Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Finland

Myter om medicinbristen

Av , , Bli först att kommentera 14


I dagens ofta bedrövliga pajkastningsmiljö betyder sanningen ibland inte så mycket. Vi ser det i lokal- och rikspolitik och tyvärr i högst olika delar av det politiska landskapet.

En myt som många på vänsterkanten skulle hålla sig för goda för är den att medicinbristen som ibland uppstår beror på omregleringen av apotekssektorn.
Apoteken var privata fram till 1971 då de förstatligades. När omregleringen skedde 2009 var Sverige det enda landet i Europa, och ett av få i världen, med ett statligt monopol. När Sverige bröt statens monopol hade Rysslands största privata apotekskedja 1168 apotek.

Många som sprider myten om att medicinbristen beror på att vi inte längre bara har statliga apotek Vet egentligen vad bristen beror på.

Allt fler av våra mediciner tillverkas i Asien, ofta i Indien eller Kina. Vissa livsviktiga beståndsdelar och färdiga mediciner tillverkas i ett fåtal fabriker i Indien och Kina. En störning i process eller leverans påverkar en hel värld. Hela västvärlden har nu ojämnare medicinförsörjning än vi varit vana vid. De bristsituationer vi upplever i Sverige beror inte på att vi återigen organiserar apotekssektorn annorlunda än Kuba och Nordkorea. Den ligger till övervägande del i produktionsledet.

Situationen är allvarlig. Vad skulle kinesiska staten kunna göra om den blir riktigt sur på ett Sverige som vägrar foga sig i en fråga? Vad kan hända om det blir politisk oro, ett lokalt eller regionalt krig eller kanske en pandemi med sämre kommunikationer eller helt stängda gränser?

Sverige hade dessutom förr beredskapslagring av mediciner, det har vi slutat med. Finland lagrar både livsmedel och mediciner till sin befolkning. Det kan vara erfarenheterna av grannens anfallskrig som gör att de ofta säkrar sitt folks behov lite bättre.

Europa bör se till att fler mediciner tillverkas här. Det är inte fråga om handelshinder, utan om sunda beredskapstankar och mångfald av leveranskanaler. Vi talar om ”redundans” när det gäller Internet. Om kedjan bryts någonstans ska flödet fungera ändå. Om det behövs någonstans så är det i fråga om mat och mediciner.

Medicinbristen beror inte på privata apotek, men måste minimeras. Det kommer att ta tid.


Har själv inte studerat nedanstående FOI-rapport men den ser intressant ut:

https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R–4644–SE

Den här Fokus-artikeln om beredskapslagring är kort och läsvärd:

https://www.fokus.se/2019/06/medicinbrist-eskalerar-beredskapslager-saknas/

Ett vaket Finland

Av , , 1 kommentar 5


Finland gör en massiv satsning mot företag utan verksamhet som köper fastigheter och investerar märkligt i militärt viktiga områden. Några hundra tjänstemän är engagerade operativt när Finland slår till – mot det penningtvättande företagets ekonomi.

Finland skruvar fast det som är löst.

Har vi koll på verksamhetslösa företag som etableras och investeras längs djuphavsleder, flygfält och viktig infrastruktur? Har vi egentligen koll på vilka som står bakom uppköpen av våra avlagda militära installationer och vilken verksamhet de har?

Med betydligt mindre pengar har Finland ett starkare försvar. De verkar också betydligt vaknare än vi och har ont om politiska partier som går Rysslands ärenden.

Vi behöver lära av Finland även på detta område och skruva fast ett och annat löst.

Vi skulle behöva Närvårdaren

Av , , Bli först att kommentera 6


Smaka på det finlandssvenska ordet Närvårdare. Jämför det med vårt Undersköterska som betyder ungefär samma sak.

För mig är båda orden fina när man tänker på de livsviktiga uppgifterna. Den Finlandssvenska benämningen närvårdare känns dock mycket mer uttrycksfull och rättvisande. Den som möter och sköter människorna, den som utför den nära vården. Den allra viktigaste uppgifterna, ofta.
I många öron kan ordet undersköterska förmedla och betona helt andra saker, en annan bild, fast uppgifterna är desamma.

I Finland kan Närvårdaren ha mycket olika inriktning och benämningen används bredare än undersköterska gör i Sverige.

Vi behöver många, många fler. Det är främst andra saker vi behöver ändra för att åstadkomma det, men när det gäller benämningen skulle jag vilja att vi tog efter Finland.

Kulturelitens ekande tystnad

Av , , Bli först att kommentera 10

Rysslands aggressiva provokationer och massiva rustning fortsätter. Även om allt inte håller riktigt sådan klass och styrka som Putin vill vi ska tro. Kriget Ryssland utkämpar i Ukraina går inte bara som på räls.

