte sett på plats.
Mellan 1983 och 2017 bommade jag kanske tre-fyra årgångar.
1985 var det lumpen bland annat. 2008 skulle jag pappa och vågade inte åka ner utan satt hemma och jobbade för travnet.se och tog emot de andras texter och publicerade.
Vilket var tur. Internet var inte så starkt på den tiden.

Aldrig är man så slut som efter en sådan här helg.
2002 till 2008 blev det jobb för travnet.se. Efter det har jag bevakat helgen för Kanal 75:s räkning de allra flesta åren.

Helst vill man ju vara ledig och i kortbyxor på publikplats på Solvalla.
Nervös var man E-N gång per år och det var utanför grindarna tidiga morgnar med ett tjog filtar i famnen efter en natts köande.
I vårt gäng turades vi om att ta platser.
Vi tog nattvaken och löpningarna parvis och delade upp lördagen och söndagen mellan oss. Jag vet inte hur många personer vi skulle hålla platser till på E-läktaren. Ingenting fick gå fel…

>>>>>fortsättning elitloppsköandet

Snabbast på Solvalla. Robert Holmgren från Umeå in action.

Säkrast att få en plats på E-läktaren var vi åren då ”världens snabbaste man” Robert Holmgren hjälpte till med löpningarna. Vi mutade Holmgren några år och han var snäll och tog några av filtarna.

En vinthund som spelat innebandy i Dalen och Umeå City.
Möjligen att USAIN BOLT hade varit snabbare på Solvallas publikplats än Blixten Holmgren.  

– Mitt travintresse kom i mitten av 1980-talet när jag följde med och hämtade storebror Jonas på Umåker efter hans pass i entréerna. Elitloppet har jag sett på plats alla år (utom 2020) sedan 1989 med en miss, Victory Tillys seger 2000, berättar Robert Holmgren då jag ringer honom inför den här bloggen och tackar för hjälpen.

>>>>>Vi åker tidsmaskin till E-läktaren

Sören Nordin kör framför Solvallas publikhav 2001…

Rundar av med ett bildsvep från E-läktaren.
Åtskilliga bilder har ju tagits på publiken av fotograferna på innerplan under Elitloppet. Ofta med publiken som fond.
Jag har suttit och kollat detaljer av elitloppsbilder och hittat (för mig) kända ansikten. De flesta från norra Sverige.
Presenterar dessa här.
Frusna ögonblick av lycka.


…och här en detalj av bilden från i maj 2001, som visar Marcus Lindgren (Halmstadtränaren), Berka, Gösen, Matto, Mugge, Stickan, Röde Johansson, Fune, ”Kusin”, Gustafsson mfl. Applåderar i mörka solglasögon i mitten av bilden gör Björka.


…min arbetskamrat på Kanal 75, Ola Johansson, i blå t-shirt till vänster applåderandes. Kanske har han fått in en vinnare? Olas polisonger den här tiden skojar man inte bort.

Magnus Burman från Sundsvall, under många år anställd av Robert Bergh, tog ofta plats längst ner på läktaren med sina vänner för att kunna hänga flaggor som var pro-Sundsvall.
Detta året var det Hilda Zonett gänget hyllade.

Vilka ser vi här på E-läktaren? Många. Men det är Markus Pihlström (den blonde uppe till höger) och travjournalisten
”Pajen” Johansson (han som kliar sig i nacken) jag känner igen.

Slutligen en travtränare hemmahörande i södra Sverige under en ledig elitloppssöndag. Tunnhårig man i skägg snett upp vänster från Plantagenet-banderollen. Visst ser du vem det är? Namnet på tränaren (vars förnamn börjar på J) skriver jag in HÄR…. söndag förmiddag.Svar: Örebrotränararen Juhani Partanen!

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.

[email protected]

3 kommentarer

Berth Johansson lade upp taktiken redan på sekretariatet

Av , , Bli först att kommentera 0


Berth i 1000-klubben – VK:s förstasida i mars 1983

Berth Johanssons Memorial på lördag.
Vilket lopp det blev!
Det stora femåringsloppet under Umåker V75 skulle få vilken travarrangör som helst i världen att gnugga händerna. Eller vad sägs om anmälda hästar som Hail Mary, Don Fanucci Zet, Brother Bill, Aramis Bar och Global Adventure för att räkna upp de namnkunnigaste.

