Inte alltid på Mors dag – elitloppsspecial

Av , , 3 kommentarer 3


Johanna Lindqvist och Lisa Wallin hyllar franske elitloppsvinnaren L’Amiral Mauzun.
Foto: Lars Jakobsson, TR Bild

Den här bilden är lite av sinnebilden av Elitloppet för mig.
Johanna Lindqvist (vänster) är glad på fotot från 2007. Det är sommar, linneväder och hon är på Solvalla med sina vänner.
Det s k a vara publik på Elitloppet.
Att en fransk häst vann det året fyllde bara på Johannas glädjebägare.

– Vi reste ju ihop vi från Frankrike när det var större tävlingar, bodde på samma hotell och så. Jag brukade få hjälpa fransmännen att översätta lite och visa hur det fungerade på olika banor i Norge, Finland eller som här på Solvalla då. Fransmännen är inte så kunnig på engelska, säger Johanna Lindqvist, boende i hemstaden Umeå sedan 2016.

L’Amiral Mauzun vann Elitloppet 2007. Jean Michel Bazire vann loppet för första gången och var glad han också men blev med tiden allt knepigare.
Nej, skämtar bara. Bazire vann året efter också med Fabrice Souloys Exploit Caf men har därefter inte lyckats komma överst på elitloppstronen.

Jean P. Ducher tränade L’Amiral Mauzun och ägare var Paul de Senneville.
Fransmän som fick hjälp med engelskan det här året av bland annat Johanna Lindqvist och kvinnan till höger, Lisa Wallin.

– Lisa jobbade åt Bazire i några år och åkte sedan hem och utbildade sig till veterinär. Hon är gift med Sundbyholmstränaren Tony Wallin, berättar Johanna Lindqvist.

Johanna (dotter till Anders Lindqvist) var proffstränare i Frankrike men avbröt den karriären när hon skulle få sin dotter. Numera är hon utbildad undersköterska, bor i Umeå där familjen finns med mamma Sara i spetsen. Dottern Josefine gillar hästar.

– Jag har ingen egen häst och har inte ens plockat ut körlicens. Jag får hjälpa Erica Sandström (amatör, Umeå) och är där och kör häst när jag jobbar kväll och passar på att fara dit och bunkra energi, för köra häst är viktigt, säger Johanna.

Hon hann med att jobba hos tränare i både USA och Italien innan det blev Frankrike. Philippe Allaires stall var en av arbetsplatserna.
Runt 250 segrar blev det i både sulky och monté.
– Största framgången? Jag var ju tvåa i Prix de Paris med pappas Lönshults Danne. Sedan har jag vunnit några grupp II-lopp. Jag har inte varit med i Prix d’Amerque men ganska många av de större loppen. Största segern kanske var grupp II-löpningen på Vincennes med Upper Class som tränades av Philippe Allaire, säger hon.

Elitloppshelgen har hon kört lopp under vid ett tillfälle. I Harper Hanovers lopp 2007 kuskade hon bakom hästen Dishmar som stod i över hundra gånger pengarna, en häst tränad och ägd av Maria och Rune Holmen.

– Jag felade direkt från start med min häst men körde ju tre varv ändå för att det var så häftigt! Det är en häftig upplevelse att bara vara ute och värma på Solvalla under en helg med så mycket publik vilket jag gjort några gånger då jag jobbade hos Philippe Allaire bland annat, säger Johanna Lindqvist.

>>>>>>
Det här är Wikners TRAVliga blogg där Nostalgi och Nonsens är ledorden.

>>>>>>Meadow Road vann en måndag

Torbjörn Jansson tar karriärens största seger på en måndag med Meadow Road i Elitloppet 1985. Tvåa (skymd) Rosalind’s Guy och trea Brandy Hanover. Foto: P&R / TR Bild

Filmaren Tom Alandhs ”Alltid på Mors Dag – Elitloppet” från 2014 har egentligen bara ett fel.
Ett korrfel.
I titeln har det visat sig.

Elitloppet h a r inte alltid körts på söndagar. 1985 var det pingsten som ställde till det lite med dagarna. Solvalla tävlade söndag och måndag det året med Sweden Cup i vanlig ordning på söndagen (mors dag) med Elitloppet en röd måndag det året, annandag pingst.

Torbjörn Jansson vann Elitloppet tillsammans med Meadow Road.

– Min största seger! har Jansson sagt många gånger.

