Etikett: Moderaterna

När lokalpolitiken är som sämst

Av Daniel Nyström, 1 september 2017 kl 21:40, 4 kommentarer

Det är naturligtvis bra att Socialdemokraterna och Moderaterna tvingades dra tillbaka sina planerade nedskärningarna inom äldreomsorgen. Det visar att organisering lönar sig och att varje människa kan kräva sin rätt, även de som klassas som resurs- och röstsvaga grupper (grupper maktpolitiker vanligen brukar strunta). Att socialdemokraterna i Umeå tvingas backa från nedskärningar i välfärden är naturligtvis något de tycker är besvärligt. De vill egentligen skära ner men när saker kommer upp i ljuset så svider det till. Att Vänsterpartiet Umeå i ytterligare en fråga (det börjar bli väldigt många nu) ligger helt i linje med den lokala väljaropinionen – och inte gör en hemlighet av det – verkar störa Socialdemokraterna extremt mycket. Därför vill S avleda uppmärksamheten från detta. Jag har noterat hur personligt groll nu görs till en offentlig föreställning för att dölja den ideologiska konflikten som finns mellan S och V i frågan om äldreomsorgen, där S har mer gemensamt med Moderaterna än med de äldres behov av en rimlig och värdig omsorg.

Detta inlägg kommer sannolikt Andreas Lundgren anse är oseriöst, svinaktigt eller liknande, men vad jag tycker är svinaktigt är hur det privata görs till ”politiskt spel”. Som politiker tycker jag att man ska stå för sina beslut och inte dra in annat bara för att man förlorat folkets stöd eller utstått hård kritik i en viss fråga. Vi såg hur det gick när utförsäljningen av allmännyttan uppmärksammades i inledningsskedet: Från socialdemokratiskt håll spreds desinformation om kritikerna och vad som egentligen hände på Carlshem i syftet att avleda uppmärksamheten från myglet i stadshuset. Det känns som att det även sker denna gång men med andra spelare. Den svepande kritiken som framförts från S-håll om en diffust utpekad V-politiker är av sådan karaktär att den är svår att beakta. Att kasta ur sig ospecifika anklagelser och förvänta sig att det ska tas på allvar är lite väl mycket att förvänta sig av folk som begagnar sig med kritiskt tänkande. Att ett dylikt utspel kom nu i samband med ett S-nederlag var som ett brev på den gamla posten.

Med detta sagt vill jag tydligt understryka att trakasserier med mera inte är OK överhuvudtaget, oavsett vem som står för den eller vem som drabbas av den. Jag har själv levt under dödshot från nazistiskt håll och vet hur det känns att få obehagliga meddelanden, i mitt fall från högerextremister. Det är inte en situation jag önskar någon oavsett hur oense jag kan vara med den personen i det privata, politiska eller professionella. Jag förutsätter att varje anständig människa har samma inställning.

Sanningen om Heimstadens ägarstruktur

Av Daniel Nyström, 17 juni 2017 kl 11:33, 7 kommentarer

Klicka på bilden
för att se en större version av den.

Jag tänker kort bara kommentera ett av de många bedrägliga påståenden som Hans Lindberg och andra sossar, men även moderater och dylikt kört med senaste dagarna. Min kommentar kommer handla om påståendena runt Heimstadens ägare som påstås utgörs av pensionsfonder/stiftelser när det i själva verket är en norsk privatperson som äger Heimstaden.

Jag vill börja med att säga att mitt inlägg igår om att avtalet om mellan AB Bostaden och Heimstaden hade skrivits på innan några beslut hade fattats inte mottogs väl av Hans Lindberg/Lena Sandlin, som skrev ett förvirrat blogginlägg där hen hittade på ”fakta” och därefter kommenterade sitt eget hittepå. Även Lennart Holmlund kommenterade mitt inlägg men gjorde så i mitt kommentarfält med tre tätt på varandra följande kommentarer.

Heimstadens ägarstruktur

Klicka på bilden
för att se en större version av den.

Det har framförts av flera politiker i Umeå, däribland Hans Lindberg (i flera blogginlägg: ex. 1 2 3) och den S-märkta ledarskribenten Jonas Bergström, att Heimstaden är en långsiktig aktör uppbackad av pensionsfonder alternativt persionsstiftelser och att detta på något sätt skulle vara betryggande. Argumentet låter ju bra. Ett företag med pensionsstiftelser i ryggen kan väl ändå inte vara dåligt? Påståendet som sådant signalerar trygghet och ger i nästa led stöd åt påståendet om att det är frågan om en stabil långsiktig aktör, men hur är det egentligen med det påståendet som de två nämnda herrarna torgför som ett argument för trygghet eller åtminstone som ett argument att inte vara oroliga?