Loppet körs för att hedra Umeås ojämförligt störste på tränarsidan.
1709 kusksegrar hann det bli i karriären. 1000:e segern kom i mars 1983 tillsammans med Gissle i V65 (dagens V75) på Solvalla.
Berth Johansson hade nyss varit i Frankrike och tävlat med Al Joe och hade hugg på ytterligare en triumf den där dagen på Solvalla.
Al Joe galopperade dock bort 30 meter i starten men kom tillbaka och slutade tvåa i gulddivisionen.
– Att jag tog den historiska segern med en egen häst var roligt. Men ännu roligare hade det väl varit om jag tagit den med Al Joe som ligger mig varmt om hjärtat, sade Berth i artikeln i Västerbottens-Kuriren.

Nyheten om Berths inträde i 1000-klubben toppade VK:s förstasida.
Det skrevs spaltmil i VK om Berth och hans hästar.
Stallet på Ringvägen var hemvist för några av Sveriges allra största stjärnor. Några av dem var till och med internationellt gångbara.
Big Spender, Song Key, Al Joe och Prince R.S., är bara några av stjärnorna.


Jag skrev Hyllningskvällen år 2000 när Berth skullle sluta köra lopp. ”Kjola” Boström på balkongen till VIP-rummen på Umåker med Berth.

2013 valdes Stig Lindmark från Skellefteå in i Travets Hall Of Fame.
Nu borde det bara vara en tidsfråga innan även Berth Johanssons namn offentliggörs i det sammanhanget.
Journalisterna väljer in hästar och hästfolk från Norge i Hall Of Fame men måste även ta hänsyn till södra- kontra norra Sverige.

1983 hade Berth bara varit tränare i ett par år. Innan jobbade han som bilförsäljare och kombinerade alltså travet med ett civilt jobb.
Hur många kusksegrar som dubbelarbetande amatör? 848 stycken.
Att köra sina hästar själv och träna fram dem och vara med i både elitlopp och Prix d’Amerique, vinna derbyt, SM och dubbla upplagor av Hugo Åbergs Memorial.
Om inte det är kvalificerande för en plats i Hall Of Fame vet jag inte…

I augusti 2000 avtackades Berth Johansson med en egen dag på Umåker och jag rapporterade för Västerbottens-Kurirens räkning. Det var tränares asvked som kusk. Han fortsatte att träna sina hästar.
Under kvällen höll VK:s Bert-Åke Hellberg ett tal där han berättade att tidningen hade publicerat 900 hela sidor om travtränaren under åren i VK.
900 sidor är många tidningssidor. Faktiskt lika mycket som om VK bara skulle trycka tidningar om Berth i en månad. I en hel månad!

Till hyllningskvällen på Umåker hade några av Berths gamla lärlingar och tränarkolleger bjudits in. Kollegerna som firade Umåkers största var Stig Lindmark, Jim Frick, Einar Magnusson, Lars Lindberg och Ola Hansson.

Uppställningen på lärlingssidan var Jan-Erik Erikson, Jan-Olov Persson, Jonas Toft, Sören Östman, Per Pettersson, Per-Arne Lennartsson och Anette Edfeldt.

Berth Johansson i svart kostym tillsammans med gamla kolleger och lärlingar. Per Pettersson intervjuas.
Foto: Mikael Wikner

Johan Edlund intervjuar Jim Frick. I bakgrunden Stig Lindmark tillsammans med Berth.
Foto: Mikael Wikner

På plats under avskedskvällen var också några av Johanssons hästägare under åren samt  Kjell-Olof ”Kjola” Boström som anställdes som chef för Västerbottens Travsällskap 1959 och var banans sekreterare (som det hette) ända till i början av 1990-talet.
(I klippet ovan står Kjola på balkongen)

Under hyllningskvällen blev lovorden många. Kjola Boström passade även på att pika hedersgästen lite.
– Berth var och är en duktig kille. Men tänk att han alltid skulle vara sen med anmälningarna! sa Kjola inför publiken i VIP-logerna.

