Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: mognad

Om skolresultat

Av , , Bli först att kommentera 7


Det finns mycket som pekar på att våra skolresultat handlar om mer än bara skolan isolerat.

Något som är svårt att komma förbi är att vi har större lärartäthet och satsar mer pengar på skolan än de många länder som slår oss i Pisa-resultat. Trots att våra skollöner är lägre än mångas.

Här finns väl onekligen ett område för vidare analys. Hur och varför hamnade vi här? Och riktigt var är ”här”?

Och med så många barn i tidig pedagogisk verksamhet borde vi ju klara oss mycket bättre nu än när många av oss ingen sådan fick? Eller?

Jag raljerar inte, bortförklarar inte ansvar, men skulle verkligen vilja förstå det som är svårt att få ihop. Finns det stenar vi inte vågar vända på, saker som inte får sägas?

Elevgallup

Av , , Bli först att kommentera 7


Ja, den var måttligt vetenskaplig, lunchens gallup. Men jag gillade resultatet.

Efter att ha tappat bort mina hungriga medarbetare någonstans mellan kalopsen och salladsbordet hamnade jag vid ett elevbord där jag kände hälften från tidigare skolor. Det är så väldigt roligt att möta de kända, inte minst dem man haft mycket att göra med på senare år. Det händer tydligen något märkligt mellan nian och gymnasiet, det är ibland som det låg ett par års utveckling under den sommaren. Inte minst roligt var det att höra en manhaftig yngling med lägenhet i Vännäs prisa högstadiets hemkunskap som nu bidrog kraftigt till hans överlevnad. Det var också kul att höra de ekonomiska strategier han utvecklat efter att ha lämnat hemmets finansiella sfär.

Hur var det nu med gallupen? Jo, jag frågade eleverna lite dristigt om det bästa och det sämsta med Liljaskolan. Det sämsta kom först. Att matschemat inte alltid håller och det kan bli väntan. Ibland också för att nytt ska värmas när populär mat tagit slut. Sånt kan utvecklas.

Det bästa gjorde hela min dag. Eleverna var seriöst överens om att det bästa på skolan var lärarna. De var bara bäst! Fantastiskt roligt att höra det i ettan och tvåan, inte i grundskolan utan i gymnasiet.

Sträck på er lärare!

I gläntan

Av , , 2 kommentarer 10


Tänkte sätta gerotranscendens som överskrift, men hejdade mig. Fast texten ska handla en del om just det.

Idag har jag spenderat mer tid än jag brukar på sociala sidan. Med vårdande människor och vårdens frågor. Anledningen var att Bjurholm ska nyttja pengar från Socialstyrelsen för att validera kunskaperna hos en del av vårdpersonalen. Alldeles utmärkt tycker jag. Vi bör allmänt bli mycket duktigare här i Sverige på att värdera människors förvärvade kunskaper och omsätta dem i behörighetsgivande och bekräftande poäng för arbete och vidare studier. Flera års arbete inom ett område går inte spårlöst förbi.

Min närvaro handlade främst om det som följer efter den här första satsningen på personslen. Nästa steg ska eventuellt tas med vux-resurser som hör till mitt ansvar en tid framöver.

Det blev många intryck, inte minst genom en av dagens huvudpersoner, hon som började jobba för 47 år sedan och som därefter varvat arbete och studier inom vård och pedagogik. Det hon berättade om valideringen för de första 15 som är aktuella lät förtroendeingivande. Det var intressant att höra vad man tittar på i vardagsfrågor som integritet, etik och medbestämmande, hantering av dementas frågor m.m.

När jag tittade igenom det underlag som äldreomsorgspersonalen fick ta del av frågade jag upp några specialuttryck jag inte förstod. Bland annat gerotranscendens. Förklaringen innehöll en historia från utbildningsledarens eget yrkesliv. Den härstammade från 70-talet när alla gamla på ålderdomshemmen i all välmining och på död och pina skulle till terapin, även de som inte ville. Några behövde förstås en puff för att komma iväg till något de flesta uppskattade och behövde och hon berättade om ett ihärdigt försök hon gjorde med en på boendet.

Mannen ifråga ville stanna på sin säng och sa – som jag förstod vänligt men bestämt; ”Flicka lilla, du förstår, jag är inte här…”
Sen berättade den gamle skogsarbetaren att han var ute i skogen och just hade satt sig i gläntan han huggit. Han såg ner över landskapet och hade hällt upp kaffet och tagit fram limpsmörgåsarna med stekta ägg. Och vad var väl terapin emot det…

Alla barn är inte lika och har inte exakt samma behov, inte alla äldre heller. Åldrande är inte bara sjukdom och elände, det kan också vara mognad, reflektion, tankeresor och andlighet – låt vara av olika slag. En hel del av tankarna kring gerotranscendensen tilltalar mig. Även om jag personligen tror det här livet har en mycket högre mening.

http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/gerotranscendens-nar-livet-far-mogna/