En knapp timmes stavgång, funderande och resonerande med sitt livs fru är inte dumt. Temperaturen var vänligt lagomvintrig och livet känns riktigt bra igen. Hjärnan är syresatt och kroppen en smula vitaliserad och behagligt trött.

Pensionerade medbloggaren Kalle kommenterade texten ’Aktivitet och vila’ och undrade om jag kunde förstå att han saknade känslan efter en arbetsvecka med helgen framför.
Jo, jag kan förstå. Jag brukar tänka på ledigheten som efterrätten. Att bara äta krokanglass eller till och med ’mullvad’ (en obeskrivligt god efterrätt man kan få på Åkernäs, Bjurholm) vore helt enkelt inte gott. Att däremot ibland få efterrätt strax efter en måltid bestående av mandelpotatis, älgstek med sås, gele och tunnbröd – det är kalas!

Livet ska ha en rytm bestående av aktivitet och vila, i lagom stora doser. Även barn och ungdomar älskar att göra nytta, fast många mammor och pappor kanske sällan får se det. Jag har en lärare på skolan som ofta sagt att han längtar efter skolan mot slutet av sommarlovet. Han längtar inte mindre efter lovet i slutet av terminen.
En frisk och normal människa lider och stressas av sysslolös arbetslöshet. En ungdom som glider bort i nätvärldens intigheter närmast på heltid blir ofta deprimerad. Arbete och vila är det vi är är skapta för ’under solen’.
En ofrivillig pensionär och arbetsmänniska med så mycket kapacitet och arbetslust som du, Kalle, behöver förstås också göra nytta.

Du kanske skulle starta ett företag? En enskild firma med F-skattsedel? Du skulle kunna ha en skrivbyrå och kanske inrikta dig på att hjälpa människor som har problem med kommunikation med diverse myndigheter. ’Skrivbyrån i Brån’, kan det vara något? Äldre människor skulle kanske ibland behöva någon som för deras skriftliga talan i olika saker. Det området kan du och brinner för.
Ibland kanske dina forna arbetskamrater skulle tvinga sina överordnade att lägga ut vissa arbetstoppar på dig istället. Du kanske skulle bli frilansare på VF eller VK? Skriv och erbjud några texter och kolla intresset. Du har ju kapaciteten.
Rätt fritt och egenstyrt arbete, kanske på halvtid. Sen fick du serva och glädja din Peggy på resten. Den enda faran är kanske att du skulle få för mycket att göra och bli alltför rik. Du får se till att ha några avdrag. Nästa dator köper firman. *s*

Som jag sagt tidigare har jag mina funderingar på hur du skulle kunna göra nytta för väldigt många människor på ett annat sätt. Jag är inte helt klar med funderandet, men det pågår fortfarande.

Efter en god middag och en kaffe med Riesenkaramell återkom energin. Men inte mycket mer än att jag satt mig i favoritfåtaöljen med skrivdonet i knäet.
En tidigare kommentar från R(obban) ledde vidare till nya tankar.

R lyfte detta att det är bättre att vara häst än gammal människa i Sverige. En häst ska enligt lag ut en gång om dagen och den ska inte stå utan sällskap. Det är lite annars för många av dem som byggt Sverige.

Om alla vi som fortfarande kör och går dit vi vill skulle hälsa på någon gammal en gång i veckan eller en gång i månaden? Ringa någon varje vecka? Många gör betydligt mer, men tänk vilken skillnad det skulle bli för många ensamma äldre om vi alla fick ändan ur vagnen. Själv har jag inte gjort mycket på området.
Röda korset, vissa församlingar och andra verksamheter har organiserat sådant här, men det går att göra alldeles själv.