Travloppen förr i tiden startade nämligen när hästarna anmäldes. Ett kurragömmaspel där det gällde att skrämma bort motståndarna om det gick.
Berth var en mästare i grenen. Kjola kom emellan under anmälningsrundorna som kunde ta dygn.

Kjolas son Håkan Boström jobbade på Umåker 1989 till 2003 med bland annat anmälningar och vet hur det var på pappans tid.

– Anmälningar förr i tiden gick ut på att vänta till alla tränare hade hört av sig. På det gamla kontoret på Umåker var det en disk och en glasruta in till anmälningskontoret där pappa satt. Olle Lindqvist, Berth Johansson, Sigge Reuter med flera kunde vara inne flera gånger. Antingen för att anmäla, ta bort sin redan anmälda häst eller bara förhöra sig om hur många hästar som ”var kvar” som det hette, berättar Håkan Boström.

Berth kunde anmäla Big Spender i något snabblopp och då backade många och strök sina hästar – bara för att i nästa moment stryka Big Spender och sätta dit den sämre Kosmos Kid i stället.

– Big Spender hade varit dålig i det senaste jobbet och då fick Kosmos Kid starta i stället. Och det gick ju aldrig syna det där heller. Men det var många som var bra på det där och anmälningarna tog timmar. ”Jasså är han kvar, då tar jag bort min för då får jag ett femtespår”, säger Håkan och skrattar.

Big Spender vinner derbyt 1985 knappt före Mack The Knife och Stig H johansson.
Foto: TR Bild

Det där tilläts förstås gå alldeles för långt många gånger men eftersom det rackarspelet var tillåtet var det många som utnyttjade det.

I dag anmäler hästfolket sina hästar själva över internet.

– När jag började med anmälningar på Umåker var vi tvungna att skicka ut anmälningslistor med vanlig post. Det var innan faxens tid. Då satt man och kuverterade och skrev adresser. Det var två eller tre dagar mellan första och andra anmälan på den tiden, säger Håkan Boström.

Berth Johansson var eleganten som med små medel kunde få fart på hästarna över ett upplopp. I ”Dunderderbyt” 1985 satt Berth still upploppet ner bakom Big Spender och vann med nos mot Mack The Knife och Stig H Johansson.

I en tidig intervju med VK-journalisten Sixten ”Six” Jonsson berättade Berth att det inte alltid hade varit så. Han förivrade sig några gånger som ung.
18 år fyllda vann Berth sitt första lopp 1951 med pappans Juan Walter.
– Jag använde spöet alldeles för mycket och fick veta det av en journalist på VK som skrev trav på den tiden. Einar Härlin (pseudonymen Stallman) tyckte inte att det hade sett snyggt ut när jag satt och hamrade på Juan Walter när jag vann mitt första lopp. Det blev en tankeställare, säger Berth i artikeln som presenteras i ett utdrag här:

Bli först att kommentera

Lindqvist skäms inte för störtkrukan på roten

Av , , 2 kommentarer 1


Anders Lindqvist med en inte s-å snygg hjälm…

Svartvita bilder har sin charm. Många gånger blev det snyggare bilder i tidningen när det var svartvitt. Det var något med färgpassningen i tryckeriet som inte alltid funkade där i början.
Långt in på 1990-talet var det skralt med färgsidor i Västerbottens-Kuriren. Det brukade finnas några få färgsidor, ofta förlagda till helgerna och den så kallade helgläsningen

När fotograferna åkte ut på Umåker eller Umeå ishall var det länge de svartvita rullarna som gällde till övervägande delen.
Björklövens Tore Ökvist är exempelvis en svart och vit person i VK:s arkiv.
Samma med Håkan Hellerstedt, Anders Lindqvist med flera kuskar.

Men att Lindqvist har en ful hjälm på den här bilden ser vi! Vad var det för hiskelig störtkruka som satt på roten? Tänkte han aldrig på sin image?

