…

När jag och doktorn närmade oss hemmet igår kväll fick några ungdomar vid en busshållplats syn på ett M-märke på någon rygg och en hojtade ungefärligen det som står i rubriken.

Man var på väg till Umeå och laddade som bäst med lite flytande självförtroendehöjning. Jag vände om och tog upp ett samtal ungefär som om någon sagt något högst  städat om migration. Man kunde se att några av dem blev lite oroliga av att se gubben vända om. För att inte skrämma dem alltför mycket stannade jag på min sida vägen.

Först kom några "SD-floskler" som jag försökte bemöta så bra jag kunde. Det blev ett litet samtal innan bussen kom. Då berättade han som ropat  (tror det var han) leende att han inte alls var SD-are, att han inte var insatt i politik och att han inte brydde sig så mycket.

Ska man få vuxna att reagera, eller skrämma dem, måste man ta till något. Öppen rasism fungerar i många fall. Varken jag eller doktorn verkade bli direkt jätterädda, så det blev väl lite misslyckat.

Rasistiska tankar finns på mer eller mindre allvar hos en del. Vi måste våga tala om det som har med invandring att göra och vi ska inte bli så förskräckta av ungas ut- och överspel.

Som läget ser ut nu finner jag, som jag sagt tidigare, bara en väg att hindra SD att göra skada på politik och ekonomi, om de skulle komma in. Att man ser till att lägga sin röst så att Alliansen får majoritet. Det är allra viktigast för de unga. De skulle sannolikt förlora mest på politisk osäkerhet och ökad räntepress uppåt under kommande mandatperiod.

Det är enkel matematik. Ett jämviktsläge gör SD till vågmästare. En Alliansmajoritet gör att vi slipper uppleva den osäkerheten. En rödgrön majoritet tycks nu vara väldigt, väldigt långt bort, även om man släpper ut något riktigt snaskigt som stänker ner Alliansen dagarna innan valet