Visar inlägg från april 2009
Av Lisbet Olofsson,
måndag 27 april 2009 klockan 06:54,
0
Ska jag ta ned julgardinerna?
Jag har fortfarande julgardinerna uppe, äger inga påskgardiner, sista aprilgardiner eller pingstgardiner. Jag har i alla fall tre uppsättningar, det är jag mäkta stolt över. Vad de kallas beror så mycket på när jag kommer på att byta. Fast julgardinerna blir inget annat än just julgardiner.
Något som jag däremot ICKE tummar på, vilket kan låta väldigt udda i detta sammanhang är fönstertvätt på VÅREN. Då kan jag hänga upp vårgardinera, i alla fall.
Jag har en stor aversion, lite mot hathållet när det gäller städning, syssla med lilla hemmet och torka taklister, vädra ur garderober och städa alla köksskåpar - säg inte rengöra ugn och filter till köksfläkt. (hurves)
Råkade vid någon kaffepaus slå på, (ja inte med våld utan) trycka på knappen till TV´n så den startade och där, vips var ett städprogram. Vilket underbart lärorikt program.
Först lärde jag mig att man kan 'druga' vilket tydligen är en förkortning på dragqueen och sedan hur städpatrullen tog kol på en koloni pälsänglar under dragqueenens säng. TJÄRA eller aromatisk olja.
SMULAN; VAR ÄR DU????? behöver lite moraliskt städstöd här?
SYSTERyster du har inte heller ärvt någon större städmani men har du julgardinerna uppe än?
NEJ, måste packa inför Sthlm.
Av Lisbet Olofsson,
fredag 24 april 2009 klockan 08:09,
0
Jag struntar högaktningsfullt i hur mycket pengar andra människor tjänar. För mig är det helt obegripligt hur andra finner detta ämne så intressant att de grottar ner sig i andras ekonomi. Det känns liksom att folk mer borde sysselsätta sig med sig egen ekonomi, lägga samma kraft på den som andras FöretagsExpo i Robertsfors i helgen. Thank god att jag beslutade mig för att inte vara med. Det kändes som om det skulle betyda "för mycket jobb i förhållande till vad det ger". Och med facit i hand just nu, med allt som hänt så känns det som ett otroligt bra beslut.
Det är
Sveafestival i Umeå men jag hoppar över den. Jag skulle vart där men orken, koncentrationen ligger på ett helt annat plan just nu.
Måste mer börja koncentrera mig på min vinst.
Finalister I nästa vecka bär det av att få tillbringa tid med andra kokboksskrivare. Det ska bli väldigt roligt och upplyftande. Hoppas på fint väder också även om jag inte hinner flanera något på stan.
Undra vilken maträtt jag ska laga??
Ha den underbar helg.
Av Lisbet Olofsson,
torsdag 23 april 2009 klockan 08:52,
0
Nu har den största chocken lagt sig från förra veckan och man börjar fungera igen
Åkte åter igen buss igår. Valde en plats vid en stor skräckinjagande karl som bredbent försökta få ha två säten för sig själv. Jag log så glatt och pressade mig ned i sätet och bredde ut mig.
Detta resulterade i något slags grymtande ljud hos personen ifråga som försökte göra sig mindre och lade huvudet mot fönster för att slumra in en stund. Då uppstod några andra roliga ljud som lät som ett litet frustande och pipande ljud. Typ som om han kunde spela med utandningsluften i näsan. Efter det kom djupa ljudliga suckar med ett sånt där ljud när man fyller munnen med luft och liksom pustar ut mellan hårt ihopknipna läppar.
Alltså, jag började LE och jag kände att jag hade så förbaskat svårt att hålla mig för skratt men började små fnittra där jag satt.
Det kändes som en ordlös protest.
Jag har tänkt på detta, har aldrig hört kvinnor göra "ljud" som karlar gör. Helst om man är på gymet så hör man detta pustande, stånkande, ljudutblåsande, hårdandas LJUDLIGT. Jag är så fascinerad att dessa karlar på något sätt ser det som sin rättighet att göra olika ljud.