Var den inte snygg?! Jag undrar om det är Old Man jag kör på bilden och att jag hade fått låna någon röd hjälm. På den här tiden hade vi ju hästägardresser och syrran Katarina (gift Flodell) ägde Old Man där det var röda inslag som gällde, säger Anders Lindqvist då jag ringer.

I de här sorgliga coronatiderna kan ett samtal med Lindqvist fungera som en ångestdämpare. Han är alltid munter och medryckande.
Att han skulle ta illa upp för att bli häcklad över en ful hjälm finns liksom inte. Anders är totalt prestigelös också, vilket fler borde lära av.

Åter till störtkrukan. Vackrare hjälmar har Lindqvist haft.
– Jag var väl aldrig särskilt snyggt klädd i början av min karriär i Umeå, utom då jag gifte mig och så. Jag jobbade ju mest. Jag var ju uppvuxen hos familjen Elfving och Gustav Lennartson och där var det inte så noga med hur man såg ut, säger han.

Trav och jobb för jämnan när han blev äldre. Restauranger hade han aldrig tid att besöka.

– Det var först när jag hade flyttat neröver och gick i konkurs i Halmstad som jag började klä mig finare tror jag. Då straffade jag mig själv med att ta på mig skjorta och slips under kuskkläderna ibland. När det var fest eller storlopp kunde jag ju svida upp fort som fan och vara uppe på restaurangen och representera nästan innan man hann komma i mål i loppen, säger han (och hävdar att det inte är något han skarvar till).

Enligt Lindqvist var det Åby-basen Greger Söderbergs fru Inger som lärde upp honom på det här med finishen. Hur viktigt det var att se snygg och världsvan ut.

– Så länge jag inte hade pengar skulle det åtminstone se ut som om jag hade pengar!

>>>>Köpte hästen av Zamora

Old Man och Anders Lindqvist.
Foto: Västerbottens-Kuriren

Old Man var en hingst född 1968 i Danmark och importerades därifrån 1972. 209 starter, 20 segrar, 21 andra- och 23 tredjeplatser. 152 000 kronor intjänat.

– Old Man var en härlig häst! minns Lindqvist. Farsan Axel var så jäkla glad att jag lyckades med det köpet. Jag köpte den där för 5000 kronor av ”Zamora” Nyholm som jag var kompis med. Jag var hästtransportör ett tag och då lärde jag känna Zamora som hade butik på Mantorptravet som sedan togs över av hans son.

Efter sin aktiva fotbollskarriär engagerade sig Nyholm i trav och var under många år professionell travtränare vid Mantorpstravet.
(Wikipedia berättar om Bengt Olov ”Zamora” Nyholm, född 30 januari 1930 i Härnösands församling, en svensk fotbollsmålvakt som under sin aktiva karriär representerade IFK Norrköping dit han värvades från moderklubben IF Älgarna 1948. För det svenska landslaget spelade han 30 A-landskamper mellan 1959 och 1964).

Zamora var travtränare efter karriären men dansken Old Man hade han inte fått någon ordning på och hästen köptes av Umeå-baserade Anders Lindqvist.
– Old Man var nog fem-sex år när jag köpte den och det blev ett riktigt lyckat köp.  Gösta Carlsson (proffsig amatör på Umåker) köpte Regento Skovlund från Danmark och han gav ett par hundra tusen i alla fall för den vilket var djävulska pengar. Alla trodde att Gösta hade köpt en värsting men min danske häst slog väl den två gånger av tre.

>>>>Paris godaste köttfärssås

Anders Lindqvist i träningsborgen på en bild från 2011.

Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Det är en söndag i borgen på Grosbois och Lindqvist pratar i telefonen i bilen när han hämtar gode vännen Stig Engberg som tidigt flyttade till Frankrike och blev kvar där efter tränarkarriären.
Det ska bli köttfärssås och spagetti i borgen. Anders känner sig stärkt av historien om Old Man och utser sin egensnickrade köttfärssås till Paris godaste.

Bloggens läsare får ta del av receptet.

– Jag är en jävel på att fixa till köttfärssåsen. Jag karamelliserar lök i rött vin och har i både bacon, morötter och kanske nån annan grönsak. Både russin och tranbär, ärtor och tomater. Grädde förstås men jag lägger rätt mycket havregryn i också och reder med det i stället för mjöl. Den blir för jävla god!

