Stig H stängde en dörr

Av , , Bli först att kommentera 2

Stig H Johansson förevigad under sitt ”sista lopp” i december 2005.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

Kommer ni ihåg vad ni kände när Stig H Johansson meddelade att han skulle sluta köra lopp?
Han kallade till presskonferens 28 december 2005 och meddelade sitt beslut (efter det har det blivit några enstaka lopp i tävlingssammanhang).
Jag bevakade avskedskvällen för travnet.se. Vi behövde inte vara oroliga. Stig H vann lopp in i det sista, under sin sista hela tävlingsdag.

Det här kåseriet skrev jag för Västerbottens-Kuriren några dagar före nyårsaftonen det året.

 

 

Stig H stängde en dörr till barndomen

Ni kanske har läst om det i veckan, Stig H Johansson slutar köra. Han lägger av som kusk och ska bara träna sina hästar i fortsättningen.

2006 utan den där profilen man vuxit upp med. Nästan allt han gjort har ju kommit i tidningen eller i TV. Om han så bara var förkyld någon dag fick man höra om det:”Stig H kör inte loppen i Kalmar på lördag” (1984).

Herregud så överlägsen han har varit. Sulkyartist och erkänt skicklig med djuren. Världens bäste tränare och kusk som vann alla klassiska lopp värda namnet. Alltid med samma känsla för sina hästar. En man med pondus som gullar och duttar med djuren. Ingen showman och trallgök direkt. Blyg, ungefär som Stenmark. Lite av ett stenansikte utåt. Men bakom de där körglasögonen, en känslig person. Blödig, mjuk och känslig när det kommer till hästarna. Han pratar med dem som om de vore barn.

– Vi jobbar med djur och en speciell känsla för hästen krävs om man ska förstå och tolka dom, sa Stig H när jag intervjuade honom i samband med hans 60-årsdag i somras.

I onsdags körde han sina sista lopp och vann tre segrar på Solvalla. 6.222 gånger var han först över mål i karriären.

Det blir inte samma sak i fortsättningen. Ingen Stig H i loppen. Här har man gett travet en stor del av sitt liv, och så pyser han bara ut genom personalutgången som om ingenting har hänt.

Stig H, travsportens store, släppte bomben vid lunchtid i onsdags. Han meddelade då att det var hans sista körkväll och att andra kuskar skulle köra hans hästar i fortsättningen. Överrumplande för alla journalister och ett nytt genomtänkt drag av Stig H. Han smet undan lite av uppmärksamheten.

Det är de tidiga åren som präglar en människa. Jag kan fortfarande känna den där ilningen när jag tänker på hur spännande det var att busa som liten. Uppväxten var också idoler man såg upp till. Boxaren Muhammad Ali var en kaxig jävel och hans sista matcher fick man själv vara med om lite grand. Tidningsurklipp med Ali fasttejpade i locket till skolbänken. Vilken människa. Jag har sett dokumentärfilmen ”When we were kings” flera gånger. Alis fight mot Gerorge Foreman. Jag kan aldrig hålla mig från tårar.

Som journalist gäller det att hålla distans. Folk är folk är folk. Stig H är en av mina sista stora hjältar. Det har alltid varit raka rör när man snackat med Stig H om hästar och händelser. Han har granskats kritiskt precis som alla andra.

Men ändå. Någonstans, efter dessa intervjuer, har man kommit på sig själv att ibland tänka: det var Stig H det där.

Det var så mycket känslor som strömmade till när Stig H meddelade att han lägger av. Han är ju en del av min uppväxt. Ja, jag grät en skvätt åt alltihopa. Allting har ett slut. När travlegendens sista körkväll var över i onsdags stängdes ännu en liten dörr till barndomen.

(kåseri Västerbottens-Kuriren 28 december 2005)

 

Wikners TRAVliga blogg

Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.
Mail: [email protected]

Bli först att kommentera