Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: Finland

Österbottens förbund

Av , , Bli först att kommentera 5

…
Den sista hållplatsen här i Finland blev Österbottens Förbund, långt på väg motsvarande Region Västerbotten. Man är ett av de 18 landskapsförbunden i Finland och är en samkommun med 16 geografiskt ganska små kommuner längs kusten. Ett industri- och utbildningsintensivt område.

Landskapsrådet Olav Jern har målat bilden av Österbotten och landet och samarbetet över bottenviken och över kölen till Norge. Samarbete har det talats mycket om de här dagarna. Alla hoppas på bättre resmöjligheter och ett återupptagande av 60-90-talets stora utbyte mellan Öster- och Västerbotten. Betydelsefullt för alla, vi har mycket att lära av varandra.

På tal om samarbete körde vi förbi Malmöhuset idag. Ystadshuset finns också. Minnen av Svenska städers stöd till det härjade och utblottade Finland och Vasa efter krigen på 40-talet.

Den avslutande diskussionen mellan båda sidors skolchefer och alla reflektioner som kom fram blev intressant. De andra svenskarna har sett och tänkt på mycket som inte alls har kommit fram här.

Framöver kommer skolcheferna i Österbotten (som kan kallas både det, skoldirektörer, bildningschefer och bildningsdirektörer) över till Västerbotten. Frågan är hur det vi har upplevt ska kunna återgäldas. Katarina Sjöström på Region Västerbotten och många fler lär ha det man gör för att hålla nivån. Vi har blivit alldeles fantastiskt väl och hjärtligt mottagna. Av Katarinas motsvarighet, Direktör Marianne West-Ståhl, och på alla nivåer och hela vägen.

Hoppas inte webbredaktören på Region Västerbotten klipper länkningen än. Det kommer fler texter. Bland annat återstår den mest kontroversiella. Fast den kanske man ska sätta in när länkningen upphört. 😉

Oralt och digitalt

Av , , Bli först att kommentera 5

…
Jag fortsätter med mina reflektioner från skolchefsresan som Region Västerbotten ordnat till Österbotten. Bloggen länkas från Region Västerbottens hemsida, men tankarna och orden är mina alldeles egna. Vi har bitvis fått se olika skolor och det är väl inte säkert att kollegorna tycker att mitt urval är så representativt. Jag försöker i alla fall hålla mig någorlunda objektiv, än så länge. 😉

Några gånger har skolchefer och rektorer jag mött vidrört något där man skulle vilja bli mer lika Sverige. En av dem uttryckte det ungefär som så:

”Ber man en finsk, en finlandssvensk och en svensk elev berätta hur skoldagen varit får man generellt tre olika sorters svar. På finska kommer ett en- eller tvåstavigt svar, på finlandssvenska en mening och den svenska eleven pratar i tio minuter. Våra elever behöver för att möta framtidens krav bli mer kommunikativa.”

Det är förstås en redig generalisering, och essensen i det hela har också flera sidor. Men det ligger något här. Det är viktigt med kommunikationen inom det flesta områden idag.

Traditionella kunskaper och färdigheter är naturligtvis oerhört viktiga. I det som PISA-undersökningarna mäter ligger de finskspråkiga eleverna sammantaget högst, de svenskspråkiga i Finland håller på att halka lite efter sina landsmän och de rikssvenska eleverna har kommit betydligt längre bakom. Detta oroar lite i Österbotten. För att inte tala om Sverige.

Vid PISA-undersökningen 2009 fanns ett frivilligt inslag som mätte digital läsförmåga. Sverige deltog med 18 andra länder, men inte Finland. Svenska elever presterade bra, men inte bland de allra bästa. Undersökningen är intressant, bl.a. för att den visar att de som tillbringar ”lagom” mycket tid på nätet är bäst på digital läsning. Titta gärna på vad Skolverket skriver om saken:

http://www.skolverket.se/statistik-och-analys/internationella-studier/2.1612/svenska-elever-bra-pa-digital-lasning-1.148078

Det finns en liten detalj jag funderat på vad gäller PISA, bredvid de stora dragen. I Finland tar skolor och elever PISA-testerna på stort allvar. Från svenska skolor finns berättelser om hur man inte alls gjort det, kanske för att resultaten inte haft någon individuell betydelse. Lärare som varit med och sett elever lämna in proven i förtid och utan större allvar har ställt frågan om den hållningen funnits på flera håll och eventuellt gjort avtryck. Är det så tål det att tänka på hur vi ska stimulera eleverna att ge rätt bild av svensk skola. PISA påvisar och påverkar.

Läsplattor – när, var o hur?

Av , , Bli först att kommentera 3

…
I Vasa har man tänkt introducera läsplattor i skolorna på sikt. I Sverige tänker vi oftast på dem från förskolan och upp till årskurs tre. Om det inte gäller praktiska yrkesutbildningar som kräver oömmare saker. Det är t.ex. inte så optimalt att skriva på en läsplatta.

