Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Vårt bidrag till missväxtens offer


Inget ont som inte för något gott med sig, sägs det.

Vi har haft det motigt med kylar och frysar det här årtusendet och allteftersom moderniteterna gått sönder har skrytet om frysen i svärfarshuset tilltagit. Frysen som dunkat på sen 1952 och varit primärlager för älgköttet. När nya produkter packat ihop totalt efter fyra år, eller krävt garantireparation efter ett, två, tre och fyra år har den gamle stigit i aktning.

Under stora värmeböljan gick den gamla Elektroskandian i pension, 66 år gammal. Med sig i den oplanerade vilan tog den bär och en hysad mängd älgkött från senare år. Själva var vi i främmande land och jag är livslångt tacksam till släktingarna som skaffade bort det jäsande innehållet.

Vår privata beredskap har försämrats, vår köttförbrukning består mestadels av älg. Värre är att Sveriges livsmedelsförsörjning, kort- och långsiktiga beredskap nu drabbats hårt av missväxt och foderbrist. Köerna till slakt är i delar av Sverige ohanterligt långa och på sina håll ger lantbrukare bort djuren för att slippa slakta dem. Vissa kommuner låter bönder slå sina grönområden eller använda dem till bete för att lindra krisen något.

För några lantbruk är detta oår dödsstöten, för andra en ekonomisk katastrof som man ändå förhoppningsvis överlever. För Sverige är det ett kvitto på att man inte kan göra som vi gjort med livsmedelsförsörjningen. Mat kan inte hanteras som andra produkter. Jag fylls av vrede när jag tänker på att vi toppat och skruvat åt EU-reglerna för våra livsmedelsproducenter och sen upphandlar mat till skolor och äldreboenden som producerats på sätt som gett våra egna bönder fängelse. Svenskt kött på restaurang är nog sällsynt.
Nu blir galet få jordbruk ännu färre.

Med egna huvudlagret tomt på kött blir det ett tillfälle att köpa mer svenskproducerat till stöd för lantbruk och beredskap. Köper vi alla en del var lindras krisen något, så låt oss göra det. Jag får handla lite mer. Vi behöver vårt jordbruk för både kött, säd och grönsaker. Jordarna behöver djuren.

En lokal fråga. Igår slogs kyrkans mark i Vännäsby. Kunde det inte användas av någon?

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Det är förfärligt med denna utslaktning. Och vem ska äta köttet, när klimatextremister har satt klorna i kommunens äldreboenden och infört köttfri måndag, tisdag och nästan alla veckans dagar och länsstyrelserna driver igenom EU:s vattendirektiv, som sänker grundvattnen och torrlägger sjöar / dammar för att återställa naturliga vandringsvägar för fisken. Tror man.

    Blomsterprakten i Stadsparken är lika bedårande som vanligt och gräset lika grönt. Ännu har inget bevattnigsförbud införts, och villaägarna odlar sitt högklassiga djurfoder, som finhackas av motorgräsklipparna och sprids ut som gröngödsel. Jag ser bilder från nödåren under första världsskriget, när Stadsparken plöjdes upp och potatis odlades i fårorna. Skulle inte Sveriges kommun och villaägare kunna förenas i en räddningsaktion för det svenska lantbruket? Varför inte använda äldreboendets grönsaksbiffar som grisfoder och låta pensionärerna åta riktigt kött, som de alltid gjort?

    En nykalvad ko behöver massor med ”produktionsfoder” för att ersätta den näring som blir mjölk. Efter några månader kan kon sinläggas och behöver då bara underhållsfoder för sin egen överlevnad. Underhållsfodret behöver inte alls ha samma näringsinnehåll som produktionsfodret, varför sinkor kan beta lite varstans. Men så kommer det till ekonomin.

    Att behålla kor, som inte ger några intäkter, som sinkor under flera månader utöver normal sinperiod, har den enskilde djurägaren knappast några ekonomiska reserver till.Och med fallande köttpriser kommer slakten inte att ge tillräckliga intäkter vare sig för att behålla de kor, som annars skulle kunna behållas som sinkor, eller för att bygga upp en fulltalig djurbesättning igen Vilket dessutom kommer att ta flera år.

    Klimathysterin slår mot både den framtida livsmedelsproduktionen och mot miljön. Och mot jobben, inte bara inom lantbruket, utan även inom den inhemska förädlingsindustrin, Men vem bryr sig? SVT:s politiska expert driver SD-propaganda hej vilt och sprider ut rykten om alliansen sönderfall och mot själva tanken på varje form av blocköverskridande samarbete efter valet.

    Som åtminstone jag ser som en nödvändighet, om nuvarande väljarsympatier blir valresultat, om landets problem ska lösas.Mitt senaste ”riktiga” yrke före pensioneringen var som lantarbetare. En av de allra sista. Nu för tiden har väl inga bönder råd med anställd arbetskraft. Kommer en de forna arbetsgivarna inom branschen att finnas kvar om tio år?

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Flera kommuner planerar nu för att låta jordbrukare nytta deras grönområden till bete och skörd. Glesare skogspartier kan kanske också lindra konsekvenserna av missväxten.
      Här i norr är det inte lika illa som på andra håll. Men det gäller nog att ta det säkra före det osäkra. En jordbrukare jag talade med i Kalmartrakten hade inte sett regn sen i april.
      Viktigt att inte tappa fler jordbruk. De kommer inte tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>