Medan jag skrev det här slogs jag av tanken på en gammal kvinna i Norrbotten som jag haft mycket kontakt med förr, men inte pratat med på över ett år. Jag ringde henne mitt i skrivandet och det var både roligt och lite obehagligt när hon sa att hon tänkt på oss flera gånger i dag. Det blev ett givande samtal.
Hon har barn och barnbarn omkring sig. Det finns många som inte har det. Då kan det vara ensamt kring 90. (Kanske är det allra ensammast när man har barn som aldrig ringer)

Så här står det i Wikipedia: ’Omsorg brukar syfta på offentlig omsorg, som barnomsorg, äldreomsorg och handikappomsorg.’
I Sverige betyder omsorg något offentligt. Vi har mycket där som vi ska vara vara glada över att vi har. I många andra länder, t.ex. USA – landet vi älskar att hata, betyder omsorg minst lika mycket något personligt. Jag tror vi skulle behöva en reformation på det här området också.

Inne i köket sitter Agneta och läser familjesidorna. Hon berättade just att hon hittat namn som Siri, Svante, Valdemar, Edvin, Albin, Elina, Assar, Inez och Alice under ’födda’. Jag har känt personer i min far- och farfarsgeneration med dessa namn. Några är döda, andra lever än.
De som nu fått namnen behöver mycket personlig omsorg. Hoppas de får personlig omsorg också när det är deras tur att bli gamla.

Nu har det varit 12 dagar med tämligen full rulle. Det kan bli så när olika saker krockar ibland.
Jag förstår att både det franska och det ryska försöket att bli av med 7-dagarsveckan havererade. Båda ländernas revolutioner ville ju bli av med den störande kopplingen till Bibelns sju skapelsedagar och försökte med 10-dagarsvecka.
Det gick dåligt. Människorna blev för trötta och det blev även andra problem.

Trots att jag fipplade med mobilen i går kväll och förvandlade en förväntad extra tidig morgon till en extremt sen så var jag så där ’i-slutet-på-ett-regnigt-november’-trött när jag kom hem idag. I stort sett från bilen till kökssoffan där jag somnade. 45 minuters middagslur, innan middagen. Vissa saker måste bara göras och det finns viktiga saker ikväll och i morgon jag hade velat vara med på, men det blir nog mest vila i helgen.

I veckan diskuterade jag med en klok karl som ansade mitt gråa hår. Vi hann med mycket, bland annat hur någon vill och klarar att vara USA:s president. Han jämförde med oss två ’som var lediga efter 16:30’ och som hade helgen fri. Jag sa inget just då, men log kanske en smula. Jag har provat något sådant en gång under mitt arbetsliv, när jag körde sopbil för att vila mig från människor ett tag. Ja, då blev jag ledig mycket tidigare. Men det är enda gången jag haft arbetsuppgifter som jag riktigt kunnat avgränsa till en bestämd tid.
Jag minns det som en väldigt fin höst, men det kanske inte hade passat mig i längden. Allt har sin tid, står det visst. Och alla är olika.

Men jag tänker bli bättre på att ta vara på vilorna.

Fick just syn på en liten notis i finländska Hufvudstadsbladet. En tidning jag läser ganska regelbundet. Där ser man att det är lite olika på hur Finland och Sverige bedömer läget för närvarande. Notera att summan är i euro.

Man ska i sammanhanget komma ihåg det intressanta att Finland lägger hälften så mycket pengar på försvaret jämfört med Sverige och har ett minst dubbelt så kraftigt försvar.
I nuläget, innan Sverige t.ex. fullständigt har lagt ner sitt luftvärn.

Även om en grupp i partiet tagit fram ett förslag skulle det förvåna mig väldigt mycket om moderaterna skulle gå fram med ett förslag att kvotera föräldraledigheten. Väldigt mycket.
Det hade nog förvånat valfrihetsförespråkare som t.ex. Gösta Boman ännu mer.

Min inställning handlar inte om någon sorts ultrakonservatism. Det är skandalöst när t.ex. kvinnor tjänar mindre för samma arbete i samma ålder, bakgrund och livsfas. Det är märkligt om en pappa inte vill vara hemma med sina barn. Men staten ska i alla händelser inte gå in och detaljstyra i väldigt olika familjers prioriteringar. Det liknar i alla fall inte moderat politik.

Jag fick för en tid sedan en fråga av en klok flicka som jag inte kunde besvara. Kan någon hjälpa mig med denna i.o.f.s. hypotetiska fråga? Hon borde få ett svar.
Vad skulle djurens befrielsefront och andra djurrättsaktivister vilja göra med alla djuren? De lever ju och de förökar sig.