Sanningen är den att verkligheten är betydligt mer besk. Antingen vet Hans Lindberg med flera inte vad de pratar om eller så försöker de medvetet förvränga fakta och föra umeborna bakom ljuset även i denna fråga. Hur det är med den saken låter jag vara osagt, men så här ser det omständigheterna ut: 99,02% av rösterna i Heimstaden AB ägs av det norska bolaget Fredensborg AS, vilket i sin tur är helägt av privatpersonen Ivar Erik Tollefsen. När Hans Lindberg pratar om ett långsiktigt stabilt företag med pensionsfonder i ryggen så är det Ivar Erik Tollefsen han måste tänka på för det är den enda som har makt och inflytande över bolagets långsiktiga och stabila natur. Denna uppgift är inte svår att hitta. Även på Wikipedia framgår att Ivar Tollefsen är ensam ägare av Heimstaden. Kommunalrådet Lindberg/Sandlin kallade mitt blogginlägg igår för en bedräglig opinionsbildning bara för att jag påvisat att de skrivit på avtalet om utförsäljning innan några beslut hade fattats, men det hen med flera påstår runt denna aktörs uppbackning i pensionsfonder/stiftelser kan endast under extremt generösa omständigheter alternativt med bedrägliga uppsåt beskrivas som en halvsanning.

Vi kan se att den trygghet de backar upp sin kupp på utgörs av knappt 0,98% av röststyrkan i Heimstaden. Har Trumps alternativa fakta hittat till Umeåpolitiken?

Heimstaden Bostad

Om vi bryter ner detta ytterligare och tittar på Heimstaden Bostad, som uppstod 1 september 2016 genom att Nordhalla Fastigheter AB slogs samman med Heimstaden. Det nybildade bolagets ägarstruktur är att Heimstaden AB äger 65%, Alecta 23%, Ericssons pensionsstiftelse 9% samt Sandviks pensionsstiftelse 3%. Även i det bostadsbolag som bildades hösten förra året, som beskrivs som en långsiktig och stabil aktör trots att den saknar historik, är privatpersonen Ivar Tollefsen huvudägare och den som sitter på majoritetsägandet bolaget.

* * *

Jag vill avsluta med att uttrycka min glädje över den aktiva Facebookgruppen mot utförsäljningarna som diskuterar dessa frågor mycket sakligt och konstruktivt. Just nu har gruppen över 3 000 medlemmar och växer hela tiden. Om du som läser detta inte är medlem redan så tycker jag att du går med. Gruppen är partipolitiskt obunden och medlemmar i gruppen tar på frivillig basis reda på uppgifter om Heimstaden, AB Bostaden, uppgifter om juridik med mera och delar det med resten i gruppen. Bland annat sidan med uppgifter om Heimstadens ägarstruktur presenterades i den gruppen av en gruppmedlem. När många drar sitt strå till stacken kan mycket uträttas!

Hur räknar Hans Lindberg?!

Av Daniel Nyström, 12 april 2017 kl 12:41, 1 kommentar

Till att börja med: Väljer man att styra i minoritet kan saker hända som man inte har kontroll över. Varför Hans Lindberg gnäller förstår jag inte. Han har ju valt att köra på det här viset. Se VK-artikeln. I övrigt håller jag med Andres Ågrens förslag till friskvårdstimme. Jag tror det är en klok politik.

Dessutom verkar siffrorna Lindberg tar upp vara rena fantasierna. Nu kommer jag göra några förenklade uträkningar. Först utgår jag ifrån att en heltid är 40 timmar i veckan. Av dessa 40 timmar ska 1 timme vigas åt friskvård för de anställda. Det motsvarar 2,5 procent av arbetstiden (1 timme / 40 timmar = 2,5 procent). Kommunens totala budget är på 6640,6 miljoner kronor. Lindberg hävdar att en friskvårdstimme skulle innebära 95 miljoner i produktionsbortfall och ökade personalkostnader på 75 miljoner. Det innebär att reformen skulle kosta 170 miljoner enligt Lindberg (och han hänvisar till en uträkning från tjänstemannahåll).

