…
Ja, den var måttligt vetenskaplig, lunchens gallup. Men jag gillade resultatet.

Efter att ha tappat bort mina hungriga medarbetare någonstans mellan kalopsen och salladsbordet hamnade jag vid ett elevbord där jag kände hälften från tidigare skolor. Det är så väldigt roligt att möta de kända, inte minst dem man haft mycket att göra med på senare år. Det händer tydligen något märkligt mellan nian och gymnasiet, det är ibland som det låg ett par års utveckling under den sommaren. Inte minst roligt var det att höra en manhaftig yngling med lägenhet i Vännäs prisa högstadiets hemkunskap som nu bidrog kraftigt till hans överlevnad. Det var också kul att höra de ekonomiska strategier han utvecklat efter att ha lämnat hemmets finansiella sfär.

Hur var det nu med gallupen? Jo, jag frågade eleverna lite dristigt om det bästa och det sämsta med Liljaskolan. Det sämsta kom först. Att matschemat inte alltid håller och det kan bli väntan. Ibland också för att nytt ska värmas när populär mat tagit slut. Sånt kan utvecklas.

Det bästa gjorde hela min dag. Eleverna var seriöst överens om att det bästa på skolan var lärarna. De var bara bäst! Fantastiskt roligt att höra det i ettan och tvåan, inte i grundskolan utan i gymnasiet.

Sträck på er lärare!