Vasas svenskspråkiga skolförvaltning planerar att införa läsplattan från årskurs tre, men framförhållningen är betydande. Man räknar med att ha genomfört det 2020.

För mig känns det långt bort med tanke på utvecklingen. Vilka hårda och mjuka verktyg använder vi om fem år? Hur ser mobilerna ut och hur använder vi dem 2020?

Rektorn o Grieg i bombrummet

Av , , Bli först att kommentera 5

Skolchefsbesöket i Österbotten fortsatte på förmiddagen på den svenskspråkiga Gerbyskolan i Vasa.

Fredrik Sundell har vid sidan av rektorsuppgiften tio 45-minuterslektioner i veckan i slöjd eller musik. Nyss ljöd ”Bergakungens sal” med en 6:a i skyddsrummet – här ”bombrummet”. Samstämmigt och med stigande intensitet. Alla 20 eleverna i klassen medverkar. Tyvärr fungerar varken filmsnutt eller stillbild just nu.

Det verkar som administrationen är mindre för både rektorer och lärare här. För en svensk rektor med 19 lärare och 280 elever skulle det vara knepigt att få in tio lektioner i veckan. Elevrådet och personalärenden tar mest. Pedagogiskt ledarskap blir det som hemma lite tid till.

Är man rektor på en av de ganska vanligt förekommande mindre skolorna kan man vara ”förtroendevald” rektor. Då har man fler lektioner än ”tjänstesektorn” Fredrik Sundell.

Inte bara teori

Av , , Bli först att kommentera 5

Från mobilen

Närpes är både jordbruk, tomatodling och verkstadsindustri. Jag vet inte om det är för verkstadstraditionerna, men målet är att eleverna ska kunna svetsa hjälpligt när de lämnar sjuan.

Tyckte det verkade ursprungligt, allsidigt och friskt med satsandet på handens kunskap.

Själv har jag inte lärt mig svetsa än.

Lite om IKT

Av , , Bli först att kommentera 3

…
Det är väl för tidigt att skriva något om satsningar på Informations- och kommunkationsteknik i skolorna här efter bara några få nedslag i skolverkligheten, men några intryck har jag fått.

Lärarna har bärbara datorer och alla skolor på ”backen” i Närpes, F-6, högstadiet, gymnasiet och yrkesakademin (yrkesskolan), har heltäckande trådlöst nätverk.

Av 1:1, en bärbar dator per elev, ses inte mycket någonstans ens i gymnasierna. Någon uttryckte det så att han tog hellre en lärare extra än bärbara till alla elever. Alla jag frågat verkar tveksamma inför sådana satsningar på högstadiet. På högstadiet i Närpes finns ingen IKT-pedagog, men väl två digitala eldsjälar som tycks driva på utvecklingen och försöker få tiden att räcka till. Den ena visade mig litegrann hur man jobbar med lärplattform, interaktiva skrivtavlor och egenutvecklade program.

Datasalarna finns kvar, men användningen klingar av, i alla fall i lägre klasser. På slöjden dokumenteras alla alster digitalt och i de lägre klasserna förbereds en slöjdblogg. I F-6 i Närpes samlas mobilerna in på morgonen och återbördas vid skoldagens slut. Man motiverar med ojämlikhetskänslan, skade- och stöldrisken.

Hos oss i Bjurholm har de lägre klasserna gått före när det gäller interaktiva skrivtavlor som knyter ihop tanken, datorn och tavlan, men så är det inte här. Svenska Kulturfonden gav tidigt två Smartboards till varje svenskspråkig högstadieskola. Detta triggade kanske igång något. I Närpes har gymnasiet interaktiva tavlor i varje klassrum, högstadiet i de flesta och lågstadiet (F-6) i tre eller fyra rum.

Jag frågade om läsplattor användes i någon utsträckning inom förskolan i Finland. Så var det inte enligt eldsjälen Prinsén. Men hennes ögon lyste när hon berättade hur bra de är för de små barnens utveckling, hon hade testat på sina egna.

Optimalt och katastrofalt

Av , , Bli först att kommentera 6

Från mobilen

Rektor Göran Småros på högstadiet i Närpes tycker att 16 elever i klassen är optimalt. Allt över 20 tycker han känns mer katastrofalt. Skolan snittar kring 16.

Innan mina lärare blir gröna av avund ska man säga att halva klassen ibland varken har svenska eller finska som modersmål. Bosniskan är riktigt stor, liksom vietnamesiskan. 25 % av kommunens invånare är över 85 år och 10 % av totala antalet Invånare är invandrare, från 60 länder. Därför är ca 25 % av skolans elever första, andra eller tredje generationens invandrare.

