Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Julotta

Grå skinka

Av , , Bli först att kommentera 13


Efter en kväll med inneröjning kom vi att språka om våra tidiga gemensamma jular. Om allt vi hann, om den hejdlösa tidsoptimismen och de obefintliga marginalerna. Och om det faktum att några trevliga unga släktingar firat nästan alla sina jular i vårt hus, tillsammans med de närmaste.

Flera gånger i veckan har jag tänkt på min tidiga barndoms jular. De som ofta började med julotta med julevangelium i Själevads kyrka och alltid innebar några lugna dagar hemma hos moster och morbror. Hon var mammas äldsta syster, 22 år äldre, och blev det närmaste en mormor jag kom. Tills jag fick låna min egen ett tag efter ett tredjedels liv.

Moster var bondmoran som var äldsta systern och inte fick tillfälle att utveckla alla sina många förmågor i de utbildningar och yrken hon längtade efter. Men som utvecklade många hemma istället. Hon som köpte en provdocka på mammas affär när hon var 90 då det började ta emot med provningen när hon sydde sina kläder. Hon blev 100, men slutade sy kläder redan vid 94. Man önskar att hon klippt till på en provdocka åtminstone 25 år tidigare, ungefär när hon gick i pension.

En matmor var hon också. Många av de riktiga finheterna gick mig förbi. Kalvdansen och annat mera sådant var jag för barnkonservativ för att äta. Men brödet. Det hembakade, tunna, lite småsega tunnbrödet med smör på. Vilken njutning. På det den tunt skurna skinkan av hemgrisen, griljerad med hyfsat tjock fettrand, otroligt smakrik och alldeles grå. Jag skulle vilja uppleva den igen.

Där i bondgården och i byn där nästan alla visste vem jag var, utom jag.
Nu hade jag nog smakat kalvdansen också.

Juldagsmorgon

Av , , Bli först att kommentera 4

Blev ombedd att sätta in den här bilden så den kunde "knyckas". Från Varmvattnets bönhus, halvtidigt i morse. På Jesu födelsedag.

För länge sedan var julottan ofta riktigt tidigt, idag började den först åtta. Ändå var det lite trögt att gå upp, strax efter sex. En tonåring ville att vi skulle ringa och väcka honom så att han fick följa med. Lite oväntat.

Efteråt blev det övningskörning under snörika förhållanden.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Vännfors 1929

Av , , 2 kommentarer 3

Julotta i Vännfors missionshus 1929. Ruth Wållbergs tavla visar autentiska personer som finns uppskrivna på baksidan. Predikanten hette Rudolf Olofsson och var en lågmäld Andens man. Ett verktyg som satte stort avtryck i Vännäsbygden. Pappa Tore talade om honom då och då.

Den här julottan hölls mitt emellan världskrigen och två månader efter "den svarta torsdagen". Börskraschen i New York som inledde depressionen. Undrar vad människor tänkte och sökte den här juldagen i Vännfors? Vad man fick höra och vad man fann?

Jag har hört om en predikan en juldagsmorgon där prästen lyckades slingra sig undan namnet Jesus helt och hållet. Det var nog inte så här. Predikanten predikade helt säkert om en historisk händelse med eviga konsekvenser. Om en frälsning i mötet med Gud i mänsklig gestalt. Många i Vännfors hörde och trodde.

Ruth Wållberg har målat sig själv i nedre högra hörnet, barnet som är vänt mot oss.

Baksidans historiska berättelse går att förstora och läsa: