Läktaren på Umåker en V75-dag i slutet av april 2007. Foto: Mia Törnberg, TR Bild

Det var tungt och ovant att inte få vara på plats när hemmabanan Umåker arrangerade V75 för någon vecka sedan.
Ingen publik tillåts i coronatider.
Det är nästan så att man längtar tillbaka till tiden med ”Mobiltelefon live” och alla jämrans amatörreferenter som terrat en på travläktarna i alla år.

ATG Live har inte funnits så länge faktiskt. Kåseriet nedan skrev jag 2007 för Västerbottens-Kuriren. 13 år sedan alltså. Då var det fortfarande så att folk satt och refererade lopp i mobiltelefonerna på landets travläkare.

Ett jäkla tjat. Men jag saknar det nu. Allt är förlåtet. Kom tillbaka gubbar i keps med dålig engelska.

Kåseriet:
Terrorn på travet – av Mikael Wikner
(Västerbottens-Kuriren i juni 2007)

Hästarna kommer in på upploppet och spänningen stiger.
– Nu köm Brunte Brunter i spåren här! Nu köm flera bakifrån. Han galopperar. Nej, han håll’ sig på benen. Nu kommer Lindqvists häst tillbaka igen…men det blir visst tian som vinn´från ledningen ändå!

Kaffekopp, travlopp och lite lugn och ro. Sådana sköna stunder brukar saboteras av någon i bänkraderna nedanför på läktaren är utsänd med mobiltelefon.
En travläktarens Arne Hegefors.
Folk har inte tid att åka på trav. Men nog ska de veta vad som händer ändå. ”Mobiltelfon live” är populärt. Alltid ska det vara direktsändning från en plats nära mig.

Rrriiinnnngggg!
– Ja, det är Gunnar. Ja, hej hej. Vi ska snart köra första V5 här. Hur har du det då? Livet leker. Haha! Ja, V5 är inlämnat nu.
(Några minuter senare)
– …ja, haha. Men nu får vi skärpa oss. Nu är hästarna bakom bilen här! OCH IVÄG! DET BLIR ETTAN SOM TAR LEDNINGEN OCH NIAN HÅLLER SIG PÅ BENEN. HÖR DU VAD JAG SÄJ!?

I högtalarsystemet får publiken en utmärkt vägledning av banans loppreferent. Med någon sekunds fördröjning kommer samma information av mannen med mobiltelefonen.
Sittplatsläktarens Göran Borgås måste skrika för att nå fram till sin vän på den andra änden av linjen.
– Det gick snabbt första varvet. Omkring 14. Men nian se ba´fin ut. HÖR DU VAD JAG SÄJ?
Speediga Rebecka ligger mitt i fältet någonstans. Dom har inte nämnt na’ än.

HO HOOO! Eko. Trav i en ekodal.Kan man strypa karln med halsduken?
Till råga på allt kanske det går bra för mobilterroristen och hans vän. Teletrafik mellan Umeå och Bjästa så länge V5:an lever.
Är det riktigt illa har vi att göra med en inte alls så travkunnig människa. En sån som inte kan läsa loppen och tror att samtliga tolv hästar har segern på gaffeln 300 meter från mål.
En travblind jävel. Det blir fel hästar till spets, rättelser, tungvrickningar, enögdhet för de egna streckade hästarna och upplopp där hela fält har chans i den sista kurvan.

Störande för omgivningen som försöker koppla av där på läktaren.
– Femman ligger i ledningen! Va? Nej, FEMMAN SÄJ HAN SOM REFERERAR! Hör du vad jag säj? Och nu börjar Nygren på att avancera här!!!

Det refereras travlopp och telefonjäkeln har ström som räcker en hel tävlingskväll.

