Döden, döden….

Det är Hallowen eller allhelgona och jag tänker på att förr var döden en mer naturlig del av livet.

När en människa lämnade detta liv gjorde hon det oftas hemma omgiven av nära och kära. Den döde/döda fick sedan ligga kvar i hemmet i väntan på begravning och hela byn följde sedan den döde till graven. Idag sörjer vi i ensamhet och det ska bara vara närmast anhöriga på begravningen.

För ett antal åtr sedan skickade Socialstyrelsen ut en folder som uppmanade oss till att donera våra organ.

Rubriken löd;
"Om du dör"

Det borde ha stått "När du dör"
Döden går inte att undvika.  ’

Idag kan en människa leva halva sitt liv utan att ha se någon dö. Det  krävs så lite för att vår välfårdsbubbla ska brista. Plötsligt står vi där vid vår äskades bår. DÖDEN FINNS!

Det är verkligen en förlust och livsförnekelse att sopa döden under mattan som vi gör i vårt samhälle. Döden är livsviktig!!