Etikett: Vänsterpartiet

Del 2: Vänsterpartiet Umeås interna problem – mina erfarenheter

Av , , Bli först att kommentera 95

Liten överblicksbild av min erfarenhet

Maktmänniskor och vindflöjlar
Personer med makt vill sällan dela den med andra. Otydliga beslutsvägar, information efter mottagare och informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och exkludering. En tydlig interndemokrati slår sönder möjligheten till inkonsekvent hantering av medlemmar och härskartekniker vid val av företrädare. Det är därför med viss förvirring jag läser insändaren från 18/12 undertecknad av en rad nuvarande och före detta vänsterpartister.

Det finns patriarkala strukturer i alla samhällen, även i mitt parti, det har insändarskribenterna helt rätt i. Det som förvånar är delen som i praktiken är en kritik mot en god interndemokrati – beskrivet som patriarkalt förtryck – och den bristande självinsikt som finns bland somliga undertecknande. Inte alltför sällan under möten håller dessa – med andras goda minne – låda på ett sätt som effektivt begränsar andras utrymme; rena monologer som allt som oftast är fyllda av härskartekniker. Det är framförallt några män bland de undertecknande som utgör ett betydande bekymmer.

Internt ska hållas internt
Jag är en partilojal organisationsbyggare. Det känns därför olustigt att lyfta det här offentligt – interna problem ska i första hand hanteras internt, men insändarskribenterna har ändrat spelreglerna och i handling (eller avsaknad av den) har partiets ledningar bekräftat detta. Fönstret har lämnats öppet. Tyvärr varken fanns eller finns förutsättningarna för intern diskussion i dessa frågor i Umeå partiförening på grund av en utbredd tystnadskultur. Det händer inte ofta, men som tur är finns medlemmar som vågar ta bladet från mun och peka på problemen – när interna forum inte finns – däribland att valda kvinnor som det verkar, utan diskussion i partigruppen, har utestängts från sina kommunpolitiska uppdrag till förmån för vita män som saknar förståelse för strukturell diskriminering – något som tyvärr känns igen alltför väl. Men generellt är folk rädda, och antalet aktiva medlemmar i Umeå är nere på rekordlåga nivåer. Hur har det kunnat bli så här?

Problematiken på valmöten
Problemen blir mest uppenbara under valmöten, för det är där flera av dessa dyker upp som gubben i lådan tillsammans med sina partners, kända partimedlemmars föräldrar, släktingar och vänner som aldrig annars är på möten eller deltar i partiets aktiviteter. De presenterar någon kandidat som ingen annan någon gång hört talas om eller sett till. På mötet sitter medlemmar sedan många år som har en gedigen bakgrund i organisationens aktivism. Dessa förbises för den, en till synes helt okänd och oprövad person, som raggats upp i sista sekund.

Det är alltid lättare att kontrollera personer som saknar plattform och kontakter i partiet, så varför inte välja denna ”slumpmässigt” utvalda personen, framför partimedlemmar som sliter, delar flygblad, samtalar med medborgare, deltar på medlemsmöten och andra aktiviteter? Dessa bestraffas för att de är aktiva, medan nya belönas med gräddfil. Det har förekommit att ledande kommunpolitiker föreslagit val av kandidater som inte är eller vill bli medlemmar i partiet – till och med personer som bor i andra kommuner har lyfts fram som kandidater – i syftet att utestänga lokala medlemmar från uppdrag.

Maktspråk för att tysta medlemmar
När argumenten för kandidaterna börjar presenteras kommer maktspråket in. Jag drar ett specifikt möte till minnes där en av partiets mest ihärdiga kommunpolitiska företrädare framför mötet tar till orda och påstår att vi måste välja dennes kandidat av de två kandidaterna enligt partiets stadgar. Kandidatens eventuella kompetens och duglighet skulle inte övertyga oss, utan genom dryg monolog och order försökte företrädaren styra mötet. Det var en hotfull retorik som syftade till att tysta andra och tvinga mötet att rösta ”rätt”. Ironiskt kan man säga att jag utan en tanke på mitt eget bästa inte kunde tyst titta på och därför påpekade det demokratiskt vidriga i företrädarens resonemang och beteende. Han försökte även tysta i synnerhet två kvinnliga medlemmar, däribland Berit Seedorf. Omtalad företrädare finns med bland dem som undertecknat insändaren från 18/12.

Det var ett flagrant exempel. Mötet röstade dock inte enligt kommunpolitikerns order. Efter mötet började denne etikettera mig som ett internfeministiskt problem med efterföljande konsekvenser. För somliga är stadgan och internfeminism tyvärr en fråga om person och tillfälle snarare än en viktig princip och riktlinje. Ett tydligt sentida exempel på detta är gruppledningens behandling av Nasteho Osman Lander, som rönt stor uppmärksamhet i och utanför vårt parti.

