…

Bland annat VK och Dagens Industri skriver idag på nätet om att bortåt hälften av de statliga jobben ska omsättas inom fem år. Det är inte utan att man hickar till och får en del tankar.

132 000 jobb är ganska mycket det. Platserna ska fyllas av utbildade, motiverade och kompetenta människor, främst yngre, som ska introduceras och bli hemmastadda på våra statliga verk och myndigheter. Det låter som en utmaning och något i grunden positivt.

Det jag inte gillar är en del av det som det aktuella fackets representant säger i sammanhanget:

"Efterfrågan kommer att bli stor inom en rad yrken. Störst är möjligheterna för den som är ung, välutbildad, vill jobba i en storstad och känner för samhällsuppdraget", skriver ST:s ordförande Annette Carnhede i ett pressmeddelande.

Det finns fog för att den största delen av de statliga jobben hamnar i "storstad", som Carnhete säger i pressmeddelandet. Men långt ifrån alla. Det finns exempel på mindre lyckade utlokaliseringar. Samtidigt måste vi ha en debatt om det rimliga i den nycentralisering som varit på rull det sista decenniet.

Regeringen kan inte gå in och styra och ställa i förvaltningsorganen, men man är fullt beslutskapabla vad gäller regleringsbreven, de som ingår i verkens styrdokument.

Här får vi som bor i exempelvis Norrland inte vara så ängsligt lydiga emot Stockholm och de partier vi företräder. En del av de här 132 000 jobben borde absolut hamna i Norrland och Västerbotten.