>>>>> Elitloppsromantik med balsampoppeln

Solvalla stallbacke i solnedgång 2006. Foto: Anna Gerdmarker, TR Bild

Elitloppet utan publik!
Blir inte det tomt och vemodigt?
Kanske det måste till fejkade applåder och publiksorl i tv-utsändningen? För stämningen skull.
”Skratt på burk” kallas det när ljudspår med skratt läggs på efter skämten i komediserier.
I elitloppsutsändningen från Solvalla skulle det sitta bra med lite åpplåd-åskor och skrik under loppen.

Tänk alla morgonpromenader till Solvalla tidiga morgnar i elitloppstider. Vi låg oftast och sov utanför grindarna på stallbackssidan.
Läser på twitter att någon yngre förmåga har samma vemodskänsla i kroppen som jag nu när det inte går att vara på plats på grund av viruset.
Han skriver om alla dofter som hägg, syren och äppelträd runt Solvalla.

Det han försöker komma fram till är nog balsampoppelns doft.

Det är balsampoppeln som doftar på stallbackassidan på Solvalla.
Doftminnet är människans starkaste och för några år sedan luskade jag fram att det är trädet balsampoppel som bidragit till elitloppsstämningen under alla år.

Jag var med om att starta hysterin med köandet nattetid utanför grindarna. Natten mot Copiads duell mot Pine Chip 1994 tog allt fart på allvar. Det hade köats nattetid innan det också men just det året blev det extremt.
Alla tidiga morgnar och nätter vi tog oss till Solvalla för att köa från stallbackssidan. Något i luften. En doft. Just den doften kom över mig under min och dotterns väg till dagis en morgon för några år sedan. Alltid på samma ställe vid några träd.

En morgon fick jag chansen att fråga några trädbeskärare vad det var för ett slags träd.
Balsampoppeln. Solvallas stallbackssida har många av den sortens träd. En underbar majdoft. ”Namnet anspelar på de angenämt luktande nya knopparna”, som det står i en uppslagsbok.

Elitloppsromantik är också alla dessa morgnar då vi bara satt och pratade eller gick runt på E-läktaren och skakade hand med alla man bara träffade den gången på året. Tiden då det inte var så mycket kommers och lopp under förmiddagarna.

Rätt som det var sprakade det till i högtalarna.
– Hej, det här är ”Skräcken”. Snart åker jag ut och värmer.

Skräcken och Demon Sid värmer 2003. Foto: Mia Törnberg, TR Bild

Yankee Lo galopperar kort före mål i Guldbjörken 1997. Segern till Storstadsbusen.
Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild

Han är en av de bästa travtränarna i världen genom tiderna.

Men det räcker inte med det.
Stig H Johansson var även en av de bästa kuskarna.
Inse vilket helvete konkurrenterna måste ha haft.

Efter sjuårige Diamantens fina comeack och knappa förlust i årsdebuten blir det förstås en godbit om den skadeförföljde hästen kommer till V75 på Umåker nästa lördag.
2018 vann Diamanten femåringsloppet Berth Johanssons Memorial. 2020 kan det bli seger i Guldbjörken.

Stig H Johansson har vunnit Umåkers största lopp fem gånger.
1997 gjorde han det för andra gången med Storstadsbusen som även hade vunnit Guldbjörken året innan.

Guldbjörken 1997 blev mycket dramatisk. Håkan Skoglund fick galopp på Yankee Lo (288 för 10 på vinnarspelet) kort före mål med segern klar. Det blev i stället jättefavoriten Storstadsbusen och Stig H Johansson som vann loppet.
Stämningsfullt, dramatiskt och packat med folk som vanligt när den lilla banan i norr hade bjudit på stor sport. Att Storstadsbusen var ägd i Piteå (Busbrothers) och tränad/körd av Stig H Johansson bidrog till stämningen efter loppet.

Travbanechef var Robert Karlsson under sin första period på banan. Karlsson stod och mös i vinnarcirkeln.
Stämning, pompa och ståt.
Men vardag också. För Stig H.

