Det är inte ofta jag håller med Holmlund, men i det här fallet har han helt rätt. Edward Riedls (m) syn på politik är en fattig sådan. Visst hade jag kunnat förstå Riedls lågvattenmärke ifall han i ärlig öppenhet kört något form av klassresonemang (dock hade det skadat moderat politik att öppet erkänna att de gillar orättvisor och klassklyftor), men för Riedl verkar borgerliga sympatier ligga i ”utsvävande livsval”; något som rent av syns på utsidan. Visst, följer vi fördomar kan de säkert träffa rätt en och annan gång bland vaskarna på Stureplan i Stockholm eller på ekonomutbildningarna vid Umeå universitet. Du kan dock vara lika säker på att du också kommer att skjuta över mål.

Visst blev jag också förvånad över Mattias X Lundbergs utspel om att han ansökt medlemskap i Vänsterpartiet. Jag blev det på grund av vår mycket tydliga syn på att vinster i välfärden inte är förenligt med solidariskt och jämlikt samhälle. Men en ryggradsreflex duger inte. Holmlund resonerar mycket riktigt kring värderingar som är det som styr hur vi ser på världen. Att tjäna så mycket som möjligt på välfärdstjänster är dock inte med nödvändighet det som företagare inom välfärdssektorn ser som överordnat alla andra värden, även om det känns som att Riedl tycker att det är det viktigaste och därför borde vara det för alla andra. Därmed ser han en konflikt och gör sig skyldig till ett misstänkliggörande av Lundbergs avsikter.

Människosynen är helt avgörande för det politiska ställningstagande man som individ gör: Även företagare kan tycka att solidaritet är bra och att ett moderat Sverige ökar fattigdom och lidande hos vanliga människor, Edward Riedl. Om detta är inte Lundberg ensam.

Av nyheterna att döma vill Mattias X Lundberg bli medlem hos oss. Han är givetvis välkommen in i Vänsterpartiet. Vi är ett öppet och demokratiskt parti.

Som parentes till hela historien kan nämnas att Riedl känner sig förorättad av Holmlunds analys.