Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Om det jag inte provat

Nu tänkte jag uttala mig om något jag inte har erfarenhet av. Jaha, "är det nytt?", tänker några.

Vi fick inga barn, Agneta och jag, men både arbetsliv och vänkrets är fylld av människor i alla åldrar. Också småbarnsföräldrar. 

Barnkär som jag är  kan jag långt på väg förstå det absolut överväldigande, omskakande nya som sker när en ny liten person kommer till en med drag av både en själv och den man älskar. Ett barn som slår an strängar i hjärtat i frekvenser man inte visste fanns, en varelse som behöver en på så många plan. En liten människa som utvecklas från dag till dag och för vars utveckling man har en obegripligt stor betydelse.

Ankomsten ändrar nog ofta det mesta i livet. All grundläggande livsrytm rubbas för en del. Skeendets olika faser kan även kan ha med sig känslor, reaktioner och konsekvenser som man inte gärna talar så öppet om.

Ni som varit i de här situationerna vet så oerhört mycket mer än jag om allt vad som händer och sker. Men även som oinvigd blir man tagen och ledsen när man ser en ny liten familj spricka när den gemensamma resan just har startat.

Trots att jag är i farfarsåldern och utan erfarenhet vill jag drista mig att säga – glöm inte bort den du fått barnet med. Gläds åt  barnen, se din livskamrat och sköt om också den relationen. Ta tid till den du förhoppningsvis ska leva med när era barn om kanske 6 – 7 – 8000 dagar flyttat ut.

Det är nog bland det allra bästa du kan göra för ditt barn.

Etiketter: , , , ,

4 kommentarer

  1. Karl-Gustav Sjöström

    Så klokt, rätt och riktigt skrivet, Jan. Du hade med säkerhet blivit en alldeles utmärkt pappa och är nog ändå en bra låtsaspappa, låtsasfarfar eller låtsasmorfar trots den egna barnlösheten.

    Nu åker vi till Grand Rapids efter ett snabbesök i Kalamzoo hos Peggys son. Hej så länge!

  2. Jan Nilsson

    Svar till Karl-Gustav Sjöström (2010-05-23 15:57)
    Vi hade hoppats bli bra föräldrar, men vi hade väl andra uppgifter som väntade. :)

    Önskar er en fortsatt bra resa. Hälsa Peggy!

  3. Isak

    Nog har du chansen fortfarande Herr Nilsson. Jag ser alla
    barn som mina barn, och som vuxen så måste man ta ansvar
    och vara just vuxen, och försöka vara föredömmen för alla
    barn. Har begåvats med två barnbarn 4 och 6 år gamla flick-
    or. Men i min vardag så finns det många barn som far illa,
    och min omsorg sträcker sig även till andra. Vad jag kan erbjuda är tid och ännu mer tid. Tyvärr så saknar dom
    flesta föräldrar tid, även jag när jag hade min tid. Du
    och din fru kan ha er tid nu, det finns säkert någon som
    behöver den.

  4. Jan Nilsson

    Svar till Isak (2010-05-23 19:36)
    Jag tror det var det finaste jag läst av det du skrivit. Det finns gott om barn som behöver vuxna. Efter att ha varit rektor och ibland nästan något av elevassistent och ”barfotakurator” är det nu tid att göra något annat än att arbeta yrkesmässigt med barn. Men jag hoppas att ibland få finnas till hands för några ändå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>