Till saken hör att när man säteskompis somnade en stund så lät det INGET ALLS ur honom!!!! Så jag uteslöt alla tankar om trångt i bröstet, katarr i andningsvägar etc. Det blev så uppenbart.
KöpStopp
Jag fattar inte det här med att vissa har köpstopp och gör en stor grej av det. Fasiken säger som Emil i Lönneberga;
- När jag har pengar får jag inte köpe sockerdricke och när jag inte har pengar så kan jag inte köpe.
ENKEL MATEMATIK för mig.
Behöver jag inte en pryl så köper jag den inte även om jag har pengar.
Begriper mig ibland inte på folk ? så det så?.
*slår näven i bordet så kaffet skvätter*
Kalle är du där? Ska inte du börja åka buss med dig så kan vi prata lite tokigheter under tiden?.
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 22 april 2009 klockan 08:09,
0
Jag ingår i projektet; Hela Sverige ska leva.
Det innebär att jag har en liten roll i det hela och ska dokumentera kvinnorna som jobbade på Asea här i Robertsfors till -68. Det innebär för mig att jag ska samla in texter som kvinnorna själv berättar. Detta skulle ske som 'Kvinnornas skrivbyrå', dvs i studiecirkelform. Studiefrämjandet är formen som jag valt eftersom min gamla vän från 'Robertsforsvinden' tiden finns där.
I alla fall så har jag en smal budget som blev lätt att förbruka. Jag jobbar ju gärna intensivt och hårt när jag tar på mig något - vilket ibland blir tröttande och en viss vidbränningskänsla kommer upp. Men då tar man helt OFF ett tag tills man är i fas igen.
Just nu sitter jag fast, inte bara i ekonomin som säger mig att jag måste se mig besegrad om jag inte vill jobba helt GRATIS. Just i detta fallet så känner jag en stark gräns för att inte ge mer tid än jag ska. Hela Sverige är STORT och min insatts kanske inte ens nämns i det stora sammanhanget.
Men vi har även svårt att få kvinnorna att berätta och vilja vara med. Jag förstår dem på ett sätt för det som varit har varit och det är passerat. Som vanligt tror man inte att sin egen historia är värd så mycket men vad jag vill veta är ju mer 'andra' saker.
- Vad tyckte dina föräldrar om att du började inom industrin?
- Vad tyckte andra kvinnor?
- Vad tyckte männen på arbetsplatsen?
- Vad gjorde att du började just på industri?
- Hur blev du bemött på fabriken
- Vad hände när du fick barn?
osv.
Det lilla jag har fått fram så behandlade man dessa 'flicksnärtor' rent kränkande och skulle idag bli fälld för många punkter. Allt från sexuella trakasserier, rena kränkningar och mobbing. Det var enormt tufft och man vill inte riktigt berätta detta för allmänheten. Inte att det ska stå i skrift.
Det har varit en lång process innan vi hittade pengar till; 'Kvinnorna på Asea'. Just nu blir det inte ens att skumma på ytan. Bakom oss har vi ett stort projekt som gjordes i Norrbotten som kallades för 'Oplogat' - Oplogat är ett projekt som vill öka förståelsen för historiens betydelse av kvinnors situation i Norrbotten i dag och i framtiden. Målet i första etappen är att starta skrivargrupper i länet där kvinnor själva får berätta i ord, bild eller muntligt sina livshistorier.
Man skickade helt enkelt stafettpinnen vidare till mig och vi skulle föra 'historien vidare' men t ex EU - jordbruksverket tyckte inte att detta var något att ta tillvara. Före Oplogat gjordes även en bok som heter 'Kvinnorna på Skega' i Skellefteå.
Så jag får sammanföra det lilla jag har och avsluta detta i vår.
Ha en underbar onsdag folks......
Av Lisbet Olofsson,
tisdag 21 april 2009 klockan 08:02,
0
Ont I halsen, lätt snorig och allmänt hängig. Livet går vidare, oavsett om man slutar andas eller inte. Och jag vill leva
Ja immunförsvaret har inte vart på topp senaste veckan och varje liten bacill tar tillfället i akt att gräva in sig i mitt mjälla fett och trötta organ. Som ett brev på posten blir man förkyld. Ja om man nu tänker efter så om förkylningsbaciller fungerar som postens brev så försvinner de väldigt lätt på villovägar och man blir rätt sällan sjuk.
