…
Dagen började ambitiöst. Jag tog med mig en liten blåtandshögtalare i jackfickan för att höra P1:s direktrapportering på cykelturen till Liljaskolan i Vännäs. Gillar ju att POTUS kommer på besök, även om jag inte håller med honom och USA i allt.

Sen dråsade den nära verkligheten över mig. Jag har kanske hört minst om presidentbesöket av mina närmaste politikerkollegor. Inte sett en sekund av något än och bara hört litegrann efter morgonens cykeltur.

Efter en aningen lång dag har det varit politiska handlingar och politiska samtal. Av det lokala slaget. Snart tänker jag ta en titt på vad som timat på besöksfronten.

Vi ska veta att utan USA har inte vår välfärd sett ut som den gör. Det är inte ens säkert att Sverige och Europa funnits som vi känner det utan deras medvetna stöd. Då tänker jag på den röda diktaturens aggressiva galenskap. 183 588 unga amerikanska män dog också i ett krig för en dryg pensionsålder sedan för att rädda Europa från den bruna diktaturens vansinne. Totalt dog över 400 000 av deras unga män i det kriget.

Nog har vi orsak att säga välkommen till USA:s president. Även om man som jag skulle vilja reformera deras släpphänta och skenande nätövervakning (Hello NSA!), hoppas att de undviker fällan Syrien eller har synpunkter på annat.

Nu är det dags för mer Obama.