När jag tittar på kommunens budget får jag inte ihop siffrorna. Inte ens om kommunens HELA ekonomi på 6640,6 miljoner kronor var personalkostnader kommer vi upp i 170 miljoner kronor. Vi skulle landa på 166 miljoner kronor (6640,6 miljoner * 0,025 procent = 166,015 miljoner). Nu vet vi dessutom att Umeå kommuns personalkostnader INTE är hela budgeten. Så någon tjänsteman måste ha räknat fel åt kommunalrådet Lindberg.

En del av siffrorna är dessutom ett antaget/gissat produktionsbortfall på 95 miljoner kronor, vilket också är märkligt. Att det blir ett produktionsbortfall är mycket troligt då 2,5 procent av arbetstiden överförs från produktion till friskvård, men ett så stort produktionsbortfall knappast troligt; en friskare och piggare personal är mer produktiv än en utsliten personal. Siffran kan därför rimligen antas vara lägre. Dessutom kompenseras produktionsbortfallet genom ökade personalkostnader för exempelvis vikarier. Så att lägga ihop siffrorna rakt av är inte heller rimligt.

En ökad personalkostnad på 170 miljoner innebär att mer än hela kommunens totala budget är lönekostnader i dagsläget (170 miljoner / 0,025 procent = 6800 miljoner). Menar Lindberg allvar med att Umeå kommuns lönekostnader är 6800 miljoner medan hela budgeten är 6640,6 miljoner? Visst är det förenklat att göra de uträkningar jag gjort, men någonstans här ringer en orimlighet i siffrorna.

Nu är fokus på personal inom äldreomsorg, det är där man talar om att ökade personalkostnader primärt kommer hamna då dessa inte kan ta ut friskvårdstid utan att någon ersätter den frånvarande personalen. Det argumentet köper jag helt och hållet, men det stannar vid det påståendet. Tittar vi på äldrenämnden så är nämndes totala budget 961,6 miljoner kronor. Om vi bortser från produktionsbortfallet (då det är svårt att veta hur tjänstemännen räknat på det) och förutsätter att hela äldrenämndens budget är personalkostnader innebär 2,5 procent 24 miljoner kronor (961,6 miljoner * 0,025 procent = 24 miljoner). Alltså långt ifrån 75 miljoner kronor. Och förutsätter vi att 170 miljoner stämmer så ser ju alla att orimligheten i påståendet blir än mer graverande: Det Lindberg och Andreas Lundgren påstår är att om arbetstid motsvarande 2,5 procent överförs från produktion till friskvård ökar personalkostnaderna i äldrenämnden med 17,7 procent (961,6 miljoner / 170 miljoner = 17,7 procent). Fokuset i diskussionerna har legat på personalkostnaderna i äldrenämnden.

Antagandet att 170 miljoner avser endast äldrenämnden är dock inte riktigt rimligt att göra (och jag tror inte Lindberg menar så heller). Produktionskostnaden är nog är räknat på hela kommunen verksamhet. Om vi tänker oss att vi tar påståendet om 95 miljoner i produktionsbortfall som sant och gör den till en andel baserat på äldrenämndens andel av kommunens ekonomi (961,6 miljoner / 6640,6 miljoner = 14,5 procent) hamnar vi på 13,8 miljoner i produktionsbortfall för äldrenämnden (95 miljoner * 0,145 = 13,775 miljoner). Nu kan vi lägga ihop 24 miljoner och 13,8 miljoner och se att den förväntade kostnaden (24 miljoner + 13,8 miljoner = 37,8 miljoner), förutsatt att hela äldrenämndens budget är personalkostnader (vilket den inte är!), hamnar på 37,8 miljoner kronor. Gör vi samma uträkningar för individ- och familjenämnden 15,8 miljoner i produktionsbortfall + 27,6 miljoner i personalkostnader = 43,37 miljoner. Tillsammans blir det 81,17 miljoner kronor. Men det rimliga är att ta ut produktionsbortfall och personalkostnader mot varandra (bortfallet uppstår det bara om man inte täcker upp för utebliven produktion, så man kan inte både ha produktionsbortfall och ökade personalkostnader för att täcka upp uteblivna timmar). Kompenserar vi förenklat för produktionsbortfallet tar vi ”antaget produktionsbortfall om ingen ny personal tas in” minus ”ökade personalkostnader för att ta in personal”. Konkret blir det att ta 24 miljoner – 13,8 miljoner landar vi på 10,2 miljoner för äldrenämnden och 27,6 miljoner – 15,8 miljoner landar vi på 11,8 miljoner kronor för individ- och familjenämnden. Totalt 23 miljoner kronor.

