Hans-Inge Smetanas blogg

Nu är debatten igång igen ang. aktiv dödshjälp. Jag är glad att vår socialminister menar att sjukvården är till för nåt annat än dödshjälp. Han anser att sjukvården är till för hjälp till liv och inte till hjälp till död. Och jag är benägen att hålla med till fullo.

Rapportering i media:

Socialminister Göran Hägglund välkomnar Socialstyrelsens initiativ att klargöra rättsläget kring dödshjälp. Men han står fast vid åsikten att det alltid är fel att aktivt hjälpa någon annan människa att dö.

Läs mer på följande sidor om dödshjälpsdebatten

Expressen, Svenska Dagbladet, En utfrågning av riksdagspartierna i Aftonbladet

Det var för någon dag sedan jag saknade gamla VK nåt alldeles speciellt. Ni minns den där stora tidningen som tog upp hela frukostbordet. Och tog den inte plats på bordet så hade man den runt hela kroppen ja man kunde t o m gömma sig bakom den. På den tiden kunde man läsa någon annan tidning i tabloidformat och tankarna kom oj vad lindrigt att läsa denna tidning på morron. Den gick ju så lätt att hålla i. Men det kan ju inte rymmas lika mycket som i den stora tidning VK.

Nu när vi har tidningen i tabloidformat och vant oss med det så vill vi inte byta. Åtminstone inte jag annat än för några dagar sedan och varje år kan denna tanke komma tillbaka. Och det är just när man ska sätta om blommorna. För om VK tog för mycket plats för frukostbordet så tog den ju också lika stor plats när man vek ut den på bordet som underlag för att inte hela köket ska belamras med blomjord. Och då var storleken helt plötsligt på plussidan.

Så det är enda gången man saknar den stora tidningen. Men jag har kommit på att man kan ju faktiskt lägga fler tidningar i bredd J Nästan samma effekt men inte riktigt ändå….

Idag är det en stor dag. Vi firar en 15-åring idag. Yngsta dottern fyller 15 och utan att bli alltför sentimental så börjar man fundera att det i alla fall måste ha gått några veckor sen man själv fyllde 15.

Det var ju en viktig dag. Och varför man kom ihåg den dagen var för att man äntligen fick köra moped. Född sent på året fick man ju vänta lite extra medan kamraterna som föddes tidigt på året kört i flera månader.

Inget fordon kommer man så ihåg som just mopeden. Lyckan var näst intill fullkomlig när man stolt äntrade sadeln och lät tvåtaktsknattret släppa lös. Jag kan nästan än känna doften av ofullständigt förbränt drivmedel. Att sen vrida ner gashandtaget och sväva fram. Jo det är sant man riktigt svävade fram som ju naturligtvis var en högst subjektiv känsla.

Att man just kom över 30 km/timme glömde man för en stund till förmån av känslan att flyga fram. Sen är det ju preskriberat vid det här laget men nog ska det erkännas att efter diverse modifieringar så var hastigheten ofta en annan. Har haft många fordon sen dess torde väl vara ett 30-tal bilar, skoter samt andra fordon men det är mopeden som sitter fast i medvetandet.

Men nu blev jag för nostalgisk detta var ju ”några” veckor sen och nu handlar det om min dotter. Hoppas hon idag ska känna sig speciell. Komma ihåg sin 15-årsdag på samma sätt som jag gör. Och vad ska hon då minnas? Kanske att pappa tog sig mer tid denna dag. Jag ska åtminstone försöka så hon känner att det är en speciell dag. Att det liksom är hennes dag. För hon är speciell min dotter. Grattis.

Feminist eller inte. Det är inte hur man kallar sig som är det viktigaste utan hur man gör. Själv vill jag inte kalla mig feminist men jag värnar om jämställdhet på alla nivåer.

Man har kollat hur departementscheferna har tillsatt sina utredningsmän eller kvinnor.  Det är slående siffror. De som kallar sig feminister har anställt mest män. Men de som tar avstånd att kalla sig feminist lyckas betydligt bättre. Vad kan detta bero på? Läpparna bekännelse?

Nyamko Sabuni (FP) samt Göran Hägglund (KD) säger båda att de inte vill kalla sig feminist. Men ändå har de lyckats betydligt bättre än t ex Anders Borg (M) som vill kalla sig feminist.

Ska alltså slutsatsen bli att en feministisk minister tenderar att anställa i huvudsak män, i synnerhet på de högra tjänsterna, medan en icke-feministisk minister agerar mycket mer jämställt vid rekryteringen av medarbetare i en utredning?

Christina Bergqvist, docent i statskunskap vid Uppsala universitet, anser att den slutsatsen kan vara något djärv. Däremot, menar hon, råder det inget tvivel om att uppdelningen fortfarande står mellan ”mjuka” och ”hårda” frågor, mellan typiskt manliga och typiskt kvinnliga områden.

Läs artikeln här.

Sitter nu på sammanträde igen. Vård och omsorgsnämndens arbetsutskott. Började tidigt i morse för att vi ska läsa handlingar till extra ärenden. Kommer ofta på en del extra ärenden som framkommer mellan beredningen och sammanträdet.