Utan demokratisk fingertoppskänsla
Liknande scenarier med maktspråk av detta slag utspelas nu och då från olika personer och stämplingar av partimedlemmar sker löpande. Det är föga smickrande att så tillåts ske i en demokratisk organisation som Vänsterpartiet ändå är, men i Umeå är god demokratisk sed satt ur spel på de mest fundamentala sätt att man inte längre reflekterar över det, som exempelvis att – och detta blir en parentes – hålla ett viktigt valmöte där de mest centrala politiska uppdragen i kommunpolitiken ska väljas med kort nomineringstid (17 till 27 december) när stora delar av partiföreningen mest sannolikt är borta på jul- och nyårsledighet. Är man intresserad av att måna om partiföreningen och medlemsinflytande är detta ett av de sämsta tänkbara sätten att agera, däremot det bästa om målet är att kunna kontrollera utfallet.

Går inte utfallet att kontrollera och medlemmarna skulle välja fel, kan alltid vald kandidat tvingas avsäga sig sin plats – det har hänt. När medlemmarna enligt den informella makten valt fel, har den informella makten tagit sig friheter.

Ingen kan ha missat att Vänsterpartiet Umeå byter företrädare ofta och har problem att besätta mandat. Det ovan redogjorda är en starkt bidragande orsak, men det finns naturligtvis andra skäl med. Ett annat skäl är det stora misstag att inte erbjuda mentorskap när man väljer in nya personer utan erfarenhet av kommunpolitiskt arbete på uppdrag i kommunen. Det är en metod som är välbeprövad, tyvärr, och den skrämmer bort folk. Partiet måste stärka nya medlemmar, inte bryta ned dem.

Ledningarna måste sluta stoppa huvudet i sanden
När jag tittar på Umeå partiförening idag och tänker tillbaka känns det tungt. Situationen var dålig förr. Jag kan tyvärr konstatera att situationen är extremt mycket värre nu. Jag tänker Miljöpartiet Umeå. Det positiva är dock att locket flugit av och jag hoppas att fler vågar säga sin hjärtas mening.

Jag vet att det är svårt att föra fram sådant som riskerar att skada det parti man själv kämpat hårt för och lagt ner väldigt mycket tid på för dess framgång i många år. Jag har också själv den motsättningen inom mig efter 15 år i Umeås partiförening, som ni partimedlemmar som läser detta säkert också har. Men här måste vädras och grundligt städas.

Vänsterpartiet och partiets politik för att utjämna klasskillnader, stärka demokratin och skapa ett jämställt och jämlikt samhälle är för viktigt för att behandlas på det här sättet. Umeås invånare förtjänar bättre. Ledningarna för partiet måste ta detta på allvar och agera – inte lägga locket på som är det vanliga tillvägagångsättet. Endast genom att erkänna problemen, komma fram till att vilja ändra dem och arbeta tillsammans för de förändringarna går sakers tillstånd att förändra.

Del 1: Vänsterpartiet Umeås interna problem – min syn

Av , , Bli först att kommentera 96

Kort sammanfattning av min syn

Den har varit där länge. Tickat olika högt under årens gång. Nu utlöstes bomben. Med en bekväm distans, dock inte utan PTSD-ryckningar, beskådar jag hur en mångårig konflikt, som gått i arv genom ”generationer” av politiska företrädare och eskalerats under senare år, rasar inför öppen ridå. Konflikten har givits många olika kläder genom åren. Nu senast som beskyllningar om mobbning. Men jag tror inte kärnan till problemen är i någon av beklädnaderna som skådats genom åren. Det är symptom på något djupare som gjort att många frysts ut, tystats och passiviserats obundet av kön.

Jag vill dock inte med detta inlägg förringa Ulrika Edmans eller andra partimedlemmar och inblandades upplevelser. En upplevelse äger man trots allt och jag vill inget annat än djupt beklaga den obehagliga känslan Ulrika bär på. Jag kan dock inte påstå att jag känt till att en specifik partimedlem varit hennes stora aber. Det är nytt för mig. Däremot har jag under alla år tillåtits vaggas in i tron att den besvärliga situationen låg i relationen med andra partiers manliga företrädare, deras informella maktstrukturer och hur det påverkat Umeås politiska klimat, och därmed hennes möjlighet till inflytande som kvinna.

Pressetik
I media skildras Vänsterpartiet Umeås problem genom en enkel dikotomi. Jag anser dock att problemet är betydligt mer komplext och går djupare än vad som antyds i den undermåliga skildringen som den ansvariga journalisten givit frågan. Sett utifrån det pressetiska regelverket blir skildringen ett publicistiskt mysterium. Neutralitet och saklighet sattes helt ur spel. Varför? Ville tidningen förmedla sanningen genom den ansvariga journalistens skildring, och VK:s nyhetsredaktion beredvilligt bli ett redskap för detta syfte? Det framstår så. Den utpekade ges inte ens möjligheten att bemöta påståendena i skildringens alla delar. Hur kommer det sig? Där är VK svaret skyldig.

