…

Sista natten i Chebrole blev kort. När vi kom "hem" från byn är vi invigde äldreboendet sa Yobu att vi skulle åka klockan fyra. Mycket skulle hinnas den dagen.

När vi skulle åka hade en del stigit upp för att ta avsked för oss. Det var några av barnhemsbarnen och Beena, tvåa från vänster. Det var hon som för 13 år sedan erbjöd mig sin yngste son när hon hörde att vi inte hade några barn. Bredvid henne Maria med en livshistoria som få här skulle tro, så den utelämnar jag.

…

Några äldre hade också stigit upp. Det var en äldre kvinna som nog ska flytta till äldreboendet vi invigde. I mitten Yobus fru och så han själv som sitter. Ingen av dem är så friska längre. Man hoppas att efterträdarna kan klara allt som startats. Det senaste är en läkarmottagning där man har för avsikt att ta emot både dem som kan betala och de som inte kan.

…

Lägger till ett par bilder till från hushållsarbetet. I Indien i allmänhet överservar man sällan barnen som man kan göra på andra håll. På barnhemmet är det meningen att man ska veta hur man sköter sitt liv och hem när man kommer ut i livet.

Barnen ser ut att kunna ha rätt roligt tillsammans medan de gör sina sysslor.

Det är fler flickor på barnhemmet i Chebrole, det är det nästan på alla barnhem. En anledning är förstås hemgiftssystemet som har så svåra följder. Det är en katastrof om en familj bara får flickor, eller har en övervikt av dem. Det händer att flickor tar bort sig när de anar familjens situation.

Hemgiften är proportionell mot rikedom och inkomst. En läkare vi träffade 1993 fick ge bort sitt ena sjukhus, med 75 bädddar, för att få gifta bort dottern. Ett vansinnigt system som inte verkar gå att utrota då det sitter ihop med den största religionen i landet.

Här ovan ser du en indisk torkställning. Den är mycket bättre än den vi såg idag. Någon hade brett ut tvätten att torka i det dammiga gräset mellan motorvägshalvorna.

Nedan städpatrullen som säkert ligger bakom mycket av att centret i Chebrole trots allt känns renare än det mesta i det Indien vi sett hittills under resan.

…

…

Det är som sagt tredje gången Bengt Lunnergård och jag är i samhället Chebrole. Där leder den tidigare hindun Yobu (Fick namnet som betyder Job efter en sällsynt svår förlossning på ett engelskt missionssjukhus) leder en kristen verksamhet med stort socialt engagemang.

Skrev tidigare att jag inte såg så många skillnader mot 1997 i detta fattiga område. Tar delvis igen det. Den platta stenen som var tvättmaskin är utbytt mot just en sån maskin. Maten är överlag bättre och rikhaltigare. All mark, och särskilt vissa bitar, har ökat kraftigt i värde och satt församlingen i en lite annan situation, i alla fall teoretiskt.

Det finns skillnader, men köket är det samma. Nästan, det har fått tak. Här lagas dem mat till både barnhemmet, äldreboendet och en hel del personal. Miljö- och hälsoskydd har inte varit här. Då hade tuppen och hönorna nog fått kicken.

…

… Fru kråka brukar hjälpa till med grovrensingen innan disken.