För ett antal år sedan visade en omfattande undersökning av Dagens Nyheter att det finns påtaglig etnisk diskriminering på arbetsmarknaden. Även forskningen pekar i samma riktning.
Vi har i färskt minne hur bostadsbolag i olika delar av Sverige, såväl privata som kommunala, har utövat etnisk diskriminering och till och med haft otillåtna register baserade på etnisk tillhörighet. En studie av Diskrimineringsombudsmannen från juli 2010 visar också på förekomsten och omfattningen av den etniska diskrimineringen.
Diskrimineringen finns även inom nöjeslivet. Gång efter annan läser vi i tidningarna, hör på radio eller ser på TV hur tjejer och killar med utländskt utseende nekats tillträde till restauranger och krogar.
Politikens uppgift när det gäller detta samhällsproblem är bland annat att förebygga och motverka alla former av diskriminering, dels genom regelverk men också genom opinionsbildning och genom att de partiaktiva själva agerar som förebild.
Men inte ens politikens värld finns garantier mot diskriminering. Även i de politiska partierna finns medlemmar som ser på världen i vi och dom-termer. Det finns de som har dubbla måttstockar. Ett mått för dem själva, och då är alla medel legitima, och ett annat mått för ”invandrare” som kräver inflytande i politiken.
Detta blev tydligt när en journalist från VK ringde mig igår och ställde en häpnadsväckande fråga som gick ut på varför vissa personer – underförstått ”invandrare” – kommer bara på vissa partimöten. Samt att det skulle tack vare de som vi har våra uppdrag. Först blev jag ledsen över frågeställningen, men det gick snabbt över till frustration. Det är ingen tvekan om att det är en beskyllning med intoleranta undertoner. Det borde de få partimedlemmar som går ut mot sådana beskyllningar veta. Varför ställs sådana frågor bara till oss utrikesfödda, men inte till de partimedlemmar som är födda i Sverige? De som själva tagit med sig sina män, pojkvänner, fruar, flickvänner, partners, vuxna barn, grannar med flera till avgörande partimöten där de själva ska väljas. Jag har inte reagerat nämntvärt även om vissa av de partiaktiva har gått längre. Att en del partiaktiva har sina anhöriga och vänner med sig är förekommande i alla politiska partier eftersom anhöriga eller vänner kan dela samma politiska åskådning och kan vara medlemmar i samma parti.
Men när partimedlemmar med asiatisk, afrikansk eller sydeuropeisk bakgrund är på ett partimöte och vill påverka politiken och stödja en viss kandidat, så har det av vissa kallats att man har tagit med sig sin ”klan”. Hur kan en svensk med palestinsk bakgrund, en med eritreansk bakgrund, några med iransk bakgrund, en och annan med kurdisk bakgrund tillhöra en och samma ”klan”? De kommer ju från olika länder och kontinenter. Användandet av begreppet ”klan” och att dessutom bunta ihop utrikesfödda till viljelösa varelser som sägs blint följa någon är ett uttryck för ett intolerant synsätt. Detta är att nedgradera den intellektuella förmågan och integriteten hos andra är de egna.
Det måste bli ett slut på alla beskyllningar med rasistiska undertoner. ”Invandrare” är också människor av kött och blod med känslor, drömmar och ambitioner. Även de har rätt att påverka samhället och välja sina politiska företrädare. De har rätt att komma till möten när de vill och kan som alla andra. Miljöpartiet tycker att mångfald är berikande och eftersträvansvärt. De som tycker annat har tack och lov mycket bristande förtroende inte bara i nästan alla svenska riksdagspartier – bortsett från Sverigedemokraterna – utan även hos svenska folket.
Senaste kommentarerna