Farsoten har nått mitt innersta – varslen

Till slut har farsoten även nått mitt hjärta – något som jag INTE trodde skulle kunna hända. Men nu drabbade den mig med dubbel bemärkelse. Att vara positiv, se möjligheter och sträva framåt – det räcker inte. Vissa kanske kallar det för att jag är naiv – det gillar jag.

Jag har börjat att förstå att ett klämkäckt;
- Det ordnar sig till slut!
DESSA ORD är ett rent slag i ansiktet på alla dessa människor som först av allt står i varslets öga och inte vet något om sin framtid. Men som misstänker, magkänslan säger att de inte får vara kvar. Sekunder, timmarna, vakna timmar på nätterna, dagar, dygn, veckor som blir till en månad innan beslutat kommer.

Vem får gå och vem får vara kvar.
Jag brukar alltid när jag träffar på människor som finns i detta ‘vet inte vakuum’ att fråga dem om vad de tror. Ni som läser detta jag skulle vilja veta vad ni tror också.

Vem kommer att må bäst om ett år?
Den som blir uppsagd och som får lämna sitt jobb. Som nu måste börja se sig om efter något annat, leta någon annan försörjning, börja fundera över sitt liv och vad man VILL med livet. Den som har en stor möjlighet att växa som människa och upptäcka att det finns så mycket annat, andra värden än just det jobba man lämnade.

ELLER…

Den som blir kvar, den som tvingas arbete dubbelt så mycket, som måste börja bli mer flexibel. Som båda ska koka kaffe, administrera ordrar, gå ut på golvet och tillverka för att avsluta med att svabba av sin arbetsplats. Som sitter i en rävsax och ska skyla över att man inte trivs med arrangemanget. Men som får uppmaningen;
- Duger det inte så säg upp dig. Det står fullt med arbetsvilliga människor utanför grindarna.

Hur ser det ut i min egen kommun – Robertsfors.

Går Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Robertsfors kommun tillsammans med Duroc, SaintGobain, JItMech, E6 etc och bildar en KRISGRUPP som man gjort i Vindeln!!??
Där kommer andra besvikelsen ovh farsoten.

Om jag kunde skulle jag ta tag i det hela, fösa ihop allihopa för att hitta lösningar men det känns inte riktigt som min grej – att det ska vara jag som gör det. Kommuns intressa kan jag tycka men det tycker nog inte de.

OCH DET SKRÄMMER MIG – när har jag backat eller ryggat för något som jag tror på förr?
Och att sitta här på bästa söndagseftermiddagen och skriva detta – PÅ FRITIDEN – är ett bevis på min förskräckelse.

Så jag avslutar som jag började:
Till slut har farsoten även nått mitt hjärta – något som jag INTE trodde skulle kunna hända. Men nu drabbade den mig med dubbel bemärkelse.

TACK KENT för kommentaren – nu blev jag rörd….

En kommentar

  1. Smulan!

    Det ordnar sig till slut!
    Jo det kan ju kännas som en mycket klen tröst just när mattan rycks undan under ens fötter. Men med tiden så finns det inget bättre sätt att se det hela på än att det kommer ordna sig till slut. Utan tron, tron på sig själv, och viljan att vilja se framåt istället för bakåt kommer inget bli bättre utan sämre. Så se framåt och se möjligheterna istället för svårigheterna.

    Vem som kommer må bäst efter ett år?
    Tja, det kanske inte alltid finns bara vinnare. Kanske det tvärtom ibland bara tycks finnas förlorare. Men vem gagnar det att se vem eller vilka som kommer må mest dåligt? Man kan inte göra mer än vad man hinner så varför försöka springa ifatt tid som ändå gått förlorad? För att få förändringar så måste det ibland gå neråt så man förstår att göra ändringar.

    Det kommer komma sämre tider men det har det alltid gjort, till och från. Det man kan se som positivt i det hela är att vi själva tvingas ta tillbaka makten över våra liv. Kanske inte kan ses som att få makt över sitt liv när allt tycks tas ifrån en över en natt men det är just då som vi vaknar till liv och upptäcker att vi inte alltid kan lita på att samhället kommer finnas där och ta hand om oss.

    Makten över våra liv har alltid varit vår men genom åren av välfärden vi en gång gavs så har vi glömt bort den och låtit den tas ifrån oss. Kanske finns det nu några som kommer skrika sig hesa över det här men…..tänk inte på eländet idag utan tänk istället på chansen du fick att se vad du vill göra med resten av ditt liv.

    Att söka det positiva i negativa händelser är inte så svårt bara vi lär oss släppa taget om det som är mindre bra.

    Men allt måste få ta sin tid. Känslorna måste få leva ut innan vi kan släppa och gå vidare. Och det handlar inte om att resa sig efter att ha blivit nockad. Det är vi själva som låter oss bli nockade av händelser i våra liv.

    Makten att förändra våra liv ligger hos oss själva. Det kostar en del men det kommer så mycket mer i slutet.:-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>