>>>>>Anders haffad av polisen

Vi rundar av det Lindqvistska blocket med en bild då han oskyldigt haffas av polisen. Bilden är arrangerad av Ewa Franke som övertalade några poliser i USA att ställa upp på bilden.

– Men det hade faktiskt lite verklighetsförankring också. Jag hade natten innan blivit tagen av polisen för fortkörning – och det var ingen lek. Jag kan lova att man är inte är så tuff när en New York-polis riktar vapnet mot dig och den andre polisen muddrar dig medan man halvligger med händerna över biltaket.Det här är från VM-äventyret med Viroid. Barbro Lundin (numera Garderot) tränade Viroid, berättar Lindqvist.

Min favoritdress satt på Håkan Hellerstedt – blå med vita bollar.
Podden Trottosport har pratat kuskdresser ett tag i etern men Håkan Hellerstedts tidiga har aldrig nämnts.
Hellerstedt hade ju en förkärlek för positionen ledningen. När han någon gång satt en bit bak i fälten var han lätt att upptäcka.

En liten tjej som dansade i programmet Talang på TV4 för några helger sedan påminde mig om den blå med vita prickar. Just så här såg den ut! Fin klänning.

(Som sagt finns det få färgbilder på Hellerstedts fina dress. Den och flera andra klassiska dresser har jag samlat ihop och fått på ”dockor” för puben på Umåker. Tillfälligt flyttade sedan en tid).

>>>Hellerstedt gillade igloo

Det är en ung Håkan Hellerstedt ni ser på bilden. En privatbild jag kommit över. När jag studerar den med lupp ser jag att Hellerstedt vinkar med en pinne Igloo-glass. Han som i en intervju för 100 år sedan i Travronden (?) sade att det är Piggelin som är favoriten. Ja, ni ser. Jag har sinne för detaljer ingen människa har någon nytta av. Låt oss konstatera att Hellerstedt gillar isglass i alla fall. Det spelar ingen roll vilken sort.

Isglass-bilden är en reservbild jag tvingas använda. Jag var ju på jakt efter Håkan Hellerstedt i den klassiska dressen ”blå med vita prickar” men hittade ingen. Hellerstedt har bara nyare dresser på sig på bilderna. Inte den jag så att säga växte upp med.
Jag var 14 år då jag började gå på trav 1979 och tyckte att man såg Håkan Hellerstedt så bra i loppen med den dressen. Hellerstedt var som bäst på Umåker de åren och tog sina championat på banan 1977, 1978, 1979 och 1980.

Håkan Hellerstedt dog 2016. Presenterar här ett utdrag från en intervju med Håkan som jag gjorde för VK.

– Jag hade en kolsvart kuskdress i början av min karriär. Men Berit (frun) bara skämdes för den och sa att den var Sveriges fulaste. Ändå hade jag piffat upp den med initialerna HH i vitt på armen på det svarta, berättar Hellerstedt i min intervju.

Hellerstedt lämnade Umåker för Axevalla 1 januari 1986. Så många bra hästar som han kört och tränat och han utnämnde Cirene Bunter till den bästa.

Cirene Bunter är den bästa jag kört (född 1964). Om vi räknar alla jag kört och även lärlingstiden. Jag var hos Olle ”Lappen” Lindqvist och hon var fantastisk. På den tiden fanns ju inte V65 utan varje bana hade sina storlopp i stället. Hon vann rubb och stubb, säger Håkan Hellerstedt.

(Jag vet att svaret kan överraska många som var med. Hellerstedt har kört så många bra. Jag intervjuade ”Lappen” en gång och på frågan om vem som var hans bästa häst svarade han Micko Tilly, Cal Min och Cirene Bunter utan att rangordna dem. Många ifrågasatte då hur detta sto kunde nämnas i den samlingen. Micko Tilly var trots allt en elitoppshäst).

