Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Sverige

Sverige får inte krossas

Av , , 2 kommentarer 14


Allt är inte ekonomi. Det bästa och det mesta i livet är inte det. Det kommer också en dag fortare än vi tänker då inget ekonomiskt Längre spelar oss någon som helst roll. Ekonomin har dock en koppling till det mesta i samhället. Oberoende av system.

I företagen blir pengar till. Av tid, kunnande och arbete, råvaror, service och tillverkning blir det värden som människor lever av och här betalar världens högsta skatter på. Av dessa skatter blir det mycket. Sjukhus, vägar, lärartimmar, vård, barn- och äldreomsorg, försvar, polis och del av pensioner. Bland annat.

Skulle Sverige och världen mer eller mindre stå still i tre månader har väldigt många förlorat jobbet. Man kan tycka att det är okänsligt att lyfta dessa frågor nu, medan virusets verkan ännu är i sin linda hos oss. Men vi måste tänka bredare och se längre än löpsedlar och säljsugna medier.

Några talar om att stänga ner Sverige i ett halvt år. Det verkar finnas de som hoppas på det, om inte annat för miljöns skull. Tänk så mycket mindre utsläpp det skulle bli.
Det skulle bli mycket mindre av annat också. Till exempel resurser till långsiktigt hållbar omställning.

Jag är inte expert på något område och gubbgissar till stor del här, så rätta mig gärna om du tror att jag har tokfel.
Låt oss säga att vi stänger ner alla skolor och stora delar av Sverige till i mitten på sommaren. Hur stor del av våra arbetsplatser skulle försvinna? Hur många halveras? Hur många bussbolag skulle t.ex. vara kvar och hur stor del skulle ta med sig kollektivtrafik i fallet? Hur många butiker utanför dagligvaruhandeln skulle stå pall? Hur många service- och tillverkningsföretag skulle klara sig? Hur skulle det gå för fastighetsbolagen som till stor del ägs av våra pensionsfonder när verksamhet efter verksamhet ställer in betalningarna? Vilka pensionskonsekvenser skulle detta få?

Ekonomi är inte allt, men den sitter ihop med obehagligt mycket. Med ett kraschat näringsliv skulle skatteinbetalningarna till kommuner, regioner och stat gå ner med otäcka procentsiffror och starta en nedåtgående spiral med okänt slut. Hur skulle skola, vård och omsorg se ut i kommunen vid en depression med kraftigt minskade skatteintäkter och exploderande försörjningsstöd? Kanske under det närmaste decenniet. Vilka skulle styra?

För att motverka en härdsmälta behöver vi öppna upp samhället så gott det går tidigare än vad som känns alldeles bra. Riktigt när vet jag inte, men signalerna kan inte dröja länge. Det kan komma att skörda lidande och död hos en del av oss som liksom jag medicinerar för astma eller lider av andra sjukdomar. Det skulle under en tid innebära en otäckt ökad press på en vårdens hjältar och räddare som redan går på skrapade knän.

De största frågorna kommer nära nu, i den tillvaro där dödligheten faktiskt är 100 procent. Några av oss kanske inte överlever det här perioden, men så länge vi lever och jorden snurrar måste vi göra det bästa vi förstår för människor, samhälle och morgondag.
Vi måste tänka Både hälsomässig riskminimering och försiktighet på kort sikt och samhällelig riskminimering för stora och små på lång.

Har vi besinning, mod, omdöme och handlingskraft till det?

Beroende av nysvenskar

Av , , 16 kommentarer 9


Vi har många saker att hantera efter vårt stora mottagande av invandrare. Bilden haltar alltför mycket och ofta. Åt olika håll.

