Oroliga tider, huslån och varsel.

Jag funderar och tänker idag. Känner mig snuvig och allmänt hängig, som om jag hade en massa potatismos i hjärnan.

Många företag varslar fett. Troligtvis så varslar en del företag för sent, inte hunnit med eftersom det dippade rejält efter semestern. Det finns så många aspekter i det hela.
Men för att ett företag ska kunna ha en chans så måste man få ner sina kostnader och att ha folk anställde som inte har något att göra är dödande.

Tänk så fruktansvärt det är när man ska sitta och säga upp folk – i och för sig så är arbetsbrist ett någorlunda bra utgångsläge. Men det är aldrig roligt när man handplockat sina anställda.

Eller att man ser att orderingången blir klenare och klenare och måste göra sig av med folk innan det är för allt för sent. Så det blir betungande för dem som blir kvar och ska dra det stora oket att göra sitt jobb och sedan andras.

Förra gången så blev människor rejält sjuka av den stress det innebar att ha nyköpt hus, förlora jobb och gå i personlig konkurs. Den ena jobbade inom vården och den andre på Statoil och man hade en huslån på en mille – runt 700 000 – 800 000. Då var det i vården man rensade rejält och de unga friska fick gå och de äldre trötta med krämpor fick själva dra det tunga lasset med allt.

Det blev massjukskrivning och utbrändhet. Det man inte tänker på är att just ekonomiska problem är en stressor som slår hårt. Det har inget med jobb och fritid att göra som man tänker på i första hand – utan det är när inte pengar kommer in, eller tillräckligt med pengar kommer in.

Man ser på inredningsprogrammen på tv att den ‘branschen’ ökar, man ska rutsa sin boning hemma och bygga en stor vall omkring. Vilka villor en del bygger, med små pelare i trädgården och ingång som på en herrgård. Ute står små cyklar och en/två nya bilar.

Jag fattar inte – hur har de råd? Cyklarna påvisar att det finns barn så då bor det inga medelålders eller äldre människor där utan unga människor.

Varför har ‘huset’ blivit så viktigt? Vad är det som driver folk att bygga små herrgårdar istället för ett väl genomtänkt mindre hus?

Hörde på en konversation på flyget en gång. En man som skulle med flyget pratade med sin mamma i telefonen. Bad att hon skulle åka förbi hemma hos honom och vara branvakt till lilltjejen som var sjuk. Hans fru kunde inte heller vara hemma med sjukt barn för det kostade så mycket.

Ja, SMULAN och ni andra som läser min blogg. Vad tänker ni om detta?

Har bankerna varit för snälla och lånat ut pengar til orimliga husbyggen? Eller de räknar väl mest på hur lätt det är att sälja ett konkursdrabbat hus. Inte på hur folk ska kunna ha råd att bo i det när den ene blir långtidssjukskrivern eller arbetslös.

5 kommentarer

  1. JN

    Tänkte på detta med husen. Jag ska kanske inte säga så mycket som bor i ett rätt stort hus. Men det huset sökte upp mig, jag har varken sökt upp det eller byggt det. Vissa av våra vänner funderar nog också över uteblivna renoveringar.
    Jag tror många lever för att bo istället för att bo för att leva.
    Och risken är att ganska många har tillåtits belåna sitt hus långt över skorstenen.

    Här är vi i alla fall ansvariga för våra lån. I USA följer det huset. Man kan lämna in nyckeln och gå. Det har nog förvärrat lånehysterin.

  2. Smulan!

    Jag tycker väl i och för sig att ivestera i sitt boende är en bra investering. Är ju där hela familjen kommer tillbringa största delen av sitt liv, barnen tills dom är flygfärdiga. Men……(säger som Tony Irwing där)…..visst har det kanske löpt amok i det hela.

    Varför det blivit så har väl kanske att göra med hur vi själva ser på vad som är viktigt eller inte. För många av oss är det viktigt att ha det bästa av det bästa utan att för den skull ens tänka på själva kostnaden. Man tänker lite som så att man lånar lite mer på kåken för att kunna skaffa sig den där bilen, hifi-prylarna, platteven och det där häftiga kylskåpet med inbyggd iskross och dator och vad det nu mer är utrustat med. Spelar roll, tänker en del. Man kommer ju aldrig ändå äga detta hus man lånat pengar till så man kan lika gärna låna mer för riktigt få må gott.

    Men det är just där man går i sin egen fälla. Man har liksom allting annat i livet sitt eget ansvar. Vi är vuxna människor och får själva ta ansvar för det vi gör, så även vad gäller våra investeringar. Att skylla på bankernas lockande annonskampanjer om hur lätt det är att få låna pengar är att inte själv ta ansvar för sitt handlande. Ingen av oss vill väl ändå bli behandlade som om vi skulle vara omyndigförklarade på nåt sätt?

    Men visst har vi svårt stå emot lockelser som läggs framför våra näsor. Även jag har en gång gått i den fällan och får efter ett havererat förhållande bita i det sura äpplet och leva snålt för att göra rätt för mig efter det som för oss var vår lilla drömtillvaro. Även om det nu inte kan liknas vid nåt slottsboende direkt.:-)

    Så Lisbeth….ansvaret om valen i våra liv, kärlekar, utbildning, boende eller vad det månne vara är helt vårat eget.

    Och det är av våra misstag vi ska
    lära oss. Det tar ett tag innan larven förvandlas till en fjäril och lär sig flyga. Men det är inte alla larver som lär sig flyga.:-)

  3. Kina

    Visst blir vi påverkade av allt vi ser och hör i media. Jag vet att vissa i min kompiskrets är oroliga för att förlora sina arbeten. Mitt barn berättade att en arbetskamrat kunde inte sova om nätterna p.g.a oron.
    Ibland när jag hör och ser vad folk handlar så kan jag tänka att jag vill också. Om jag står ut så brukar suget gå över. Det finns så många andra värden i livet men det materialistiska ska styra så mycket. Jag har svårt att ta till mig när vissa gnäller. Eftersom jag vet att de byter stilar vid varje trendbyte och alltid har det senaste.
    I ärlighetens namn så ger det mig även mindervärdeskomplex och jag känner mig som lump.
    Önskar att jag vore lika klok som dig Smulan

  4. DIttan

    Jag har följt denna blogg ganska länge , trodde att det skulle komma ngt bra tillslut, men det verkar vara första klassens klubb för inbördes beundran. SUCK! Allt ni i klubben gör är att kasta ut den ena plattityden efter den andra.Inget av det som sagts här (o fått såååå mycket beröm av L) är ngt nytt. Ni bara upprepar andras ¨klokheter¨ o presenterar dom som egna åsikter. Och detta evinnerliga framhävande av duktighet o allvetande. Visst ,visst, du är duktig men måste du slå in det i andras ansikten hela tiden? Om ngn hela tiden måste tala om hur duktig hon är då ger det intrycket av motsatsen! Ja det här kommer ju knappast att få vara med, men alla åsikter borde representeras , inte bara ¨klubbens¨.Är ni medvetna alls?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>