>>>>En skrämmande hjälm

Björn ”Skräcken” Linder

Var det mera avslappnat förr? Jag får allt oftare den känslan. Se bara på Björn ”Skräcken” Linders 1980/1990-talshjälm på bilden ovan. Det riktigt dryper skräck av. Lite lekfullt så där.
Hjälmarna är snyggare i dag men förr var de i alla fall roligare.
Andra roliga hjälmar från förr är Ove A Lindqvists Långben, Björn Karlssons Bamse och Lars I Erikssons Hagbard Handfaste.

2 kommentarer

Affe Jonsson är en buggarkung

Av , , 1 kommentar 1


Alf med sonen Jimmy på en bild från 1999.
Foto: Petri Johansson, TR Bild

Det är inte stå stor skillnad på att köra häst och att föra en kvinna i dans, sa en gång travtränaren K-G Holgersson, som menade att dagens kuskar inte kan dansa och att travet har tappat lite på det.
En djup tankegång av djupingen Holgersson.
Bröderna Nordin, tyska bröderna Krüger och Johannes Frömming menade Holgersson var särskilt dansanta (i filmen Tony Ryttar gjorde med Holgersson).

Vet inte hur det förhåller sig med den saken.
Men jag har i alla fall sett Alf Jonsson dansa.
Och skämts på grund av min egen uselhet.
Där har ni en dansat travtränare i alla fall.

Han har en stor kroppshydda, Affe och berörde det själv när jag pratade med honom en gång för några år sedan.
Vi som har sett karln dansa på fest…han är en djeeevul helt enkelt. Bugg, foxtrot, slowfox. Han for som en rem runt dansgolvet i buggen.
Det var Alf Jonsson och Micael Melander som glänste av männen på travfesten jag var på den gången, jag tror att det var en tillställning på Dannero.
En annan drog längs väggarna och förbannande sin oförmåga.

Alf Jonsson klev in i 1000-klubben 1991 som kusk och för några dagar sedan noterade han sig för 1000 igen. Nu nådde han milstolpen 1000-segrar som tränare, 73 år gammal.

Alf Jonsson brukar placeras i facket trollkarlar i norra Sverige. Känd för att komma tillrätta med komplicerade hästar.
Hästkarl är ett slitet uttryck men i Jonssons fall verkar det stämma. Har det varit något fel på en häst så är det till Alf Jonsson många har vänt sig.
Överhörde ett samtal för ett par somrar sedan gällande ett fullblod, en ridhäst. Ett samtal till Jonsson på Bergsåker ansågs kunna vara lösningen på problemet. Jag vet inte hur det slutade, om hopphästen kom till Alf eller inte.

>>>>>Mill Ali tjänade 1,4 miljoner

Polarna Mill Ali och Alf J.
Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Mill Ali var en otroligt nyttig häst i familjen Alf Jonssons ägo.
Mill Ali kostade ungefär 10 000 kronor i inköp och sprang in nästan allt av de 1,4 miljoner kronorna han tjänade hos Alf.
Det var hästägare hos Åke Svanstedt som sålde hästen ingen hade lyckats med.
(repriserar en artikel om Alf och Mill Ali som jag skrev för Västerbottens-Kuriren för några år sedan).
Alf berättade:
– Jag köpte Mill Ali på hösten då han var åtta år och egentligen förstår jag inte varför han inte hade fungerat tidigare. Men det var väl min träning och lite grejer han gillade.

”Lite grejer” var att Jonsson kom på att Mill Ali hatade när man som kusk lade sidostången på honom. Han ville springa fritt och fick en egen specialsulky för det.
– Jag körde nog bort flera hundra tusen med honom innan jag kom på att han inte gillade stången. Det blev en sulky utan sidostång för att jag inte skulle glömma bort mig med benet av gammal vana.
Broddar i skorna, sommar som vinter, var en annan specialare.
Mill Ali behövde rejält med fäste.
– Jag startade Mill Ali på Solvalla i maj ett år. Svanstedt kom förbi mitt stall och ville se vad jag hade gjort med hästen. Att han var ganska så ordentligt broddad på alla fyra trots att det var sommarbana förvånade Åke, säger Alf i min gamla artikel.