Ett problem bland de största språkgrupperna är att de blir så pass stora att man inte behöver prata svenska på annat än lektionerna om man inte vill. Kommunen räknas som svenskspråkig då under 6 % talar finska.

För några år sedan lades också särskolan ner i kommunen. Det finns bra med anpassning, men alla elever oavsett behov finns i sina klasser.

Bilden visar en lektion i Bildkonst i en sjua med 14 elever. Lugnet på skolan var påtagligt och atmosfären var bra. För närvarande åker jag skolbuss till Vasa och här och nu känns det som ett lugnt och trivsamt yrke även att vara skolbusschaufför.

Stadsbidragsdagen

Av , , Bli först att kommentera 1

…
Det finns konkurrens mellan skolorna i Finland och denna dag kulminerar den.

20:e september är avstämningsdagen för skolornas stadsbidrag. Man får sina pengar utifrån de elever som är registrerade idag. Just nu talar min värd Åsa Snickars det speciella närpesmålet snabbt och intensivt i det ena samtalet efter det andra om olika elever.

Bidraget är i Närpes 7400 euro och varierar mellan kommunerna beroende på en mängd olika parametrar. Finskspråkiga elever går oftast i en grannkommun och tar då med sig Närpes bidrag som är 900 Euro högre. Kommer en svenskspråkig elev därifrån blir det 900 Euro mindre.

På tal om pengar drar staten ner bidragen ganska kraftigt. Mellan 2011 och 2014 får Närpes med knappt 10 000 invånare en minskning på drygt 20 miljoner svenska kronor. Kommunerna uppfattar utvecklingen som en påtryckning att man ska gå ihop med varandra och bli större. En större kommunreform är på gång. 2017 ska den vara genomförd.

Från statshus till stadshus

Av , , Bli först att kommentera 4

…
Att jag hamnade i Vasa istället för i Närpes i natt gav ytterligare en dimension till resan. Jag fick tillbringa en timme i bil med en trevlig gymnasielärare som gav mig lite lärarperspektiv på den verksamheten, som jag inte hinner besöka.

Hon hade dessutom bott i Vännäs under en del av åren vid Umeå universitet där hon bl.a. tog en master i molekylärbiologi. Att hon hade en viss koll på Sverige gjorde samtal och jämförelser ännu intressantare. Jag kommer tillbaka till en del av vårt samtal. Ska bara säga att hon skrattade både gott och aningen misstroget när hon hörde att det utexaminerades 4 (fyra) kemilärare i konungariket Sverige förra året. Hon var själv lärare i bland annat kemi.

Nu har jag gått runt i Närpes stadshus och bl.a. träffat fritids- och kultursekreterarna. Den förstnämnde saknade tiden då han tog familjen till Agnäsbacken, ”den bästa backen vi har härikring”, över en weekend då och då. Han berättade också att man var över till Vännäs och tittade på ishallen där innan man gjorde en kopia i Närpes. Jag sa att jag hoppades att plattan blev bättre än den lutande och ineffektiva i Vännäs och han utbrast: ”Och det säger du först nu!”

Kultursekreteraren var tacksam till Vännäs för alla åren med svensk radio och TV från vår mast. Han är själv kulturutövare på olika sätt och rynkar heller inte på näsan åt kulturgärningar som innefattar kultändare och traktorer. Hoppas att färjetrafiken börjar flyta bättre framöver. Österbotten och Västerbotten har mycket gemensamt och kan ha större nytta och glädje av varann än vi kanske tänker idag.

Återkommer kanske till stadsdirektören och en del han sa. Stadsdirektör är ett mellanting mellan kommunalråd och kommunchef, både vald och tjänsteman utanför fullmäktige. Borgmästare kanske?

Rätten att tala svenska

Av , , Bli först att kommentera 2

…
De 300 000 svenskspråkiga i Finland har både rättigheter, skyldigheter och svårigheter.

Det blir inte lättare att vara svenskspråkig i vårt grannland. En sak är att finskan stadigt vinner mark. En annan att det verkar som om de ledande partierna inte riktigt vågar utmana ”urfinska” stämningar genom att bevaka svenskans legala ställning. Den lagfästa rättigheten att kunna använda svenskan i kontakterna med myndigheter är tex. inte alltid så lätt att utöva längre. Vilket blir särskilt svårt för de finländare som inte ens kan finska.

Det är förstås inte alldeles lätt att konsekvent kunna svara upp mot dessa rättigheter. En jurist som var med idag berättade om plikten för finska kommuner att ha skolundervisning på svenska om någon begär det. I princip kan en kommun i en purfinsk region inte neka om en svenskspråkig familj med två barn vill ha en svensk skola för sina barn. Inte alldeles lätt att åstadkomma, om någon skulle komma på idén.

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se