…

De kom lite eftersom. Minibussen kom med dem som bodde längre bort, andra kom gående.

En och annan skulle kanske säga att man inte skulle ta emot så svåra handikapp, absolut inte så många i en så liten lokal. Kanske det, men det skulle innebära att de här barnen skulle få göra som de de flesta gjort tidigare. Stanna hemma.

Det var speciellt att se de döva barnen nästan dra ur lärarna undervisningen och skinande som solar nästan hoppa i bänkarna av iver att få visa vad de kunde. Ett tag var jag tvungen att gå ut.

Det fanns en del man kunde fundera över i delar av den pedagogik man såg, men entusiasmen både hos lärare och elever var påtaglig. Det kändes som om det inte bara var uppvisning.

Den här killen visade raketmotorns princip på tavlan, en del andra av de döva visade en förmåga att lösa matteproblem som jag tror att de flesta jämnåriga i Sverige skulle ha lite tufft att klara.