>>>>>Skuttburk efter Ideal du Gazeau

Mill Ali och Alf Jonsson.
Foto: Tommy Andersson, TR Bild

Vi är många som räknar  Mill Ali och Alf Jonsson som någon slags dynamisk duo. Skuttburken efter Ideal du Gazeau.
Segern i Gösta Bergengrens Minneslopp var den största. Bästa loppet hästen gjorde var enligt Alf Jonsson själv prestationen över 4140 meter på Umåker i oktober 2000. Mill Ali stod med 60 meters tillägg (4200 meter).

– Han var bara stark så det var bara att sitta och tuta och köra med honom. Han var för hemskt bra den gången då han drog runt på mig i fyra kilometer på en tung bana.

>>>>>>Nominerad på stora galan

På söndag (31/1) tävlar Umåker med spelet Grand Slam 75. Don Viking är med med Ove A Lindqvist i sulkyn i GS75-2. I fjol var tolvåringen det vinstrikaste svenskfödda kallblodet med sina dryga 753 000 kronor intjänat och är nu nominerad till titeln Årets Kallblod på den nationella Hästgalan. Amatören Stefan Dellbro på Umåker tränar Don Viking.

>>>>>>Påtänd enligt Stig H

En dump av travnet.se:s förstasida någon gång 2005.

Någon gång före nyår sa Sundbyholmstränaren Richard L Jansson att hästen Tullibardine Boe var ”påtänd”.

Det är Stig H Johanssons uttryck som säkert smittat lite.
Man förstår vad Stig H (och Richard L) menar, men det låter lite kul med det där påtända.

Annars är det mest reportar och programledare i tv-rutan som får skäll och gliringar för saker de säger.
Tänk så lite det skulle vara att ha roligt åt på twitter och facebook och i travbloggar om folk inte kunde ta till lilla släggan mot tv-rutan då och då. Kritik mot språk, slipsar, fnissningar – you name it.
Reportrar (skrivande) som eder bloggare hamnar en del i skottgluggen.
Hur kan man skriva så och varför INTE skriva om det i stället för det?!

Men alla skribenter är ändå snäppet över tv-folket i travets skällkedja. 

Roligast är i alla fall när skribenter på olika tidningar försöker sätta dit varandra sinsemellan om spåket.
Jobbade på travnet.se. 2002-2008. Det här var före internet hade exploderat och år före Travronden fanns på nätet (edit: under 2000-talet fanns ett visst material på travronden.se, tidningen lade det mesta av sitt krut på papperstidningen). När gänget på Ronden kom ut med sin papperstidning på tisdagar hade vi på travnet.se många gånger varit först med tre av fyra nyheter.
Vi drev ut Travronden på nätet lite i förtid kan man säga.

Det var ju surt det där för de hårt arbetande på papperstidnigen.
Ibland fick vi skäll på Travrondens lättsamma sidor och i krönikor om ditten och datten.
Om språket bland annat. Vårt språk.
”Det heter inte att GÅ NER i klass, det finns INGENTING som heter att gå ner i klass” kunde Travrondens Bosse Knopp ryta.
I samma nummer kunde någon av Rondens egna skribenter skriva just om hästar som gick ner i klass. Ha ha.

Att Hilda Zonett var en ”travdam” var något vi fick skäll för att vi skrev.
Sto hette det. För faen!

Förmänskligandet av djuren är till för att variera språket, lätta upp det. Alla håller på med ”travdamer” och omnämner fyrbenta slitare som ”hedersmän”.
Att huta åt en konkurrerande redaktion eller allra helst reportrar i tv är en lyx man egentligen inte borde unna sig. Ingen är ofelbar och det är alltid risker med att ta in luft

När hästar ”avancerar framåt” och annat tårta på tårta.

Veckan efter kan den mest högljudde språkvårdaren själv vara där och klampa i klaveret…

>>>>>>> Trottosport hade fel om Oyonnax

När Timo Nurmos intervjuades i fransk tv efter Prix d’Amerique-segern trodde jag inte att jag skulle synas i bild…

Ni ska veta vad det diskuteras hästnamn i kulisserna. Folket som jobbar med tv och deras producenter för en daglig debatt om hur man uttalar exempelvis franska hästnamn.