Många har idag sitt nyhetsintag nästan uteslutande från sidor där det inte är ovanligt att 75-80 % av materialet är migrationsanknutet. I regel med ett starkt negativt urval. ”Här finns något positivt med invandringen” hörs aldrig på dessa sidor som berömmer sig av att säga ”sanningen”.
Ibland presenteras också sanning, ibland överdrifter och ibland ren lögn, men urvalet ger totalt sett en väldigt vriden bild. Ofta ännu skevare än de kanaler som å andra sidan aldrig vill lyfta en utmaning eller ett invandringsanknutet problem. Hedersproblematik, brottsstatistik, språkhinder eller arbetsmarknadsrelaterade frågor.

Landets invånare har både problem och utmaningar – och mycket att vara tacksamma för.

Hur skulle Sverige se ut denna tisdag om inte miljonen första och andra generationens utrikesfödda gick till jobbet, betalade skatt och bidrog till BNP och att landet fungerar? Bussförarna, läkarna, barnskötarna, politikerna, byggnadsarbetarna, lärarna, sjuksköterskorna, taxichaufförerna, vårdbiträdena, konstnärerna, undersköterskorna, lantarbetarna, poliserna, kockarna, köksbiträdena, lokalvårdarna, ingenjörerna och journalisterna. Med mera.

Med vår demografi där så många i arbetsför ålder saknas skulle Sverige inte klara sig en vecka utan dem vi talar om. Det är cirka var femte människa på arbetsmarknaden. Inom många omsorgsyrken är det 80 % på vissa ställen och alternativ saknas.
En vinterinfluensa brukar drabba 2-5 % av befolkningen, ibland mer, ett antal veckor några månader per år. 10 % lamslår ofta verksamheter. Tänk då vad 20 % eller var femte person skulle betyda för verksamhet och ekonomi, permanent.

Vi som kanske invandrat tidigare eller senare är gravt beroende av våra nyinvandrade och jag tycker vi har en moralisk skyldighet att ibland uttrycka och lyfta det. För vår egen och de invandrades skull. Inte minst ska vi vara medvetna om detta när vi behöver åtgärda problem som invandringen för med sig.

Myter om medicinbristen

Av , , Bli först att kommentera 14


I dagens ofta bedrövliga pajkastningsmiljö betyder sanningen ibland inte så mycket. Vi ser det i lokal- och rikspolitik och tyvärr i högst olika delar av det politiska landskapet.

En myt som många på vänsterkanten skulle hålla sig för goda för är den att medicinbristen som ibland uppstår beror på omregleringen av apotekssektorn.
Apoteken var privata fram till 1971 då de förstatligades. När omregleringen skedde 2009 var Sverige det enda landet i Europa, och ett av få i världen, med ett statligt monopol. När Sverige bröt statens monopol hade Rysslands största privata apotekskedja 1168 apotek.

Många som sprider myten om att medicinbristen beror på att vi inte längre bara har statliga apotek Vet egentligen vad bristen beror på.

Allt fler av våra mediciner tillverkas i Asien, ofta i Indien eller Kina. Vissa livsviktiga beståndsdelar och färdiga mediciner tillverkas i ett fåtal fabriker i Indien och Kina. En störning i process eller leverans påverkar en hel värld. Hela västvärlden har nu ojämnare medicinförsörjning än vi varit vana vid. De bristsituationer vi upplever i Sverige beror inte på att vi återigen organiserar apotekssektorn annorlunda än Kuba och Nordkorea. Den ligger till övervägande del i produktionsledet.

Situationen är allvarlig. Vad skulle kinesiska staten kunna göra om den blir riktigt sur på ett Sverige som vägrar foga sig i en fråga? Vad kan hända om det blir politisk oro, ett lokalt eller regionalt krig eller kanske en pandemi med sämre kommunikationer eller helt stängda gränser?

Sverige hade dessutom förr beredskapslagring av mediciner, det har vi slutat med. Finland lagrar både livsmedel och mediciner till sin befolkning. Det kan vara erfarenheterna av grannens anfallskrig som gör att de ofta säkrar sitt folks behov lite bättre.