Andra eftertanken så stämmer ju detta också - var rätt längesedan jag var sådär småsnorig.
Att veta NÄR det är dags att byta ut vinterjackan mot en tunnare är svårt. Hör en röst i mitt inre att man inte ska ta på för tunna kläder för fort när det är vår. Kyler man ned sig blir man sjuk! Men när vet man att det är OK?
Nu har jag ju insikt i detta om att bli sjuk, att det inte alltid är yttre förutsättningar - i detta fall KYLA som gör oss sjuka. Utan det är när immunförsvaret vacklar och trilskas efter stress, press och sånt.
Jag har i alla fall inte på mig långkalsonger och täckbyxor längre.
Ska hålla föredrag idag så jag laddar med te med honung i, halstabletter och räknar med att imorgon är jag hes. SÅ är det bara.
Hörs folket
Av Lisbet Olofsson,
lördag 18 april 2009 klockan 18:05,
0
Sorg är bra att dela eftersom den då kan lätta för en stund.
Sorg/smärta kan inte mätas, varje enskild individ bär på sin egen smärta, sitt eget sätt att hantera den och alla har rätt till den. Hur nära eller hur långt ifrån man än står så är det en verklig och ibland lite skrämmande upplevelse.
Det kändes bra att få dela sorgen som drabbat oss med så många andra. Att minnas, dela minnen, le åt allt roligt man varit med om tillsammans, gör att en väldigt mörk och negativ upplevelse sakta och säkert vänder till något ljust och bra. Smärtans skarpa kanter rundas av och tillsammans med andra blir den lättare att bära.
Tack för att vi fick dela den tillsammans med er.
Av Lisbet Olofsson,
torsdag 16 april 2009 klockan 07:29,
0
För många år sedan skrev jag på ett donationskort och skickade in det.
Jag undrar egentligen om man kan använda något av mig eller om jag idag har alltför trötta, utslitna och dåligt fungerande organ. Det är ju en sak med att vilja donera, en annan om det lämpar sig.
*****
Blogkompisen Kalle fick sin kommentar 'ej godkänd' så jag lägger in den här;
'Jag nämnde bara ett av dina organ, din hjärna, och tyckte att den med sin finurlighet, alla sina erfarenheter och som centrum för din människokännedom nog skulle kunna tacksamt ta emot av många.'
Karl-Gustav Sjöström
Tack Kalle för den nu sträcker jag på mig och ler.......
Smulan tack för dina ord i förra inlägget. De värmer och är som vanligt så kloka.
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 15 april 2009 klockan 06:53,
0
Tiden går oavsett vad man stoppar in i den. Vet inte om det är bra eller dåligt, än.
STORT TACK till alla som läser här (ni är många) och som lämnat kommentarer under olycksartikeln. Alla i familjen går in då och då och läser era ord och de betyder mycket mer än vad ni kan förstå.
Även om många inte kan finna ord, vet vad ni ska säga så KÄNNER hela familjen allas välvilja och stöd.
Tack alla som tagit sig tid att tända ljus och lämnat blommor vid olycksplatsen. Vad vi förstår så samlas många där för att förstå vad som hänt. Var försiktig, det är en skymd kurva, så ingen fler råkar ut för en olycka.
Familjen och släkten är stor och jag kan lätt föra deras talan och säga;
STORT TACK till alla.
Av Lisbet Olofsson,
tisdag 14 april 2009 klockan 06:46,
0
Livet blir aldrig mer som förut
HAN FATTAS OSS
Och likt Fågel Fenix kommer jag/vi att resa oss ur askan och försöka finna meningen med livet igen,,,,,,,,,,,,,om det så ska ta resten av mitt/våra liv,,,,,,,,,,,,,,,
I´ll be back.
Av Lisbet Olofsson,
fredag 10 april 2009 klockan 19:29,
0
Elmiamässan i Jönköping sände med Bosse bildokorn och jag i etern i Skärtorsdags.