Om de djurrättsrörelser som är mot dödande av djur nästa år skulle få all makt och myndighet i Sverige, hur skulle man göra med alla kossorna? Grisarna och hönsen? Skulle man släppa ut dem bara så där?

Det blidde ganska många på gatorna om vi skulle köra det storskaliga indiska lösdriftssystemet. I Sverige har vi ca två miljoner nassar, 1,5 miljoner kor och tjurar. Bara fåren är en halv miljon. Skulle de få självdö, som i vissa områden i Indien? (Det ser inte djurvänligt ut kan jag lova)

Om vi som vill inte skulle få äta dem, vad skulle vi göra med dem?
Skulle vilja svara flickan.

Svenska folket hänger inte längre med politikerna när det gäller försvaret, det visas i flera undersökningar. Den optimistiska aningslöshet som präglat försvarspolitiken sedan minst 20 år har inte längre folkets stöd. Som moderat har jag aldrig stött den och hade väntat en annan politik av Alliansen.

Vi ska visst göra som förr om det blir ofred. Lita på att Finland försvarar Sverige. De brukar ju sköta om att blöda för oss, senast för 200 år sedan då deras pojkar tog den stora smällen för att Sverige skulle fortsätta finnas.
Jag har hört att finnarna har ca 1400 kanoner. Sådana man stoppar invasionsarméer som den i Georgien med. Sverige ska visst ha 28 någonstans. Efter att för tiotalet år sedan ha skickat iväg och skrotat massor av fullt funktionsdugliga pjäser.

Det är trist med försvarsdiskussionen i Alliansen just nu. Främst för att det överhuvud taget finns olika meningar.

Grälet inom Ohlyansens sfär efter von Sydows utspel om ett vässat försvar kan jag av någon anledning lättare förlika mig med. Inte minst för att socialdemokraterna bär det största ansvaret för att vi hamnat där vi hamnat.

Jag tycker för ovanlighetens skull som den nästan halvmilitante ledaren för Humanisterna, Christer Sturmark, och även som RFSU. Jag har alltså samma åsikt som (kd) och diverse samfund och tidningar:

Inför en civilrättslig lagstiftning.

Låt det vara som i många andra länder. Registrera äktenskapet ’i samhället’ och låt sedan den som vill vigas i sin församling.
Bland annat tror jag att det på sikt blir minst förföljelse av dem som för sin tros skulle inte vill viga samkönade par. Det blir förmodligen också minst reaktioner från den växande muslimska befolkningen med denna lösning.

Den här mannen fanns också framför ’The Hill’ i Washington idag när Obama talade inför människomassorna och världen.
Som staty.

Ulysses S Grant, försupen, uträknad och avskedad från armén vid styvt 30. Återuppstånden i framgångsrikt krig mot spriten och sydstaterna kring 40 vid inbördeskrigets utbrott. Satte upp ett frivilligt kompani och blev legendarisk general. Senare befälhavare över östra armén och president mellan 47 och 55. Omdiskuterad och förtalad. Förmodligen bättre president än sitt rykte, men säkert mycket bättre som militär.
Apropå Obama och allas lika värde kämpade Grant för starkare medborgarrätt för de svarta, men lyckades inte med det han ville uppnå.

Jag skulle inte vilja vara arbetslös alkoholist, men nog skulle det kännas enklare att ta sig an en uppgift i skuggan av vissa misslyckanden. Med inga, små eller måttliga förväntningar. Särskilt jämfört med att börja på den ultimata toppen som stackaren världen nu sätter sitt hopp till och förväntar sig det orimliga av.

Mer gårdagsbilder. Under tiotalet år har Hotell Lappland i Lycksele varit Sveriges lönsammaste hotell. Säkert delvis på bekostnad av en massa andra inlandsorters hotell, men ändå. Jag tycker det är ganska roligt att det lönsammaste hotellet inte ligger i en storstad utan i ’Lappstockholm’.

Bilden från ’Lappkåtan’, en av hotellets restauranger.