På promenaden på morron till kontoret slogs jag av detta med snön. Vi har rätt mycket snö och ändå snöade det för nån dag sen igen. Känns som om det räcker nu. Men visst har vi fina dagar med sol och sen vet man att ordspråket stämmer som morfar alltid körde med på våren när vi barn tyckte det var tråkigt att det fortsatte snöa. – nysnön et opp gammsnön, sa morfar.

Och visst är det sant. Har en känsla av att man i de tidigare generationerna hade mindre flöde av media runt sig så man hade mer tid att fundera över vädrets makter och hitta systemen i naturen. De där med ”fårkrappen på himmeln” var också ett tecken. Alltså om man såg en bit blå himmel så mycket som en fårkropps storlek så hade man fint väder om några timmar.

I går fick jag lämna kommunstyrelsens sammanträde innan det var klart. För att sätta mig i bilen och åka till Dorotea på kvällen. Det är inte många KS som jag inte deltagit på till sista stund men tiden medgav inte detta denna gång då jag var inbokad i Dorotea kl 19.

Så jag tog med mig tankarna i bilen om kommunens ekonomiska situation, förvaltningarna behov av pengar etc, ja det är svårt att lämna tankarna på jobbet utan man har dem med sig.

Så med solskyddet nerfällt och trevlig sol lysande genom vindrutan åkte jag mot Dorotea.

Började känna att det ändå är ganska härligt trots de tankar jag nyss haft snurrande om behov av pengar. Med solen stickande i ögonen slog jag på radion och det var ett program om Grekland. Programmet förklarade hur bilden ser ut i landet. Man intervjuade några medborgare som gjorde bilden tydligare när man sa att man får jobba extra men får inget betalt för det. Man redogjorde också för det krispaket som EU ska ta ställning till. Kort sagt kände jag att de funderingar jag tidigare haft ang vår kommun och de problem jag känt är på gränsen till ett I-landsproblem i jämförelse.

Allt är relativt.

Så är det då offentligt. Det har arbetats en del under lång tid på Alliansen logga, den grafiska profilen, kort sagt hur man ska synas utåt.

Nu är loggan klar och den grafiska profilen och den kan ni se här ovan. Själv tycker jag nog att ett av de andra förslagen till logga var bättre men böjer mig naturligtvis för majoritetsbeslut.

Nu ska det också bli tydligare vad det är för innehåll. Man har gjort om hemsidan. Sen presenteras fyra initiativ till en valseger i september. Läs om detta på hemsidan. Och du som är inne på facebook. Sök igen Allians för Sverige.

Nu börjar de röda färgerna bli tydligare. Det jag tänker på att Mona Sahlin börjar visa vad hon vill göra om det röda laget vinner höstens val

Först vill hon rasera allt som Alliansregeringen åstadkommit. Hon vill återerövra världen med att vara det land där vi ska ha störst skattetryck. Vill hon återinföra 140 förtidspensionärer per dag också tro?

Än har hon pratat lite diffust om hur hon ska övertyga undersköterskorna, lärarna, byggnadsarbetarna etc att de ska få ca 1000 kr mindre i börsen varje månad. Men det blir ju effekten av det resonemang hon för.

Man pratar om att tydligare kvotera föräldraförsäkringen och nu senast vill hon lagstadga om kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser. En av landets mäktiga kvinnor menar att det är helt fel väg att gå.

En av de ledande i Kommunal sa så här vid ett samtal: - Det är först när vi förstår våra olikheter som vi kan få en bättre jämställdhet.

Tänk om Mona lyssnade på sådana visdomsord.

Så vart blir då den enskildes val?

Hur känner sig den man eller kvinna som väljs in i en bolagsstyrelse på grund av sitt kön?

Hur känner sig undersköterskan som nu har fått råda att köpa det hon önskat ett tag och nu får höra att ”mamma staten” vill ta tillbaka slantarna?

Är absolut för jämställdhet men är detta rätt väg att gå?

Läs om där hon uttalar sig om sina tankar att lagstadga om kvoteringar.

Idag är det en spännande dag. Vi har styrelsemöte i Näringslivsservice hela dagen. Nu ska vi resonera framtid och fokusera vad som är uppdraget från fullmäktige att Näringslivsservice ska göra och sen ska vi se vilka projekt vi ska jobba med framöver. Så de blir spännande att resonera oss fram till kloka beslut.

I denna styrelse är det inte så mycket politik utan här är det stor samsyn i frågorna som vi för övrigt också har i Vännäs. Vi har ett gott samarbetsklimat och det hoppas jag bibehålls även om vi till hösten går mot ett val. Det brukar som bli lite knepigare då rösterna ska fiskas. Men även här tror jag att vi i Vännäs kommer ha en sund och bra debatt utan personliga påhopp eller trätor.

Man slås i debatterna hur siffrorna används olika. De siffror jag tänker på är arbetslöshetssiffrorna. Om man lyssnar på debatterna i riksmedia så blir man verkligen fundersam. I grunden är det samma siffror som man vänder o vrider till sin fördel.