Det är roligt vad man hamnar i när man ger ut något som är både unikt, roligt och heltokigt. På Skärtorsdag blev jag inbjuden till P4 som fanns på Elmiamässan och sände från bilshow/utställningen som är där i helgen. De tog för givet att jag skulle finnas där med min bok men när jag berättade att det var cirka 100 mil dit så förstod de mitt dilemma. Storebror är där med fru men de dög inte. Så vi fick den stora äran att vara hundvakt istället.
Så det blev Bosse Bildokotor och Car-b-q prat via telefonen istället. Han ville bland annat veta vad han kunde laga på sin Cortina. Det blev ett trevligt program sa de som hörde på det. Det sändes över hela landet i programmet 'Färdtjänst'.
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 08 april 2009 klockan 07:16,
0
Igår på radion diskuterade man ett uttalande som fastnade fast i mitt minne. Tyvärr kan jag just nu inte tala om vem som sagt detta eftersom jag var inte riktigt mentalt närvarande när namnet nämdes.Uttalandet löd;
JAG BER INTE OM URSÄKT UTAN SÄGER FÖRLÅT
Det är helläckert att lyssna på hur andra människor tolkar detta. Själv har man en rätt tydlig bild om innebörden, sitter i magkänslan och tanken. Men åter igen ju mer man börjar vrida och vända på orden, analysera dem och peta på dem så börjar betydelsen att vackla. Menar att kan någon annan övertyga mig om att deras tolkning är bättre än min så kan jag ändra mig. I alla fall kan jag helt klart acceptera att någon tolkar/tycker annorlunda än mig.
Jag tolkar detta som ett
ärligt menat försök att inte skapa ursäkter, hitta syndabockar och försöka förklara sig. Utan mer ett ärligt förlåt - jag gjorde fel och det sket sig.
Några tolkade som jag men andra uppfattade det hela med
att man går ut helt kallt och begär att få förlåtelse av andra. Utan att ge en förklaring utan bara typ
FÖRLÅT och nu går vi vidare för jag har bett om förlåt. Jag skiter i dig, din känsla eller vad du tycker, för nu har jag bett om förlåt och då ska allt vara GOTT igen.
Nästa grej jag tänker på är;
Vad är det som gör att vi tolkar så olika? Arv, uppväxt, möte med människor som beter sig på vissa sätt, utbildning???????..
Intressant.
Så hur tolkar du uttalander?
Ajözz
Av Lisbet Olofsson,
måndag 06 april 2009 klockan 06:55,
0
Vill bara låta meddela att jag samlat barnpoäng i helgen
Vad är då barnpoäng, jo enkelt sagt är det att man får poäng för alla barn/ungdomsgrejer som man gör. För ungdomar som samlar vuxenpoäng så är det tydligen rätt "skämmigt" och inget direkt positivt. Att göra listor hör ju till denna poäng skala.
Konstigt tycker jag för jag minns att man ville bli vuxen så fort som möjligt. När man var under 15 vill man fylla moped, komma sig in på bio och vara på discot för dem över 15. När man var över 15 ville man bli 18 för att komma sig in på krogen, ta körkort och bli myndig, 20 för systemet etc. Falskleg, snika in, halvljuga för dörrrvakter och och och?
Sedan när man blev 18 (eller var det 21?? Hon 21 och han 23 fanns ju också) och fick gå på krogen blev man oerhört irriterad på all fjortisar som var där. HERREJISSES, småungar på krogen!!!!!!!
Ja det hade man inte kunnat fatta när man var 16 och snikade in på Versan (då universum) att de äldre skulle se ner på en. Man var ju bara så ?. FRÄN?hette det då. Mamma berättade att allt var SALT på hennes tid. Coolt började komma och vad det är nu det vet ni alla.
JA, tillbaka på barnpoäng. Jag har nu bara TVÅ?2, saker på min lista. DÅLIGT LITE
* Jag var uppe till tidiga söndagsmorgon!!! Alltså steg inte upp utan lade mig aldrig.
* Slöade framför tv´n och såg Umeås damer spela, samt hockey och handboll.
Jag kunde ha samlat mer poäng om jag haft några liter Cola och pizza också. Eller att jag inte ens steg upp från sängen på hela söndagen. Bara tagit täcket och förflyttat mig till soffan i vardagsrummet.
