Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: främlingsfientlighet

När mörkret kom till byn

Av , , 4 kommentarer 10


Det är mer än sorgligt att höra hur ett av partierna som uppstått på extremnationella kanten agerar i en av Umeås kranskommuner.

Man delar ut ”återvändarpropaganda” till människor med annan hudfärg, invandrade och adopterade. I både samhälle och byar delar man ut material i utvalda postlådor som uppmanar människor att återvända därifrån de kom, för Sveriges skull. För att göra Sverige ”ljusare”.

Undrar hur många barn som ikväll går och lägger sig med ont i magen på grund av detta.
Man önskar nästan utdelarna vad de förtjänar.

Nazismens avskyvärda tryne

Av , , 5 kommentarer 7


Trodde aldrig jag skulle behöva uppleva att nazismen dök upp igen – och så pass frekvent. Hörde i veckan om en person i min hemkommun som skulle rösta på ett visst riksdagsparti – eller nazisterna.
Ja, de är färre än makterna som promotar dem vill få oss att tro, men jag förstår ändå inte hur man kan ge dem sin röst.

I detta riksdagsparti kommer det fram person efter person med dubbla engagemang eller nazistiska sympatier. Ja, de är en liten minoritet och de som avslöjas rensas ut, men om det vore en, två eller fem i vårt avlånga land vore det illa nog.

Vilka kommer du att ge din framtidsröst?

Politiker som hyllar eller skämtar provokativt med nazismen.

Vilka skulle annars jobba?

Av , , Bli först att kommentera 7


Har de senaste dagarna läst flera klagomål på att det snart inte finns svenskfödda i serviceyrken. Undertonen har varit främlingsfientlig.

En våldsam överdrift skulle jag först vilja säga, att det snart ”bara” är utrikesfödda i servicen. Därefter, fundera på vilka som skulle ha arbetat i de jobb som utrikesfödda har? Var glad för varje arbetande människa du ser. Det fattas människor och inom en snar framtid har antalet i arbetsför och skattebetalande ålder minskat med 80-100 000 tusen enligt SKL:s beräkningar. Samtidigt som behoven av välfärd ökar.
Det vill jag definitivt kalla ett problem.

Man får inte vara naiv kring hur många Sverige kan ta emot och hjälpa till etablering och integration. Inte heller kring att vi har en del som vill ha ett annat Sverige med andra lagar – men tänk inte att det t.ex. är alla muslimer eller ännu dummare, alla med annan hudfärg.

Man får heller inte vara varken främlingsfientlig eller dum när det gäller Sveriges obalans i befolkningssammansättningen. Vi har inte för många äldre, vi har för få yngre och i den ekvationen får vi vara väldigt glada för dem som kan och vill arbeta. Det behöver bli ännu många fler av de invandrade som kommer i arbete. Inslaget av första, andra och tredje generationens invandrare kommer att öka i arbetslivet. Det finns inga som helst alternativ om vi tänker oss ett fortsatt välfärdssamhälle av liknande snitt som idag.

Och Gud bevara oss för vågen av fördummande generell främlingsfientlighet.

Höger eller vänster?

Av , , 1 kommentar 9

9C935B56-CC1E-4968-98DE-823922D16096

När man ser galenpanneriet i partiprogrammet för hatförblindade Nordiska Motståndsrörelsen (NMR), då undrar man om det är Röda Khmererna eller något till höger man läser om. Där finns varken demokrati, individuell frihet, yttrandefrihet, rättssäkerhet, fri företagssamhet eller annat som förknippas med ett blandekonomiskt och demokratiskt rättssamhälle som jag som borgerlig och Moderat vill ha. Det är meningslöst att klassificera mordiska revolutionsförespråkare på höger-vänsterskalan. Självklart ska polisen plocka lagliga vapen av dem och deras närmaste som man gör, även om sådana sällan används i brottsligt syfte. Det finns gott om effektivare, olagliga vapen.
Sen bör Ryssland som upplåter landet för möten och militärövningar för NMR ställas till svars och få förklara sig via lämpliga internationella kanaler.

När man ser personer i mer rumsrena svenska organisationer tala om ”folktribunaler” mot politiker och journalister blir man påmind om att den mörka avgrund vi här skådar ner i inte ska förbises. Den finns, även om själva NMR är en liten, liten skara. De påverkar.
Kulturlandet och rättsstaten Tyskland m.fl. kunde i ett svårt och omvälvande läge sänkas ner i en häxkittel av galenskap som förgiftade hela samhället och kostade obegripligt många miljoner liv. Allt utifrån dårskapen hos en liten klick. Inledningsvis förblindades människor med vitt skild bakgrund av förståelig revanschlust, tal om lag och ordning – om ock på rättshaveristisk grund, moralisk upprustning – om ock på djupt omoralisk grund, nationalstolthet och flört med kyrka och kristenhet som tyvärr i många fall gick hem. Några kristna såg, några blev senare martyrer i motståndet mot nazismen. Allt för många blev medlöpare i något som stod himmelsvitt långt ifrån den syn på människan, det uppdrag och budskap som Bibelns Jesus har.
En av mina lärare i Norge, professor Carl Fredrik Wislöff, var präst och hörde under kriget till de 90 % av prästerna som la ner alla statliga delar i tjänsten när nazifieringen i skola och ungdomsarbete tog fart. De slutade ta emot lön och Wislöff och andra blev utflyttade ur prästgårdarna. Några kollegor hamnade i interneringslägret Grini. Det fanns några präster som skrev in sig i nazistpartiet, vilket jag ser som ett kapitalt svek och ett öde värre än döden.