Riktig fart tog Rysslands öppna rustningsaktiviteter ungefär då den sista amerikanska stridsvagnen lämnat Europa. Nu är en del av dem tillbaka, men medan Ryssland rustar i snabb takt krymper västs militära resurstilldelning – och hade världen blivit fredlig var det inget problem. Det är också tydligt att ensidig nedrustning inte lockar Putin till efterföljd. Om ingen ändring sker kommer t.ex. Storbritannien om några år att ha 127 i huvudsak måttligt moderna stridsflygplan, enligt The Telegraph. Väldigt lite för en av pelarna i Europas militära försvar. I alla fall när Europa räknat så pass fel på hotbilden.

I de baltiska och centraleuropeiska NATO-länderna förstärker Nato resurserna som svar på provokationerna. Styrkan inte på långa vägar motsvarande den  som Ryssland har i närheten av dessa länder. Definitivt inte tillräcklig för krigföring utanför dessa suveräna stater. Man behöver varken vara militär eller matematiker för att se det. 

Man undrar var barrikadrösterna är? Demonstranterna? De som talar högt klarspråk om det som alltmer börjar likna den ojämlika upprustning Europa såg på 30-talet. Tystnaden från många av dem med tillträde till medierna är hörbar, när den inte ersätts av mummel av typen som Putin gärna hör.

Nu behövs det mer klarsyn än kålsuparteorier. Och bland annat ett bättre psykologiskt försvar att möta desinformationen med.

Reinfeldt steg i aktning

Av , , 2 kommentarer 7

Jag tyckte inte som statsminister Reinfeldt i alla frågor, men anser honom totalt sett som den bäste politiker Sverige kunnat ha på hans position under dessa år. Jag tror det var ett dyrt misstag att byta ut honom mot Löfven, Fridolin och Romson. I längden för alla.

Nyss steg Reinfeldt ytterligare ett pinnhål i mina ögon. I TV-kanalen EFN medger han i en intervju att han varit en del av naiviteten om Putin. Han betonar även det viktiga ansvaret att odla ett gott förhållande till sina grannar, men att medge allvarliga misstag är verklig styrka i mina ögon.

Finland är ofta lite snabbare att agera och det verkar så även nu. Trots deras statsfinansiellt trängda läge visar man en rätt kostsam fasthet gentemot sitt numera stalinhyllande grannland och stramar upp beredskapen. 

Det går lite sävligare i Sverige. Men fler och fler upptäcker i alla fall liksom Reinfeldt att vi varit naiva.

Rysskräck

Av , , 1 kommentar 7

Att vilja vara beredd att försvara Sverige mot ett angrepp eller ett utnyttjande av vårt territorium behöver definitivt inte vara rysskräck. Det ordet används ofta slarvigt.

Att däremot stoppa huvudet djupt i sanden och låtsas som ingenting, det kan behöva analyseras. Att tro att det otäcka försvinner bara vi blundar, att freden för Sverige är självklar eller mena att vi inte ska att rusta upp vårt försvar i någorlunda paritet med Putinrysslands tragiska utveckling – Det kan vara en sorts verklighetsflykt och ett uttryck för verklig och farlig Rysskräck.

Område att strida om?

Av , , Bli först att kommentera 6

Löfven tycker att det verkar bra att ha Finland och Sverige som en buffertzon mellan Nato och det som de flesta kallar Ryssland. 

Undrar om han och Wallström analyserat vad det är han egentligen säger i ett läge som håller på att se rätt allvarligt ut?


Tyvärr har nog Putinadministrationen gjort det för länge sen.

Räcker inte med miljarder

Av , , Bli först att kommentera 7

Mot slutet av rosornas krig, 1485, stod slaget vid Bosworth Field där Rikard III dog. Enligt en av myterna därifrån ska den döende Rikard ha ropat; ”En häst! En häst! Ett kungarike för en häst!” Men det fanns ingen. Inte tid heller.

Parallellen är kanske både långsökt och lätt makaber, men när det gäller hästen tänker jag på tvåmiljarderssatsningen på fler lågstadielärare. 

Jag vill definitivt inte säga att skolan är döende. I många skolor och klassrum blomstrar verksamheten. Skolans krav och uppdrag är på flera sätt mycket mer avancerat än när jag gick och många av skolans mer generaliserande slentriankritiker skulle kanske inte komma ut med godkända betyg idag. Med visst finns bekymmer och växande utmaningar av olika slag.

