Visst är det vackert? Idag blev det 2,5 timmars promenad. 2 timmar bara jag, stavarna och kameran. Sista halvtimmen kom även Agneta till.

Någonstans här i mitten av bilden, strax till vänster om Hemberget funderas det på husbyggnationer. Jag tror inte att Umeå har dess like till utsikt någonstans där det är byggbart. Banverket funderar just nu på ljudavskärmningen, järnvägen går genom området.

Men visst är det vackert?

Undrar om det ska komma något spännande av detta? Återkommer om saken i så fall.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, sociogram, integritet, signalspaning, Orwell

Den andre egyptiern som avvisades genom Anna Lindhs beslut och med CIA:s hjälp strax efter terrorattacken i New York har tilldömts skadestånd. 3 miljoner kronor. Hans ombud hade krävt 30 miljoner. Avvisningen gick inte rätt till efter svensk lag.

Man fylls ändå av blandade känslor när Thomas Bodström, minister i dåvarande regering, i dagens Aktuellt säger att den ene är värvare till träningsläger för terrorister och den andre operativ chef i en terroristorganisation.
Även om de båda inte lagförts i svensk domstol tror jag inte Thomas Bodström är ute och cyklar.
Det känns si som så att svenska skattebetalare får ge männen 3 miljoner var och det känns definitivt inte aktuellt att ge dem nytt uppehållstillstånd i Sverige.
Det får vara måtta på godtrogenhet och dumsnällhet.

*Intressant

Många vuxna oroar sig liksom Anders Carlberg (Fryshusets grundare m.m.) för klyftan mellan unga och äldre som enligt många generellt aldrig varit större. Carlberg menar att klyftan är ett hot mot demokratin. Jag säger inte emot. Det är definitivt inte bara de ungas fel.

Ett samhälle där många företag och organisationer inte tar sig tid att bjuda in de unga i den verklighet de väldigt snart ska in i, eller i alla fall håller på att utbilda sig för, det är ett samhälle som avhänder sig kontakten med de unga. Med oöverblickbara konsekvenser.
Jag tänker på PRAO:n, ’Praktisk arbetlivsorientering’.

En högstadieelev funderar då och då på vad han eller hon ska välja för program i gymnasiet, vad man ska sikta på att bli. Den vuxna världen borde vara väldigt angelägen att ta sin del i ’initieringen’, att visa och intressera och ’pusha’ för att nya människor ska komma in i just deras del av samhällsbygget. Särskilt när de unga blir färre, när det inte kommer lika många efter oss. I en tid när många unga inte alls fått den kontakt med vuxenlivet vi äldre ofta fick.

Jag anser att det är tjänstefel rakt av när chefer och arbetsledare försöker styra sin egen verksamhet bort från den här uppgiften. Oavsett om det är en privat eller offentlig verksamhet man arbetar inom. Hur har du tänkt att ditt företag eller din verksamhet ska klara sig framöver? Kanske bara om 5-10 år? Har du råd eller samvete att inte försöka intressera och öppna upp din arbetsplats för morgondagens vuxna? Är det att ta ansvar för sin verksamhets hållbarhet? Det gäller inte minst de offentliga verksamheterna.
Jag är rädd att många sådana kommer att finna sig ha hela skägget i brevlådan väldigt snart.

De unga är mer intresserade än vi ofta tror, men de måste bjudas in. De flesta fattar och vill mycket mer än vi anar och bär bakom en yta man kanske odlar för osäkerhetens och den darriga självkänslans skull en vilja och längtan att göra nytta. Att behövas.
Just känslan av att verkligen behövas, det är något vi ofta förmenar de unga här där vi ofta lämnar dem att bara ha roligt, vilket inte alltid är så roligt, i längden.
Det slog ner som en bomb i mig andra gången jag var i Indien. Varför var de unga så nöjda? Varför var de som ingenting hade så tillfreds? Jag såg på en liten, liten pojke som bar sin gravt handikappade pappas tallrik och tänkte – den här lille killen behövs! Unnar vi de unga att behövas? Det är kanske lite sällan det.