Fast mina barnpoäng förstörs nog genom att vi hann städa garaget och köra bort tidningar, plastflaskor och kartonger under dagen också. Hade inte kepsen på inomhus och min mobil låg kvar på bordet utan att jag hade slagit på ljudet - HEMSKA TANKE, där åkte mina barnpoäng åt skogen.
Hm, nu kommer säkert någon att reagera och säg att jag inte ska nedvärdera och göra narr av barnen fast då kan jag ju "samla fler barnpoäng" genom att direkt kasta påståndet tillbaka med att säga:
- Men du då, du är lika fett störd själv som föraktar oss vuxna och räknar vuxenpoäng. Jag härmar ju bara dig!!! WOW, vilken känsla att samla barnpoäng på det sättet. TESTA.
Allt som sägs till dig - kasta det tillbaka till mottagaren och strunta helt i vad som sägs utan att fundera. Konstruktiv kritik eller vad det än må vara - ignorera och kasta tillbaka.
Jag måste göra en RÄTTELSE
Däcken har kommit och står klara för att läggas på fälg, balanseras och sättas på. Det var ju inte "brejdäck" (breda) vi köpte. De är rätt spea (späda) med andra ord men det som skiljer dem åt är att de är DIGGISAR. Detta är för mig ett nytt förkortat ord som svägerskan lärde mig i helgen.
- Har ni också fått era diggisar???????????
Hmpf??jodå på Konsum!!!!! Diggisar är en alldeles nytillkommen förkortning av DIAGONALA DÄCK. Så då vet ni!!!
ROBBAN W - Du har väl lärt dig också eller så har du förr haft för mycket VUXENPOÄNG i ditt liv. Kan tänka mig att du är en bra förebild för en livsnjutare.
JAN N Yes, där sa du ett sant ord. Jag har inte tänk i dessa banor men nu fick du mig att tänka på nått annat igen. Bra det här men blogg - man lär sig.
HA det folks
Av Lisbet Olofsson,
fredag 03 april 2009 klockan 07:27,
0
Jag läser hur mycket de lyckosamma jobbar, diskussionen om vem som tar hand om barnan, för några nummer sedan i affärstidningen 'Passion for business' skrev en man en krönika. Den handlade om om att om han hade varit den som jobbat hemma, tagit hand om barnen och allt som tillhör deras vardag så skulle han inte ha kunnat göra sådan framsteg på sitt jobb, fatta alla besluten med rätt fokus.
Han berättade att när han var pappaledig så gick all fokus till barnen och hemmet så han ifrågasatte hela debatten om DET VERKLIGEN GÅR ATT GÖRA KARRIER OCH HA EN VÄL FUNGERANDE FAMILJ på hemmaplan? Oavsett om man är man eller kvinna.
Man pratar så mycket om att barnen alltid ska gå före, att deras uppväxt är viktigast och att de mår bäst i en familj där de får den bekräftelse, uppmärksamhet som de behöver. Hjälp och stöd med att bli individer som ska ut i livet.
Att göra karriär, slita upp barnen tidigt på morgonen, hämta dem sent om man nu ens hämtar dem själv utan man har enbarnflicka eller något liknande. Städhjälp är självklart och matlagning vet jag inte riktigt hur det fixar sig etc.
Är det för barnens bästa? eller är det föräldrarna som behöver nära sitt ego, förverkliga sig själv och känna sig betydande i detta liv som styr?
Denna krönika har jag tänkt MASSOR på och jag såg inte att den följdes upp på något sätt alls. Det blev liksom TYST om detta. Därav jag blir mer fundersam och mina tankar återkommer till den då och då.
Vad är Karriär för dig? Vad är en förebild för dig?
Jag kan väldigt SNABBT uttala mig om att jag ser inga förebilder på de som tjänar mängder med pengar, som arbetar så fort tillfället ges, kliver upp mitt i natten för att arbeta, smiter iväg på helgen för att arbeta. De ser glåmiga ut, är välmålade i sina uppsnoffsade designkläder med de rätta assesoarerna och de har en lätt stirrande och tom blick. I örat sitter snäckan och sladden hänger ned till telefonen och helst ligger en liten smidig laptop i knät. Jag har sett dem - i mängder på flygplatsen etc. Har även haft dem med i rehabprogram för stressrelaterade sjukdomar.
