Tom Alandh och jag

En av Sveriges mest kända dokumentärfilmare har gjort det igen.
Filmen om pappan Hardy Alandh – dokumentären ”Mörtfors-Tarzan” – släpptes lagom till jul och är mycket sevärd.
Som vanligt sevärt när det gäller den här mannen.

Under hösten släpptes även en bok om Tom Alandh, av Johan Kellman.
Sedan några år vänder han ju kameran mot sig själv efter ett helt filmarliv där han gjort allt för att vara anonym. Låtit historierna komma fram.

Vad har JAG med Tom Alandh att göra då?
Vadan denna rubrik?
Jag har skvatt intet med den kände dokumentärfilmaren att göra! Noll.
Men håll med om att det var en bra rubrik för att locka till läsning.
(Folk som inte gillar mig har nog surfat in och tänkt att nu ska vi se vad den här sorglige jäkeln ska skryta om den här gången då. Något sånt. Lurade).

I annonsförklaringen för Wikners TRAVliga blogg står att det är nostalgi och nonsens som avhandlas. Varning för övervikt NONSENS den här gången!

Tom Alandh och jag!
(såna rubbar ger ”klick”)

Jag har bara intervjuat honom några gånger, då i samband med han arbete med filmen om Elitloppet som sändes i SVT under elitloppsveckan 2014.
Egentligen handlar ju filmen om Alandh själv och hans hobby. För trav är något av det bästa han vet.
– Om jag har några hobbys utöver min familj och mitt intressanta yrke så är det tennis och trav, sa Tom Alandh när jag intervjuade honom om filmen ”Alltid på mors dag – Elitloppet”.

Jag var med spalt på atg.se på den tiden och restmaterialet från intervjun blev en blogg 2014 som nu försvunnit från nätet.
Repriserar den här.
Kunde jag få skildra en alldeles vanlig Alandh-lördag i maj 2014 undrade jag?
– Så klart, sa Tom, spara mitt nummer och ring när du vill om du undrar över något, sa filmaren som är omvittnat snäll och hjälpsam.

2017 gick jag fram till Alandh under elitloppsfredagen inne på presscentret på Solvalla och gjorde något som oprofessionellt som att fråga om en selfie.
Min första och förmodligen sista idol-selfie. ”Elitloppshelgen är invigd” skrev jag på min facebook.Skäms fortfarande.

Ur min blogg på atg.se 2014: ”Alandhs filmer har man ju suttit och hulkat till fler än en gång om man säger så. Han är en mästare på personporträtt och livsöden. Filmerna om Pia Sjögren är några av de bästa. Hon som missbrukade och kom på kant, blev uteliggare men hela tiden stöttats av sin mamma.
– Roligt att du säger det, för det där ligger mig nära också. Jag håller på med en fjärde film om Pia. Bilden av henne är också mycket bilden av hennes mamma och hennes dotter.

En intervju med Tom Alandh drar lätt ut på tiden. Karln har mycket att ösa ur om man säger. Och så är det den där rösten.
Om jag någon gång bryter ihop och behöver vila beställer jag ett stilla pensionat någonstans där alla samlas vid brasan varje kväll och lyssnar på högläsning eller föredrag av Tom Alandh.
Intervjun görs en söndag eftermiddag. Vad sysslade den travintresserade 69-åringen (nu 75) med i lördags?
Det visar sig att morfar Tom hade lite tid för sig själv och hann med att se båda sändningarna. Däremellan hann han med att grilla ihop och ställa i ordning en middag för sin fru och barn med familjer.
– I går var det en fantastisk dag! Jag lagade mat och grillade hemma. Mellan de perioderna tittade jag på hästarna naturligtvis. Lugnt och fint. Jag lämnade in en V4:a som jag sprack på i sista. Åtta hästar och så spricker jag på den där som de drog skorna av i sista stund, säger han lite besviket.
Det liksom bubblar i honom när han berättar om vilken underbar lördag han haft.
– Men så kom jag tillbaka och la in en V75:a – och den var djävligt snyggt komponerad. Två spikar i början, garderade avdelningarna tre till fem och avslutade med två spikar. Så jag fick in V75:an i går! Ja, det var en mycket trevlig dag i går.
– Först hästarna och sedan få bjuda familjen på mat. En ”grill och trav” på en lördag, det är nog nästan det bästa jag vet när jag inte får vara på plats. Allt inleddes med tennis klockan sju på morgonen. Det är nog min bästa lördag! säger Tom Alandh med Tom Alandh-rösten”
(Slut på raderna från i maj 2014)
>>>>>>>Tog rygg på Geir Vegard

