…
Idag är det tänkt att jag ska få utvecklas en smula inom arbetsrätten. Jag sa till min chef att det är ett av mina svaga områden, men han hade vänligheten att kalla det ett eventuellt utvecklingsområde. 😉

Jag tror faktiskt mina fackligt engagerade medarbetare och förhandlingsmotparter också tycker det är bra om jag blir lite vassare på arbetsrätt, de har säkert märkt att det brister. ,’-)

En minigallup jag gjort bland bekantingar med arbetsgivaransvar visar att de flesta upplever att fackrepresentanterna i regel är mer välutbildade på området. Fast det är kanske förklarligt och t.o.m. motiverat. Som arbetsgivare har man oftast en starkare position. Dock icke alltid.

Nu tror jag på förtroendeskapande öppenhet och samförstånd, så långt det går. Min mentor menar också att facket som fungerar och gör vad man ska ofta är den viktigaste samarbetspartnern man har som arbetsgivare. Man har motsatta intressen i något och samma i det allra mesta.

Livet och arbetslivet påminner på flera områden om skolan. Det gör inte så mycket att man inte kan, bara man är inställd på att lära sig och söka kunskap och hjälp där den finns.