#Annorlundabra

Av , , Bli först att kommentera 2

"Jag har alltid kännt mig annorlunda fram tills den dagen då min bästa väninna och tillika chef såg mig rätt i ögonen och sa: – Även om du är annorlunda så kan du fortfarande vara bra!
I det ögonblicket började jag leva på riktigt i mig själv! Mitt utanförskap suddades alltmer ut och jag fick en större närhet till mig själv! Vilket fantastiskt verktyg hon gav mig! Tacksamheten är stor!

Den här gruppen har jag skapat med tanke på allt jag skrivit och tänkt om #annorlundabra på twitter och Facebook! #Annorlundabra har blivit en ledstjärna för mig att öppna upp till allt jag någonsin kunnat tänka på som konstigt och okänt för mig!"

Camilla Näslund – grundare av #Annorlundabra

 

Sy väska av gummislang – articsisters

Av , , Bli först att kommentera 0


 


Gummi från däck och slangar är kanske inte så miljötrevliga i sig, men ett rätt slitstarkt material som kastas i drivor. Idag är har förvisso nya däck inte innerslang, men det finns fortfarande en hel del kvar som kasseras löpande. Alla som säljer däck är också skyldiga att ta emot gamla däck som ska slängas, därför finns i regel en sophög av gamla däck utanför varje däckfirma. Där kan du om du frågar snällt i regel få leta efter innerslangar. Det vanligaste svaret är faktiskt att de inte har några slangar. Stå på dig i så fall och insistera på att få titta i alla fall. Oftast ligger det några där trots att försäljarna inte tror det.

Att sy i gummi är ungefär som att sy i läder. Fast gummit formar sig inte som läder gör, på gott och ont. Däremot är det mycket mer elastiskt, på gott och ont. Det gör det svårare att sy, men ger täta sömmar då hålet sluter sig igen om tråden.

Här är ett mönster och beskrivning på en bältesväska inspirerad av medeltida modeller i läder. Bilderna är tagna under en workshop föreningen Sveriges Hemslöjdskonsulenter och 365slöjd hade på Sätergläntan.
Du behöver:
Gummi, en innerslang från traktor är kraftig, stor och lämplig för en sån här väska.
Nål – ej skärnål, sk. skinnål då den riskerar skära av tråden när man syr med dubbel tråd. (Gäller även skinnsömnad)
Tråd – lintråd eller som jag använt, syntetisk sentråd. (I princip samma sak som tandtråd)
Kraftig sax
Papper och tuschpenna.
Skärmatta eller skärbräda
Syl och korkplatta


Så här ser mönstret ut. Rita upp mallen i önskad storlek på ett papper och för över på gummit. Den stora delen är bakstycke och lock, den andra är framstycket. Nertill ligger en remsa som ska sys in mellan fram- och bakstycket för att få mer djup i väskan. Den remsan kan med fördel vara tjockare i botten och smalna av mot ändarna, men kan också vara helt rak.

(Framstycket behöver inte ritas upp eftersom det är detsamma som halva stora biten, vilken kan vikas och användas som framstyckemall)


Eftersom gummit behåller formen det har efter slangen får väskan olika form beroende på var du tar ut den. Väskan i beskrivningen är uttagen ur den inre delen av däcket. -Den nedre markeringen på bilden.


Rita och klipp ut delarna som ovan.


Något som underlättar sömnaden och ger betydligt säkrare resultat är att syla alla sidor som ska sys ihop innan. Använd en sporre om du har, annars går det bra med en gaffel, där tänderna är jämnt fördelade, för att markera innan du sylar. På så vis blir avstånden mellan stygnen lika och det hindrar bitarna från att dra sig ojämnt när du syr. -Lätt värt den extra tiden det tar!


Sy först på remsan på bakstycket. har du gjort remsan avsmalnande mot ändarna börjar du i mitten och syr utåt, en sida i taget. När du sytt klart klipper du bara av det som är kvar av remsan så slipper du mäta så noga. Sy med sadelmakarsöm (kärt barn har många namn, men det är vad jag oftast stöter på). Klipp en tråd som är tre gånger längden på det du ska sy + lite för att fästa. Trä en nål på var ände och trä tråden genom första sömshålet. Stanna tråden på mitten så att du har lika mycket tråd på var sida, med en nål på utsidan och en på insidan. Sy sedan vanliga upp-och-nerstygn växelvis med nålarna. I kraftigt material syr du ett stygn var med nålarna och drar åt emellan för riktigt starka sömmar. Här kan du sy några stygn med ena nålen och sen följa efter och fylla ut tomrummen med den andra, som på bilden.

Har du som jag använt fusksentråden är det väldigt lätt att fästa: Sy tillbaka ett stygn eller två, klipp av tråden och lämna en stump på ca en centimeter, elda på den så den smälter ihop och pressa till den med tändaren så stelnar den till en platta som förankrar tråden snabbt och effektivt.


Klipp ut två raka remsor till bälteshållare och sy fast i lämplig höjd på bakstycket. Sy först fast dem upptill med baksidan ut, vik sedan ner dem och sy fast nederdelen, så de formar sig som ett handtag.


Sy fast framstycket i remsan, precis som med bakstycket börjar du i mitten och syr utåt.


OBS. Om du vill ha en knapp på väskan bör du sy fast den innan du syr fast framstycket helt, annars är det svårt att komma åt.


När framstycket är fastsytt kan du, ifall du inte mätt  så noga eller kommer på att du vill ha en viss form, rita upp och klippa till.

Sen får du klippa ut ett knapphål i locket eller så på en ögla ifall du satt på en knapp. Så är det klart.