Mina förebilder ser friska ut, klar i hyn, glädje och glimt i ögonvrån, ler ständigt och tar sig tid att byta några fraser om man är nära. De är inte uppklädda till tänderna, matchade grejer till hela utstyrseln utan är vardagskläddssnygga. De strävar inte efter att jobba så mycket som möjligt, skryter inte om att driva flera bolag samtidigt.
De tar vara på livet, tar semester även om inte bilen ska besiktas utan för att njuta av tillvaron, att umgås med familjen och andra. Som har en rik fritid som väger upp jobbet och som LEVER fullt UT.
JA, FINNS DE ÖVERHUVUDTAGET IDAG? FINNS DET NÅGON DÄR UTE?
är det en utopi kanske...
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 01 april 2009 klockan 07:05,
0
Jag fick en förfrågan om att hålla vårtalet i år. Det kändes väldigt smickrande och som något slags erkännande att man är någon att lyssna till
Eller så är det helt enkelt så att man inte har någon annan som är villig att ställa upp och offentligt hålla årets vårtal (flinar lite lätt så jag blir glad i hela kroppen - man ska vara ödmjuk - det vet ni ju)
Min magkänsla slog ut fullständigt och skrek som en hungrig björn på väg ur sitt ide. NEJ, NEJ, NEJ inte hålla vårtal, inte hålla vårtal. Det riktigt bullrade och mullrade och direkt när mitt nej kom så lugnande den ned sig.
Brukar det inte vara JAG som säger till folk att aldrig besluta sig direkt utan alltid be om en dag, om inte i alla fall några timmar innan man bestämmer sig!!!
Däckinköp
När jag ser min brorson Johans kommentar här nedan om hur vi vilseleds av "benämningar" på de produkter som vi köper. Blockchoklad betyder att halten choklad inte är alltför stor och det finns en massa annat skit i den. Jag har glömt skillnaden just nu, vilket jag inte borde men det är liksom vi konsumenter som blir lurade utan att vi ens fattar det. Eller det är säkert vår skyldighet att ta rätt på sånt förståss??..
Johan har i alla fall fullt upp med att göra inköp åt oss släktingar - jag vill bara påpeka här att släkten är oändligt stor. Inte nu på min & hans pappas sida utan mer åt "det andra hållet". Det tycker jag är väldans kul för då är det mycket kalas hela tiden.
Det TINAR ute vilket får det att rycka i gasfoten och vi påminns av att bilar ska besiktas och däck ska inte bara vara snygga, breda utan även godkända att köra på.
Jag ryyyser varje gång olyckor sker på grund av att bilar har fel eller dåliga däck. Bra däck är en bra livförsäkring (slår näven i bordet så kaffet skvätter)?ja detta blev ju typ en parentes, skulle inte komma in på det spåret så nu styr vi upp i rätt spår (påtal om oplogade
och oskrapade gator som är som rodelbanor)
ÅTER TILL ORDNINGEN!!!!!!!!!
Johan köper däck till oss alla - inte nu ur egen ficka utan mer att han tar in offerter och "close the deal". Han ska lägga en order på cirka 20 special brejdäck (breddäck) med vita sidor etc och har kollat runt.
Vi är alla förvånade för det verkar inte vara så att man vill sälja 20 "dyrdäck" åt vårt håll. Många har inte ens svarat på offerterna, andra har sagt att de inte har alla våra däck hemma och tänker INTE ta hem fler däck när dollarn ligger så högt.
Man är ovillig helt enkelt. Kan det vara så att däckförsäljarna inte har kapital att köpa in däck i konstiga dimensioner (inte konstiga för oss) och slirar på det. I alla fall så har Johan lagt order nu, klart och betalt, så nu kommer snart en trave däck. Vi ska ha nya till Special -58. I år har vi bara en bil och Constructam (husvagnen) som ska genom besiktningen.
Jan N Jisses, då har VK lite pengar "över" eller hur man ska tolka deras annonssatsning.
Väl mött denna onsdag