Banan (läs: Robert Karlsson) hade tagit till i med cirkatiderna mellan loppen och en olycksincident tidigare under dagen gjorde också sitt till.
Allt var försenat. Sista V75-loppet kördes inte förrän några minuter efter halv sex.

– Karlsson! Gulddivisionen går så här sent, hur förklarar du det? sade Stig H Johansson inför segerdefileringen när segerintervjun med Johan Edlund var avklarad och blommorna utdelade.

Den församlade pressen, prisutdelarna och styrelsefolket lyssnade andäktigt när Robert Karlsson, helt oförberedd i festyran, fick ihop någon slags förklaring.
– Jaaooo…

Jag glömmer det aldrig. Robert Karlsson letade ord (vilket i sig är ovanligt), stod och hävde sig från häl till tå och liknade mest en skolpojke som just hade fått en tillrättavisning av rektorn.
Det var festyra på Umåker men arbetsdag för Stig H Johansson som skulle passa ett plan samma eftermiddag.

>>>>>>Till en annan Johansson

Stefan Johansson leker travkusk som liten med tesilar som glasögon.
Foto: Privat

En annan Johansson är 33-årige travtränaren Stefan Johansson på Umåker.
När han gick tränarkursen försökte jag påverka honom att byta efternamn.
– Se på Robert DUNDER vilket jäkla artistnamn han kommer att få. Johansson? Har du ingen mormor eller farmor som du kan låna flicknamnet av? sa jag halvt på skämt, halv på allvar.

Stefan Johansson skrattade bara åt mitt förslag.
– Har du aldrig hört talas om Stig H JOHANSSON?! sa den unge Johansson.

Och jo, en gång ringde jag fel. Stefans namn stod bredvid Stig H Johanssons i travsportens telefonhäfte.
När jag skulle till Stig H kom jag till Stefan J.
– Ja, du ser där! sa Umåkertränaren triumferande.

Det är Stefan Johansson som är pojken med tesilen som glasögon på bilden (mer om tesilarna längre ner).
I somras vann han Kriteriestoet på Dannero med Guli Anna. En enorm seger för en ung tränare.

Guli Anna – ägd av Tomas Byberg och Nils-Olov Zetterblad – fick 350 000 kronor in på kontot efter Kriteriestoet och kan få en mellansäsong i år.
Kanske kan det bli frågan om det kända att hästar får ”svårt att bära pengar” – det där som ofta händer efter en seger i något av de stora unghästloppen.
Guli Anna har nästan tjänat en halv miljon kronor nu och det ska bli spännande att se om hon kan växa in i sin nya klass.

Wikners TRAVliga blogg fokuserar ju på nonsens och nostalgi.
Lättsamheter.
Vi ringer till Stefan Johanssons mamma Carin Johansson och hör vad hon och maken Leif hade för sig den där augustidagen i fjol då sonen slog till med en stor seger på Dannero.
Carin var förkyld den helgen och paret hade vänt med bilen redan i centrala Umeå.

– Jag vill vara där och dela upplevelsen med honom när han skulle få köra ett mästerskapslopp med egen häst. Men Leif tyckte att jag var för dålig och vi vände. När vi ringde och meddelade det där sa Stefan bara att ni kan ju komma nästa år i stället, jag ska vara med då också! berättar mamma Carin.

Kriteriestoet 2019 var mycket händelserikt. Efter att några av konkurrenterna kommit bort styrde Stefan Johansson till ledningen i den sista kurvan och körde undan med Guli Anna.
Bakom kom Öystein Tjomsland snabbt med Brenne Berna – men Tjomsland tog sig inte förbi.

– När man sitter i sitt eget vardagsrum vågar man ju släppa loss det lite mer. Vi höll ju andan Leif och jag och var helt inriktade på att han skulle bli tvåa. Tjomslands häst var ju den som skulle vinna. Håll henne i trav håll henne i trav, Håll henne i trav, håll henne i trav!!! skrek vi. Sedan såg vi att det skulle gå vägen.

