är en perfekt täckmantel för att nedmontera välfärden. När Sverige gick med i EU var tanken från EUs sida att välfärden i Sverige måste minska. Statens ansvar minskar följaktligen hela tiden, och med den "briljanta" idén om jobbskatteavdrag har högern funnit universallösningen.

Från högerns sida låter det högt och nobelt om arbetslinjen och hur de som arbetar skall gynnas. Den andra sidan av myntet är att när den offentliga sektorn minskar till följd av skattesänkningarna, så förväntas individen börja betala vård och skola ur egen ficka. Fullt ut har det förstås inte förverkligats än, men det är på god väg.

Är man då arbetslös eller för all del låginkomsttagare och inte kan spara ihop pengar, så kommer man att hamna på gatan i denna framtid (som håller på att bli verklighet, sakta men säkert). Högerpolitiker och anhängare har inget emot detta, ty fattigdom är individens fel och kan aldrig förklaras med samhälleliga strukturer, enligt deras ideologi och synsätt.

Att se hemlösa på gatorna kommer att bli allt vanligare. Från högern ser man detta som en bonus, ty det håller låginkomsttagare i schack, för vem vill hamna på gatan. Lydiga låglöneslavar, the working poor, som inte orkar mer än att arbeta för att nätt och jämnt hålla huvudet över ytan, detta är en framtidsvision från höger. Och arbete till låg lön är för den som har tur, de andra som blir arbetslösa kan räkna med att jobba gratis i fas 3. För att inte tala om de som är sjuka och inte kunnat spara ihop till vård.

Kombinera allt detta med fackens minskande inflytande och vi får en besk soppa som sliter isär samhället med ökad fattigdom och kriminalitet som följd. Ja, de rika kommer förstås att bli ännu rikare, och denna socioekonomiska klass kommer att förfära sig över den ökade kriminaliteten samt fattigdomen.

Att inse orsakssamband mellan minskad välfärd respektive ökad kriminalitet och fattigdom ligger inte för högersympatisörer. Vi andra förstår att samhället måste finnas för människan, alla människor, om det skall fylla någon funktion. Samhället, vi alla, via skatter, har ansvar för att hjälpa de som behöver det, för en dag kan vi själva behöva den hjälpen. Det torde vara enkelt att förstå men är vi tillräckligt många som har denna insikt i valet 2014?