Europa bör se till att fler mediciner tillverkas här. Det är inte fråga om handelshinder, utan om sunda beredskapstankar och mångfald av leveranskanaler. Vi talar om ”redundans” när det gäller Internet. Om kedjan bryts någonstans ska flödet fungera ändå. Om det behövs någonstans så är det i fråga om mat och mediciner.

Medicinbristen beror inte på privata apotek, men måste minimeras. Det kommer att ta tid.


Har själv inte studerat nedanstående FOI-rapport men den ser intressant ut:

https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R–4644–SE

Den här Fokus-artikeln om beredskapslagring är kort och läsvärd:

https://www.fokus.se/2019/06/medicinbrist-eskalerar-beredskapslager-saknas/

Totalförsvarsövning

Av , , Bli först att kommentera 9


För första gången på över trettio år körs nu övningar för totalförsvaret, det civila och militära försvar där vi alla har en del. Där alla mellan 16 och 70 har tjänsteplikt om det skulle krävas.
Idag övades det i Vännäs kommun.

Trots att också verkligt obehagliga tankar måste tänkas var det en mycket väl använd dag. Det är verkligen klokt att övningarna sätts igång igen. Kriser kan se väldigt olika ut och olika samhällsfunktioner bör vara rimligt samövade.

Mycket man kommer fram till har också med ett i sanning hållbart samhälle att göra. Hög grad av nära ”självförsörjning” präglade barndomen för många av oss äldre. Det producerades en del mat privat hemma och mer än idag yrkesmässigt i närområdet.
Skulle saker någon gång gå väldigt, väldigt fel vore det betydelsefullt om vi var närmare den situationen igen. Blir vi fortsatt bevarade från krig och större kriser vore det ändå en stor vinst på många plan om mer mat kunde odlas nära. Det är bra med handelsutbyte, men mat är en vara som i mycket avviker från alla andra. Man kan klara sig utan det mesta en period om man måste, men inte utan mat.

Sveriges fel och förtjänster

Av , , Bli först att kommentera 12


För två månader sedan skrev Veckans Affärer om tidningens Forbes nyhet att Sverige för andra året i rad utsetts till det mest ansedda landet i världen av Reputation Institute. En nyhet många sett. Resultatet ska basera sig på 58 000 intervjuer i G8-länderna. På andra plats kom Schweiz.
Det kan säkert förvåna många och väcka kraftiga reaktioner hos dem som främst tar del av sidor eldade av krafterna som ägnar sig åt att svartmåla vårt land. Många faller in i den kören utan att riktigt veta vad man gör, jag hoppas att man inte vet det i alla fall. Vet man det börjar det snudda moraliskt, och i några fall kanske direkt, landsförräderi.

Vi har regelrätta problem och ”utmaningar” av rang och många saker som bekymrar. Vilken ”klassisk” ideologisk grundsyn och vilka politiska ambitioner vi än har måste vi ändå rimligen kunna erkänna att vi bor i ett av världens absolut bästa länder och försvara det. Om vi inte hör till dem som vill hålla t.ex. Ungern högre. Då har man andra referensramar.

Det går att peka på många saker i Sverige som absolut måste åtgärdas, flera för länge sedan. Dit hör gängkriminalitetens utbredning och inte minst den helt horribla hanteringen av ”samordningsnummer”. Den som innebär att det inte bara går att få en ny felaktig identitet i Sverige, man kan ha flera. Man kan räkna upp mycket här.

Regeringens handlingsförlamning på flera områden måste få ett slut. Ej färdigtänkta symbolbeslut måste backas eller hindras. Samtidigt måste alla seriösa politiker, opinionsbildare och vardagstyckare tänka över vilka förtalskampanjer man vill delta i. Inga politiska positioner och kortsiktiga opinionsvinster är värda att vi hjälper till med de påverkansoperationer som riktas mot vårt land.