Organisationen är roten till problemen
Vänsterpartiet Umeås problemen handlar om struktur och organisation. Huvudsakligen en demokratisk ordning mot en orwellsk individualistisk ordning. Denna underliggande problematik har utmynnat i många konflikter i partiet lokalt genom åren. Problemet fanns i Vänsterpartiet Umeå när jag satt i styrelsen 2015/16. Det finns idag och det fanns 2003 när jag flyttade till Umeå. Sedan finns det givetvis politiska skiljelinjer, men dessa är i allt väsentligt sekundära. En demokratisk organisation kan hantera och hämta kraft ur sådana.

Det är nog ingen hemlighet vilken ordning jag föredrar. Jag skrev trots allt utkastet till det interndemokratiska ramverket för partiföreningen tillsammans med Jessica Åhlin (t.f. ordförande i partiföreningen vid tiden), som antogs av partiföreningen och kommungruppen efter förhandling mellan styrelsen och kommungruppen och en motionsrunda i partiföreningen. Det var en gedigen process där alla som påverkades var inblandade och bidrog till slutprodukten. Allt i en demokratiskt rimlig ordning.

Det interndemokratiska regelverket och mottagandet
Det interndemokratiska ramverket gav partiföreningen den tydlighet och transparens vi länge varit i så stort behov av och välkomnades av partiföreningens medlemmar som sedan länge känt sig åsidosatta, ändå kom dessa regler att utgöra en nagel i ögat på somliga kommunpolitiker som inte kunde acceptera demokratiskt fattade beslut. Jag personligen utsattes för personangrepp och misstänkliggöranden, blev baktalad och svartmålad på grund av arbetet med dessa stadgar. Jag till och med blockerades på sociala medier av en del kommunpolitiker i partiet, som på möten mer eller mindre slutade erkänna min existens. Det kom också krav på min avgång och avsägelser av uppdrag.

Motiveringarna till motståndet mot stadgarna var lika varierat som kreativiteten bakom försöken till nedgörandet av min person. Det kunde röra sig om allt från – rumphugget sammanfattat – att man ansåg sig vara vald och därför inte behövde lyssna på partimedlemmarna och demokratiskt fattade beslut, till att man inte tyckte om skrivningarna om partiskatt på grund av att man inte ville betala den. Vissa gillade helt enkelt inte att regler överhuvudtaget fanns, och någon tyckte att det fungerade bra som det var innan. Det är inget konstigt egentligen; personer med makt vill sällan dela den med andra. Informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och utestängande.

Internfeminism och interndemokrati går hand i hand
Tydliga regler är dock viktiga för medlemmarnas möjlighet till medbestämmande och ansvarsutkrävande. En förutsättning för ett fungerande internfeministiskt arbete är därför att motverka informella strukturer och det åstadkoms till exempel genom tydliga demokratiska strukturer, kallelser i god tid innan möten och att alla vet vart beslut tas, när och av vem/vilka, så att alla kan beredas utrymme med jämställda förutsättningar. Det finns med andra ord tydliga paralleller mellan det interndemokratiska ramverkets direkta konsekvenser – som kritiserats upprepade gånger – och målsättningarna i Vänsterpartiets internfeministiska handbok. Att beskriva partiföreningens demokratisering och strävande efter tydlighet och transparens som ett av patriarkatets verktyg att trycka ner kvinnan, blir mot bakgrund av det en tankevurpa och därtill ett maraton i inkonsekvensens. Är alltså motsatsen att föredra? Om informella maktstrukturer är ett problem i det ena fallet måste det rimligen vara det även där man själv är en del av en sådan struktur.

Konsekvensen av att regelverket brutits mot och sedan avskaffats är att kommunpolitiken frånkopplades partiföreningen och att medlemmarnas inflytande över politiken rycktes dem ur händerna. Nu har ett nytt regelverk formulerats, men det har jag inte läst ännu.

Vänsterpartiets inre konflikter påverkar Umeå
Vänsterpartiet är Umeås näst största parti och när Vänsterpartiet har demokratiska problem lider också demokratin i Umeå. Vänsterpartiet fick många umeåbors förtroende och detta har partiet inte kunnat förvalta på grund av inre konflikter och dysfunktionella ledarskap i organisationens olika delar och nivåer. Man har slutat lyssna på varandra sedan länge. De pratar inte ens samma språk längre.

Risken är stor att många kommer se på detta inlägg som ett angrepp på partimedlemmar eller partiet. Se det inte så. Men tar du åt dig bör du fundera några varv bortom vänskapsbanden, oheliga allianser och tunna relationer. Det du läst är en exposé av vrede och sorg – som fler borde testa på. Det är med sorg jag tittar tillbaka på min gamla partiförening där jag var aktiv i 15 år. Det är med vrede jag beskådar hur företrädarna för organisationen förstör den. Det är oerhört respektlöst mot väljarna.