Måndagen 27 maj 1985 var ingen vanlig måndag med andra ord. Det är min gode vän Björn ”Lill-Archie” Lindblom från Stockholm som ringer och berättar om upptäckten.
Lindblom och jag har nostalgisamlandet (cyklar, tablettaskar mm) gemensamt, och så travsporten då. Han bommar sällan en Guldbjörken och V75 i Umeå.

1985 var han alltså på plats under Solvallas elitloppshelg.
– Jag ser en notering i travprogrammet att jag spelade Torbjörn Jansson i ett annat lopp som han vann under söndagen. Gormer (e. Quick Pay) som Tobbe tränade, vann ”Fyraåringarnas Sprinterlopp” från vinnarhålet till oddset 14:84! Det var första gången med ”modifierad sulky” som man sa på den tiden, säger min vän Björn.

>>>>>>”Skräcken” vågade livet

Skräcken och Demon Sid – publikvärmare under elitloppssöndagen 2002.
Foto: Christer Rydeborn, TR Bild

Elitlopps-morgnarna med Skräcken var trevliga. Jag stod på Solvallas stallbacke 2004 när Björn ”Skräcken” Linder hade genomfört sitt sista shownummer som publikvärmare under Elitloppet. Ville helt enkelt vara med på den historiska grejen och skrev en snutt om det på travnet.se.

Det var Skräcken” som pensionerade sig själv som Solvallas egen rolighetsminister 2004. Han var 61 år då och hade hållit på sedan 1984, året då han officiellt började inleda Elitloppsfesten under morgontimmarna. Med slängkyssar, extra långa tömmar hängades under Demon Sid, Banzai och Big Spender, stående ibland och ibland med ”hands free”-körning etc etc.

– Nu kör jag det här en sista gång, lugnt och stilla så att jag inte slår ihjäl mig, sade Skräcken innan han åkte ut.

När han kom tillbaka efter showen på banan (som även det sista året var mycket våghalsigt) konstaterade Björn Linder att selen som höll sulkyn på plats hade spruckit.

– Någon centimeter till så hade vi haft mig som en gul zeppelinare flygandes över Solvalla, pustade Linder.

Att som jag få ge Skräcken en klapp på hjälmen på stallbacken efter det sista framträdandet 2004…det är travhistoria.

>>>>>Alla år på plats

Franske Ianthin rycker undan 1983 och jag är beredd med min instamatic-kamera.

Ianthins seger 1983 var mitt första elitlopp på plats  Sedan följde en stor del av mitt liv med Elitloppet.
De senaste tre årgångarna har jag inte sett på plats.
Mellan 1983 och 2017 bommade jag kanske tre-fyra årgångar.
1985 var det lumpen bland annat. 2008 skulle jag pappa och vågade inte åka ner utan satt hemma och jobbade för travnet.se och tog emot de andras texter och publicerade.
Vilket var tur. Internet var inte så starkt på den tiden.

Aldrig är man så slut som efter en sådan här helg.
2002 till 2008 blev det jobb för travnet.se. Efter det har jag bevakat helgen för Kanal 75:s räkning de allra flesta åren.

Helst vill man ju vara ledig och i kortbyxor på publikplats på Solvalla.
Nervös var man E-N gång per år och det var utanför grindarna tidiga morgnar med ett tjog filtar i famnen efter en natts köande.
I vårt gäng turades vi om att ta platser.
Vi tog nattvaken och löpningarna parvis och delade upp lördagen och söndagen mellan oss. Jag vet inte hur många personer vi skulle hålla platser till på E-läktaren. Ingenting fick gå fel…

>>>>>fortsättning elitloppsköandet

Snabbast på Solvalla. Robert Holmgren från Umeå in action.

Säkrast att få en plats på E-läktaren var vi åren då ”världens snabbaste man” Robert Holmgren hjälpte till med löpningarna. Vi mutade Holmgren några år och han var snäll och tog några av filtarna.

En vinthund som spelat innebandy i Dalen och Umeå City.
Möjligen att USAIN BOLT hade varit snabbare på Solvallas publikplats än Blixten Holmgren.  

– Mitt travintresse kom i mitten av 1980-talet när jag följde med och hämtade storebror Jonas på Umåker efter hans pass i entréerna. Elitloppet har jag sett på plats alla år (utom 2020) sedan 1989 med en miss, Victory Tillys seger 2000, berättar Robert Holmgren då jag ringer honom inför den här bloggen och tackar för hjälpen.

>>>>>Vi åker tidsmaskin till E-läktaren

Sören Nordin kör framför Solvallas publikhav 2001…

Rundar av med ett bildsvep från E-läktaren.
Åtskilliga bilder har ju tagits på publiken av fotograferna på innerplan under Elitloppet. Ofta med publiken som fond.
Jag har suttit och kollat detaljer av elitloppsbilder och hittat (för mig) kända ansikten. De flesta från norra Sverige.
Presenterar dessa här.
Frusna ögonblick av lycka.