OBS! 23 miljoner är inte heller rimligt. Siffran bygger bland annat på ett antagande om att hela de nämnda nämndermas ekonomier är personalkostnader och att all personal alltid kommer ta ut sina timmar under ett helt år. Siffran måste mer än halveras och för att nå någon rimlig nivå. Men ska jag tror inte en halvering är tillräcklig.

Som jag sa, detta är förenklade uträkningar (extremt förenklade) men eftersom siffrorna som viftas om från socialdemokratiskt håll är så barocka så det går att kosta på sig en stor felmarginal (dessutom har jag kompenserat den med att räkna att hela kommunens ekonomi är personalkostnader för att ens komma i närheten av de kostnader som påstås). Den verkliga kostnaden är dock bra mycket lägre, men vem vet: Jag kan ju faktiskt ha missförstått något här. Jag skulle gärna vilja se Hans Lindberg och Andreas Lundgren offentliggöra hur dessa siffror räknas fram som de slänger med här i bloggosfären och på Facebook.

Regeringsmakten förfaller

Av Daniel Nyström, 7 maj 2016 kl 01:34, 2 kommentarer

Det är ingen hemlighet att regeringen har det tufft. Den ena klantigheten efter den andra inträffar, tillsammans med en fullständig visionslöshet och oförmåga att leverera politik. Vem vågar tänka på hur illa det skulle varit utan Vänsterpartiet som drivit på för många bra reformer? Nu senast fick vi lös 10 miljarder i en satsning på att förstärka kommunerna och landstingens ekonomier. Det behövdes och det behövs mer av den varan! För Umeås del borde de pengarna dessutom komma med förbehållet: Inga fler skrytbyggen nu!

Med tanke på hur S och MP hanterar regeringsmakten och hur stödet för S och MP sjunker i opinionen lurar högern i vassen med all rätt. Vilket rovdjur skulle inte ge sig på den halta buffeln? Den politiker som inget vill än att förvalta har inget i riksdagen att göra, och absolut inte regeringen. Det smärtar emot, men ibland känns det som att det skulle vara bättre att regeringen faller än att vi låter förtroendet för regeringsmakten och politikens förmåga att lösa morgondagens problem förfalla i samma takt som S och MP begår ett synnerligen plågsamt politiskt självmord. Jag märker av hur människor för var dag som går tappar allt mer förtroende för politiken. Det är en farlig utveckling.

OK. Jag vill inte ha Anna Kindberg Batra och gänget tillbaka. Ulf Kristersson är riktigt läskig. Det skulle bli sju resor jävligare, men de vill i alla fall något… Vad vill Löfven förutom att skapa 5 000 jobb på 4 år. Det kan jämföras med satsningarna mot arbetslösheten på 1980-talet som omfattade hundratusentals personer varje år. Då hade sossarna kulor. Var blev ni av, ljuva drömmar…

Även om jag inte är socialdemokrat inser jag att ett starkt socialdemokratiskt parti är helt nödvändigt för en politisk kursändring, men när kursen är inställd på att välja bort sig själv, när det politiska projektet är att göra sig ointressant för Sveriges arbetande befolkning, finns där inte mycket att hämta. Det progressiva Sverige behöver något annat. Jag är övertygad om att det behövs en ny Juholt om socialdemokratin ska bli relevant igen. Jag tror även borgerligheten skulle må bra av en tydligare politisk konflikt i samhällsdebatten. De enda som skulle förlora på det är förmodligen rasisterna – och vem skulle gråta över det?

Det tragiska är att socialdemokratins förbannade feghet de senaste åren verkar gå ut på att lämna över regeringsmakten till borgarna 2018. Det behövs ingen raketforskare eller mångårigt uselt arbete som politisk kommentator på Aftonbladet för att inse det, så det borde väl även Löfven och gänget inse?!

