Var är NEJ-(s)ägarna?

Det här känns som en av de mest märkliga valkampanjer jag varit en del av. Var är alla NEJ-sägare? Överallt var det finns information är det endast JA-material som väljarna kan tillgå. Jag ser detta som ett otroligt demokratiskt problem.

Jag samtalade med en socialdemokrat idag som har inflytande över dessa frågor. Svaret var till sitt innehåll ”Vi ville inte ha den här folkomröstningen och därför deltar vi inte i den politiska kampanjen”. Det är en principinställning till demokratiska institutioner som kan liknas vid den som Kommunistiska partiet (KP) brukar förfäktar inför EU-valen. KP-strategin är att uppmana väljarna att bojkotta EU-valen för att undergräva dess legitimitet (ju färre som röstar, desto lägre trovärdighet och legitimitet får EU, ju bättre är det, enligt partiets filosofi). Att konsekvensen blir högerns framgång i Europa verkar vara ett mindre problem. Jag ser förvisso helst att Sverige lämnar EU, men så länge vi är med anser jag att man ska vara konstruktiva och förbättra eländet.

När det kommer till principiella demokratifrågor har socialdemokraterna historiskt varit ett parti att räkna med. Bland annat bröt partiet marken för demokratins införande i Sverige. Det var den svenska demokratiska revolutionen. Något vi alla med stolthet kan titta tillbaka på. Men på grund av socialdemokraternas nuvarande inställning (att inte arbeta för ett högt valdeltagande) i folkomröstningen, sjunker deras förtroende till samma bottennapp som det av Kommunistiska partiet.

Socialdemokraten jag samtalade med är en person jag gillar och tycker bra om, även politiskt. Det är en klok person. Ideologisk och pragmatisk på samma gång. Jag kan också förstå att man inte vill ha en folkomröstning om detta, men när politiken inte lyssnat eller sett enskilda människors rädsla och ilska över att samhället steg för steg dragit sig tillbaka, har den representativa demokratin delvis misslyckats. När det går prestige i beslut som på marginalen kan undvikas finns det anledning att fälla en tår.

I sak handlar folkomröstningen om ”en” väldigt specifik budgetpost som motsvara en summa så försvinnande liten att den utan vidare kan liknas vid ”felräkningspengar”. Det är något som hade kunnat lösas inom parlamentet, men man misslyckades med att se människorna. Frågan som vi nu också ställs inför är inte enkel. Helhetsperspektivet saknas och egentligen borde nog budgeten som helhet stå under lupp (som allmän principinställning åt vilket håll vi västerbottningar vill att vår sjukvård ska utvecklas).

Politikens misslyckande har resulterat i krav på en folkomröstning, något många i Västerbotten önskat sig. Det ska man respektera! Jag har därför mycket svårt för att ett parti dikterar krav för folkomröstningens giltighet (att minst 50 procent ska delta), för att sedan inte själv delta i kampanjerna för att främja ett högt valdeltagande. Istället väljer man en motsatt strategi med förhoppningen att demokratin ska misslyckas: Att så få väljare som möjligt skall delta.

Är demokrati något som endast är viktigt när det gynnar den egna saken?

PS. Du som inte redan röstat, glöm inte att rösta JA på söndag! DS.