VM-bollande med Stora Norrland

Av , , Bli först att kommentera 1

robertkarlsson_bollar

Är det VM i fotboll och man dessutom har en travblogg som fokuserar på nonsens och lättsamheter kan inget passa bättre än att riktigt grotta ner sig i Robert Karlssons fotbollsintresse.

Chefen på Umåker har ett intresse för det ”gröna fältets schack” som gränsar åt det sjuka hållet. I VM-tider ser han allt han kan komma över.
Sonen Elis, 18, delar pappas intresse. Elis är anfallare i division 4-gänget KB 65 i Örnsköldsvik och slukar matcher framför tv:n på ett sätt som inte står Robert lång efter.

Till saken hör att Robert Karlsson också var ung och lovande en gång i tiden hemma i Piteå. Bilderna på ”Stora Norrland” (ett namn som travjournalisten Lennart Persson myntat) har jag tjatat mig till av Pitebon David Bröms vars pappa arbetade som fotograf.

- Robert var min tränare i ÖIF. Öjeby IF. Jag var 8-9 år och han något år äldre. Efter lite grävande hittade jag bilderna i pärmen ”Fotbollsåren 1979-80″ där jag fann bilden med en trixande Stora Norrland, berättar David Bröms.

Till saken hör att Bröms är travintresserad också, som alla andra ”pitbor” höll jag på att skriva. Familjen har ägt tiotalet hästar under åren och alla har tränats av dansken Kent Friborg.
Efter många år i ”gemet” är Bröms hästägare lite mera på allvar. Alla drömmer om en ”riktig häst” och nu har man fått en i Machiavelli. Hästen kallas för ”Mac” och är fem år. 30 starter (10-4-3)  med 450 000 kronor intjänat.

- Vi har aldrig haft någon häst i Norrbotten utan bara hos Kent som är tränare på Aalborg. Jag försöker åka ner några gånger per år. Machiavelli är verkligen hästen som vi har väntat på i 20 års tid. Nästa start blir på Halmstad den 7 juli i klass I, säger David Bröms.
>>>>Stora Norrland forts

robertkarlsson_klublag2

David Bröms ger oss också en detalj av lagbilden från 1979 över Öjebyns D- och E-pojkar födda 69-70 (en bild avfotograferad med iPhone) Tränare Karlsson längst bak. Bröms själv är den coola killen med pilotglasögonen.
Ett tidigt minne av Robert Karlsson från början av 1980-talet.

- Vi var några grabbar som satt på hans rum och helt plötsligt började han referera påhittade travlopp! Och jag lovar. Han låter exakt likadant i dag som då. Oavsett om det är topplopp här i norr eller något kallblodsmontélopp. Det är alltid elitloppsstämning, säger Bröms.

Karlsson är ju mest känd för sitt refererande. Ett reffande han velat dra ner på i perioder. Kanske blir det en variant som Johnny Takter stod för, med en avtackningsdag och sedan comeback kort efter där han bara plockar de skönaste blommorna ur referent-buketten?

Som fotbollsspelare och atlet är Karlsson i dag bara en skugga av sitt forna jag. Han drar höger bak, för att ta det i travtermer, och det där kan aldrig värmas ur heller.
Sonen Elis Karlsson har haft pappa som tränare i många år.
- Han ser mest på nu för tiden och ger värdefulla tips och analyser. Han tränar oss inte längre, han är bara supporter. Annars var hans känsla som tränare hur han kunde ställa och få ut rätt saker av spelarna han coachade i vårt pojklag, säger Elis.
>>>>Stora Norrland forts

GUNNEL FREDRIKSSON BLIR INTERVJUAD.JPG
Gunnel Fredriksson intervjuas av David Zimmer. 
Foto: Mikael Wikner, TR Bild

Elis har hjälpt till som speaker i tornen några gånger men har inga planer på att fortsätta med inhoppen.
Travintresset i stort blev det inte något av. Elis fick i alla fall börja tidigt.
Jag skrev om lille Elis 2001 på de lättsamma sidorna i Travronden och Västerbottens-Kuriren. Gossen var drygt två år då.
Det blev en hel del trav under uppväxten (även mamman Catharina är ju biten). Elis snappade upp ett och annat. Pappan Robert, känd för sina högröstade ”injobbningar”, satt lugn i soffan framför TV4 en lördag.

Då ställde sig lille Elis plötsligt upp i soffan med plasttraktorn i ena näven och blandade sig i händelserna under ett upplopp:

- KOM IGEN, GUNSAN!!!

Att Gunnel Fredriksson inte var med i just det loppet kunde ju inte Elis veta.

Bli först att kommentera

Knäböjande för lille Kevin Oscarsson

Av , , Bli först att kommentera 2

kevino_vjuas amsköld

Kevin Oscarsson intervjuas av Johan Amsköld på Umåker 2005.
Foto: Mikael Wikner

 

I lördags vann han ett V75-lopp på Mantorp och i onsdags satte han dit 62-oddsaren (!) Vespertilio Jet i V86-omgången i Kalmar och orsakade ett ordentligt rens. Ett rens som gav en spelare över fem miljoner kronor på kontot för alla rätt.
Kanske hade spelaren gått på kusken, Kevin Oscarsson?