Som Sara Danius så väl formulerade det: Avgå alla!

Nytt nummer av Nejlikan

Av , , Bli först att kommentera 20

Nejlikan 16_1

Jag har varit dålig på att skriva saker här på min blogg sedan en tid tillbaka, men tänkte att jag skulle försöka hitta tillbaka hit igen. Jag kan ju börja med att anslå mitt senaste projekt inom politiken. Det är att skapa en offentlig medlemstidning som vem som helst kan ladda ner: Nejlikan. Jag tycker det är väldigt kul att bygga saker och grafisk design är ett bra utlopp för detta, även att komponera musik är en bra verkstad, men just nu är det grafisk produktion och layout som gäller.

Utifall någon här skulle få för sig att titta in Nejlikan för dess layout med mera vill jag understryka att jag ingen utbildning har i hur man gör detta, utan går bara på känsla. Tidningen kan laddas ner här: http://umea.vansterpartiet.se/nejlikan/ där finns även det första numret som kom ut i november/december.

 

Det Holmlund inte förstår

Av , , Bli först att kommentera 25

Igår skrev Lennart Holmlund ett blogginlägg om att han inte förstår varför Ulrika Edman tagit på sig gruppledarskapet för Vänsterpartiet när hon säger sig vilja vara med och bygga en bred utomparlamentarisk vänster. Ifall man inte förstår varför det behövs en bred utomparlamentarisk verksamhet bakom ett parti så kan man heller inte förstå Vänsterpartiets framgång i Umeå kommun. I Holmlunds värld är det en motsättning mellan att arbeta parlamentariskt respektive utomparlamentariskt.

Ett vänsterparti som endast satsar på parlamenten och i övrigt endast är en byråkratisk partimaskin når aldrig mer än en handfull människor (läs 3-5 procents väljarstöd). Det vänsterpartiet är helt enkelt inte relevant för människor i deras vardag. Det partiet har inga svar om nutid och framtid. Kort och gott: ett parti av endast skrivbordsradikaler har aldrig vunnit något.

När socialdemokratin var som mest framgångsrik i Sverige så kombinerade de ett utomordentligt utomparlamentariskt arbete med ett parlamentariskt arbete. När dessa två grenar samexisterar och kommunicerar med varandra, det är då ett parti blir relevant för människor. Socialdemokratin har dock de senaste 30 åren (nu målar jag med den breda penseln) blivit en byråkratisk partimaskin som satsar på röstmaximering snarare än på politik/visioner och samtal med vanliga människor.

Ett annat problem med att bara satsa på parlamentarism är att man lätt tappar den ideologiska kompassen och verklighetsförankringen. En politiker förvirrar lätt bort sig i finrummen, bland direktörer och höga tjänstemän. I dessa sammanhang försvinner människors vardagsproblem, samtidigt det de ”stora” frågorna, skapandet av landmärken och det egna namnet blir det mer framtränande. Politikens syfte — att vilja och sedan göra något av det — möter svältdöden.

Den politiker som inte tar sitt ansvar genom att också agera utomparlamentariskt är i många fall irrelevant som politiker, och endast en förvaltare snarare än en visionär tillgång.

Så medan Holmlund inte förstår den icke svart-vita världen Vänsterpartiet arbetar inom, så fortsätter vi att träffa människor i deras vardag, anordna offentliga möten, studiecirklar och fikakvällar, delta i solidaritetsgrupper, manifestera för mångfald – mot rasism. Listan skulle kunna göras lång.

Ifall Holmlund känner sig orolig för om Ulrika klarar av att besöka bostadsområden för flygbladsutdelningar, föra dialog med föreningar, möta människor på arbetsplatser, visar solidaritet med utsatta grupper, delta i manifestationer med mera, samtidigt som hon sitter i fullmäktige, tycker jag att han kan vara lugn och bry sig i annat. Vi kan det här. 🙂

Vill S och MP sälja hyresrätter?

Av , , 6 kommentarer 8

Hur är det Hans Lindberg (s) och Nasser Mosleh (mp). Ni hävdar att ni är emot utförsäljning av lägenheter ur Bostaden, men i Bostadens styrelse har era partier röstat för en politik som vill sälja lägenheter. Är ni med på att riva upp utredningen om utförsäljning ur Bostaden?

Affärsplan 2

Citat ur affärsplanen: ”Av det skälet ska en utredning och rapport tas fram med beskrivning av försäljningsobjekt motsvarande 600 — 1000 lgh. Rapporten ska vara utformad med sådant underlag och sådana förberedelser att åtgärder snabbt kan vidtas. Processens olika steg och tidsplaner ska framgå.”

