Idag är en dag där jag tänker extra mycket. Eftersom jag jobbat mycket med människor som har överviktsproblem (medicinska) så känner jag mig idag sorgsen.

Tre människor i min bekantsskapskrets har drabbats hårt (en med sitt liv). Jag vet att det finns många många fler eftersom jag mötte för många som hade genomgått en magsäcksoperation
och behövde hjälp.

Jag har även mött många som varit nöjd men som även talat om det svåra, biberkningar, hungern, kräkningar, obehag och andra besvär.

Att göra en magsäcksoperation är "inte" den sista utvägen men många går till sin läkare och tjatar sig till en. Det är ett quick-fix med ibland dödlig utgång. 

Detta är inte något som jag nu tar ur luften utan jag har mött de som berättat det. Det kan komma komplikationer vilket man är medveten om.
När de drabbar en så pratar man inte om det eftersom man fått genomgå en op. Man tror som vanligt "att detta drabbar inte mig".
Det finns så mycket skam och skuld i detta.

Jag frågade runt och insåg denna inställning. När man får frågan människor så säger de att lite "hull" spelar ingen roll. Men frågar man lite mer så inser man att väldigt många vill vara supersmala.
VARFÖR?