Kärlek och kamp

Av Daniel Nyström, 25 juni 2014 kl 21:37, 9 kommentarer

Nu har vi i Vänsterpartiet Umeå smygbörjat med vår förvalskampanj. I går var jag ute på Ersboda och delade ut vår tidning. Den grupp jag ingick i delade ut tidningar till runt 2000 hushåll under gårdagen. Det var soligt och det var varmt med många trevliga möten med människor. Det bästa med allt var att jag fick med mig Björn på äventyret! 🙂

Nu måste vi få en ny regering.

2014 blir det år vi säger Ja till människovärdet och Nej till moderaternas korrupta regering!

(m) vill stjäla av löntagarna

Av Daniel Nyström, 23 april 2014 kl 15:56, 2 kommentarer

Arbetsgivaravgiften består av ett avstått löneutrymme. Löntagarna har avstått dessa pengar för att få tillgång till bra trygghetssystem, exempelvis sjukförsäkringen. Nu vill Moderaterna och den samlade borgerligheten i Västerbottens läns landsting fortsätta den nationella stöldturnén mot landets löntagare genom att sänka arbetsgivaravgifterna ytterligare. Det argumenterade de för idag på landstingsfullmäktige.

Pengarna som frigörs genom sänkningar av arbetsgivaravgifter går till företagens vinster och det vi löntagare får i utbyte är ett sämre skydd vid exempelvis sjukdom. Detta är naturligtvis oacceptabelt och en omvänd Robin Hood-politik som ökar orättvisorna och fattigdomen i samhället. Det är dessutom att stjäla löntagarnas pengar, att sänka våra löner!

Försämringarna i trygghetssystemen har dessutom resulterat i överskott i systemet (mer pengar betalas in än vad som går ut i ersättningar för sjukdom med mera, trots att människor är sjuka). Detta överskott betalas ut till arbetsgivarna och INTE till löntagarna. Det avstådda löneutrymmet för att få sjukförsäkring används nu till att göda företagens vinster istället för att möjliggöra att folk kan bli friska och sedan hjälpa folk tillbaka till arbetslivet

Ska dessa medel betalas tillbaka ska det betalas ut till oss som avstått dem för ökad trygghet.

Moderaterna vinner valet…

Av Daniel Nyström, 4 april 2014 kl 19:05, 6 kommentarer

…om den svenska överklassen får bestämma. Som tur är utgör denna andel av befolkningen ett ringa antal vilket i och för sig är förutsättningen för existensen av denna lilla segregerade klubb.

De rödgröna partierna har en majoritet av Sveriges befolkning bakom sig, alltså stöd av över 50 procent! Det är inte illa. Men hos överklassen har samma rödgröna majoritet reducerats till 4,6 procent i stöd. Till och med Sverigedemokraterna föredras hellre än de rödgröna partierna.

Skulle den svenska överklassen få bestämma, vilket de en gång i tiden gjorde, så skulle moderaterna få 71 procent av rösterna. Folkpartiet skulle vara näst största parti med 7,2 procent.

I Sverige existerar klassröstningen i allra högsta grad. Den svenska överklassen vet vilket som är deras parti, det parti som bär deras intressen in i regeringsmakten: ”det nya arbetarpartiet” Moderaterna. Men det måste man nog förstå, det är ju trots allt de som tjänat på Moderaternas skattesänkningar.

Religionsfrihet viktigt

Av Daniel Nyström, 31 mars 2014 kl 17:40, 7 kommentarer

Jag läste ett inlägg på Edward Riedls (m) blogg där han bland annat ondgör sig över det som media anser är en flirt med Sverigedemokraterna. Det är Tobias Billström (m) som är i farten igen. Han har tidigare hävt ur sig rasistiska grodor och nu sprider han myter om att invandrarbarn inte deltar i simundervisning och sexualundervisning. Dessa oriktiga påståenden är något som är direkt lånat av Sverigedemokraterna. Varför detta blir en fråga om religionsfrihet kommer framgå längre ner.

Riedl skriver bland annat ”Sexualundervisning ska gälla alla elever! Migrationsminister Tobias Billström (M) vill nu ta bort möjligheten för elever att bli undantagna sexualundervisningen i skolan. Det ska även gälla simundervisningen. Lagen ska gälla alla.” Det är nog få eller inga som motsätter sig att lagen ska gälla alla, men till vilken grad får lagar inskränka religionsfriheten (såväl friheten till om friheten från religion)? Jag kan förstå att detta betraktas som en Moderaternas flirt med Sverigedemokraterna. Detta är trots allt en fråga de förfäktat mycket för att nypa åt muslimer som inte vill äta fläskkött och annat (som SD tydligen vill tvinga alla att äta av ren princip).