Socialdemokraterna och Miljöpartiet fortsätter att flyga under radarn. De vägrar svara på ifall de tänker sälja ut hyresrätter från Bostaden efter valet. I Bostadens styrelse har Socialdemokraterna och Miljöpartiet röstat för att utreda en tidsplan och en snabb utförsäljning av mellan 600 — 1000 lägenheter (se tidigare blogginlägg för protokollutdrag). Öppet, utåt mot allmänheten, säger dock båda partierna att de inte vill sälja, men på en rak fråga ifall de kan tänka sig att riva upp beslutet i Bostadens styrelse är partierna tysta. De vägrar svara. 

Det kan hända att jag är väldigt enkel i mitt sätt att tänka, men om jag undersöker möjligheten att ta ett snabbt banklån så gör jag detta endast om jag har ett behov av pengar och tänkt ta ett banklån — annars inte. För varför skulle jag göra det om jag inte alls har ett intresse av att ta ett banklån? På samma sätt har jag svårt att förstå varför S och MP beslutar om att utreda en tidsplan och en snabbförsäljning av 600 — 1000 hyresrätter ur Bostaden om S och MP inte vill sälja. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet vägrar svara på om de tänker riva upp beslutet i Bostadens styrelse tänker åtminstone jag att det beror på att S och MP står bakom beslutet och vill sälja ut delar av vårt gemensamma bostadsbolag Bostaden.

Egentligen kokar mitt oförstående i detta ner till det att jag har svårt för politiker som säger en sak i korridorerna och de slutna styrelserummen för att sedan göra raka motsatsen när de träffar allmänheten. Det skapar misstro och politikerförakt. Det är också en extrem feghet som bygger på en slug medvetenhet om att de saknar stöd för sin politik hos allmänheten — då är det bättre att allmänheten hålls omedvetna, är deras slutsats. Väljare som inte känner till förutsättningarna är lättare att lura.

Jag tycker att väljarna har rätt att få svar på denna fråga innan valet — det handlar om människors hem. Allt annat är att undergräva demokratin genom att väljarna inte får veta vad partierna faktiskt tycker i en så viktig fråga.

Hur är det Hans Lindberg (s) och Nasser Mosleh (mp). Ni hävdar att ni är emot utförsäljning av lägenheter ur Bostaden, men i Bostadens styrelse har era partier röstat för en politik som vill sälja lägenheter.*** Är ni med på att riva upp utredningen om utförsäljning ur Bostaden?

 

*** På mötet som fastslog att genomföra utredningen var till och med Nasser Mosleh från Miljöpartiet närvarande och röstade för.

Bara V emot utförsäljning av hyresrätter i Umeå

Av , , 3 kommentarer 17
Affärsplan 1

Affärsplanens sidhuvud (första sidan)

Den relevanta frågan i sammanhanget kvarstår dock: Ifall Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte är intresserade av att sälja ut delar av Bostadens hyreslägenheter, varför då utreda en snabb försäljning av sådana?

I media bollas just nu fram och tillbaka om vad som är sant och inte sant rörande Bostaden. Det har gjort så en tid. Vänsterpartiet anklagas för lögn av Socialdemokraterna. Jag tänker här vara mycket fåordig och redogöra för de omständigheter som jag känner till utifrån dels protokoll men också den affärsplan som antagits av Bostadens styrelse, som jag menar visar på att det visst finns en vilja hos Socialdemokraterna att sälja ut delar av Bostaden. Det är något som Socialdemokraterna dessutom får stöd för hos Allianspartierna och Miljöpartiet.

Protokoll från 18 december 2013

Protokoll december 1

Bild 1. Närvarande vid styrelsemötet den 18 december 2013. (Klicka på bilden för en förstoring)

Vid mötet i december 2013 var följande ledamöter närvarande (se bild 1):

  • Bernt Andersson (s)
  • Agneta Lundström (s)
  • Veronica Hultman (s)
  • Ulf Liljegren (s)
  • Yngve Granberg (s)
  • Nasser Mosleh (mp)
  • Leif Lundgren (m)
  • Carina Fredriksson (kd)
  • Nils Häggström (c)
  • Anna-Karin Sjöstrand (fp)
  • Javad Erfanian Mehr (v)

 

Enligt protokollet röstade de närvarande ledamöterna i Bostadens styrelse för att fastslå den affärsplan som har inskrivet följande (se bild 2):

”Av det skälet ska en utredning och rapport tas fram med beskrivning av försäljningsobjekt motsvarande 600 — 1000 lgh. Rapporten ska vara utformad med sådant underlag och sådana förberedelser att åtgärder snabbt kan vidtas. Processens olika steg och tidsplaner ska framgå.”

Affärsplan 2

Bild 2. En plan för snabb utförsäljning av hyreslägenheter under perioden 2014-2016. (Klicka på bilden för en förstoring)

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Alliansen var vid mötet överens om att en utredning för en snabb utförsäljning skulle ske. Den enda som reserverade sig mot beslutet/satte sig emot beslutet var Vänsterpartiets Javad Efranian Mehr (se bild 3).