Om kungariken eller pengar ska hjälpa i nöden måste det finnas hästar. Eller lärare, om det är det som behövs.  Inom ett par tusen dagar behövs några tiotusental lärare som inte existerar, hur många miljarder vi än skulle omfördela. Bristen är tydlig redan nu, det har jag fått handfasta bevis på idag i olika samtal.

Det lovades i höstas att skolan skulle fixas på hundra dagar . Lärarna som trodde på det var få, vilket visar en tankeskärpa i leden. Jag tror inte att det räcker med mindre än att vi med höga förväntningar gör läraruppgiften och skolan som arbetsplats så attraktiv, tillfredställande och ”statusfylld” att ungefär samma personer och antal som i Finland söker sig dit. Plus några saker till.

Det behöver kanske inte kosta så väldigt många miljarder. Finland lägger mindre på skolan (som på det mesta) än vi gör. Det kan däremot kosta rätt många förenklingar, slaktande av några ”heliga” kor, pudlande, viss maktförskjutning och tillåtande av större löneskillnader. Samt på flera nivåer mer lust till lärande, människomöten och utveckling än tilltro till administration och evidensbaserad praktik som nog passar bättre i vården. Vi måste locka rätt människomänniskor till hela utbildningskedjan. Hur hem och samhälle generellt sen ska förmås att ändra attityd till skolan är inte den enklaste frågan, men det tror jag också  är nödvändigt för att eleverna och skolan i stort ska ha en rimlig chans.

Om nu några tusen kunniga, entusiastiska och brinnande lärare med glimt i ögonvrårna verkligen skulle uppstå ur intet, hur långt skulle två miljarder räcka? Tja, med lön, arbetsgivaravgifter och lite utrustning skulle vi i min lilla kommun kanske få ett par lärare till Vegaskolan och till Vännäsby skola. De skulle behövas, men man ska nog inte förvänta sig att insatsen ”fixar skolan”.

Om nu pengarna alls skulle komma fram till skolan, vill säga. Till Vännäs och många andra kommuner har det t.ex. kommit många statliga pengar till mattesatsningar. Pengar som skolan aldrig fick. Sådant kan nog bara vi kommunpolitiker komma undan med. Pengar behövs, men de är inte den självklara lösningen och när de kommer ska de hamna i rätt verksamhet.

För att hästarna framöver ska finnas där de behövs får vi framför allt börja jobba på förbättring av kungariket, stallarna, havret och stuterierna!

Fylls av vrede

Av , , Bli först att kommentera 10

Våra svenska soldater har inte nog med byxor. Bland annat.


Läs den här annonsen från vårt alltför ofta förvånade östra grannland. Det är inte bara haubitsar, fullt fungerande helikoptrar, elverk, broar, fordon och mycket mer vi gjort oss av med. Vi har också slumpat bort nya kläder. Så pass att några av våra nu viktigaste personer riskerar att få stå med rumpan bar.

 

Fullt fungerande verktyg av god kvalitet kastar man aldrig någonsin bort. De ekonomisystem som signalerar att det är dålig ekonomi att ha sådana och kläder till militärerna i lager ska betraktas som elakartade virus och hanteras ungefär som sådana. 


Uppdrag granskning, det är dags för ett stort jobb igen på försvarstemat. Leta upp politiker och tjänstemän som orsakat den stora och tydligen pågående ”avmaterialiseringen”, rent praktiskt. Här måste man definitivt också syna försvarsmakten själv. I de mest upprörda stunderna kan man undra vilka som betalat dem som verkställt den här formen av ”besparingar”.


Det är inte tid att söka genomskinligt bleka politiska poäng genom att försöka kasta över ansvaret på de andra. Båda blocken och alla partier har anledning att be svenska folket om förlåtelse och göra bättring.


Det är också tid att köpa byxor. Det finns några av typen vi använder i Finland.

Hotar Finland Ryssland?

Av , , Bli först att kommentera 5

Den nutida ryska statsretoriken är ibland ett eko från en avlägsen tid man aldrig trodde skulle kunna komma tillbaka. I artikeln länken går till påstår förre FSB-chefen (fd KGB) att Finland hotar Ryssland genom att finska nationalister infiltrerar Karelen.

Man fattar inte att så många av det ryska folket kan hålla med. Man vet iofs inte hur många som i verkligheten gör det, men ropade folk på röda torget faktiskt det som står längst ner i artikeln vid onsdagens firande av Krim-ockupationen, då har vi nog ännu ett kvitto på att det är tid att ta konsekvenserna av det man ser. Utan att tappa fattningen och utan att bli rädda.

”…Krim är vårt och nu tar vi Polen och Finland”.