…och här en detalj av bilden från i maj 2001, som visar Marcus Lindgren (Halmstadtränaren), Berka, Gösen, Matto, Mugge, Stickan, Röde Johansson, Fune, ”Kusin”, Gustafsson mfl. Applåderar i mörka solglasögon i mitten av bilden gör Björka.


…min arbetskamrat på Kanal 75, Ola Johansson, i blå t-shirt till vänster applåderandes. Kanske har han fått in en vinnare? Olas polisonger den här tiden skojar man inte bort.

Magnus Burman från Sundsvall, under många år anställd av Robert Bergh, tog ofta plats längst ner på läktaren med sina vänner för att kunna hänga flaggor som var pro-Sundsvall.
Detta året var det Hilda Zonett gänget hyllade.

Vilka ser vi här på E-läktaren? Många. Men det är Markus Pihlström (den blonde uppe till höger) och travjournalisten
”Pajen” Johansson (han som kliar sig i nacken) jag känner igen.

Slutligen en travtränare hemmahörande i södra Sverige under en ledig elitloppssöndag. Tunnhårig man i skägg snett upp vänster från Plantagenet-banderollen. Visst ser du vem det är? Namnet på tränaren (vars förnamn börjar på J) skriver jag in HÄR…. söndag förmiddag.Svar: Örebrotränararen Juhani Partanen!

Allt för denna gång från Wikners TRAVliga blogg!
Skriv gärna kommentarer i kommentarsfältet.

[email protected]

3 kommentarer

Berth Johansson lade upp taktiken redan på sekretariatet

Av , , Bli först att kommentera 0


Berth i 1000-klubben – VK:s förstasida i mars 1983

Berth Johanssons Memorial på lördag.
Vilket lopp det blev!
Det stora femåringsloppet under Umåker V75 skulle få vilken travarrangör som helst i världen att gnugga händerna. Eller vad sägs om anmälda hästar som Hail Mary, Don Fanucci Zet, Brother Bill, Aramis Bar och Global Adventure för att räkna upp de namnkunnigaste.

Loppet körs för att hedra Umeås ojämförligt störste på tränarsidan.
1709 kusksegrar hann det bli i karriären. 1000:e segern kom i mars 1983 tillsammans med Gissle i V65 (dagens V75) på Solvalla.
Berth Johansson hade nyss varit i Frankrike och tävlat med Al Joe och hade hugg på ytterligare en triumf den där dagen på Solvalla.
Al Joe galopperade dock bort 30 meter i starten men kom tillbaka och slutade tvåa i gulddivisionen.
– Att jag tog den historiska segern med en egen häst var roligt. Men ännu roligare hade det väl varit om jag tagit den med Al Joe som ligger mig varmt om hjärtat, sade Berth i artikeln i Västerbottens-Kuriren.

Nyheten om Berths inträde i 1000-klubben toppade VK:s förstasida.
Det skrevs spaltmil i VK om Berth och hans hästar.
Stallet på Ringvägen var hemvist för några av Sveriges allra största stjärnor. Några av dem var till och med internationellt gångbara.
Big Spender, Song Key, Al Joe och Prince R.S., är bara några av stjärnorna.


Jag skrev Hyllningskvällen år 2000 när Berth skullle sluta köra lopp. ”Kjola” Boström på balkongen till VIP-rummen på Umåker med Berth.

2013 valdes Stig Lindmark från Skellefteå in i Travets Hall Of Fame.
Nu borde det bara vara en tidsfråga innan även Berth Johanssons namn offentliggörs i det sammanhanget.
Journalisterna väljer in hästar och hästfolk från Norge i Hall Of Fame men måste även ta hänsyn till södra- kontra norra Sverige.

1983 hade Berth bara varit tränare i ett par år. Innan jobbade han som bilförsäljare och kombinerade alltså travet med ett civilt jobb.
Hur många kusksegrar som dubbelarbetande amatör? 848 stycken.
Att köra sina hästar själv och träna fram dem och vara med i både elitlopp och Prix d’Amerique, vinna derbyt, SM och dubbla upplagor av Hugo Åbergs Memorial.
Om inte det är kvalificerande för en plats i Hall Of Fame vet jag inte…

I augusti 2000 avtackades Berth Johansson med en egen dag på Umåker och jag rapporterade för Västerbottens-Kurirens räkning. Det var tränares asvked som kusk. Han fortsatte att träna sina hästar.
Under kvällen höll VK:s Bert-Åke Hellberg ett tal där han berättade att tidningen hade publicerat 900 hela sidor om travtränaren under åren i VK.
900 sidor är många tidningssidor. Faktiskt lika mycket som om VK bara skulle trycka tidningar om Berth i en månad. I en hel månad!