Protokoll december 2

Bild 3. Protokollet från 18 december 2013 under vilket styrelsen fastslog att en plan ska tas fram för hur en snabb utförsäljning av hyresrätter under perioden 2014-2016. (Klicka på bilden för en förstoring)

Vad har hänt sedan detta möte?

Vänsterpartiet har bedrivit en kampanj för att uppmärksamma dessa planer, vilket upprört Socialdemokraterna mycket och till den milda graden att attacker och personangrepp kommer i vågor, där ”jävla kärring” är ett av uttrycken för humörsvängningarna.

Hyresgästföreningens bostadspolitiska debatt

Den 28 augusti höll Hyresgästföreningen en bostadspolitisk debatt på Ålidhem (som finns inspelad av Hyresgästföreningen). Till debatten hade alla partier från fullmäktige blivit inbjudna.

Moderatorn från Hyresgästföreningen frågade de närvarade ifall de vill sälja ut hyreslägenheter ur Bostaden. Det blev klarlagt att Allianspartierna vill det, men både socialdemokraternas Hans Lindberg och miljöpartiet Nasser Mosleh svarade Nej på frågan. Eftersom dessa två sa att de inte ville sälja ut något från Bostaden utbrister vänsterpartiets Mattias Sehlstedt med anledning av det: ”Bra!” och frågade dem ”Är ni med på att riva upp utredningen om utförsäljning ur Bostaden?” Han ställde denna fråga två gånger till Hans Lindberg och Nasser Mosleh utan att få något svar. Vad betyder det? Enligt mig är ett uteblivet svar också ett svar. De vill inte riva upp utredningen.

Den relevanta frågan i sammanhanget kvarstår dock: Ifall Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte är intresserade av att sälja ut delar av Bostadens hyreslägenheter, varför då utreda en snabb försäljning av sådana?

Satsa på HBTQ-frågorna!

Av , , Bli först att kommentera 9

Idag publicerades min insändare ”Förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå” på VK:s nätupplaga. Nedan finns artikeln:

Förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå

Det är dags att börja förtjäna sitt rykte! Det är uppenbart Umeå inte har hängt med samhällsutvecklingen. Det är lika uppenbart att Umeå lever på gamla meriter – tveksamma dessutom.

Att arbeta för ett jämlikt samhälle är svårt, det finns ett starkt motstånd. I vårt samhälle är homofobi, sexism och rasism sedan gammalt etablerade ideologier som samverkar för att bevara heterosexualitet, manlighet och vithet som det normala i samhället. Denna tradition måste vi bryta med.

Men att utmana denna ordning är inte riskfritt. Som exempel har jag blivit bespottad och hotad när jag tagit till orda. Dels för att jag är bög, dels för att jag är för mångfald.

I ett panelsamtal under sommaren försökte jag lyfta den ökande HBTQ-fientligheten som många känt av i Umeå. Jag talade om den missaktning, bespottning, misshandel och de våldtäkter som HBTQ-personer drabbats av de senaste åren.

Istället för att se problemets allvar, väljer några av partiföreträdarna att sätta sin tro till en 8 år gammal och illa underbyggd undersökning från en dejtningssajt om att Umeå fortfarande skulle vara den HBTQ-vänligaste staden i Sverige. Det framfördes till och med synpunkten att vi inte ens bör tala om problemen då det kan skada Umeås goda rykte.

Att inte tala om HBTQ-frågor har Umeås kommunpolitiker varit oerhört duktiga på. De senaste 8 åren har inga nämnvärda politiska initiativ tagits och det har givit resultat. Istället för den 1:a plats politikerna tror att Umeå intar placeras kommunen på en 21:a plats i en undersökning nyligen gjord av RFSL i samarbete med Sveriges kommuner och landsting. Nu är det på tiden att Umeå förtjänar sitt rykte.

Vänsterpartiet har beslutat sig för att på allvar förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå. Vi anser att kunskap och kompetens i HBTQ-frågor och normkritiska perspektiv är av stor betydelse inom välfärden, eftersom alla för eller senare kommer i kontakt med den. Det är också viktigt att alla människor känner att de kan få det stöd de behöver av samhället. Därför ska vi bland annat arbeta för:

  • Att kommunen ska ta fram en policy för kunskap och kompetens i HBTQ-frågor som ligger till grund för ett vidare arbete i kommunen.
  • Att personalen erbjuds utbildning.
  • Att det vid anställning av chefer och tjänstemän ska det vara meriterande med kompetens i HBTQ-frågor och normkritiska perspektiv.
  • Att Umeå kommun ska kunna erbjuda skyddat boende för HBTQ-personer som utsatts för våld eller hot om våld av närstående, oavsett kön eller könsidentitet.

Målet för vår politik är att varje människas förutsättningar ska vara utgångspunkten för hur vi bygger ett bättre Umeå. Det kräver en barnomsorg, skola, äldreomsorg och socialtjänst med goda kunskaper i skilda familjeförhållanden och individers olikheter. Med förslagen ovan läggs en god grund för en sådan utveckling.