Det är kanske inte lätt alla gånger att förmedla den känslan till en PRAO-elev. Jag tycker ändå att vi i alla möjliga verksamheter skulle se det här som en sorts ’samhällstjänst’. Att ta emot elever och göra det vi kan under någon vecka för att ge dem en inblick i det vi håller på med. I längden tror jag det är både företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamt. Förutom att det är i allra högsta grad människovänligt.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om PRAO,

Det är väldigt tyst om Rysslands planerade gasledning i Östersjön nu. Den som av Ryssland betecknas som vitalt intresse och ska bevakas av Gazproms militära styrkor även utanför Rysslands gränser och som en del av oss tänker på som Putins strypkoppel på Europa. Den som kommer att göra Europa så oerhört beroende av Ryssland.

Det verkar vara svårt att kombinera regeringsinnehav och klarsynthet i den här frågan. Det hördes inte många pip från (s) så länge man hade makten och nu verkar andra ha drabbats av vissa perceptionsstörningar, man lyckas inte riktigt samordna det man ser, hör, luktar och känner. Utåt yttrar det sig bland annat i partiellt synbortfall och dito tunghäfta.

Slite hamn och kommun har tagit emot stora bidrag från Gazprom, omkring 100 miljoner. Gåvan och ändamålet (att rusta upp hamnen) ansågs så obetydligt att man inte ens tog saken i kommunfullmäktige, minns jag rätt lät man tekniska ta beslutet att ta emot pengarna.
I Tyskland har det energi-militär-politiska komplexet inte bara köpt Gerhard Schröder, man har betalat mycket gaspengar till fotbollsklubbar och andra verksamheter och köpt sig oerhört mycket goodwill. De man väntar sig skulle värdera skeendet lite mer nyktert och se det i sammanhang med annat verkar inte göra det.

I Sverige vill många se klartecknet till gasledningen bara som en formalitet eller i bästa fall som en miljöfråga. När man ser tsar Putins dirigerande av Ryssland och dess politik (inkl Gazprom) tycks ledarnas närsynthet obegriplig. Den kan kännas som en dom över Europa.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Gazprom, gasledningen

I onsdags satt jag med i kommunstyrelsen när tre trevliga unga kvinnor redogjorde för sin rapport om Vännäs och hur kommunen lever upp till sina ambitioner. Det fanns en del utvecklingsområden, många möjligheter och många saker som var bra. Det kändes som en positiv rapport.

När man öppnar VK idag ser det ut som om tidningens reporter läst något helt annat. Särskilt när ögonen faller på den feta överskriften: ’Många brister i Vännäs’. Artikeln verkar ha kommit till ganska snabbt.

Benny S, ta nya tag vad gäller Vännäs!

Idag gick tankarna till Afrika när P1 tog upp frågan om invandring av kvalificerad arbetskraft.
Alldeles från början vill jag säga att kontinenten absolut inte är bara elände. Det finns en stor ’medelklass’ och det finns betydligt färre riktigt fattiga jämfört med för några decennier sedan. Men visst finns missförhållanden, en del med koppling till oss.

För snart två år sedan var jag i Ghana tillsammans med Bengt Lunnergård, läkare och ordförande i Luthersk Litteraturmission. Vi hann se en del av ett bördigt och ovanligt fredligt sinnat afrikanskt land.
De flesta människorna vi mötte var fattiga, levde i små omständigheter och tillhörde någon församling i den del av landet som har en övervägande kristen befolkning.

Vi träffade också en kvinnlig parlamentsledamot som varit i Umeå och är känd i vissa skolkretsar här. Dragonskolan m.fl. har haft utbyte med Ghana. Landet har en mycket verksam inofficiell ’ambassadör’ i Umeå, Samuel Appiah-Kubi.