Frågeställningen som lyfts är förvisso klok men svår att hantera. Att alla behöver sexualundervisning anser även jag och den ska vara obligatorisk, men från det är steget långt till att tvinga barn och ungdomar att agera i strid med sina grundläggande värderingar som religiösa övertygelser innebär. Respekten för varje enskild individs övertygelser och tro är väsentlig att försvara, och vad är det egentligen Moderaterna vill komma åt genom att tvinga barn och ungdomar till simundervisning? Jag tycker detta luktar lika illa som Sverigedemokraternas hets mot muslimer om att de måste äta fläskkött. Jag åt själv ogärna fläskkött på skolan, men det var inte av religiösa skäl. Det smakade helt enkelt inte gott. Min simundervisning var också könsuppdelad av flera orsaker. Ett av motiven som angavs var att vi som barn och ungdomar inte ska behöva känna oss osäkra och obekväma. När den tidigare var samkönad så vägrade många delta i undervisningen, i synnerhet tjejer.

Så varför vill Moderaterna som själva kallar sig ett ”frihetsparti” tvinga människor på ett sätt som lätt för tankar till Sverigedemokraternas politik? Till vilken grad skall tvång utövas här? Min släkt på ena sidan är djupt troende kristna. De är laestadianer. De är också mycket konservativa och har krav på sig från församlingen som bland annat innebär att de inte ska dansa, lyssna på musik eller se på TV/film. Ska dessa tvingas se på TV/film (exempelvis på svenskan eller samhällskunskapen), delta på musiklektionerna och tvingas dansa med det motsatta könet på gymnastiklektionerna? Jag är inte så säker och andra lösningar än tvång måste än tvång finns faktiskt. Jag som lärare har stora möjligheter att lösa alla dessa knutar utan tvingande lagstiftning som kommer kränka barn och ungdomar samt tvinga dessa till konflikt med föräldrar och församlingar.

Riedl kan nog bli hur sur han vill, men doften kommer han ändå inte ifrån.

Lärarna kan sitt jobb

Av Daniel Nyström, 24 mars 2014 kl 12:24, Bli först att kommentera

För några dagar sedan totalsågade vår dåraktiga finansminister Anders Borg (m) lärarkåren. Han förlöjligade en hel lärarkår och inkomptensförklarade densamma. Han anklagar lärarna för en ”osedvanligt dålig pedagogik” och att det i skolan samarbetas för mycket, något han kallar för ”grupporienterad flumpedagogik”.

Borg har uttalat sig mycket negativt om lärarkåren och den pedagogik som bedrivs på våra skolor. Hans avfärdande av den grupporienterade pedagogiken är extra intressant. Det är inte svårt att tänka sig att denna person (som i sin ungdom förkastade demokratin) menar att den demokratiska fostran är flummig (för det är det gruppövningar bland annat syftar till, förutom att skola barn och ungdomar i nätverks- och lagarbete — så som verklighetens arbetsplatser ser ut). Istället ska den enskilde i ensamhet drillas, enligt Borg.

Borg är ingen utbildad pedagog och han har inte forskningen på sin sida. Däremot har han såväl makten som ansvaret över skolan som en del av regeringen (som hellre sänker skatterna än satsar på skolan). Han sitter i regeringen! Hur skulle det vara om han tog sitt djävla ansvar istället för att skylla på alla andra. Ni har misslyckats!

Lägg till detta regerings ”nya” förslag om att införa betyg från fjärde klass och fler prov (mer av samma misslyckade politik). Ytterligare ett förslag som går stick i stäv med forskningen på området. Kunskap ökar inte med fler betyg eller med fler mätpunkter (prov). Det finns däremot stora risker. Betyg är en abstrakt historia och inte alltid alldeles begriplig, även tonåringar har svårt att ibland förstå dels syftet med också hur det hela mäts. Ibland har även lärare svårt att förstå det trots att det är något de som lärare ska göra efter avslutade moment.

Proven mäter inte med nödvändighet kunskap. Dessutom besitter olika elever olika förmågor att uttrycka sig i exempelvis skrift som många prov är frågan om. De stressfyllda situationerna i sig, att bli bedömd, kravet på att klara sig och betygshets, gör att många elever presterar sämre vid prov. Proven är väsentliga för betygssättningen i dagens skola.