Erkänn Sveriges fel och förtjänster. Gör något åt felen, vårda och framhåll det positiva. Vi har mitt i allt så oerhört mycket att vara tacksamma för och glädjas åt.

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Det kan bli färre mord

Av , , 3 kommentarer 9


1990 skedde 2 245 mord i staden New York. Den är idag knappt dubbelt så befolkningsrik som Sverige. Nästan 20 miljoner människor mot Sveriges drygt 10 miljoner. 2018 hade NY 289 mord, vi hade 108 fall av dödligt våld. The Big Apple ”leder” fortfarande med ca 50 % fler mord och dråp, men sänkningen är nästan otrolig. Per capita har den minskat med ca 90 % sedan 1990. Beaktat USA:s livsfarligt höga täthet av handeldvapen är det en enormt positiv utveckling.

Trots att främst vissa storstadsområden i Sverige har en för våra mått helt förfärande utveckling med skjutningar av en typ och omfattning vi aldrig skådat har vi alltså färre mord än staden som fått bort vart tionde dödligt våldsdåd. Vi kan definitivt inte förhäva oss, vi ska se vad vi kan lära för att få ner våra tal.

1990 startade ledningen i NY kriget mot brotten och morden. Det blev fler poliser, både mjuka och hårda insatser prioriterades. Det blev nolltolerans mot alla brott. Man ingrep mot allt från väggkissning, plankningar på tunnelbanan till strippklubbar och tecken till våld i hemmen. En av följderna blev att det blev svårare att vara brottsling, man tog väldigt många fler efterlysta och droghandlare. Man snyggade upp nedgångna stadsdelar, jagade klottret, brottsstatistiken blev offentlig per bostadsområde. Man började arbeta mer proaktivt, hindrade brotten att ske. Polisen fick bättre betalt (går inte riktigt jämföra siffrorna då man där får betala så mycket mer välfärd direkt personligen), fick lön under utbildningen och organiseras nu med större lokal förankring och synlighet. Inte bara morden minskade, nästan all brottsstatistik sjönk, även när ekonomin kraschade 2008. Tyvärr inte hatbrott och våldtäkter som ökade. Idag sitter färre i fängelse än förr, nolltoleransen har fungerat. Brott och brottseskalering begränsats.

Svenska mord har inte ökat så mycket som man tror, om de alls har ökat, men morden har ändrat karaktär. Det är färre fyllemord men fler gängskjutningar och rena avrättningar.
Kunde New York kan vi. Knappast når vi 90 %, vi är faktiskt redan mycket ”bättre” än NY, men minskar vi morden med 25 % är det en oerhörd vinst för människor och samhälle.

Jag tror tyvärr inte att nuvarande regering kommer att göra det som behövs. Det räcker inte med prat. Det fungerar inte med väldigt mycket tolerans, straffrabatt och fler poliser på kontoren. Vi har mycket att lära av delar av Amerika, hur otäckt det än kan låta…

Läs mer om det som gjordes i New York.

N-dag och D-dag att fira

Av , , Bli först att kommentera 10


Vi har all anledning att vara glada över och att fira vårt Sverige. Även om valet av datum kan kännas lite diffust för de flesta.

Jag vet inte hur man fått fram det, men det känns lite märkligt att fler svenska medborgare med utomeuropeisk härkomst än med svensk sägs fira nationaldagen. Tar vi självbestämmandet och landet så självklart?

I Europa högtidlighålls en annan dag den sjätte juni. D-dagen då 150 000 yngre män korsade Engelska kanalen för att driva tillbaka och krossa nazismens barbari. I dag är det 75 år sedan. Utan de dödades, de överlevandes, deras anhörigas och länders offer hade Europa, Norden och Sverige kunnat se väldigt annorlunda ut. Antingen Hitler fått regera, eller Sovjet hade fått sköta hela utdrivningen och sedan sätta sin gräns vid Engelska kanalen. Då hade vi haft en annan utveckling och vuxit upp i en annan värld.