Den här kvinnliga parlamentarikern har ett dotter som håller på att utbilda sig till läkare. Mest troligt kommer hon inte att stanna i Ghana och mamman förstår henne. Skillnaden i inkomst och möjligheter är stor mellan att tjänstgöra i Europa eller hemma i Ghana.
För många föräldrar med lägre inkomst handlar det också om att barnen är pensionsförsäkringen. Flyttar de till Europa kommer pengar tillbaka.

Vissa västländer kalkylerar med att upp emot en fjärdedel av läkarna ska komma från andra länder. Det blir billigare så. (En liten parallell till att t.ex. Norrland bekostar en del av storstadsområdenas tillväxt genom ’export’ av färdigutbildade unga.)
Vissa afrikanska länder exporterar 80% av de utbildade läkarna till väst. Konsekvensen blir att många på en sjukdomsplågad kontinent aldrig kan träffa en läkare.

I Sverige finns det enligt Wikipedia 3,28 läkare per 1000 invånare. I Somalia som har ungefär samma folkmängd 0,04. Sverige har knappt 30 000 läkare, Somalia 310 stycken. (Siffran gällde 1997 och har gått ner, men Läkare utan gränser har hjälpt upp situationen på senare år)
Skillnaderna är stora vad gäller utbildningsmöjligheter i de olika afrikanska länderna. I ett land som Somalia där det mesta är sönderslaget vet jag inte om det kan utbildas läkare alls.
Där läkare utbildas borde vi i väst medverka till att få så många som möjligt att stanna i sina hemländer. Kunde vi bidra till det vore det ett bra bistånd och en god insats.
Väldigt mycket bättre än att egennyttigt locka dem till Europa som intressant kvalificerad arbetskraft utan utbildningsomkostnader för oss.

Nyligen fick Vännäs åtta friska miljoner i LSS-pengar från regeringen för de höga kostnader vi har på detta område sedan Brattby vårdhems dagar. Det var välkommet. Vi har i många år haft oproportionerliga kostnader som vi inte fått full ersättning för. För närvarande har vi därmed ett överskott på just åtta miljoner, det borde ha varit betydligt mer.

Regeringens sänkning av arbetsgivaravgiften innebär för Vännäs del kring tre miljoner. Det var också välkommet. Den importerade finanskrisen lär dämpa inkomsterna.

Det ska bli spännande att se hur länge det dröjer innan väljarna tröttnar på den ibland generande orättmätiga (s)-kritiken av regeringen. Oupphörligt kastar man stora stenar medan man sitter i ett väldigt skört glashus.
Fler och fler upptäcker den socialdemokratiska anpassningen till en regeringspolitik som innehåller både söta och sura delar. Det som skär i öronen är ordvalet och tonläget med vilket man kritiserar den politik man samtidigt tydligen inser måste föras även framöver.

I dag avslöjar Dagens Industri ytterligare en parallell. Socialdemokratiska företrädare har angripit regeringen för underrättelsesamarbete med diktaturer. Carl Bildts uttalande om utbyte med diktaturer verkar ha tagits ur sitt sammanhang av Rapport, det han sa handlade enligt honom inte om FRA.
Samtidigt visar det sig att (s) i allra högsta grad har samarbetat med diktaturer.
2005 tecknade Leni Björklund ett militärt avtal med Saudiarabien som bland annat omfattar signalspaning. Avtalet innefattar också teknisk träning, löper till 2010 och förnyas sedan med fem år om ingen säger upp det.

Jag vet inte om det är fel att ha ett signalspaningsavtal med Saudiarabien, det undandrar sig min bedömningsförmåga.
Däremot känner jag mig fullt ut kapabel att bedöma att vissa socialdemokraters skällande på regeringen antar proportioner som är närmast löjeväckande när man ser till hur (s) själv handlat och handlar på flera av de områden man angriper.

(Det gick inte att få fram en direkt adress till artikeln ’S-regeringen i avlyssningsavtal med Saudiarabien’ i Dagens Industri, scrolla dig ner på deras sida: www.di.se)

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, signalspaning, samarbete med diktaturer, Leni Björklund