SÄPO, andra delar av polis och samhälle har ett tufft jobb mot islamismen. Inte mot muslimerna i gemen. Det blir sannolikt inte mindre krävande och vi har inte sett det sista terrordådet.
Vad som är ett större hot är svårt att säga. Nazister eller islamistiska terrorister, båda med stor påverkanslust och utländskt stöd från krafter som vill förändra Sverige efter sin vilja.
Inte blir det lättare av att det judehat som karaktäriserar nazismen dyker upp både till höger och vänster och inte minst hos islamismen och många andra muslimer. Detta onda som gör att många judar anser Israel tryggare än delar av Sverige.

Det är inga lätta tider för oss verkliga ”Sverigevänner”, definitivt inte tid att sticka huvudet i sanden. Kartan stämmer ännu sämre än förr. Höger-vänster täcker definitivt inte in bilden, inte gal-tanskalan heller.
Det är i alla fall tid att hålla sig politiskt (och andligt) nykter, helst gå med i ett sunt parti trots allt i varje parti man inte håller med om. Det är inte tid att hålla tyst när oro slår över i blind främlingsfientlighet vid fikabord och på internetsajter. Och får man uppleva hösten är det inte tid att proteströsta med ryggmärgen.

Nu är det över

Av , , 2 kommentarer 7


För Löfven är det inte över. Inte heller för de tusentals som ska börja bryta arm om stort och smått i partiernas samarbetsförhandlingar i Sveriges kommuner.

Nu är det över för min del i så måtto att det efter ett par intensiva eftervalsdygn inte längre ska läsas, ses eller höras lika mycket om valet.
Idag är det en del framtidsmöten som ska hållas. Opolitiska möten som handlar om människors möjligheter och utveckling. Det är inte det sämsta att hålla på med. Vad gäller regeringsförhandlingarna hoppas jag på någon sorts brukbar lösning, för landets skull.

Jag kan dock inte låta bli att igen tänka på några av de många som la sina röster på SD. Många gjorde det i obehaglig förening med partiets ursprungliga grundtankar. Andra förmodligen som en inte alltid så reflekterad protest mot de utmaningar man upplever att man inte får tala om fast de är stora. Och hos de senare ligger en del att fundera på.

Det blev inte alls bra, det här med proteströstandet. Du har medverkat till ett politiskt kaos som kan bli hur dyrt som helst. Då tänker jag inte bara på att några av Europas bästa politiker och finansministrar har förlorats för svensk politik och hur det kommer att påverka Sverige. Jag tänker även på det som ligger framför, som sker eller inte sker kring regeringsbygget.
Mindre proteströstande hade med största sannolikhet gett en helt annan möjlighet att få till en regering, av ett eller annat slag. Handskas omsorgsfullt med din röst om du får vara med om fler val. Lägg den någonstans där man menar allvar, har en moralisk kompass och fungerande politik och tar brett ansvar för samhällets olika delar. Ta upp det du funderar på med de partiföreträdare du står närmast.

Sen finns det en del som kan fortsätta rösta på SD, men det är en annan sak. Jag tror de är betydligt färre.

Ingen, en eller två gånger?

Av , , 8 kommentarer 7

Ibland kan en gång visa sig vara ingen gång.

Jag tänker på detta med uppdelningen av bussresenärer i ljus- och mörkhyade. Det ser riktigt bekymersamt ut med bolaget som körde Eckerölinjens passagerare. Busschauffören som sa att det handlade om snusmugglares packning skulle ändå eventuellt kanske kunna tänkas ha rätt och att det då slumpade sig så att det blev mest mörkhyade i en buss.

När man hör att ett bolag som kört Viking lines passagerare också skulle ha gjort en uppdelning känns det plötsligt ännu mycket mer sannolikt att det finns ett mönster.

Ett mycket obehagligt sådant.

Inte underligt man inte vet

Av , , 2 kommentarer 7

Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas – "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"

Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:

"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."

Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:

"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."

Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.

 

Glömd och uppmärksammad

Av , , 8 kommentarer 8


Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.

Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.

Idag föll ögonen bland annat på "Decembertankar" i dagens VK, en krönika skriven av Olle Wästberg

Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.

Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.

Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.

Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.