Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Goda grannar

Av , , Bli först att kommentera 0

JN
Luther menade att goda grannar hörde till ’vårt dagliga bröd’ i Fader vår. Det är ingen dum tanke. Utan goda grannar blir livet betydligt svårare.

Mariaskolan har två av sina lokaler på den kommunala Mariehemsskolans område. Huset för förskolan Klippan och paviljongen där F-4 håller till. Vi hyr också idrottslokaler där och får skolmaten serverad av Mariehemsskolans trevliga kökspersonal. När det gäller träslöjden hyr vi både lärare och slöjdsal.

Vi har gemensamma uteregler och betraktar alla barn som ’våra’ om saker skulle gå lite snett. Kontakten mellan oss rektorer är tät. Mariehemsskolan och Mariaskolan bevisar att samexistens kan fungera väldigt bra trots olika driftsformer.

Så här kan personalen på Mariehemsskolan se ut ibland. Det ser väl bra ut?

Ordning och snygghet

Av , , Bli först att kommentera 0

JN
Den här skylten sitter utanför min kontorsdörr där eleverna släntrar förbi så fort det blir rast och en och annan gång däremellan. Jag har fått den av min vän Gunter Hoffman. Ursprungsplaceringen är en gammal järnvägsvagn från 30-talet.

Jag vet inte om den har någon effekt.

Någon bild på varningsskylten en tidigare elev tecknat och som sitter på själva dörren bifogar jag inte.

Mystiska morgonljud

Av , , Bli först att kommentera 0

JN
I morse trängde det in mystiska ljud genom timmerväggarna därhemma. Jag hann fundera på om kanske luftvärmepumpen höll på att ge upp, drabbad av något märkligt lagerfel eller liknande.

Det var inte så. Ett gäng glada och våryra svanar trumpetade mer högljutt än vanligt i älvens iskalla vatten. Ackompanjerade av en del andra arter ute på flankerna. Jag antar att det är hanarna som breder ut sig allra mest, stegrar sig och försöker lägga beslag på utrymmet. Det ser i alla fall typiskt manligt ut.

Ljus i mörker

Av , , Bli först att kommentera 0

Sitter just nu på mitt kontor på skolan. I eftermiddags fick jag besked om att ett betydelsefullt resestipendium vi räknat med skulle utebli.
Kvällens styrelsesammanträde avslutades för ett tag sedan. Där fanns glädjeämnen, men ändå mer som måste finna sin lösning. Väldigt snart.

Det var inte en rektor som kände sig så väldigt lyckad som åkte ner till högstadiet för att göra ett par saker inför morgondagen. En och annan orostanke hängde kvar också sedan budgetmötet i Vännäs på förmiddagen.
Det kändes inte så hoppfullt.
Jag hade lämnat högstadiet strax före 1830. Nu strax efter 22 satt det en liten lapp i nyckelhålet. När jag kommit in och vecklat upp lappen läste jag det här:

¨Hej!

Hade vägarna förbi och kom ihåg alla fina minnen jag fått.
Ni ska veta att Mariaskolan får högsta betyg av mig!

Tack!

Hälsningar xxxxxxx¨

Det var en elev som gått sin grundskoletid hos oss och nu utvecklas vidare på annat håll som gjorde att det blev ljust kring Marielund mitt i mörka kvällen.
Det var inte utan att det blev lite suddigt för mina ögon.

Tack och lycka till xxxxxxx!

Medföljare

Av , , 7 kommentarer 0

Calle P
Ikväll följde jag med Agneta på sammanträde. Vi samåker, mötet började sju och vi hann inte hem från Umeå innan. Jag hade inte mycket val.

Jag har understundom vissa svårigheter att hålla tyst, så jag övade på det ikväll. Det blev lite skrivjobb, någon bloggtext och ett och annat telefonsamtal på Susan och Calle Palms kökssoffa i Vännfors. Allt medan arbetsgruppen filade på framtidsfrågor vid köksbordet.

Gruppledare Palm lånade min kamera och knep bl.a. den här bilden. Han krävde att den skulle ut på bloggen och jag böjer mig härmed för överheten.

Imorgon är det lång dag igen. Det blir budgetförhandlingar i Vännäs på förmiddagen, skolärenden på eftermiddagen, resegrupp och skolsammanträde på kvällen. Så jag tar mig lite sovmorgon. Det kan trots allt bli hyfsat med sömn.

God natt!

Entusiaster

Av , , Bli först att kommentera 0

JNKanotist i kamp med Umeälvens ström och is.