Till hyllningskvällen på Umåker hade några av Berths gamla lärlingar och tränarkolleger bjudits in. Kollegerna som firade Umåkers största var Stig Lindmark, Jim Frick, Einar Magnusson, Lars Lindberg och Ola Hansson.

Uppställningen på lärlingssidan var Jan-Erik Erikson, Jan-Olov Persson, Jonas Toft, Sören Östman, Per Pettersson, Per-Arne Lennartsson och Anette Edfeldt.

Berth Johansson i svart kostym tillsammans med gamla kolleger och lärlingar. Per Pettersson intervjuas.
Foto: Mikael Wikner

Johan Edlund intervjuar Jim Frick. I bakgrunden Stig Lindmark tillsammans med Berth.
Foto: Mikael Wikner

På plats under avskedskvällen var också några av Johanssons hästägare under åren samt  Kjell-Olof ”Kjola” Boström som anställdes som chef för Västerbottens Travsällskap 1959 och var banans sekreterare (som det hette) ända till i början av 1990-talet.
(I klippet ovan står Kjola på balkongen)

Under hyllningskvällen blev lovorden många. Kjola Boström passade även på att pika hedersgästen lite.
– Berth var och är en duktig kille. Men tänk att han alltid skulle vara sen med anmälningarna! sa Kjola inför publiken i VIP-logerna.

Travloppen förr i tiden startade nämligen när hästarna anmäldes. Ett kurragömmaspel där det gällde att skrämma bort motståndarna om det gick.
Berth var en mästare i grenen. Kjola kom emellan under anmälningsrundorna som kunde ta dygn.

Kjolas son Håkan Boström jobbade på Umåker 1989 till 2003 med bland annat anmälningar och vet hur det var på pappans tid.

– Anmälningar förr i tiden gick ut på att vänta till alla tränare hade hört av sig. På det gamla kontoret på Umåker var det en disk och en glasruta in till anmälningskontoret där pappa satt. Olle Lindqvist, Berth Johansson, Sigge Reuter med flera kunde vara inne flera gånger. Antingen för att anmäla, ta bort sin redan anmälda häst eller bara förhöra sig om hur många hästar som ”var kvar” som det hette, berättar Håkan Boström.

Berth kunde anmäla Big Spender i något snabblopp och då backade många och strök sina hästar – bara för att i nästa moment stryka Big Spender och sätta dit den sämre Kosmos Kid i stället.

– Big Spender hade varit dålig i det senaste jobbet och då fick Kosmos Kid starta i stället. Och det gick ju aldrig syna det där heller. Men det var många som var bra på det där och anmälningarna tog timmar. ”Jasså är han kvar, då tar jag bort min för då får jag ett femtespår”, säger Håkan och skrattar.

Big Spender vinner derbyt 1985 knappt före Mack The Knife och Stig H johansson.
Foto: TR Bild

Det där tilläts förstås gå alldeles för långt många gånger men eftersom det rackarspelet var tillåtet var det många som utnyttjade det.

I dag anmäler hästfolket sina hästar själva över internet.

– När jag började med anmälningar på Umåker var vi tvungna att skicka ut anmälningslistor med vanlig post. Det var innan faxens tid. Då satt man och kuverterade och skrev adresser. Det var två eller tre dagar mellan första och andra anmälan på den tiden, säger Håkan Boström.

Berth Johansson var eleganten som med små medel kunde få fart på hästarna över ett upplopp. I ”Dunderderbyt” 1985 satt Berth still upploppet ner bakom Big Spender och vann med nos mot Mack The Knife och Stig H Johansson.

I en tidig intervju med VK-journalisten Sixten ”Six” Jonsson berättade Berth att det inte alltid hade varit så. Han förivrade sig några gånger som ung.
18 år fyllda vann Berth sitt första lopp 1951 med pappans Juan Walter.
– Jag använde spöet alldeles för mycket och fick veta det av en journalist på VK som skrev trav på den tiden. Einar Härlin (pseudonymen Stallman) tyckte inte att det hade sett snyggt ut när jag satt och hamrade på Juan Walter när jag vann mitt första lopp. Det blev en tankeställare, säger Berth i artikeln som presenteras i ett utdrag här:

Bli först att kommentera