Nämnas bör att väldigt många amerikanska svenskättlingar och svenskfödda invandrare var med på D-dagen och i kriget för övrigt. Tack för det!

I Reinfeldts och Borgs parti

Av , , 18 kommentarer 13


Jag engagerade mig i Reinfeldt och Borgs moderater, trots att jag på många sätt är en gammal moderat. Det som gjorde att jag till slut sa ja till några gräsrötter som ville jag skulle ”ta värvning” var det tydligare samhällsansvaret, ambitionen att regera och inte bara protestera samt att man höll ihop samhället genom att se till att de med de lägsta inkomsterna tjänade procentuellt mest på jobbskatteavdragen. Det var nödvändigt att ha med låginkomstperspektivet när man skulle göra något åt vårt globalt rätt extrema högskattesamhälles bromsande konsekvenser. Det sociala ansvaret kände jag igen från de ännu äldre glesbygdsmoderaterna, ofta präglade av kristna rötter.

Det fanns verkligen saker jag beklagade hos de nya Moderaterna. Något av det som skar sig mest mot mina uppfattningar fick jag några gånger tillfälle att vädra med Reinfeldt själv. Till föga nytta förstås, han fick höra mycket från gräsrötter, men det kändes bra att få säga. I något fall faktiskt fråga om han tyckte att man med mina åsikter skulle lämna partiet. Det tyckte han inte. En mogen människa hittar inte heller ett parti där man köper allt.
Angreppen på Reinfeldt är tämligen ovärdiga. Det är klart det fanns missbedömningar och kompromisser som gick för långt. Utan de sista blir man kanske inte största parti, som Moderaterna opinionsmässigt var ibland.

Jag minns hur några namnkunniga gick hela vägen och lite till som Reinfeldt när det gällde försvaret och mycket annat. Några av påhejarna och vapendragarna hackar på honom idag.
Jag hackar inte. Jag hedrar honom än idag och hoppas att man en dag ska se med viss barmhärtighet också på mina fel och missbedömningar, längs stigarna på min nivå.
Även om det i längden spelar rätt liten roll vad människor tycker.

Olika reaktion på terrordåd

Av , , 2 kommentarer 19


På påskdagen, uppståndelsens dag, spränger ett drygt halvdussin mördare sig i småbitar och tar i snitt med sig åtminstone drygt 40 små och stora i döden. Antalet döda kommer säkert att överstiga 300. De lemlästade, fysiskt och psykisk skadade och de sörjande anhöriga räknas i tusental. Mördarna kan inte straffas i tiden, men man hoppas att möjliggörarna tas och får sitt jordiska straff.

När ondskan manifesterades i Christchurch på Nya Zeeland 15 mars där en mördare sköt ihjäl och skadade ett hundratal människor rent fysiskt och många fler med trauma och sorg reagerade vår statsminister kraftigt och fördömde dådet vid en presskonferens samma dag.
Den här gången räckte det med en tweet på Twitter.

Det kan finnas en delförklaring till skillnaden i reaktion just i det här fallet. 15 mars var regeringen, statsministern, riksdagsadministrationen och mediaapparaten i stort på plats kring riksdagshuset och Rosenborg. Eller i alla fall i Stockholm. På påskdagen var så gott som alla vitt spridda och all verksamhet på sparlåga.

Samtidigt är det en märklig tendens. Attentat och blodiga förföljelser mot världens mest förföljda grupp får ofta oproportionerligt små reaktioner. Det är mer än märkligt. Vad är det som styr? Den som vill orientera sig lite kring förföljelsen av världens kristna kan titta på Open Doors hemsida.

Det finns tid för regeringen och statsministern att räta upp sin reaktion på de blodiga barn- och vuxenmorden på Sri Lanka när man kommer tillbaka till jobbet i morgon. Man bör ta den.