…

Det var kaos i Frankfurt. Det var en "liten" resdag då bolagen plötsligt fick oerhörda mängder extra resenärer att hantera.

Rätt snart  hamnade jag i kön till de sex diskar där under skulle uträttas för ekonomiresenärerna. Många hade flera anslutningar som skulle fixas. Ärendena tog kanske en 10-15 minuter i snitt. En del klart längre.

Jag stod nästan fyra timmar i kön. Med fyra timmars sömn i bagaget och med frukostmackan och några Lufthansachokladbitar i magen tills det första lagade kunde intas efter klockan fem. Jag hade stigit upp halv fem på morgonen. Lägg en förkylning på det så kan väl sägas att man var rätt mosig när man lämnade kön. Räddningen var två trevliga svenskar, Sussie och Kalle Wictor som det blev mycket samtal med. Skoj och djupaste allvar.

En massa människor med kvaddade moraliska kompasser försökte smita före, men andan var inte tolerant. Det var ju lika för alla, med vissa undantag för dem som hade barn. Man gick inte ens på toa, det var inte bara köplatsen det handlade om utan även den eventuella flygstolen. När jag lämnade kön hade den minst fyrdubblats till uppskattningsvis 6-800 personer i två avdelningar.