Gammal hederlig skolavslutning

I förra veckan kommenterade jag på Lottens sida angående skolavslutningar. Min kommentar gav upphov till några funderinger.

Jag minns skolavslutningarna med bara ben, blåa runt knäskålen, kliandes på något myggbett. Vi tog i för kung och fosterland i:

..denblomstertidnukååååååmer..

Ljudet som studsade upp mitt kyrkans tak och gav en klang som sällan skådats. Utmarsch ur kyrkan, glimtar av lyckliga mammor och pappor med rosor på kinder och stolthet i blick.

Det är just då det slår mig – jag minns mellanstadiets skolavslutning. Minns kyrkan, sången. Minns inget om något religöst inslag eller lämplighet att ha skolavslutning i skolan. (Påtal om föräldras sunpunkter på att ha skolavslutningar i kyrkan)

Det är nu det först slår mig – min mamma tvärdog när jag gick årskurs 6. Var det då min barndom slogs itu och högstadiet bara är som en transportsträcka.

Minns inget särskilt om skolavslutningarna på centrumhuset (ingen kyrka), inga föräldrar som önskade lycka till.
Ärligt – hade nog inte så mycket med mina familjeförhållanden att göra som vetskapen om att man blev äldre, tuffare och mer kylig. Man ansåg ju sig som vuxen – joo pyttsan..;)