Betyg är dessutom ofta en orättvis envägskommunikation och absolut myndighetsutövning. Den är inte demokratisk och har endast som syfte att sålla agnarna från vetet.

Högerregeringens senaste förslag innehåller ytterligare ett moment av misstänkliggörande av lärarna. De nationella proven ska rättas externt, vilket tyder på att regeringen inte litar på expertisen, nämligen lärarna själva.

1991 sa Carl Bildt (m) till Ingvar Carlsson (s) när de debatterade inför valet att de borgerliga har skarpa förslag för skolan och att de tänker sjösätta dem om de vinner valet. Moderaterna hade tillsammans med Folkpartiet arbetat fram nya regler för den svenska skolan. 1991 vann borgarna valet och de sjösatte sin reform. Vi ser resultatet av den borgerliga leken med skolan: Resultaten sjunker och skolan segregeras utmed klassmässiga och etniska markörer.

Ju längre tiden går. Ju mer förslag denna regering lägger. Alltså: Vad i helvete tänkte jag egentligen?! Varför har jag valt att bli lärare? Usla löner och riktigt dåliga förutsättning att bedriva vettig undervisning och pedagogik. Det är bara att beklaga. Tack major Björklund för en lyckad borgerlig skolpolitik och tack Anders Borg för att du vill se mer av den misslyckade politiken!

Jag vill ha värderingar!

Av Daniel Nyström, 21 mars 2014 kl 13:42, 2 kommentarer

Efter söndagens debatt i Agenda mellan den regeringströtta Fredrik Reinfeldt (m) och den konfliktsökande Stefan Löfvén (s) blev jag lite missmodig. Är det såhär valrörelsen kommer se ut? Även om jag gillar Löfvéns ansats, att mejsla ut konfliktrymderna i svensk politik, så måste även han inse att det är svårt att bygga en konflikt där de politiska skillnader inte finns.

I gårdagens SVT Debatt diskuterades ”socialmoderaterna”. Det är ett begrepp jag själv skämtsamt använde runt 2000-talet, men det begreppet innehåller så många felaktigheter (och latheter) att det inte är förtjänstfullt att använda. För skillnader finns det. I debatten var det en ”cool” kille som proklamerade sitt fullständiga förakt för demokratin: Han skulle minsann aldrig rösta. Han sa det med en stolthet i rösten och ett leende på läpparna, sedan sökte han bekräftelse för sin ”coola” och ”häftiga” ståndpunkt. Det är i detta jag menar latheten finns. Detta demokratiförakt kommer också av just det som Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén gjorde sig skyldiga till: att fullständigt strunta i att diskutera människor, deras vardag och konkreta förändringar.

Att inte ens försöka se skillnader, klumpa ihop, klaga på partiernas otydlighet och så vidare, är farligt och det är även ett hån mot sig själv och den egna förmågan. Finns det någon som med ens en uns trovärdighet i behåll kan säga att Vänsterpartiet och Moderaterna låter lika?

Jag förstår att många känner hopplöshet inför vardagen. Det gör jag själv (i synnerhet efter debatten mellan Reinfeldt och Löfvén). Det gäller dock att omsätta detta i konstruktiv politisk handling och hitta de sköna exemplen i historien. För oavsett hur missmodig Reinfeldt och Löfvén gjorde mig i söndagens Agenda så finns där ändå skillnader i värderingar. Människosynen är central!

Jag börjar bli lite gammal nu så jag minns med viss glädje valrörelsen 1998, i synnerhet valdebatten 1998 som var 3 timmar lång för att kunna gå in på djupet i frågor! Det var en tydlig ideologisk valrörelse, med tydliga värderingsdiskussioner. Efter det har dock något hänt med media och någon fundamentalistisk sifferexercis har tagit överhanden. Partierna till höger om Vänsterpartiet har blivit opportunistiska och triangulering sörjor.

Hur många tror att vi kommer få en valrörelse som den 1998? Centerpartiet lät vettigt (allt är ju relativt…), socialdemokraterna tydligt ideologiska (även om verkligheten kanske inte hängde med…), moderaterna var kyliga (inget nytt under solen…). Det handlade om värderingsfrågor. Det är vad jag vill att en valrörelse ska handla om: Vilket samhälle vill vi se?