Ibland presenterar jag mig som elevassistent när folk frågar vad jag gör. Idag har jag varit vaktmästare mest hela dagen. Ja, en del övrigt har också blivit gjort, psykologsamtal och annat, men inte det jag tänkte.

Som liten friskola får man vända på slantarna och i morse fraktade vi en skänkt hörnsoffa till högstadieeleverna. Efter en tur till returstationen med den utbytta soffan hade en lärare sett en hörnsoffa på Myrorna. Det behövdes ’en ny’ även på fritids så det blev en tur även dit.
Vi kom, såg och slog till.

Soffan som skulle ut från fritids var av stadig vinkelkonstruktion som förstärkts med plywood, spik, skruv och beslag. Den ivriga skaran lågstadieelever hantlangade. Man bar ut dynor och ribbotten till kåpsläpet från Smetanas måleri.
Att få ut själva soffan i ett stycke var omöjligt, att dela den med smidiga åtgärder likaså. Det var bråttom, jag hade en tid att passa.
Det fick ske med visst våld.

Eleverna följde det hela med stor entusiasm. Några, särskilt vissa grabbar som sällan får utlopp för sin manliga (?) förstörelselusta i vardagens bleksiktiga skoltillvaro blev allt mer ivriga. De bistod med utrop, kroppstyngd och kommentarer om min ansiktsfärg. Det blev svårt att få in dem till mellanmålet när de sista resterna av soffan slutligen låg i släpet. Helt klart var det en skara som kände att de hörde till ett lag och hade gjort något betydelsefullt.

Några andra entusiaster sågs på Umeälven när jag var på väg hem från den andra turen till återvinningen. Några bevingade och en vattenburen.

Jag vill inte betala

Av , , 2 kommentarer 0

Hela fildelningskalabaliken härstammar väl egentligen från ovanstående ståndpunkt. Jag tänkte ansluta mig till tanken, men utifrån ett nutida minoritetsperspektiv.

Jag laddar varken ner film eller musik, men hoppas att fildelningsstriden får en sansad lösning och att trupperna kommer till eldupphör.

SvD hade idag en artikel som tar upp alternativ för hur fildelarna ska kunna göra rätt för sig och författarskap, konstnärlig verksamhet och produktionen ska kunna fortsätta.

Ett förslag är bredbandsskatt. Enligt det ska alla som har bredband betala en avgift som sedan ska fördelas mellan upphovsrättsinnehavare enligt något intrikat system.

Det måste bli en annan lösning. Jag tycker det är orättvist om jag ska betala för att andra vill ladda ner tusen låtar och trehundra filmer per år.
 

VK ger plats för knarkreklam

Av , , Bli först att kommentera 0

VK citerade i går en artists vedervärdiga knarkreklam som DN publicerade i förrgår. Båda släppte igenom det lika okommenterat. Jag mådde nästan illa när jag citerade orden i fredagens text ’Lust att säga upp DN…’, fast jag kommenterade.

Har artisten adhd och får amfetamin i microdoser som medicin? Sådant ser jag positivt på. De som har rejäl adhd och får dessa microdoser löper enligt flera undersökningar mindre risk att bli narkomaner än sådana som inte får medicinen.

Jag förstår dock inte den skadliga framställningen i DN och VK. Var det ironi så gick den över mitt huvud. Förmodligen över många andras också. Inte minst de föräldrars vars hjärtan äts ut av det amfetamin som deras barn går under med.
Förstår de unga som riskerar att svepas in i illusionen att droger alltid kan hanteras en sådan eventuell ironi?

Av vilken anledning släppte VK igenom det på det här sättet?

Träff

Av , , 2 kommentarer 0

JN
Just hemkommen från en väldigt trevlig 50-årsfest med många nuvarande och f.d. ungdomar. En och annan 60 plus, kanske 70 minus. Sen neröver till ett gäng tonåringar man haft mycket att göra med som t.ex. konfirmandledare. Gammelvännernas barn.
Nån bekant man inte sett på några årtionden.

Vidare några gamla konfirmandledare jag själv hade. En, numera åkare men då amazonsmiskare med lumpen i färskt minne. Han kom in när man sov sin mest medvetslösa tonårssömn och spelade ’Din klara sol’ på trumpet, men är numera förlåten. En som slår ihop klackarna, titulerar mig ’rektorn’ och skrattar varje gång han hälsar på mig. Bara för att det verkar så otroligt att det blev folk av mig över huvud taget, misstänker jag.
Någon f.d. också.

Det är något speciellt med gamla vänner. De där som har känt en mest hela livet. Vet nästan allt om ens olika sidor och tycker om en ändå. Alldeles särskilt speciellt är det med dem man delar framtidshopp med. Då är åldern faktiskt bara en siffra.