Nyduschad, nyrakad och med stel blick åkte jag in till Umeå i morse – 8 mil enkel väg i onödan skulle det visa sig. Kallelsen från Opus Bilprovning visade sig nämligen innehålla ett felaktigt datum vilket innebar att min bil fortfarande är obesiktad. Efter en kvarts fikulerande bland Opus personal kom beskedet att jag skulle ha infunnit mig kl 07.00 igår måndag, något som förmodligen bara Opus datasystem visste! Jag har aldrig under de ca 40 år jag besiktat bilar varit med om att tiden som meddelats mig varit felaktig. Men under den kvart jag befann mig i hallen och väntade på besked om strulet med tiden passerade att antal förvirrade bilägare genom dörren till ”kundmottagningen”. Jag kan för mitt liv inte begripa varför en väl fungerande statlig verksamhet som Svensk Bilprovning privatiserats! Frågan för mig dock osökt vidare till teknikskiften överhuvudtaget. Fram till 1980-talet var den generella idén med teknikskiften att de skulle medföra förbättringar för medborgarna. Men under senare årtionden har detta mål genomgått en dramatisk förändring. Nu handlar det inte längre om att skiftena ska göras för medborgarnas bästa utan nu ska privata ”aktörer” prioriteras på samhällets bekostnad. Ta bara den förödande nedrivningen av telefonledningar på glesbygden som görs enbart för att bereda plats för de privata ”aktörerna” inom telekom. Att de arma abonnenterna inte kan använda sina telefoner längre är det tyvärr ingen som tar notis om. Telefonin har aldrig fungerat så illa som den gör nu, på 1950-talet (efter att ha begärt Riks till Forsbacka 42 hos en livs levande telefonist) kunde jag prata med min mormor utan att samtalet avbröts eller att delar av vad hon sa försvann. Ett nutida samtal från våra trakter ut till världen är ett lotteri, ibland hör man nästan allt vad personen i andra änden säger men återigen måste man avbryta samtalet (om det inte bryts av sig själv) och prova igen. Teknikskiften inom telefonin har av hävd inneburit förbättringar, som till exempel automatiseringen och senare knappfunktionen. Tyvärr är inte introducerandet av digital teknik på glesbygden tillräckligt lönsamt för att ”aktörerna” ska bry sig. Och att politikerkåren skulle lägga sig i och åtgärda dessa missförhållanden kan man bara drömma om. Prioriteringen för dagen är att låta mer eller mindre seriösa ”entreprenörer” sköta denna ruljans utan inblandning av pekpinnar från ”klåfingriga politiker”. Därför kan man i dessa valtider undra över varför så många av oss röstar på politiska partier som sätter privata företags vinstbehov framför medborgarnas…
De samhällsbevarande hingstarna
Kommen från provinsen tar jag ofta en fika på något av stans kaféer vid de alltmer sporadiska stadsbesöken. Det är emellertid något man (speciellt om man är kvinna) helst bör göra före kl 8.30 på morgonen. Då placerar sig nämligen de manliga kotterierna vid de bästa borden (och om ett sådant bord till äventyrs är upptaget av en kvinna kan damen i fråga bli tillfrågad om hon inte kan flytta på sig alternativt om hon snart ska lämna sin plats).
Manliga kotterier förresten, vad är då det? Jo sådana har funnits i alla tider och första gången jag kom i kontakt med fenomenet var på Umeås 1960-talskaféer. På Kafé Linnéa till exempel satt varje morgon gäng i vilka det ingick ett antal tongivande journalister och småpratade innan det var dags att gå till respektive redaktion eller kontor. I dagens Umeå är kaféerna färre medan antalet ”slutna sällskap” förblivit i stort sett oförändrat eller till och med ökat. Exakt vad männen avhandlar vet jag inte, men med tanke på sällskapens sammansättning handlar det om makt, inflytande och naturligtvis om affärer. Stadens mest profilerade män med de titlar som tydliggör verklig maktutövning ser man däremot inte på morgonkaféerna, de behöver nämligen inte längre mäta sina kukar med andra män, åtminstone inte med diton i samma stad…
Det enda kvinnliga inslaget på morgonkaféerna är de smartdressade kvinnor i karriären som snabbt viker upp sina laptops i ett sista försök att hinna gå igenom dagens kalender sedan de lämnat barnen på dagis/skola.