Elitloppsfredagen 2017 tog jag även rygg på Geir Vegard Gundersen i korvkön på publikplatserna och la ut en bild för kul.
…och på stallbacken flödade solen och såg ut som rena playan innan tävlingarna drog igång.
SAKNAR TRAV PÅ PLATS!
Ja, vem gör inte det?
Att anlända till en travbana timmar innan ett dagstrav drar igång och riktigt få landa i tävlingsdagen – ja, det är något av det bästa jag vet. Att bara gå runt och surra och ta bilder och kolla in människo- och djurlivet.
Det får gärna vara fint väder.
>>>>Trav på Umåker i juletid

En julklappsbild från de yngre tonåren.
Eder bloggare fick en pocketkamera (som tog oskarpa bilder), hockeyhandskar, pyjamas, Dante och Tvärsan-böcker, kassettband med Kiss med mera.
Det här kan ha varit julen 1979, då jag var 14 år. Tidigare det året hade jag upptäckt travet på allvar genom min morbror Per-Ola och ingifta moster Eva.
Trav i juletid var något extra! Till för några år sedan var annandagen på Umåker banans näst största helg publikmässigt sett.
Att tävla annandag jul var något obekvämt och verklighetsfrämmande i travets Sverige så den dagen fick den lilla banan i norr ha i fred.
Nu vet vi hur det är.
Umåker travar på juldagen i stället (i dag, när detta skrives).
Solvalla kör V75-finaler på annandagen

Publik är naturligtvis inte att tänka på i dag på Umåker.

– Ingen publik och möjligheterna att göra ”nåt kul” kringarrangemang är högst begränsade i dessa tider. Damklubben serverar glögg och kaffe mitt på stallbacken, ungefär så, säger vd Robert Karlsson.

Debutåret 1979 för den unge travliraren kunde handla om att jag delade fem kronor vinnare (lägsta insatsen) med någon kompis.

”2,50 vinnare” står det i de gamla dagböckerna.
Hästarna jag vann på 1979 redovisas här.

>>>>>>>Jan-Gregers arvtagare

Travet på juldagen i Umeå med V75 får alltså rulla utan mig och alla andra på plats.

Winter Trot Classic på Umåker gästades 2017 av en tam ren. Renen Rudolf.
I år är i vart fall Scooby-Doo på plats.
Jag har fångat detta sneda Scooby-flin på schäferblandningen Ludde – en hund som är ett stående inslag på travbanorna i norr tillsammans med sin husse Franz Gerkman från Skellefteå.

Franz är den nye Greger Olofsson i övre Norrland!
Greger har varit tekniker under travtävlingarna så länge jag kan minnas men har nu lämnat över till Franz.
Greger har ett alldeles eget sätt att svara i telefonen.
– Ja, n’ Greger!
Det där blev snabbt ett ”säg” som spridits internt. JAN-GREGER.

Han den nye ”Jan-Greger”, Franz Gerkman, kommenterar:

– Greger har lärt upp mig på jobbet och brukar hjälpa mig ibland, till exempel  var han med under en tävlingsdag i Boden senast. Jag är tekniker och min hund Ludde jobbar med mig på de nordliga banorna Boden, Skellefteå, Umeå, Solänget, Lycksele och Hoting. Ibland jobbar Ludde också med TV, till exempel när det är V75 på Dannero, säger Franz Gerkman.

Bilden nedan tog jag i Skellefteå i januari i år, Greger och den nye Greger.

Slut för nu från Wikners TRAVliga blogg.
Det var lite extra mycket nonsens den här gången.
Återkommer i mellandagarna med berättelsen om en ljugarbänk på Umåkers stallbacke från 1990-talet med sköna lirare.