Jag skulle inleda hela projektet med att inspirera 15 stycken kvinnor att verkligen få motivationen att kämpa vidare. Man kommer ofta till den punkt att man blir trött, uppgiven, maktlös och börjar tvivla på sin egen förmåga. Det är då en sådan här träff är en underbar vila från kravet att prestera och prestera.



För det första att få komma i en tillåtande miljö där det är helt okey att ventilera sin farhågor och tvivel. Så slipper övriga familjemedlemmar höra det – igen. Dessa känslor finns där tillfälligt som en diagnos av det jag tidigare räknade upp. En diagnos är en utgångspunkt att jobba vidare efter.



För det andra är att få input av de andra, att bli bekräftad att andra också känner/har sina tillfälliga svackor och att jag är inte ensam.



För det tredje; att få ta in kunskap, idéer, tips och diverse smarta grejer utan att själv måste prestera är guld värt. Det enda man behöver är att svälja fikat och att gå på toa vid behov och LYSSNA.



För det fjärde lära känna andra människor som man sedan kan nätverka med, diskutera samarbete och hur andra burit sig åt.





För det femte att få mer och mer energi, att sakta återvända till sin ursprungsidé och fortsätta utveckla sitt företag. Det är inte en dum ide eftersom det dessutom är min ide!!





För det sjätte för att nå mitt mål så bör jag nog utvecklas själv som person. Viktigt att skilja på person och sak, om min produkt inte är vad kunden vill ha så är det produkten som är fel INTE JAG som person.





För det sjunde—–ska jag fortsätta…..

Årets islykta blev väldigt fin – se bara;

Jag fick en tröja av min STORAsyster igår. Jag har bara en syster så jag behöver ju inte skriva om hon är i ålder över eller under mig – titta vad fin den är:

Jag fick ett brunt fodral till min telefon som matchar min stora dataväska.
Visst är de granna.

Jag tycker detta är det klart bästa tidningen med recept – I LIKE IT.

För ett tag sedan pratade jag med min syster som tog upp just denna fråga om ’coacher’. Hon har en gedigen utbildning inom företagsledning och hon började fundera högt. (Kan vi vara släkt) 


Hon menade på att ’yrken’ uppfinns på nytt men får ett nytt namn. Chef – ledare – coach och en massa terapeuter, kuratorer, beteendevetare och samtalspartners. Allt går in i varandra och då ’pluppar’ det upp ett nytt begrepp (inom arbetslivet). COACH



– Du om någon är ju coach slänger hon ur sig.

– Va, hinner jag säga i telefon, innan hon fortsätter.

– Varför titulerar du dig inte som coach? Du har väl en massa poäng i pedagogik och har lotsat en massa människor vidare i sina liv.

– öhh….hm… joo ..nickar jag i luren.

– Dessutom har väl friskvården alltid byggt på att fråga, fråga, fråga och lotsa rätt. Att ställa frågorna så kunden får en aha upplevelse och tror att de kommit på världens värsta bästa grejen. Du fokuserar ju alltid på att förstärka det som är bra och påstår att det dåliga då trillar bort av sig själv, eller hur.

– Jo säger jag och tar ett djupt andetag för att säga…..

– Tänk alla människor med stressrelaterade sjukdomar du haft genom din bok.

– Rätt många försöker jag mig med.

– Dessutom är en chef väldigt dålig om han inte tar rätt på vad personalen vill, står och har för framtidsplaner. Så bra chefer/ledare är riktiga coacher med erfarenheter.

– Jodå hinner jag klämma in..



Vad hon kommer fram till med resonemanget med sig själv med mitt hummande och grymtande lite då och då är:



En person som har en akademisk utbildning, som har hög kompetens och yrkeserfarenhet inom företagsledning är COACHER. Så om man ska anställa en coach så bör man hellre välja en person som har stor erfarenhet med att leda människor än en specialutbildad coach!



Nu är det kaffe – KLICK – där la hon på luren – 



Ja vad tycker ni om coacher?



Ska nog också ta kaffe NU.