Daniel Nyström
Vänsterpartiet Umeås HBTQ-grupp

Holmlund har gått i politisk konkurs

Av , , 1 kommentar 8

Vem kunde tro att det skulle bli värre än igår? Jag fick åtminstone fel när jag läste Västerbottens folkblad (VF) och socialdemokraten Lennart Holmlunds patriarkala personangrepp på Tamara Spiric. Enligt Holmlund är Spiric en ”jävla kärring” som sprider lögner. Det är oklädsamt för ett kommunalråd att smäda medmänniskor på detta sätt. Det drabbar inte bara Spiric och den kommunala demokratin illa, han piskar även upp en hatfull stämning — för det är såhär kvinnohat ges drivmedel (se VF:s kommentatorsfält där Sverigedemokraterna vädrar sina åsikter till stöd för Holmlunds personangrepp).

Holmlund har för mig gått från lågt till inget förtroende. Genom hans aggressiva utspel skadar han Umeå som varumärke. Ett kommunalråd som sprider rasistiska myter och som underblåser kvinnohat borde sedan länge förstått att avgå. Holmlund är slut. Han har gått i politisk konkurs.

 

Holmlund är desperat

Av , , Bli först att kommentera 8

Under Lennart Holmlund gick Socialdemokratin i Umeå i borgerliga fotspår. Facit under åratals av socialdemokratiskt styre är — trots mycket stora överskott i den kommunala kassan — att inga satsningar på ungdomsjobb eller sociala investeringar genomfördes, istället kunde vi se upprepade nedskärningar inom äldreomsorgen och en privatiseringsvåg som drog fram genom kommunen. Denna utveckling har vi i Vänsterpartiet nu vänt.

Det ska bli spännande att se vad den holmlundska erans slut kan innebära för vitaliseringen av Umeås politiska liv — för det är det enda slutet vi kan vara säker på att detta val bringar umeborna.

Lennarts Holmlunds senaste blogginlägg är av det desperata slaget. Det dribblas stort, vitt och brett i inlägg. Han känner sig oförrättad av sitt samarbetsparti — ett samarbetsparti som krävt stopp för nedskärningarna i välfärden. Socialdemokraterna har tvingats böja sig för detta kvar för att kunna sitta kvar vid makten i Umeå. Det hände nämligen något magiskt förra valet: Socialdemokraterna fick färre mandat i kommunfullmäktige än den borgerliga Alliansen, varför sossarna behövde hitta en samarbetspartner för att kunna sitta kvar.

Vänsterpartiet Umeå är inte intresserad av att vara något stödparti, utan vi gick in i förhandlingarna med Socialdemokraterna utifrån de löften vi hade givit väljarna genom vårt kommunpolitiska program. Därför känns det märkligt när Holmlund påstår att den politik vi diskuterat fram inom Vänsterpartiet, och som Socialdemokraterna mandatperioden innan röstat ner tillsammans med Alliansen, skulle vara Socialdemokraternas egen politik och Holmlunds vilja. Skulle det vara så kanske vi tidigare sett ett politikens masochism, men naturligtvis är det inte så.

Under Lennart Holmlund gick Socialdemokratin i Umeå i borgerliga fotspår. Facit under åratals av socialdemokratiskt styre är — trots mycket stora överskott i den kommunala kassan — att inga satsningar på ungdomsjobb eller sociala investeringar genomfördes, istället kunde vi se upprepade nedskärningar inom äldreomsorgen och en privatiseringsvåg som drog fram genom kommunen. Denna utveckling har vi i Vänsterpartiet nu vänt.

I Umeå har det politiska klimatet förändrats radikalt sett från den tiden när jag flyttade hit från Kiruna 2003. I min dåvarande värld samarbetar inte socialdemokrater med borgare eller skär ner i välfärden trots överskott i kommunens kassa. I Umeå vaknade jag upp till en ny politisk realitet, men idag kan vi se att Umeå går in i ett nytt skede. Mycket av den politiska diskussionen utgår ifrån Vänsterpartiets politik och våra företrädare inom kommunpolitiken. De andra partierna tvingas förhålla sig till våra förslag och de reformer vi fått igenom. Det är starkt för ett parti som endast fick runt 11 procent valet 2010. En röst på oss var med andra ord en välinvesterad sådan och det förtroendet tackar vi för! Ifall VK:s opinionsundersökning står sig ser det ut som att umeborna ser precis samma sak.

Vänsterpartiet har på många sätt tagit initiativ i problemformuleringen (vilka problem och möjligheter som finns och vad som behöver göras i samhället) och därför kan vi även vara med att sätta dagordningen på ett helt annat sätt än förr. Det har tvingat Alliansens partier på defensiven och även inneburit att Socialdemokratin varit tvungen att ändra politisk inriktning. Hur mycket detta är retorisk kosmetika eller faktisk politik återstår att se, men jag gillar den nya laguppställningen för Socialdemokraterna i Umeå.