När det gäller verklig samhällelig makt står vi och stampar på samma ställe som för åtminstone 50 år sedan. Den mångomsjungna jämställdheten består sålunda till syvende och sist enbart av generationer av omsorgsfullt applicerad testosteronberikad fernissa.
>781 120 rasister – Deal with it!
Det står i dagens Expressen att Sverige inte kan ha så många rasister!? Men nu har vi ju svart på vitt! att landet härbärgerar åtminstone detta antal främlingsfientliga medborgare. Jag tror dessutom att de som röstat på Sverigedemokraterna bara är en bråkdel av alla svenskar som är avogt inställda till invandrare. Man behöver bara fråga de arbetssökande invandrare som sökt hundratals arbeten bara för att få tillbaka sina CVn med beskedet att ”Tjänsten är tillsatt”. Skulle enbart arbetsgivare som röstar på SD stå för detta svek mot ambitiösa människor från andra länder som vill skapa sig en framtid i landet vore detta inget problem. Nej, svensken är i grunden rasist och det är bara tack vare det idoga och konsekvent utförda demokratiarbete som utförts under tidigare årtionden som nödtorftigt lyckats hålla rasismen inom hank och stör. När högervindarna i slutet av förra århundradet började erodera den tidigare så framgångsrika demokratiska samhällsordningen gnagdes även skyddet för de svaga grupperna ned. Valåret 2006 är ett märkesdatum för när denna utveckling accelererade till vad det är nu med fallande siffror i snart sagt varje mätning av länders generella tillstånd. I samma takt som den alienation högerpartierna i riksdagen utvecklat till fulländning har Sverige rasat i alla mätningar. För att få bukt åtminstone med främlingsfientligheten borde således de partier som nu ska plocka ihop ett regeringsunderlag i demokratins namn även vidtala företrädare för SD. Enda sättet att bromsa politikerföraktet bland ”utanförskapets” (jag hatar ordet) människor och därmed rycka undan mattan för Sverigedemokraterna är att ha tillräckligt med ”balls” för att bita ihop och ta med dem i den skumpande båten.
Ett genidrag!
Om Löfven & Co menade allvar med att marginalisera det nya 13-procentpartiet i riksdagen borde de erbjuda något av ”järnrören” en plats i regeringen. Det skulle vara det ultimata sättet att underminera förtroendet bland de röstande politikerhatarna för de järnrör som utkristalliserats ur den rasistiska myllan. För vilka av de marginaliserade utanförskapsmänniskor som i förtvivlad omsorg om sina egna bidrag röstat på ”de brune” skulle lägga sin röst på ett parti som blivit ett med etablissemanget vid valet 2018? Inte många…
13 procent idioter?
Ja, det är väl så många tänker när de ser 2014 års valresultat. Två decenniers oavbrutet privatiserande av välfärd och skola har gjort att en allt större del av befolkningen känt av det ”utanförskap” framförallt högerns retoriker under de senaste åtta åren försökt motsäga. Men verkligheten kommer till sist att drabba även den mest framstående retoriker. Det är dock inte hela den tragiska sanningen. Under tiden har ur de bruna folkdjupen ett växande elitistiskt högerparti vaskats fram. Och från och med nu sitter åter vänstern bänkade på taburetterna med krav på sig att försöka pressa tillbaka samma bruna sörja som flöt upp då det begav sig på 1940-talet. Det är bara att konstatera att en stor del av svenskarna är rasister och det är enbart tack vare starka vänsterkrafter de inte lyckades göra sig gällande inom den yttersta makten under 1900-talet. Man kan bara hoppas att dagens valresultat blir en väckarklocka för den vänstra delen av politikerkadern och att de återigen lyckas lägga på locket för de avskyvärda politiska strömningar som ådagalagts under de senaste åtta åren av högerstyre.
På kvällspromenad
Lingonrött blåbärsris bland bären.
Kura skymning…
Solen går ned intill Stol Nr 1.
Ståndaktiga sappen.
Stor asp med frukt.
På kvällen bronseras alla skräddare.
En brun undervegetation
är grogrunden för Sverigedemokraterna. Arne Lapidus dokument om hur (och framför allt av vilka) partiet grundats avslöjar vad vi redan anat. Ur den latenta rasism som funnits bland svenskar sedan långt innan förintelsen har ett främlingsfientligt parti framsprungit och lyckats skapa sig plats i den svenska riksdagen. Läs Expressen idag!
Senaste kommentarerna