Om Löfven & Co menade allvar med att marginalisera det nya 13-procentpartiet i riksdagen borde de erbjuda något av ”järnrören” en plats i regeringen. Det skulle vara det ultimata sättet att underminera förtroendet bland de röstande politikerhatarna för de järnrör som utkristalliserats ur den rasistiska myllan. För vilka av de marginaliserade utanförskapsmänniskor som i förtvivlad omsorg om sina egna bidrag röstat på ”de brune” skulle lägga sin röst på ett parti som blivit ett med etablissemanget vid valet 2018? Inte många…
Etikett: Löfven
Apropå tillsättningsblamager
Efter att statsminister Reinfeldt under sin regeringstid ett flertal gånger tvingats avskeda förtroendemän inom regeringsförvaltningen pga dålig research har sossarna nu råkat blamera sig med en nominering till partiledningen. Och då tar det naturligtvis hus i helvete! Hur kan en partiledare som aspirerar på statsministerposten hantera en nominering så klantigt? skriker media. Jag läste just en krönika av Expressen-städslade moderaten K-G Bergström där han bland annat skriver "S vill styra Sverige. Kan ett parti som gång på gång misslyckas med att välja höga förtroendevalda klara det?" Ja, jag tror nog det. Reinfeldt har klarat det trots att han förmodligen har svenskt rekord i tillsättningsblamager. Vad tänker du på om jag nämner Maria Borelius, Cecilia Stegö, Ulrika Schenström, Sofia Arkelsten och sopan Sten Tolgfors? Var och en av dessa har naturligtvis sin egen historia, men gemensamt är att de har nominerats av Reinfeldt till poster allra högst upp i statsapparaten. Om inte den helt dominerande delen av svensk media var högerstyrd hade det sedan länge varit slutlekt för Alliansen.
Formstarkt
Jag tog en längre tur imorse med förhoppningar om goda fototillfällen. Men ack, den stelfrusna naturen betedde sig som ett stilleben i den 10-gradiga kylan. Allt var tyst och stilla, jag hörde inte ens en enda liten lustätting. De enda fåglar jag såg var fem orrtuppar som klängde i en björk efter Norrforsvägen. Tyvärr befann de sig tyvärr utom kamerahåll, så några bilder blev det inte. Men vindskyddet uppe i noret vid Långvattnets utlopp duger gott som motiv det också. Taksnön har antagit samma form som vindskyddets öppning – formstarkt.
Och när jag ändå är inne på ämnet formstyrka; en bloggkollega i Vindeln har under det senaste året förutspått socialdemokratins snara död. I sin iver att smutskasta partiet och därmed snabba på utvecklingen har han pucklat på förre sossehövdingen ”Supermario” Juholt med sån frenesi att det blivit kontraproduktivt. Juholt försvann nämligen på grund av bland annat hetsen från sociala media och nu har en ”Superstark” efterträdare på ordförandeposten vänt på den iofs lättflyktiga opinionen. Så hur är din form nu, Paul? Dags för en pudel? Eller till och med en ”Juholtare”?
Gomorron!
Ett genidrag
Den nya sosseordföranden Löfven gjorde ett första genidrag när han igår besökte hightech-sjukhuset Karolinska samtidigt som den nuvarande statsministern harvar runt i gårdagens teknik. Ska vi kunna konkurrera med Asien så inte är det på den gamla spelplanen. Det kommer att bli tufft för de världsfrånvända ungmoderaterna några år framöver…
En grå framtid?
Dagen började med en intervju i Nyhetsmorgons som gick i grått och avslutades nyss med att Gokvälls designguru pushade ör det grå i tillvaron. ”Nu är det slut både med skarpa färger och svart och vitt, nu är det grått som gäller”, sa hon. Vilket timing, tänkte jag; sossarna har fattat trenden och redan valt en grå ordförande. Det våras för gråsossarna. Intervjuoffret i Nyhetsmorgon var den nya sosseledaren Löfven som visade sig vara precis så färglös som jag hade förväntat mig. Han har ingen starquality direkt, men svara på frågor det kunde han. Journalister av den klenkalibriga typ som häckar i tvrutan ska alltid – på grund av tidsbrist mellan reklaminslagen – ha svaren i svart eller vitt, men Löfven vägrade bli fintad. Han gav de gråmelerade svar han ville och ignorerade försöken från journalisten att svara kategoriskt. Han var varken för eller emot nånting egentligen utan gav resonerande svar, hela tiden med en ideologisk botten. Det räcker nog för de flesta, vilket i sin tur innebär att högerpressens dödförklaring av ett rättvist samhälle var betydligt överdriven.
Jag hade nästan gett upp hoppet om detta under det senaste årets bevakning av Håkan Juholts svanesång.
Spekulationer
Dagens lördagsgäst i P1 var fackbasen Stefan Löfvén. Han talade vitt och brett om vad som krävs för att få partiet på rätt kurs. Plötsligt började det eka i min skalle, ett eko som sedan fick mig att visualisera följande tankar:
Nu när alla stenar ska vändas för att få ordning på Rörelsen hör man tyvärr bara de gamla namnen eka: Bodström, Östros, Löfvén, Nuder, Margot Wallström!, Bajlan, Österberg osv. Men hur man än vänder och vrider på dessa reliker uppnås inte det vridmoment som krävs för att få Partiet på ny kurs. Jag tror det behövs betydligt större förändringar – och även på många andra plan.
Ett delat ledarskap är ett exempel, många uppslitande nomineringsbataljer undviks om man får två kandidater som kan komplettera varandra. Dessutom får inte de nya ansiktena vara förknippade med den sekelgamla inavel som kallas vänskapskorruption.
Sossarna måste i fortsättningen försiktigt glida ur det grepp som LO har om rörelsen. I dagens mediesamhälle bör aktörernas samhällsroller vara mycket tydliga. Jag tror en separation mellan det politiska och det fackliga är oundviklig på sikt och att en sådan delning dessutom skulle vara mycket vitaliserande för båda parter.
Och eftersom det i dag är comme il faut att ha åsikter om vad alla andra ska göra tar även lilla jag mig den friheten. Alltså föreslår jag att Guteland och Astudillo nomineras till ordförandepar vid extrakongressen i mars. Det vore en bra start på kommande valperiod.
Senaste kommentarerna