Det ska bli spännande att se vad den holmlundska erans slut kan innebära för vitaliseringen av Umeås politiska liv — för det är det enda slutet vi kan vara säker på att detta val bringar umeborna.

 

Vänsterstyre ger resultat!

V-logga_CMYK_Rod

Sedan förra valet har Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna styrt Umeå kommun. Tack vare det stöd vi fått från umeborna har vi arbetat intensivt med att förverkliga våra valfrågor, och vi har gjort skillnad. Några av de större och mer omfattande förbättringarna vi har fått igenom sedan valet 2010 är:

  • Stoppat nedskärningar inom äldreomsorgen.
  • Årliga uppräkningar av skolans och äldreomsorgens budget
  • 120 miljoner till en social investeringsfond för förebyggande arbete för barn och unga.
  • 80 miljoner till en satsning på kommunala ungdomsjobb
  • 40 miljoner till en förstärkning av kollektivtrafiken
  • En satsning på ytterligare 25 miljoner kronor till äldreomsorgen för att minska de delade turerna för personalen.
  • Återtagande av verksamhet till kommunal regi från vinstdrivande företag. Alla skattepengar ska gå till välfärd.

Får vi förnyat förtroende kommer vi fortsätta den inslagna världen och göra Umeå mer jämlikt och rättvist. Ingen ska lämnas efter och alla ska känna sig sedda!

Umeå äger vi Umebor tillsammans. Vi är inte till salu!

 

 

 

 

De rikas tjänstefolk

Av , , 7 kommentarer 35

TjänstefolkRUT-avdraget är ett ekonomiskt vansinne. Ett slöseri. Det är en dyr reform som gynnar de redan rika — de som redan har råd att köpa tjänsterna för egen plånbok utan statliga subventioner. Om detta blev det en hetsig debatt, men först när Vänsterpartiet lyfte RUT-avdraget förstärkning av klassamhället. 

Vänsterpartiet är på det klara med vad RUT-avdraget innebär i sin nuvarande utformning: ökande klassklyftor och en återgång till ett samhälle med tjänstefolk åt den rika övre medelklassen och överklassen. Det är något vi i Vänsterpartiet inte vill se. Istället föreslår vi en politik för ökad rättvisa och ett jämlikt och solidariskt samhälle. Detta upprörde Centerns företrädare som började skrika sig hes i TV. Det var en kränkning att kalla tjänstefolket åt överklassen för ”tjänstefolk”.

Centerpartiet har inte en susning om vad de pratar om, som vanligt. Inte kristdemokraterna heller. De svamlar och tar i med sådana brösttoner att man kan fundera om deras politik endast är en tonartshöjning i en schlagerlåt. Har de överhuvudtaget besökt branschens egen hemsida www.tjanstefolk.se? Jag kan dock konstatera att Kristdemokraterna från Västerbotten önskar skicka en representant till riksdagen som anser att fattiga människor ska arbeta i rika människors hem.

I Tomas Nordvalls (kd) Sverige ska fattiga människor stå med mössan i hand och passa upp förmögna samhällsmedborgare med subventionerade medel. Denna riksdagskandidat försvarar dagens system där rika får pengar från sjukvården, äldreomsorgen och skolan för att deras skitiga disk ska diskas, fönster bli tvättade och barn ska få privat hemskolning med mera. Därutöver har vi en folkpartistisk integrationsminister — med rasistiska grodor i bagaget — som uppenbarligen tycker att det är rimligt att invandrade och fattiga människor ska städa rika vita människors hem. Det känns för mig vidrigt och visar på en människosyn från 1800-talet. Detta är den reaktionära borgerligheten på 2000-talet.

Man kan verkligen fråga sig varför vi vanliga skattebetalare ska betala överklassens nyttjande av tjänstefolk? Det går ingen ekonomisk nöd på dem. Överklassen har det fortfarande bra. De lever i överflöd och de senaste åren har de dessutom haft klassfest i Rosenbad, men den 14 september är de slut på det. Då är det slut på stölder och rovdrift för privat vinning. Då stoppar vi slöseriet och börjar bygga samhället igen!

Vi inom vänstern tycker att pengarna för RUT gör bättre nytta inom vården av våra äldre och sjuka så att alla kan få god service, inte bara de med tjocka plånböcker. Vi ska inte subventionera läxhjälp hemma som gör att endast de förmögnas barn har råd att få en god utbildning och bra förutsättningar i livet. Vi anser att skolan ska få tillräckligt med resurser så att alla barn får det stöd och den hjälp dem behöver för att klara utbildningen. Det handlar om rättvisa och jämlikhet. Det handlar om solidaritet mellan generationerna och ett starkt samhälle som håller ihop.

 Som parentes kan nämnas att det finns lite satir över centrens dumheter.