– Stefan vinner ju! Det var ju jättestort. Och ja…jag tror att hunden blev lite rädd faktiskt!

>>>>>>>>fortsättning pojken med tesilarna

Stefan Johansson kör lopp med gunghästen i dressen hans farmor sydde upp.
Foto: Privat

Stefan Johansson gillade hästar och trav från späd ålder. Pappa Leif har tränat hästar på amatörbasis men mest delägt hästar tillsammans sina bröder Gunnar (tvillingbror) och Sven-Åke.
”Sventa” Johansson är den som varit mest aktiv i travet. En travamatör som i dag har han tre hästar på träningslistan.
Det är Sven-Åkes gamla avlagda hjälm Stefan bär på bilden.
– Det stod SÅJ på den och vi tog bara bort ”Å:et”. Hans farmor var skräddarutbildad och en duktig sömmerska, så hon sydde den där dressen till Stefan när han var liten. Berta Johansson hette hon och var från Finland och farfar Runo var från Ström, där de bodde.

Pojken med tesilen då (bilden längre upp)?
Jo, det är en tesil av den runda varianten Stefan har på ögonen.
– Han hade sett på någon V75-sändning att Olle Goop hade sådana när det var en skitig bana. Goop hade nätglasögon. Jag stod och gjorde te en gång med en sån där kula och Stefan såg hur jag vek upp den för att fylla med te. Han såg genast möjligheten och tesilen blev kuskglasögon, berättar mamma Carin Johansson om sonen som började med travskola och ponnytrav, brorsan Thomas körde ponny som liten han också men valde en annan yrkesbana och är maskiningenjör i dag.

>>>>>>>>>>Stig H och Emile

På väggen i Solvallas sekretariat. Vackre Emile.
Foto: Mikael Wikner, TR Bild

Den här vyn alldeles innanför dörrarna till sekretariatet på Solvalla fastnade jag för. Det blev en bild av installationen när jag var där för ett par år sedan.

Om Emile-tavlan och Stig H:s dress är kvar på samma plats i dag vet jag inte.
Bilden är från ett försök till Elitloppet 1988 då Emile hade innerspåret. Det blev ingen final för Emile 1988 (då Mack Lobell och John Campbell vann).
1987 blev Emile trea i finalen bakom Rex Rodney och Utah Bulwark.

Emile var ju känd för sin startsnabbhet. Och för att han var VACKER.

Hästen var en uppenbarelse. Emile var en sådan där häst man gärna kollade in lite extra. Höga knäuppdragningar. Få kunde utmana honom bakom bilen.
Stig H Johansson vann många stora segrar med Emile som levde till 2012. Född 1981.

Det diskuterades startsnabba hästar en gång i ett tv-program och Stig H Johansson nämnde holländskan Action Skoatter, från Elitloppet 1988, som en av de raskare hästar han sett.
Sedan fick han frågan om han själv haft någon riktig startkatapult i träning…

Jag…och och vem vet hur-många-andra ute i landet… fyllde unisont i luckan när Stig H tvekade ett par sekunder:

– EMILE! sa vi tittare i Svedala

Stig H Johansson blev påmind av Ralf Vadsmo i studion den gången.

– Ja, Emile var väldigt startsnabb. Men jag har inte haft någon sådan där extremt startsnabb häst.

Vi minns det där framsteget och hästens startsnabbhet. Jag är inte alls kunnig på området …men exteriört var han väl oerhörd, Emile? Eller var det pampigheten i rörelse vi gick igång på? Synd att han var valack.

Apropå Stig H Johansson och Diamanten. Tänk om Diamanten vinner Elitloppet i år på ett folktomt Solvalla. Alldeles tyst när Erik Adielsson avgör med Diamanten och Stig H vinner sitt sjunde elitlopp som tränare.