Jag fnissar sällan åt tv-folket. Franska är inte mitt område helt enkelt.
Och man vill ju inte att rekylen ska slå tillbaka.

Lyssnar ofta på travpoddar och slukar väl det mesta av Solvalla Podcast, Lördag hela veckan, Travpodden och Trottosport där den senare, Trottosport, tog upp ett hästnamn som jag faktiskt vet hur det ska uttalas trots att det är franskt!

Jag har bevakat åtta eller nio Prix d’Amerique på plats i Paris för Kanal 75 – bland annat de gyllene åren med Maharajah och Readly Expess segrar vilket förstås var riktiga höjdare.

Mitt första Prix d’Amerique-år var 2010 då franske Oyonnax segrade. Det var den hästen
Henrik Ingvarsson, Lennart Persson och Magnus Stålberg pratade om i förra veckans Trottosport.
De gick i samma fälla som många andra och försökte snygga till uttalet.

Skulle det heta Åjjåna eller Åjjånax när man pratade om Oyonnax?
Rätt uttal är Åjjånax, ett tydligt x trots att kretsen kring hästen är fransmän.

Jag minns det där från 2010. Många svenskar trutade med munnen, vibrerade med näsvingarna och ”Åjjåna-ade” ett tag där efter Prix d´Amerique. Däribland jag.
Men Åjjånax alltså. Att det var så enkelt ändå. Inte mycket baskrar och franska ostar över det uttalet när man ändå försökte göra sig till lite.

Det är uppfödarna eller ägarna som bestämmer om uttal. Eller tidsandan.
Derbyt 1980 vanns av Mustard (precis så) eftersom de flesta uttal försvenskades på den tiden. Och tack gode travguden för det. Mustard ligger ju så bra i munnen.
Att säga att Mass-tö-d (engelska för senap) vann derbyt 1980 låter inte så lite tetigt.
I just i fallet med Sören Nordins stjärna var det bra med den helsvenska ”vi gör så här för vi tycker det-modellen”.

>>>>METRAR det värsta i tv

Veijo Heiskanen i tv-rutan efter segern med Some Summit i Stochampionatet 2005.

Slutligen det där om språkvårdandet i travsporten.

SPRÅKPOLIS.
Ordet har fått en negativ klang tycker jag. Åt det sura hållet. Språkpoliserna behövs.
Anders Bengtsson i Umeå har lärt mig en del under åren som jag tacksamt tagit emot utan att knota.

Jag håller mig som ganska svängd på det svenska språket.
Reklammannen, journalisten och numera pensionären Bengtsson går dock inte att slå i den grenen. Vem kunde tro att ”pin tji” skulle skrivas pin KIV. Med flera lärdomar.

Anders Bengtsson främsta TRAVmerit är att han delägde Thimmy Hunt.
Bengtsson och jag pratar ofta om språket i press, radio och tv.
I travets värld…
Att några strykningar i ett travlopp kan leda till att det är MINDRE hästar med bakom bilen är konstigt tycker vi. FÄRRE hästar heter det ju.
– Sändningarna är bra, rent tekniskt, men referenternas och experternas hantering av det svenska språket gör mig förtvivlad ibland, säger Bengtsson.

Han har två käpphästar som jag tror att han har mailat redaktionen om.

”Hålla ledningen”, suck. Det finns ingen som håller ledningen från start. Någon av de startande tar ledningen och sen håller ledningen, eller blir överflyglad av en som sen håller ledningen. Möjligen är det innerspåret en häst kan försvara, säger Bengtsson.

Men det värsta…Bengtsson står inte ut med METRAR.

– ”Metrar”… ordet finns inte, det finns inget som heter ”metrar”, men enligt många loppreferenter är ordet reellt flera gånger under varje lopp. Många syndar också och talar om ”minutrar”, suck. Det heter meterna och minuterna även i bestämd form, hälsar språkpolisen.
Han tillägger:
– Det svenska språket är vårt främsta kulturarv, vårda det.

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
(Återkommer med gänget på ljugarbänken på Umåker)
[email protected]

1 kommentar