23-åringen har rötterna i Umeå där pappa Jim Oscarsson inledde travkarriären. Bilden på en tioårig Kevin som blir intervjuad i vinnarcirkeln på Umåker 2005 har jag haft borta länge. Återfunnen på en hårddisk i en låda!
Ett fint ögonblick jag fick till med en enkel kamera den dagen då lillkusken hade vunnit ett av sina många ponnylopp i Umeå.
- Den pojken kan det bli något av, tänkte vi nog.

Johan Amsköld refererade och intervjuade på Umåker den här tiden. Numera är han sportchef på Färjestadstravet och har haft anledning att intervjua Kevin fler gånger de senaste åren.
Numera behöver Amsköld inte huka sig ner för att sätta mikrofonen till Kevins mun.

- Vad tiden går fort. Jag har blivit gammal medan Kevin är ung och talangfull. Kul att se den bilden, jag är 22 vid tiden. Din bild är ju ett konkret bevis på att ponnytravet fostrar kommande toppkuskar och tränare. Kevin Oscarsson och Johan Untersteiner är två bra exempel bland många på det, kommenterar Johan Amsköld.


kevin2005
Kevin Oscarsson med favoritponnyn Danielle på Umåker 2005, tillsammans med mamma Susanne och pappa Jim.
Foto: Mikael Wikner

Kevin körde som lärling in 6,1 miljoner kronor under fjolåret och 76 lopp på 820 starter. Halmstadtränaren Stefan Persson är arbetsgivaren. I sommar börjar Kevin jobba hos pappa Jim igen efter några år ute hos olika tränare.
Kevin får ett smakprov messat till sig av bilderna på sig själv som tioåring.

- Härliga bilder! Det är Danielle på bilden, ponnyn jag vann flest lopp med. Jag vet inte exakt hur många segrar det blev med ponny men jag kom precis över 200 segrar med har jag för mig. I stora travet? Ja, runt 170 segrar i Sverige. Plus cirka tio i Amerika, säger Kevin.

viggo_perg

Per Gustafsson med kanonen Viggo Best.

I måndags var det dags för Skellefteås Per Gustafsson att ta sin 1000:e seger som kusk. Det var treåriga stoet Vindpärla som blev jubileumshästen. Ett kallblod så klart.
Per Gustafsson är ju kallblodsexpert och mannen bakom Viggo Best som var igång då jag var liten och såg mina första lopp. Viggo blev en stor favorit för mig.

Alla gillar en vinnare. Viggo Best var kanske den första stora stjärnan jag började gilla när jag började gå på trav.
Viggo Best var ett kallblod från Skellefteå som kördes av en blå- och gulklädd kusk…en dressfärg Gustafsson har hållit fast vid.

1981 blev Viggo Best korad till Årets Kallblod i Sverige. Bokslut efter 189 starter blev: 65 segrar 50 andraplatser och 28 tredjeplatser. I prispengar blev det 827 000 kronor Vad är det i dagens penningvärde egentligen?

VIGGO BEST.JPG

Viggo Best sträcker ut för Per Gustafsson
Foto: Kanal 75/ TR Bild

Det var ofta både 20 och 40 och 60 meters tillägg i loppen för dåtidens kallblodselit. Jag minns särskilt en start på Umåker. 1640 meter. Viggo Best stod 20 meters tillägg tillsammans med sin kanske värste motståndare i karriären, Kjell Elvings Lanser.
De här hästarna var så överjävligt mycket bättre än gänget på start. Ofta handlade det om vem av Viggo och Lanser som först lyckades ta sig till ledningen i loppen. Det var också vinnaren.

I det här loppet var hästarna på start bara rundningsmärken. Lanser och Viggo Best vrålandes i tredje- och fjärdespår. Pang. Vid INGÅNGEN till den första kurvan var de ikapp. Lanser tror jag lyckades ta ledningen i det här loppet. Viggo blev hängande och slutade tvåa.

Intervjuade Per Gustafsson för VK för många år sedan och raderna nedan är hämtade från min intervju.

- Ja, Lanser var ju bra han också, säger Per Gustafsson. Det var bara trav i Viggo. Han galopperade bara i undantagsfall då han blev påkörd eller något. Då kunde det bli några galoppsteg innan han snabbt hoppade i trav igen.

Per Gustafsson berättar vidare om familjehästen:

– Han var före sin tid verkligen. Kvaliteten på kallbloden var ju inte så bra på den tiden. Inga travare egentligen och mycket galopper. Viggo gick med sina järnskor men inte så mycket annat i utrustningsväg. Han var oerhört startsnabb och mycket speedig. Men den där speeden blev kortare och kortare med åren. Av de 50 gånger han var tvåa så var det säkert i hälften av fallen som han stannade till, trodde att det var klart. Han bromsade– och blev avslagen till slut. Han var inte oärlig på något sätt utan det var det där, ”nu är det klart”, säger Gustafsson i artikeln.

I aveln lyckades Viggo inte något vidare.
– Det var stor efterfrågan på honom i Norge och övriga Sverige. Men farsan ville absolut ha honom hemma när han blev avelshingst. Så här med facit i hand var det synd att vi inte skickade bort hästen. Här omkring var det mest Steggbest-ston och det blev mycket inavel. Kanske lite dåligt tränat också i många fall när avkommorna började starta, säger Per Gustafsson i artikeln jag skrev för Västerbottens-Kuriren.

Viggo Best med sin mjuka tip-tap-gång.
Var han lika snäll som han såg ut?
– Suveränt snäll. Mycket bra att ha att göra med!

Bli först att kommentera