Här är en annan väska som påbörjats. Här har en del av mönstret som fanns på slangen använts på väskan och en lång radda av avklippta cykelslangsstumpar bildar en girlangdekor längs kanten.
Text och idé: Tobias Havaas,
Slöjd i Väst
Foto och sömnad: Eleverna på  
Sätergläntan hösten 2011.

NostalgiTips – från a-ö

Av , , Bli först att kommentera 5

 

  Minns ni från A-Ö där Hedvig (Birgitta Nilsson -Teskedsgumman) kom cyklande på sin sparkcykel och fick lång näsa när hon försökte ge sken av att kunna ett ord? Den gamla ugglan på taket Helge (Bert-Åke Varg, i fablernas värld) hjälpte henne när hon var i knipa. Han hoade roat och mös när han såg hennes långa pinochionäsa.

Det mest fascinerande i den serien var dock bild-TV:n där Hedvig talade med sin syster Harriet, spelad av Inga Gill. Det mest festliga var när hon hötte med en sopkvast upp mot ugglan Helge

-Sjas din gamla kråka!

 

Rakade ben – dubbelmoral

Av , , 2 kommentarer 4

Jag gjorde en snabb fråga på FB där det fanns endast två alternativ och ett förbjudet svar. Det förbjudna svaret var;
– man gör som man själv vill.

Frågan var:  Tycker du att man ska raka sin ben ?
Svaren var; JA eller NEJ

Jisses ALLA SVARADE JA!!!
Det är otroligt lätt att bara säga att får göra som man själv vill men
alla rakar sina ben.

Fast män rakar sällan sina ben!

 

Länktips – godis

Av , , Bli först att kommentera 1

I will give you my "oh so good, messed up version", then I will post her chewy granola bar recipe so you can experience both.

Oatmeal Chocolate Peanut Butter No-Bake Candy Bars
*it is sorta like a chocolate oatmeal no bake cookie, but extra creamy and special.  it almost reminds me of fudge, but with the added texture of the oats and occasional chewy sweetness of the dried cranberries–yum!
**I doubled her recipe

1 cup peanut butter
2/3 cup honey
1/2 cup coconut oil (no substitutes, this is what gives its creamy texture and flavor)
2 cups oats
1 1/4 cups mini chocolate chips
3/4 cup dried cranberries

In a medium sized saucepan, melt together peanut butter, honey and coconut oil.

Remove from heat and add oats, chocolate chips and dried cranberries.  Stir until combined and chocolate chips are melted.

Spread into a 9×13 pan.  Refrigerate until hardened, about an hour.  Store in refrigerator. 

MERA RECEPT HÄR

 

Begravningar

Av , , 5 kommentarer 3

Vem anordnar begravningen?
Jag har funderat över hur olika det ser ut och att var och en gör som man själv vill. Har märkt att det är viktigt att lägga till det sista för annars kan det tolkas fel.

Jag begravde min man-(ansvarig över det).
Men egentligen kanske hans mamma som är i livet – borde ha  gjort det. Eller hans syskon. Eller hans barn.
Det finns saker och ting man tar för givet och vem som äger "rätten" och att inte utesluta någon.

För hans mamma hade spenderat längst liv med honom, sedan hans syskon, efter det hans barn och sedan jag.

Sedan vart man begraver sina anhöriga.
I en riktig grav, minneslund etc.

Jag är ansvarig över två åv familjens gravar och jag blev anmäld för vanvård av dem för några år sedan. Jag hade inte rensat och gjort fint runt platsen.
Det är något också att tänka på – att graven ska vårdas även om jag flyttar till Kina.

Länktips – Slagen som haglar

Av , , 5 kommentarer 1

Läs detta tänkvärda blogginlägg om kvinnomisshandel på olika plan.

"En bekant blir slagen sönder och samman av sin sambo. Barnen från hennes tidigare gifte är närvarande, en son skriker sönder rösten för att få mannen att sluta slå mamma. Hon visar upp sig på barnens skola med alla blåmärken. Han åker i fängelse. Lagom till muck väntar hon på honom igen. Hon mister vårdnaden om alla barnen, hemmiljön anses inte vara lämplig för barn. Mannen försöker strypa henne på en semester. Hon får skyddat boende. De återförenas igen. Ibland skriver hon nödrop på sociala medier. Dagen efter är det gulligt igen. År efter år."

LÄS MER och begrunda

Magsäcksoperationer

Av , , 2 kommentarer 6

Idag är en dag där jag tänker extra mycket. Eftersom jag jobbat mycket med människor som har överviktsproblem (medicinska) så känner jag mig idag sorgsen.

Tre människor i min bekantsskapskrets har drabbats hårt (en med sitt liv). Jag vet att det finns många många fler eftersom jag mötte för många som hade genomgått en magsäcksoperation
och behövde hjälp.

Jag har även mött många som varit nöjd men som även talat om det svåra, biberkningar, hungern, kräkningar, obehag och andra besvär.

Att göra en magsäcksoperation är "inte" den sista utvägen men många går till sin läkare och tjatar sig till en. Det är ett quick-fix med ibland dödlig utgång. 

Detta är inte något som jag nu tar ur luften utan jag har mött de som berättat det. Det kan komma komplikationer vilket man är medveten om.
När de drabbar en så pratar man inte om det eftersom man fått genomgå en op. Man tror som vanligt "att detta drabbar inte mig".
Det finns så mycket skam och skuld i detta.

Jag frågade runt och insåg denna inställning. När man får frågan människor så säger de att lite "hull" spelar ingen roll. Men frågar man lite mer så inser man att väldigt många vill vara supersmala.
VARFÖR?